”Du og jeg er runemagikere, åndelige anarkister som bruker kraft fra runen til selvutvikling, ikke som maktmiddel.”
”Bare med fortidens symboler kan vi forme framtiden
slik vi önsker den.”
”For meg representerer vanenes feminine energi den
smale stien som er best å gå.”
Tre välformulerade citat ur en ny, vackert formgiven
och mycket sympatisk norsk bok om runorna. Detta är, mig veterligen, den första
norska bok som förespråkar uthark-teorin (och vederbörligen hyllar dess
upptäckare Sigurd Agrell med en fint foto), som kopplar samman runorna med
shamanism och shamanska metoder som utesittning, trumresor och extasdans och
som poängterar att det egentligen bara är i naturen som man kan ta del av
runornas kunskap och kraft. För att bli vän med runorna ”må (du) riste bystövet
av föttene och komme deg ut i naturen. Bare genom et aktivt forhold till Fröya,
får du tilgang til de okkulte energierna som skjuler seg i hugen hennes”.
Boken heter De
magiske runene, är skriver av Gorm
Helge Grönli Rudschinat och utgiven på hans eget förlag Bronseplassen. Den innehåller
en introduktion till runornas mytologiska bakgrund men består till huvuddelen
av Gorms generösa beskrivningar av hans eget arbete att på heliga platser i
naturen på djupet lära känna alla 24 runorna, en i taget. Detta arbete pågick
under flera år och Gorm har skrivit boken i omgångar mellan 1991 och 2019. Han
har verkligen tagit sin uppgift seriöst och låtit naturen och runorna styra stegen.
Ceremonierna för att bli vän med varje enskild runa kan pågå av och till under
flera dagar och läsaren får ta del av mycket starka och ibland också märkliga
upplevelser i såväl ljusa sommarnätter som mörka midvinternätter (Gorm bor med
familjen mitt inne i skogen på Sörlandet och har många gamla kultplatser på
bekvämt avstånd). På köpet får man praktiska beskrivningar av hur man kan göra
sina egna runor, hur man kan bygga en egen kultplats (harg) och hur man kan
kombinera runorna med bergskristall, med trumning, galdersång och dans.
Gorm betraktar runorna som nycklar till ockulta
hemligheter som har följt människorna i hundratusentals år – 24 nycklar till
”den overkliga verkligheten”, alltså det som jag kallar Drömtiden och som
Castaneda benämner Nagualen. Gorm själv beskriver denna dimension som ett
tidlöst rum och han får till och med direkta upplevelser av denna dimension i
samband med en ceremoniell utesittning. För några ögonblick vidgas hans
perceptionsbubbla så att han får en glimt av den ockulta kraften bakom hans
fylgja, som den verkligen är: inte
längre i gestalt av ett djur utan som en färgsprakande och bländande vacker substans
utan bestämd form. Med hjälp av runorna kan man alltså nå oanat djupa nivåer av
det icke-ordinära.
De
magiske runene beskriver runföljden som en
sammanhängande berättelse även om varje enskild runa representerar en
självständig kraft. Denna kraft är lika verkningsfull som när runorna blev till
och kan fungerar som nyttiga stigfinnare som kan leda oss in i framtiden. Gorm
är alltså en esoterisk runmagiker som
är ute efter den magiska eller ockulta kraft som finns bakom runorna och som
också kan riktas in i den ordinära verkligheten. Runorna öppnar upp för forntidens
drömspår, t ex på heliga platser; spår som kan ge oss direkt kunskap om forna
tiders ceremonier och på så sätt ta del av den magiska kunskap som de forna
völvorna projicerade in i Drömtiden.
Här har Gorm en syn på runornas ursprung som skiljer
sig från min. Han ser runorna som skapelser av de völvor som var verksamma för
cirka 2 000 år sedan. Det var völvor som både skapade runorna och satte
namn på dem och även fyllde runornas hug med sin allra bästa kunskap. Detta
magiska innehåll ser han som en gång för alla givet; det är möjligt för oss att
ta del av kunskapen men omöjligt att ändra på eller tillföra något till den.
Jag tycker detta är en ofruktbar hållning som strider mot inte bara de verkliga
förhållandena (energifakta som Castaneda kallar dem) utan också mot Gorms egen
praktik. Runorna är dynamiska öppna processer som funnits med i skapelsen ända
sedan begynnelsen och möjligen också före begynnelsen i form av mönster eller
matriser. Eftersom runorna innehåller den kosmiska skapelsens matris förändras
de samtidigt med kosmos. För den som vill arbeta kreativt med runornas energier
gäller det att vara öppen för denna kontinuerliga skapelseprocess – om man
verkligen vill medverka i den. Runorna år 2020 skiljer sig ganska mycket från
runorna år 0. Det innebär också att det sätt som dagens runmagiker arbetar med
runorna på även avsätter sina egna spår i Drömtiden, så att säga bredvid de
gamla völvornas spår. Dagens kreativa arbete med runorna bidrar alltså till att
förändra runorna – i ett komplext samspel och växelspel mellan runorna och de
stora kosmiska processerna.
