Podcast: Shamanism, magi och heliga platser

Jag medverkar i två avsnitt av MitheraPodden med samtal om shamanism och runmagi. Andra avsnittet publicerades den 4 april och presenteras så här av Therese Maria Bohman Agerhill och Ulf Bohman som driver podden: 
Vi fortsätter det fascinerande samtalet med Jörgen I Eriksson, där vi utforskar shamanismens djupa rötter, magins mysterier och heliga platser/kraftplatsernas energi. Hur fungerar egentligen magi? När och var är den möjlig – och vad krävs för att den ska verka? Jörgen delar sin kunskap om samisk shamanism, shamansk healing och de osynliga krafter som flödar genom vår värld. Vi tar också en närmare titt på kraftplatser i Sverige, där den andliga energin är särskilt stark. Dessutom drar vi spännande paralleller mellan shamanism och de 7 spiritualistiska principerna.

Lyssna här: https://open.spotify.com/episode/48Pk8CICEK3y9tkwCCDXik

 

norrshamans verksamhet ömsar skinn

Allt fast förflyktigas. Allt befinner sig i dynamisk process. Så även Det Kosmiska Medvetandet, Det Stora Mysteriet, Wakan-Tanka. Alla som ödmjukt lyssnar till de kosmiska och jordiska flödena, alla som ger akt på synkroniciteter och vandrar en stig med hjärta kan utläsa viktiga budskap om vad som bör göras i vår tid. Så försöker även jag läsa av vad den kosmiska klockan visar, och den visar att min shamanska verksamhet behöver ömsa skinn för att kunna spela en kreativ roll i det stora kretsloppet.

Det innebär att det blir en del förändringar framöver – förutom att jag genomför en digital detox, slår igen Facebooken och byter mejlleverantör. Jag tänker mig även fortsättningsvis arbeta som en vägvisare in i runornas och de heliga platsernas magiska världar, men det kommer att ske i mindre skala och sammanhang än tidigare. Kursen Magiska runor och Moder Jord den 12-13 april blir min sista ”stora” kurs, i alla fall under överskådlig tid. Alla detaljer om den kursen hittar du på min hemsida, närmare bestämt här. Under hösten kommer jag att erbjuda en cirkelvandring i runmagins värld med tre eller fyra träffar på olika platser. Detaljer kommer här och på hemsidan före sommaren.

Det övergripande temat för dessa cirkelvandringar är ”djup kontemplation i naturen” och ”manifestation av det kosmiska i det jordiska”, dvs praktisk magi.

Samtidigt fortsätter jag med förlagsverksamheten. Mina klassiker kommer att finnas kvar och då och då bli lite uppdaterade – det gäller Sejd, Runmagi och shamanism, Shamansk runmagi: Kort introduktion och Svartkonstbok. Under våren kommer också en uppdaterad och kraftigt utvidgad version av mitt shamanistiska manifest, Shamanistiska manifestet 2.0.

Det tredje benet i mitt shamanska arbete – ceremonierna – kommer att i viss mening intensifieras samtidigt som de också alltmer går ”under radarn”. Det blir alltså inga stora upprop i sociala medier utan infon delas i mindre nätverk. Vill du vara med i ceremoniverksamheten behöver du meddela detta via mejl: norrshaman@proton.me

Shamanistiskt manifest på Youtube

Nu finns ett samtal om Shamanistiskt manifest på Angela Aylwards Youtubekanal: Shamanistiskt manifest. Jörgen I. Eriksson. - YouTube

Här är Angelas presentation av samtalet: Norrshaman Jörgen I. Eriksson uppmanar med sin nya skrift Shamanistiskt manifest - Aktivism till jordens försvar dagens miljöaktivister att bejaka den ceremoniella och magiska sidan av miljökampen. Den ordinära miljökampen - hur radikal den än må vara - behöver träda utanför systemets vetenskapliga paradigm, in i det icke-ordinära.

Ur ett shamanskt perspektiv har den fysiska verkligheten fötts ur medvetande och det är i medvetandets dimension(er) som det planetära förloppet kan ändras. Jörgen konstaterar bl.a. att den fornnordiska Völvan i den poetiska Eddan ger samma råd till människan som dagens Deep adaptation- rörelse. Klimatkaoset kommer att resultera i att det moderna samhället kollapsar och överlevare kommer att behöva hantera extrema klimatförändringar.

Samtalet knyter också an till det föregående avsnittet och frågan om GUD/källan är föränderlig eller en konstant.

Shamanistiskt manifest - Aktivism till jordens försvar

Klimatkaos, artutrotning och naturförstörelse ställer dagens shamaner inför nya, stora och svåra uppgifter. Detta manifest är en när-var-hur-manual för icke-ordinär aktivism där Jörgen I Eriksson behandlar begrepp som reaktiv, proaktiv, preaktiv och ceremoniell magi, öppen och fördold aktivism, shamansk olydnad och icke-våld, nätverk och icke-organisation och hur man med hjälp av sina andliga allierade och Det Stora Mysteriet kan omvandla förtvivlan och sorg till kreativ och transformerande magisk handling.

Shamanistiskt manifest (ISBN 9789151992068) är på 30 sidor, 126x178 mm, häftad. Finns att köpa från Adlibris, Bokus och Bokbörsen eller direkt från norrshaman@gmail.com. Då är priset 100 kr + porto.

Beställning kan mejlas till norrshaman@gmail.com. Var noga med att skriva adressen dit boken ska skickas. Sätt samtidigt in beloppet på plusgiro 4229295-3 eller bankgiro 375-6038. 

