Det gamla förbundet mellan människa och natur grundades på
mytiska och religiösa föreställningar som smulades sönder av den västerländska
vetenskapliga revolutionen. Nu har dock denna vetenskap i sig nått därhän att
den själv har upptäckt den transcendenta verkligheten och därmed banat väg för
ett nytt förbund mellan människa och natur.
Så skulle
en kanske kunna sammanfatta huvudlinjen i Lothar Schäfers bok In Search of
Divine Reality: Science as a Source of Inspiration (The University of Arkansas
Press 1997). Schäfer som under lång tid varit professor i fysikalisk
kemi vid universitetet i Arkansas gör en djupdykning i kvantfysikens omskakande
genombrott, som enligt honom själv alltså bör leda fram till ett nytt
transcendent tänkande med djupt andliga dimensioner. Boken är väldigt
akademiskt skriven och hårdfjällad för oss icke-fysiker, men väldigt
tankeväckande. Dock bör den ses som ett preludium till Schäfers senare och mer
lättillgängliga bok Infinite Potential som kom 2013 och som jag tidigare
recenserat
här. Så, den som vill få grepp om Schäfers tänkande ska nog primärt läsa Infinite
Potential.
Enligt Schäfer visar kvantfysikens genombrott att universum
är icke-lokalt, dvs att händelser i en del av universum ögonblickligen och
snabbare än ljuset kan påverka förhållanden även långt borta, att universum är
gjort av något icke-materiellt (mind-stuff), att människors medvetande är
direkt sammankopplat med ”universums medvetandelika bakgrund” (the mind-like
background of the universe), alltså en sorts universellt medvetande, att
grunden för den materiella världen är icke-materiell, men att även allts minsta
beståndsdelar (vågor eller partiklar beroende på hur vi mäter och observerar
dem) har ”medvetandeliknande egenskaper” (mind-like properties), alltså en
sorts proto-medvetande, att mänsklig moral kommer ur universums
medvetandeliknande bakgrund, att vi via vårt medvetandes antenner får
vägledning från universums djup, att vi har andliga behov eftersom universums
natur är andlig.
”Upptäckten av kvantvärlden har varit en källa till djup
insikt i verklighetens natur, och många forntida idéer har fått en ny mening
och oväntad betydelse”, skriver Schäfer.
Han gör främst en genomgång av vetenskapsteoretiska och
filosofiska idéer (inte mytiska och religiösa) och kommer fram till att de hade
en sorts förkunskap om det som kvantfysiken långt senare skulle komma fram
till. De är inte korrekta om vi tar dem bokstavligt eller ordagrant men
innehåller ändå en sanning (not correct when its archaic form is taken
verbatim, but containing a truth nevertheless). Det är ju vad jag själv kommit
fram till när det gäller t ex våra egna förkristna myter; de innehåller
fragment av och potential till mer fullkomlig kunskap men behöver självfallet
vidareutvecklas, nytolkas och anpassas till den nivå som universum befinner sig
på idag.
Schäfers resonemang om skillnaderna mellan det gamla och det
nya förbundet med naturen känns väldigt givande. Det gamla förbundet är obsolet
och behöver ge plats åt det nya förbundet, baserat på kvantfysikens genombrott.
Här ser jag klara paralleller med
Carl Johan Callemans tolkning av
Maya-kosmologins nio skapelsevågor (min recension av Callemans
The Nine Waves
of Creation finns
här. Den nionde vågen, vars hologram innehåller det som Calleman kallar
enhetstänkandet, aktiverades först 2011. Det är först i och med dess aktivering
som fullständig kunskap är möjlig. Idag kan vi veta. Och som jag ser det är
utharkens runsystem ett av de bästa dynamiska verktygen för att kunna läsa av
den kosmiska klockans tickande. Som Schäfer skriver: ”Universum är ett nätverk,
inte ett urverk” (The universe is network, not clockwork).
Kvantfysikens insikt i att universum är icke-lokalt och att
påverkan kan ske ögonblickligen över enorma avstånd banar väg för en
vetenskaplig förståelse av vad verklig magi är och vilka dess möjliga effekter
kan vara. Samtidigt är jag ense med Schäfer om att förbundet med naturen och
med kosmos måste nyskapas utifrån nya insikter om alltings essens. Magi behöver
finna nya former för att vara verksam. Eftersom fullkomlig kunskap numera är
möjlig och vi därmed kan bli det som Castaneda kallade otadliga andliga krigare
(impeccable warriors) behöver vi inse att även om det ryms viktig kunskap i
gamla traditioner så behöver de överskridas och transformeras. Allt fast
förflyktigas; allt blir ständigt nytt. Och som Schäfer betonar: att sträva
efter att leva i enlighet med universums ordning leder till ett autentiskt liv
som leder till ett förbund med universums medvetandeliknande grund och
möjliggör ett liv i harmoni med naturen, något han kallar det goda livet. Visst
är detta ett hoppfullt och kreativt perspektiv i dessa mörka tider!