Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Jag strävar efter att manifestera det kosmiska i det jordiska genom shamansk aktivism.

fredag 2 april 2021

Shamansk aktivism – under radarn och steget före


Vi har kommit en bit in i det 21:a århundradet och för den som har ögon att se och öron att höra står det klart att mänskligheten står inför ett antal predikament, ja en djup kris för hela jordsystemet, som hotar inte bara överlevnaden för den egna arten utan även för mängder av andra varelser. Jag syftar på det som brukar kallas den sjätte massutrotningen, en destruktiv process som är intimt sammanlänkad med de klimatförändringar och den överexploatering av jordens resurser som det mänskliga ekonomiska systemet fört med sig och rent av vilar på. Vad kan och bör shamaner göra åt allt detta? Traditionellt har shamaner ansvarat för sitt samfunds balans, såväl inre som yttre, och om den uppgiften ska anpassas till det 21:a århundradet så behöver shamaner inse att det idag gäller att bidra till balans inte bara lokalt eller regionalt utan i global skala och på kosmisk nivå. Dags alltså för vår tids nyshamaner att höja blicken från den egna naveln och kliva ut ur sina bubblor av privatterapi och egoutveckling. Hög tid att utveckla en shamansk aktivism som ersätter teatraliska ceremonier och fromma förhoppningar med verklig, verkningsfull magi – en magi som innebär ett kreativt samspel med det som Castaneda kallade Örnens emanationer, alltså det kosmiska energiflöde som är Alltets upphov. Och: en magi som förmår gripa in i det som konstituerar tillvaron – det kosmiska möjlighetsfältet.

När vi 1982 bildade det shamanska nätverket Yggdrasil var huvudinriktningen för mig och kanske majoriteten av de ursprungliga medlemmarna att åstadkomma något som liknade det som traditionella amerikanska indianer sammanfattat som att ”bevara ceremonierna och rädda jorden”. Så länge nätverket var aktivt höll vi ett avsevärt antal ceremonier med syfte att skydda specifika platser som hotades av exploatering eller att få utrotningshotade djurarter att frodas och växa till. Vi famlade i många stycken i mörkret när det gällde hur ceremonierna skulle utformas, hur och när kraft kunde ackumuleras och riktas. Kanske kan man likna det vid att vi sköt med hagelbössa rakt ut i mörkret, och dessutom oftast med lösa skott.

Likväl samlade vi på oss värdefulla erfarenheter som vi på olika håll senare försökt manifestera kreativt i våra ordinära verkligheter. För egen del har jag efterhand börjat förstå skillnaderna mellan inbillad och verklig magi och betydelsen av tid och plats för det magiska arbetet. Inte minst gäller det insikten att det i magiska sammanhang inte finns några enkla kausala samband, typ om jag gör A så inträffar B, och att magi bara är möjlig under vissa bestämda förhållanden som det gäller att lära sig att läsa av. Det handlar om så kallade synkroniciteter, dvs meningsfulla sammanträffanden av impulser från Det ovetbara (Unus Mundus, alltså det kosmiska möjlighetsfältet) och händelser i den ordinära verkligheten.

Här följer några av mina nuvarande tankar om hur shamansk aktivism eller om vi vill kalla det ceremoniellt motstånd ska kunna bli något som är vassare än fromma böner och magiska hagelsvärmar avlossade rakt ut i mörkret.

För att det 21:a århundradets magi ska kunna bli precisionssäker räcker det inte med att den har en kosmisk utgångspunkt, den behöver också koppla samman en förståelse av de ekologiska sambanden i hela jordsystemet med en precis analys av de ekonomiska drivkrafterna bakom destruktionen. Magin behöver vara grundad i en förståelse av vad det är i det kapitalistiska systemet som driver fram all förödelse. Och det är inte enskilda kapitalisters eller gruppers girighet och ondska (även om sådant spelar in) utan kapitalets valoriseringbehov och profitkvotens fallande tendens. För att fatta mig extremt kort: man måste förstå att grundorsaken till naturförstörelsen är kapitalets inbyggda ”eviga” och ”nödvändiga” strävan att motverka den fallande profitkvoten med ständigt stegrande vinster och därmed ständigt nya områden att exploatera (land, hav, berggrund, vård, omsorg, skola etc). I begreppet naturförstörelse räknar jag då självfallet in exploatering av mänskliga kroppar och mänskligt arbete. Shamaner behöver förstå att kapitalismen är oförenlig med ett (för alla arter) långsiktigt hållbart sätt att leva på jorden. Verklig magi strävar alltså efter ett systemskifte i mänsklighetens relation till den övriga naturen.

