Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

måndag 22 juni 2015

Ambitiöst om folklig trolldom

Den folkliga magin har gått under många olika namn i de nordiska länderna. Det vanligaste är kanske trolldom, som efter att först ha demoniserats och belagts med dödsstraff och sedan förlöjligats som vidskepelse, nu tycks få en renässans. Och varför inte? Ordet trolldomr är mycket gammalt och säger i sin ursprungliga betydelse mycket om vad företeelsen egentligen handlar om. Ordet troll står för något andligt, något utanför normen, som står utanför det mänskliga samfundet och som har kraft utöver det vardagliga. Efterleden dom står för område, domän, dimension. Trolldom är alltså domänen eller dimensionen för osynliga paranormala krafter. Att använda trolldom är helt enkelt ett sätt att med ritualer av olika slag försöka påverka omvärlden, t ex för att bota sjukdomar, få god jakt- eller fiskelycka, få korna att mjölka rikligt, avslöja tjuvar, sätta ont på sina fiender etc etc.

Ofta har trolldom kommit att förknippas med svart magi, vilket faktiskt delvis också stämmer, till skillnad från ett annat mycket gammalt nordiskt ord för den folkliga magin, nämligen lövjeri. Det ordet kommer av isländskans lyf, lif, som ursprungligen har betytt läkemedel. Denna betydelse återfinns t ex i Eddasången Fjölsvinnsmål där Menglad, dvs Freja, sägs sitta på Lyfjaberg, läkedomsberget, tillsammans med sina nio diser.
Den folkliga magin bygger väldigt mycket på det talade ordet och i folkminnesarkiven finns omkring 50 000 olika formler nedtecknade, de allra flesta från 1800-talet när det etnologiska intresset för den gamla bondekulturen var på topp. Många formler är naturligtvis äldre än så, men överfördes oftast muntligt utan att hamna i några arkiv eller fästas på papper. I samband med de stora trolldomsprocesserna på 1670-talet blev en del formler och magiska ritualer dokumenterade men också tidigare hade en och annan formel letat sig in i medeltida litterära källor.
För den som är intresserad av bondesamhällets folkliga magi och kan tänka sig att plöja igenom folkminnesarkiven finns alltså en uppsjö material att ösa ur. Vi andra sänder tacksamhetens tankar till etnologer som Carl Herman Tillhagen, som sammanställt den stora och systematiska översikten under titeln Folklig läkekonst (1958) och Bengt af Klintberg med den betydligt tunnare men mer lättlästa Svenska trollformler (1965). De böcker om folklig magi och läkekonst som publicerats tidigare och senare handlar oftast om enstaka botare eller specifika geografiska områden. Men nu har det kommit en bok som är såväl systematisk och övergripande som positivt inställd till den folkliga magin. Tillhagen, af Klintberg och andra etnologer har ju betraktat den folkliga magin från en evolutionistisk utkikspunkt, som ett uttryck för övertro och vidskepelse och som inslag i ett livssätt som var på utdöende eller redan hade dött ut. Den nya boken däremot är skriven av en person som aktivt utövar och moderniserar den gamla trolldomen. Författaren är Johannes Björn Gårdbäck, även känd som The Rootdoctor eller Doctor Johannes och bokens titel är Trolldom: Spells and Methods of the Norse Folk Magic Tradition (YIPPIE, California, 2015). Om de flesta botare och magiker förr var väldigt lokala så är Gårdbäck verksam i en global rörelse och väljer därför att först och främst publicera sig på engelska. Han bor i Göteborg men är utbildad i den afroamerikanska hoodoo-traditionen och har uppenbarligen många av sina klienter just i USA. Han är också en av grundarna till Association of Independent Readers and Rootdoctors och som The Rootdoctor erbjuder han traditionell folkmagi och spirituell vägledning i form av konsultationer, ritualer, spells (det som brukar kallas formler) och kurser.
