De digitala medierna förändrar i grunden vårt beteende, vår
varseblivning, vår urskillningsförmåga, vår samlevnad. Detta äger rum bortom
alla medvetna beslut och denna blindhet och onykterhet utgör vår tids kris. Så
lyder det mäktiga anslaget i den sydkoreanske filosofen Byung Chul-Hans bok I svärmen: Tankar om det digitala (Ersatz 2014).
Byung är verksam som professor vid Universität der Künste i
Berlin. Utöver I svärmen har förlaget
Ersatz gett ut ytterligare två av hans böcker på svenska: Trötthetssamhället (2013) och Eros
Agoni (2015). Böckerna är tunna (60-90 sidor) men skrivna på ett väldigt
stringent och mångbottnat språk och kräver långsam läsning och kontemplation -
något som Byung ser som en motståndshandling mot den rådande samhälleliga
prestationshetsen. Det västerländska samhället har förlorat eros, som har
ersatts med pornografi och lett oss in i ”den blinda produktionens och
prestationens samhälle”. Människorna har förlorat sin kontemplativa förmåga,
lystringens gåva och samhället har drabbats av excessiv trötthet och utmattning.
”Det är därför som vi sover oroligt idag. De utmattade prestationssubjekten
somnar så som benet somnar.”
Byung Chul-Han tar som synes stora grepp i sin
samhällskritiska analys där vi kan finna inflytanden från tyska filosofer som
Hegel och Heidegger men också från franska tänkare som Badiou och Bataille. Som
ett grundstråk i hans tänkande finns en djupgående kritik av kapitalismen och
nyliberalismen. Och, väl att märka, Byung är helt up-to-date. Jag rekommenderar
hans böcker till alla som vill förstå världen för att kunna förändra den (för
att travestera Marx).
Ett av vår tids fenomen som Byung analyserar är överflödet
av information. Vi kan bevittna en accelererande cirkulation av information som
leder till accelererad cirkulation av kapital. Det digitala mediet förvandlar
information och kommunikation till en vara. Företag som Google och Facebook,
alltså det som kallas Big Data, totalprotokollerar våra liv i sin strävan efter
maximal avkastning på informationen. I denna process medverkar människorna
själva frivilligt till sin egen exploatering: ”Självexploateringen är
effektivare än exploateringen av andra, eftersom den går hand i hand med en
känsla av frihet.” Det digitala mediets frihet framkallar paradoxalt nog ett
tvång hos dess användare att prestera och självoptimera. Det intima ställs ut
offentligt och det privata blir offentligt i en ”pornografisk utställning av
intimitet och privatsfär”. Visst är detta en träffande beskrivning av vad
människor ägnar sig åt på så kallade sociala medier!
Den ofiltrerade informationsmassan i de digitala medierna
får varseblivningen att bli helt avtrubbad – tänkandet och omdömesförmågan
förtvinar. ”Man reser omkring överallt, utan att göra någon erfarenhet. Man
räknar i det oändliga, utan att kunna berätta. Man ser alla möjliga saker, utan
att vinna någon insikt.” Information och kunskap är nämligen olika saker och
från en bestämd punkt blir informationen deformation.
Detta får djupgående och oroande följder för hela samhället.
Byung understryker att det digitala mediet är ett affektmedium som möjliggör
omedelbara känsloutlopp. Vi har hamnat i ett upprördhetssamhälle där
argmedborgare enbart agerar utifrån sig själva utan identifikation med det
gemensamma. Ur det som Byung kallar skitstormarna i de digitala medierna kommer
ingen gemensam handlingskraft och omsorg om det gemensamma. Den digitala
svärmen är flyktig och instabil och består av förensligade individer utan
förmåga att utveckla något vi. I ett
sådant samhällsklimat av tilltagande egoisering och atomisering försvinner
solidariteten, privatiseringen fortsätter ända in i själen och det ömsesidiga
eroderas. De digitala medierna eroderar enligt Byung gemenskapen och vi:et och
förstör det offentliga rummet. Därmed motverkar de bildandet av en motmakt som
skulle kunna ifrågasätta den kapitalistiska ordningen.
Vad för slags demokrati är möjlig med tanke på den svinnande
offentligheten, människornas växande egoisering och narcissifiering, frågar sig
Byung närmast retoriskt. Medborgaren har blivit konsument utan ansvar för det
gemensamma. Det digitala mediet är ett presensmedium som bara känner det
omedelbara nuet. Språk och kultur vulgariseras, det långa och långsamma
elimineras, människor glömmer hur man tänker komplext. Politiken blir andfådd
och kortsiktig och späs ut till prat.
De digitala apparaterna skapar ett nytt tvång, ett nytt
slaveri, skriver Byung. Med smartphonen blir varje plats en arbetsplats och
varje tid blir arbetstid. ”Mobilitetens frihet slår över i det fatala tvånget
att arbeta överallt.” Arbetstiden totaliseras – vi tar med arbetet både på
semestern och i sömnen. ”Var och en bär med sig arbetsplatsen som ett
arbetsläger.”
Och värre kan det bli. Big Data håller på att
totalprotokollera våra liv. Vi är på väg in i en tillvaro där även våra ting
övervakar oss och utan paus samlar in och sänder information om våra göranden
och låtanden, som ett led i kapitalets strävan efter maximal valorisering. Jag
kan tänka mig att en syntes av Byung Chul-Hans filosofi och en marxiansk ekonomisk
analys av den digitala kapitalismens drivkrafter skulle kunna bli en fruktbar
teori för den som inte bara vill förklara utan också förändra världen.
Vad kan vi då göra på kort sikt om vi instämmer med Byungs
kritik av det digitala? En framkomlig väg är säkert att befria sig från
smartphonens fängelse och starkt begränsa sin närvaro i digitala medier. Det borde
leda till en större förmåga till komplext och djupt tänkande och kännande;
tillbaka till lystringens gåva och kontemplationens konst; från larmet i det digitala
till tystnaden i naturen. Bättre att sitta ute på helig plats än att uppdatera
sin Facebook-status.
Jag vill påminna mina läsare om att jag redan för ganska
många år sedan, långt före Facebooks tid, skrev en artikel med rubriken Shamanism på webben? Min huvudtes håller
än idag, nämligen ”att det inte går att bedriva shamanism på eller via
internet. Webben är inget shamanskt medel eller medium även om den kan
underlätta kontakter och idéutbyte mellan personer med shamanska intressen. Den
verkliga kunskapen och kraften hämtar en shaman i naturen och dess processer
genom att helt enkelt göra sig åtkomlig, alltså genom en samverkan i landskapet
med alla dess synliga och osynliga invånare/medlevare. Det sker genom ett
ömsesidigt utbyte av energi och information med djur, växter, berg, floder och
väder i såväl deras materiella som andliga aspekter.”
Att läsa Byung Chul-Han kan vara en del i denna process.