En verksam ceremoni förändrar inte bara världen utan även oss själva. Allt är i flöde och när vi i en ceremoni lyckas samstämma oss med det stora kosmiska energiflödet (Örnens emanationer) så förändras vi också – i form av såväl inre som yttre kvantsprång. Magin kan hämta inspiration från urfolks självförsvar mot kolonisering och exploatering och då överskrids begrepp som vit och svart magi. Man tar till de medel man har helt enkelt. Förutsättningen är att intentionen är klart icke-egoistisk och utan självviktighet. Ceremonier kan också hjälpa oss att ta in och bearbeta den sorg och förtvivlan som förstörelsen av världen ger upphov till. Vi måste acceptera vår egen förtvivlan och försöka transformera den till kreativ drivkraft. Om vi låter våra handlingar utgå från hjärtat behöver vi inte gripas av panik och bli lamslagna. Och ni som har er Castaneda i minnet vet att den andlige krigarens stig är en stig med hjärta och att den enda värdiga uppgiften är att vandra denna stig till slutet.

Magi – inte minst för att försvara Moder Jord – behöver en klar och tydlig riktning. Det kan även innebära att den tar sikte på makthavare/beslutsfattare för att på ett pro-aktivt och konstruktivt sätt bidra till att sätta stopp för destruktiva förslag och åtgärder. Det kan innebära att makthavares ambitioner och energier behöver fjättras. I extremfall kanske också nyckelpersoner behöver oskadliggöras, till exempel genom att deras mentala karta/mjukvara bringas att implodera. Det är dock knappast lämpligt att direkt konfrontera makten eftersom det högst troligt skulle medföra att man själv tar till sig och påverkas av det man vill bekämpa, vare sig man vill eller ej. Det är ingen idé att spela på maktens planhalva eller försöka besegra makten med dess egna medel. Bättre då med en magisk fjätter och helst en sådan som inte ens syns. Den kan utformas med inspiration från den mytiska berättelsen om hur asarna fjättrade Fenrisulven med hjälp av Gleipner. Det var en magisk lina som dvärgar smidde av följande sex ingredienser: katters buller, kvinnoskägg, bergets rötter, björnens senor, fiskens andedräkt och fågelspott. Om dessa beståndsdelar tolkas som runor kan vi hitta Feh, Bjarka, Pertra, Algiz, Ass och Lagu med ett sammanlagt talvärde av 90, vilket reducerat till ett naturligt tal blir 9, alltså Naud, som är nornornas och nödvändighetens runa. Med andra ord: en mycket kraftfull kosmisk fjätter.

Att genom magi försöka förändra stora strukturer och system är mycket svårt men knappast helt ogörligt. Shamanens aktivism arbetar mer indirekt än direkt så till vida att den riktar sig till det kosmiska potentialitetsfältet, Alltets urgrund, för att via kosmiska impulser manifesteras i det ordinära. Självklart kan den shamanska aktivismen också fungera som energigivare och beskyddare av krafter i den ordinära verkligheten, typ Greta Thunberg och organisationer som Fridays for Future och Skydda skogen, som arbetar för att få politiska genomslag som gynnar Moder Jord. Det kan ibland dock vara lämpligt eller nödvändigt att helt lämna denna nivå i tillvaron och göra ceremonier som enbart vänder sig till Det ovetbara och det som komma kan. Ett sätt att göra detta är att ackumulera kraft i en magisk ceremoni och sedan själv träda tillbaka och helt enkelt överlåta åt Oändlighetens aktiva sida eller vad man nu vill kalla det att ta hand om fortsättningen; man lägger ceremonin och dess energi i det icke-ordinäras händer. Förutsättningen för verksam magi av detta slag, liksom all magisk verksamhet, är att deltagarna har detroniserat dess största hinder, nämligen den egna självviktigheten. Eftersom skönheten redan finns som påtaglig närvaro i de globala och kosmiska kretsloppen eller möjligtvis ligger slumrande som potential så är ceremonins uppgift helt enkelt att släppa in den i det ordinära. Magin kan öppna en kanal från Det ovetbara/Unus Mundus in i det ordinära och för shamanen gäller då att inte stå hindrande i vägen med självviktighet eller hybris.

Vid all magi är det viktigt att analysera vilka krafter och intressen som är verksamma i en bestämd situation och det gäller att vi också utvecklar en förståelse för hur jorden själv kan aktivera motstånd i form av extrema väder, jordskalv, vulkanutbrott, tsunamis eller ruggiga virus. Då har vi att göra med utomordentligt kraftfulla energier och shamaner bör liksom alla andra undvika att konfrontera den vredgade jorden och i stället ta till harvärjan och söka skydd.

Ceremonier bör ske under maktens radar och magikerna måste hålla tand för tunga om vad de sysslar med. Makten bör inte ens känna till att ceremoniell motståndsaktivitet pågår och kommer då heller aldrig att förstå vad som verkligen hände – varför oväntade saker inträffade eller varför deras egen energi imploderade. Då kan ingen motkraft mobiliseras mot den ceremoniella verksamheten. Lika viktigt kan vara att ceremonin ligger ”steget före”, alltså genomförs innan en exploatering eller förstörelse har inletts; allra helst när den bara befinner sig på idéstadiet, eller ännu tidigare. Det är stor skillnad på pro-aktiva och re-aktiva ceremonier.