Avsikten med boken Trolldom är att bevara och popularisera den nordiska folkliga magin och antagligen också att få fler att utöva den – en lovvärd ambition och Gårdbäck ska ha stor cred för sitt mycket ambitiösa arbete. Boken ger ett väldigt gediget intryck och fungerar som en utmärkt vägvisare in i den folkliga magins värld. Den börjar med en pedagogisk genomgång och förklaring av ett stort antal ord och begrepp i den folkliga magin som är svåröversatta och som Gårdbäck därför använder i dess ursprungliga form även i den engelska texten. Läsaren får också en korfattad översikt över magins historia i Skandinavien och hur emigranter från Sverige, Danmark, Norge och Finland förde med sig en del av sina magiska traditioner till USA. Här finns kapitel om hur en skulle bli trollkunnig, om olika divinationsmetoder och om förhållningssätt inom trolldomen vad gäller tid, plats och hjälpmedel. Lejonparten av boken består av trollformler och beskrivningar av magiska hjälpmedel för alla möjliga livssituationer. Alla formler är återgivna både i sin ursprungliga språkdräkt (svenska, danska eller norska) och i engelsk översättning. Meningen är att boken ska kunna fungera som en praktisk handledning för den hugade magikern, alltså som en modern svartkonstbok.
När jag jämför Gårdbäcks bok med Tillhagens ser jag att Gårdbäck, helt förståeligt, knappast återger läsningar som handlar om att bota eller mildra besvär som har med det hårda kroppsliga slitet i det förindustriella jordbruket att göra. När det som i många läsningar handlar om att skaffa fram magiska hjälpmedel från ladugårdar, stall, utedass, kyrkogårdar och avrättningsplatser, vilket naturligtvis kan vara knepigt idag, så tipsar Gårdbäck generöst om mer moderna alternativ. Det gäller också den förr så flitiga användningen av giftiga ämnen som kvicksilver och svavel. Bondesamhällets trolldom kan alltså, enligt Gårdbäck, med smärre justeringar och uppdateringar användas också i dagens värld.
En annan skillnad mot Tillhagens bok är Gårdbäcks stora intresse för olika förgörningsmetoder, alltså magi som kan användas för att skada eller döda – såväl människor som djur. Jag tror att det delvis handlar om marknadsföring. Trollkunniga hade förr namn om sig att kunna göra både gott och ont – något som naturligtvis kan ge både respekt och uppdrag. Även en nutida utövare av trolldom kan ha skäl att låta omvärlden känna ambivalensen mellan ont och gott. Tyvärr saknar Trolldom på det stora hela en moralisk-etisk dimension och debatt. Visserligen säger Gårdbäck i The Rootdoctors reklamblad att han gör moraliska och etiska avvägningar och inte antar alla typer av förfrågningar. I den internationella organisationens etiska policydokument hittar jag också en formulering om att medlemmarna inte ska medverka till grym behandling av djur (ett inte helt ovanligt inslag i gamla ritualer), men däremot sägs inget om att inte medverka till förgörning, nedsättning eller andra ritualer för att skada och hämma andra människor.
För mig handlar en etisk-moralisk diskussion inte bara om huruvida magikern försöker ge bot eller sot. Här finns en mycket större dimension som alla andligt verksamma förr eller senare måste ta itu med, nämligen vilken effekt de magiska ceremonierna kan ha i den stora livsväven. Den energi som jag skickar in i den kosmiska väven, Urds väv, får självfallet effekt i alla andra delar av väven. Har jag en susning om vad denna energi kan åstadkomma? Magi i ett visst syfte (som kan tyckas gott) på en viss plats och vid en viss tidpunkt kan få icke avsedda och kanske rent av destruktiva effekter på andra håll. Den övergripande frågan för varje magiker borde vara: hur påverkar mina handlingar balansen i den stora kosmiska väven? Rör jag mig med eller emot den stora kosmiska spiraldansen? Ofta kan det vara bättre att ägna sig åt icke-handling än åt handling.
Magin i Trolldom (och i det bondesamhälle som metoderna kommer ur) är såvitt jag kan se huvudsakligen inriktad på individens intressen och framgång. Det är väldigt mycket ego över den sortens magi. Många formler tycks uppbyggda enligt tänkesättet: andras olycka är min lycka. Det kan bli begripligt om vi sätter in det i ett historiskt och socialt sammanhang. Bodesamhället var inte ett samhälle av det slag vi lever i, alltså inte ett välfärdssamhälle med gemensamma institutioner och beslut och omfördelning av resurser. Snarare var det ett sär-hälle där avund och illvillighet kunde prägla mycket av relationerna människor och familjer emellan. Samtidigt vill jag betona att det finns ett klassperspektiv i detta som vi inte heller ska bortse från. Magin har ofta varit de fattigas och utsattas redskap för att skydda sig och sina livsmöjligheter mot staten och den ekonomiska och religiösa överheten.