Även om Gorm framhåller Sigurd Agrells stora
betydelse för utharkteorin (jag själv ser Agrell som utharkens återupptäckare)
så skriver han ingenting om runornas talmagiska dimensioner, vilket kan tyckas
lite märkligt eftersom det var just de som ledde Agrell till utharkteorin. De
talmagiska dimensionerna visar på hur oerhört avancerade och komplexa samband
som genomsyrar utharken. Gorm har inte heller tagit till sig Ralph Blums
återupptäckt av den tomma runan – en icke-runa som har en viktig plats såväl i
runornas tillblivelse som vid rundivinationer.
Eftersom Gorm är fokuserad på de forna völvorna så
ger han stort utrymme åt just rundivinationer – hur de kan göras (oftast använder
han den klassiska varianten nornornas
dragning med tre runor) och hur man kan tolka och väva in svaren i sitt
eget liv. Det handlar huvudsakligen om hur man kan utveckla sin personliga
kraft och förverkliga sina projekt och här har han onekligen många klokskaper
att komma med, t ex att runorna bör användas dagligen (”bruker du runene finner
du svarene”), att de ”er enkle å ta med sig, enkle å bruke, men til tider
vanskeliga å tolke”, att de oftast inte ger glasklara svar utan mestadels bara
antyder vilka krafter som är aktiva och vad runorna möjligen kan bidra med. Ett
vanligt nybörjarfel är att man tolkar runornas svar i enlighet med sina egna
önskemål, skriver Gorm och påpekar att det gäller för runmagikern att helt
enkelt kombinera runornas svar med sunt förnuft.
Även om Gorm detaljerat skildrar sina runceremonier
betonar han att var och en måste finna sin egen väg och att ödmjukhet inför det
ockulta är runmagikerns första bud. Dessutom behövs tålamod för att vandra
denna stig – först måste man förstå de enskilda runorna innan man kan förstå
helheten och för att förstå runorna måste man också förstå naturen. Att bli
shaman tar tid.
De
magiske runene avslutas med ett mycket kort kapitel
med rubriken Framtiden, där Gorm skriver att runorna ”skriker etter å bli
brukt”. Om vi ska ”overleve som åndsvesener må de stolte örnene lette fra
bakken. Med kraften fra runene feier vi vandalene over ende. Du og jeg skal
sammen med Alver, Jotner, Vaner og Åsgårds guder kjempe for en ren jord.” Där
hade jag som läsare verkligen velat ta del av hur Gorm i praktiken använder runornas
magiska kraft för att skydda Moder Jord och sätta stopp för naturförstörande
exploateringar (som ju är påtagliga även i ett land som Norge), men här lämnas
läsaren i sticket. Kanske tänker sig Gorm att runorna helt enkelt får visa var
och en individuella vägar till sådana ceremonier, men jag hade önskat att han
hade gett läsarna åtminstone vissa ramar för hur och när magiska ceremonier i
syfte att påverka den kosmiska väven kan byggas upp och utföras. Hur väver man
samman runor i magiska formler? Hur skickar man in dem i den kosmiska väven?
Vilken multipliceringseffekt kan runor få i det stora kosmiska sammanhanget?
Frånsett dessa frågetecken kan jag bara instämma i Gorms slutord: ”Tiden er
kommet for att du skal gripe runene med ett skrik, slå ut vingene og bruke dem
som maktmedel i kampen för en bedre verden.”
(På Gorms egen hemsida kan man läsa hans spännande cv, ta del av hans övriga författarskap och få en glimt av verksamheten på den av honom initierade Bronseplassen, uppbyggd som historisk park kring en rekonstruerad bronsåldersboplats på Sörlandet och där diverse kurser, festivaler och hantverksmarknader arrangeras. Av bilderna att döma florerar även en hel del vikingaromantik på platsen – en del av det mer bisarra slaget, som när tatuerade skäggiga män låter hänga upp sig i köttkrokar. Jag undrar verkligen om Gorm känner sig hemma med detta, Freja-krigare som han är. Varken Freja, nornorna eller völvorna och inte heller Oden lät ju hänga upp sig i köttkrokar för att få insikter.)