Även om den ceremoniella aktiviteten har en global och kosmisk dimension kommer den ofta att ha sin utgångspunkt i konkreta, regionala eller lokala frågor, som ju i och för sig också ingår i den stora kosmiska väven. Jag tänker exempelvis på ceremonier med syfte att aktivera, skydda och knyta samman kraftplatser. Liksom shamanen kan smida en magisk fjätter för att omintetgöra destruktiva handlingar kan hen väva ett magiskt skydd över heliga platser eller andra ställen som behöver skyddas. Det kan säkert gå till på många olika sätt och en mytisk beskrivning att hämta inspiration från är beskrivningen av hur nornorna vid Helge Hundingsbanes födsel tvinnade ”starka ödestrådar” av guld för den blivande hjälten; trådar som de ”fäste samman i mitten under månens sal” och vars ändar de gömde i öster och väster samtidigt som en tråd drogs norrut och befalldes att ”hålla hårt för evigt”.

Magiska ceremonier behöver rätt tid och plats för att kunna bli verksamma. Rätt plats är helig plats som ingår i ett kosmiskt nätverk av platser med förhöjd energi. Vid ceremonier är det av yttersta vikt att respektera platsens protokoll, det som också kallas ställets sed. Ödmjukhet påbjuds! Rätt tid är när synkroniciteter visar på gynnsamma impulser från Det ovetbara som vi kan observera i form av sammanfallande rörelser i den kosmiska väven och konkreta händelser i den ordinära verkligheten. Själv försöker jag också anpassa tidpunkter för ceremonier efter Carl Johan Callemans tolkning av mayakalenderns nio skapelsevågor. Ceremonier behöver ibland göras med kort varsel, vilket naturligtvis kan göra det svårt att samla ihop människor som är beroende av arbetsscheman, barnpassning, lediga dagar etc. Dock: avgörande är inte hur många som deltar i en ceremoni, det avgörande är kvaliteten på ceremonins uppsåt och energi. Individuella ceremonier kan få stor inverkan genom det som alkemisterna kallar multiplicatio, dvs att energin från en ceremoni, som är rätt utförd vid rätt tidpunkt, ögonblickligen kan spridas icke-lokalt genom hela kosmos. En framkomlig väg är att tidsmässigt samordna individuella ceremonier som hålls på olika platser men i ett gemensamt syfte. När man ceremonierar tillsammans med andra kan man uppleva det som brukar kallas svärm-intelligens, alltså att gruppens energinivå och shamanska intelligens blir högre än summan av de enskilda deltagarnas energier. Det är något som i sig även kan leda till väldiga individuella kvantsprång för deltagarna.

En viktig fråga när det gäller shamansk aktivism är om och hur en sådan verksamhet rent praktiskt behöver samordnas eller organiseras. En påtaglig risk är att en organisering trots goda intentioner kan bli tids- och energiödande och mynna ut i byråkratisering och förstelning. Vad som behövs är snarast icke-organisation och icke-byråkrati samt mer av spontanitet och flexibilitet. Hur detta kan lösas är en grannlaga och dynamisk uppgift, t ex när det gäller att utlysa eller kalla samman till ceremonier som behöver bedrivas under maktens radar. Då är det självfallet ingen bra idé att kalla samman via sociala internetforum (som ägs och kontrolleras av svartmagiska amerikanska tech-jättar) – annat än i väldigt allmänna eller vaga ordalag. Skulle ett alternativ kunna vara ett löst sammanhållet ceremoniellt akutnätverk med människor som med kort varsel, när signalerna från kosmos är de rätta, kan medverka i ceremoniellt motstånd?

Verkningsfulla ceremonier behöver vara icke-hierarkiska där var och en som deltar utgör ett eget ceremoniellt centrum och där alla medverkar på likvärdig och jämställd basis. Samtidigt bör allt hållas i det fördolda och ligga steget före exploatörerna. En inte alldeles lätt nöt att knäcka. Det är mycket som inte är färdigtänkt och jag välkomnar inspel från andra med konkreta reaktioner på denna text och/eller med mer allmänna tankar om shamansk aktivism och hur man kan utforma precisionsmagi för det kosmiska möjlighetsfältet. Bäst är att mejla tankarna direkt till mig på  norrshaman@gmail.com.

Kosmos befinner sig i ett kontinuerligt dynamiskt energiflöde och den som vill dansa med och samspela med detta flöde kan inte stå stilla eller spika fast sina idéer i några dogmatiska trossatser. Allt fast förflyktigas, som Karl Marx betonade i Kommunistiska manifestet för över 170 år sedan. Ett shamanskt manifest för det 21:a århundradet är något som formuleras i den shamanska praktiken genom det som Castaneda kallade smygandets konst och som jag föredrar att kalla manifesterandet, i samspel med Örnens emanationer. Och det övergripande syftet? Vad sägs om ”global shamansk socialism”?

(En längre version av denna artikel har publicerats i Gimle nr 3/2021 och på norrshamans hemsida.)