Dagens amerikanska samhälle är till sin struktur väldigt olikt de västeuropeiska välfärdsstaterna. Precis som i bondesamhället måste var och en vara sin egen lyckas smed – och det kan säkert vara en delförklaring till det stora intresset over there för individuellt inriktad och fokuserad magi. Jag skulle vilja se The Rootdoctor och hoodoo-utövarna överskrida dessa individualistiska bojor och träda in i världen som medagerande i arbetet för att försvara och skydda Moder Jord. Den folkliga magin har definitivt en viktig roll att spela i det som jag brukar kalla det stora återlärandet, som är en del i den stora omställningen av det industriella maskinsamhället till ett sätt att leva i balans med Jorden. Men den behöver vidga sina ramar.
Den folkliga magin uttrycker en livssyn som har åtskilliga urgamla ingredienser, t ex att allt har liv och medvetande och hänger samman med allt annat. Det är vad jag kallar det shamanska arvet i trolldomen. Men det samhälle där trolldomen utövades, såsom den beskrivs i Gårdbäcks bok, var samtidigt ett samhälle som faktiskt redan hade utvecklat ett paradigm där människan ses som skapelsens krona och där naturen betraktas som en resurs och något att betvinga. Trolldomen bygger alltså till stor del på samma västerländska paradigm som idag härskar mer eller mindre oinskränkt i större delen av världen.
Inte minst bokens formler om jaktlycka präglas av detta västerländska paradigm; det handlar om att tvinga det önskade bytesdjuret att stå stilla eller komma nära så att det kan bli skjutet. Det är en himmelsvid skillnad mellan detta och den mer ursprungliga attityd som fortfarande praktiseras av ursprungsfolk, även på den amerikanska kontinenten, och som går ut på att först stämma sig själv i balans och harmoni med de kosmiska energierna så att det önskade jaktbytet självmant kommer till jägaren för att bli dödat. Att komma överens med världen, som en samisk filosof har uttryckt saken.
Den tvingande och domderande magiska attityden går också igen i många av boteformlerna i Trolldom. De dödas andar ska tvingas upp ur sina gravar för att göra drängtjänst hos magikern. Sjukdomar ska drivas ut ur kroppen, de ska bindas, tvingas bort och i viss bemärkelse också dödas. I detta avseende skiljer sig inte denna folkliga läkekonst från den så kallade skolmedicinen med dess tal om kamp mot olika sjukdomar, om att döda cancersvulster etc. Mot detta ställer jag en mer ödmjuk attityd hos ursprungliga botare där det först och främst handlar om att botaren måste stämma sig själv i harmoni och balans innan hen kan ge sig in på något botande över huvud taget.
Jag saknar en diskussion i Trolldom om vad det är som faktiskt möjliggör bot och annan magi. Jag försökte mig själv på en sådan analys 2004 i den lilla skriften Ibland inträffar mirakel som nu finns fritt tillgänglig som pdf på min hemsida. Den bygger på intervjuer med nutida botare verksamma i de norra delarna av Sverige och Norge och visar att botarna själva oftast har ganska vaga begrepp om varför det hela fungerar. Det framgår med all önskvärd tydlighet av åtskilliga formler i Gårdbäcks bok att även dåtidens magiker hade dimmiga begrepp om varför de använde vissa symboler eller ordramsor.
Ämnet är mycket komplext och jag har alltmer kommit fram till att magi bara kan fungera i vissa speciella energimässiga situationer där såväl magiker som klient är villiga och förberedda på att förändras. När en sådan situation uppstår kan magin få verkan och då förändras också världen i stort. Jung kallade dessa situationer för synkroniciteter och jag lovar mina läsare att återkomma till detta fascinerande ämne, som är långt ifrån färdigtänkt för min del. Men jag kan säga så mycket som att magi är uttryck för synkroniciteter, dvs händelser som inträffar samtidigt, både i Drömtiden och i den ordinära verkligheten, men som inte har några enkla orsakssammanhang, även om de utgår från en gemensam urgrund.
Som ni ser: Johannes Gårdbäcks bok Trolldom ger upphov till många tankar och följdtankar. Det gör den väl värd att läsa. Och den borde definitivt ges ut på svenska också. Det är nämligen ganska många inom vår nyandlighet som inte har en hum om vad traditionell botekonst egentligen är.
Jag kan ju också passa på att slå ett slag för min egen bok Atrid Grimssons Svartkonstbok: Om shamanism, folklig läkekonst och magi. Den innehåller inte alls så många magiska läsningar som Gårdbäcks bok, men däremot försöker jag sätta in den folkliga magin i de större perspektiv som jag saknar i Trolldom.

söndag 7 juni 2015

World Peace & Prayer Day 2015

I år hålls ceremonin World Peace and Prayer Day för 20:e gången. Denna gång i södra Oregon, närmare bestämt på Howard Prairie Lake Resort i Ashland. Avsikten med ceremonin är att hedra Moder Jords heliga platser och föra samman människor från olika nationer, kulturer och religioner i en gemensam manifestation för fred på och med Moder Jord.

Initiativtagaren är Arvol Looking Horse, beskyddare i den 19:e generationen av lakotas heliga pipa som är en gåva från Drömtiden och Den vita buffelkalvkvinnan. I sedvanlig ordning leder Arvol ceremonin vid sommarsolståndet den 21 juni, men arrangemanget i Oregon pågår under tre dagar, 18-21 juni, och många fler traditionella andliga personer medverkar.
På arrangörernas långa lista över medverkande finns t ex två av medlemmarna i International Council of 13 Indigenous Grandmothers som är bekanta för mina läsare – Agnes Baker Pilgrim och Florademayo. Bland övriga medverkande kan nämnas Eddie Benton Banai (Ojibwe), Paula Horne (Dakota), Rabbi David Haslow, The World Peace and Prayer Day Runners och fem maori-representanter från Nya Zeeland.

Vi som inte är på plats i Oregon kan koordinera våra egna solståndsceremonier med World Peace and Prayer Day. Det är inte så komplicerat – baka helt enkelt in mottot från Arvol Looking Horse i din egen ceremoni, som en del av din tacksägelse och hyllning till solen, ljuset, årsvarvet och alla livgivande energier. Ars ok fridr!
På WPPD:s hemsida finns utförlig information om ceremonin och de deltagande. Där finns också möjlighet att anmäla din egen ceremoni som del av WPPD.
Arvol Looking Horse ser denna ceremoni som ett initiativ till att återvända till våra andliga rötter och ett sätt att leva med respekt och ödmjukhet gentemot Moder Jord och alla hennes arter och väsen, synliga såväl som osynliga. Ett initiativ som han vill sprida i de fyra riktningarna:
”På en internationell nivå har vi satt materialismen före bevarandet när det gäller Jordens begränsade resurser och med detta har vi glömt att Jorden inte är en resurs att använda utan snarare källan till livet självt.”
“Mitakuye Oyasin!
All our relations!
In the Great Circle of Life,
Where there is no beginning
And no ending!

All nations, all faiths, one prayer”




 

fredag 5 juni 2015

”Sometimes Miracles Happen ... ”

My booklet from 2004 on Saami shamanism and traditional healing is now available for free in full text on my web site – both in English and Swedish. This text was a way to summarize what I had learnt from three decades of deep studies into shamanism and traditional healing both theoretically and experimentally and through journeys and field studies in the northernmost parts of Sweden, Norway and Finland. In this booklet I set out to analyse the methods, concepts and functions of traditional healing and shamanism. From the activities and thoughts of the healers I could draw conclusions on how it all works and how other human beings can extract wisdom from this tradition of knowledge. 

As long as human beings have existed there have also been diseases and non-technological healing methods. It was the shaman who was responsible for curing diseases and for other magical interventions, such as tracking game and influencing wind and weather. Shamans were depicted already in the oldest rock art, which is more than 30.000 years old.  

The activities of the shamans have been functional and that is why they have survived into our days, even if the form has been changed and simplified. Today’s healers are active within an unbroken tradition, even if they are far from the ancient shamans and their more drastic methods of ecstasy. 

But what is it that makes healing work? What is really taking place in the ritual drama of the healing act? Which role does the healer play? Which role does the patient play? Which philosophy is directing the actions of the healer? From where does the healing ability come? Is it possible at all to explain healing except as miracles? And when do miracles happen? Some answers can be found in the text Sometimes Miracles Happen. You will find the English version here and the Swedish text here.