Shamansk morgonbön och aftonbön

Verklig magi kan äga rum i ceremonier som utförs med rätt intention, med rätt attityd och på rätt tid och plats. Den magiska ceremonin måste helt enkelt vara i resonans med impulser från det kosmiska medvetandeflödet. En magiker behöver därför kunna läsa av och förstå vad den kosmiska klockan visar. När man utövar ceremoniell magi av detta slag kan man ändå känna att man skulle vilja bidra med energi på ett mer stadigvarande sätt än bara då man lagt märke till impulserna från skapelsens urkälla. Går det att leva i ständig ceremoni? Ett sätt att närma sig ett permanent ceremoniellt tillstånd kan vara att börja med en daglig rutin i form av morgonbön och aftonbön – dagliga ceremonier i avsikt att kontinuerligt och uthålligt medverka i att laga världen, dvs att bidra till Jords läkning och till att mänskligheten finner fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord.

Min definition av bön är en kommunikation och ett samspel med Oändlighetens aktiva sida, Det ovetbara, Det stora mysteriet, Urkällan, Livets träd för att komma i resonans med det kosmiska medvetandeflödet och kunna fungera/agera som en öppen kanal (hollow bone) för detta flöde. Då kan det kosmiska manifestera sig i det jordiska och det stora drömmandet kan förverkligas på det sätt som det själv önskar. Andra sätt att uttrycka detta är den judiska mystikens tikkun olam, att laga världen, och benediktinernas credo ora et labora, bed och arbeta. En koptisk mystiker som Matta El-Maskeen (Matteus den fattige) beskriver bön som ett sätt att lära känna Guds helighet och kvalitet och ”att smaka Gud”. Detta är ju mer eller mindre identiskt med Carlos Castanedas begrepp ”att uppleva energin direkt”. Jag eftersträvar en fördjupning av dessa begrepp till något som skulle kunna beskrivas som en kontinuerlig ceremoni, alltså ora in labora, bön i arbete, eller med andra ord: ett ceremoniellt sätt att vara och verka. Inspiration hämtar jag då även från navajos traditionella begrepp hozho, lycka eller balans, och deras definition av ett liv i skönhet som ”att ceremoniellt röra sig genom landskapet”. Morgonbön och aftonbön om balans i världen är steg på vägen till ett kontinuerligt tillstånd av all-medvetande som, när man väl har smakat på det, kan komma att genomsyra hela ens liv i allt högre utsträckning.

Var och en behöver finna sitt eget sätt att inleda och avsluta dagen i samtal med Oändlighetens aktiva sida, men ju fler vi är som kontinuerligt och uthålligt gör dessa ceremonier desto större blir den sammanlagda resonansen med det kosmiska och med det följer en högre energinivå i arbetet med att laga världen, kanske kan vi rent av tala om ett kollektivt kvantsprång. Här följer min egen version av morgonbön och aftonbön som förhoppningsvis kan fungera som inspiration även för andra.

Morgonbön:

1. Hälsa de jordiska och kosmiska riktningarna, alltså de fyra kardinalriktningarna, centrum, zenith och nadir samt de fyra (eller fem) elementen och de kosmiska fundamenten rörelse, relation, medvetande och riktning. 
2. Skapa resonans med det kosmiska medvetandeflödet, t ex genom att sjunga utharkens runor eller använda skallra, trumma, klangskål, gong eller liknande. 
3. Uttala intentionen om att bidra till att laga världen och vandra i skönhet, t ex med följande ord: ”Må världen lagas, må Jorden läka och bli hel; må mänskligheten finna fram till ett ödmjukt och hållbart levande på och med Moder Jord; må alla arter och väsen, synliga såväl som osynliga, växa och trivas väl; må vi alla kunna leva i balans med det kosmiska medvetandeflödet. Måtte jag själv kunna fungera som en öppen kanal för Oändlighetens aktiva sida att manifestera sig i den ordinära verkligheten. Må allt detta ske, så kommer att ske och så sker redan.” 
4. Avsluta med att sjunga utharkens runor, kraftsång eller andra ljud som befäster och grundar den just uttalade intentionen.

Det är viktigt att intentionen är skarpt, djupt och klart formulerad och framförd som om livet, ja hela existensen står på spel.

Förutsättningen för att komma i resonans med medvetandeflödet är rätt attityd, dvs att man släpper sin självviktighet, stoppar den inre dialogen och tar fullt ansvar för sina egna handlingar. Man bör också vara medveten om att när man öppnar sig för det kosmiska medvetandeflödet och strävar efter att fungera som en öppen kanal får man vara beredd på överraskningar. Vi kan ju inte veta vad Det stora mysteriet vill med oss.

Aftonbön: 

1. Hälsa de jordiska och kosmiska riktningarna. 
2. Skapa resonans med det kosmiska medvetandeflödet. 
3. Tacka för den dag som gått och den kraft och kunskap som du fått ta del av, t ex så här: ”Tack för att jag har fått dansa med i det kosmiska kretsloppet ytterligare en dag. Tack för att Önd andas mig och mitt hjärta slår. Tack för den kraft och kunskap som jag fått ta del av, måtte jag kunna bära och manifestera den på ett värdigt sätt som ett led i arbetet med att laga världen, läka Jorden, och hitta fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord i balans med alla andra varelser och väsen. Måtte denna natt bringa drömmar som kan vägleda mig i detta arbete.” 
4. Befäst det just uttalade med runor, kraftsång eller andra heliga ljud.

Om du har tankar, erfarenheter och förslag om en sådan här ceremoniell aktivitet är jag intresserad att ta del av dem. Mejla i så fall till norrshaman@gmail.com

  

Kosmisk magi - Att bli ett med uppsåtet

 Den som idag ger sig in på en shamansk kunskapsväg måste vara medveten om att kvantfysiken mer eller mindre fullständigt kullkastar alla etablerade verklighetsuppfattningar med sina teorier om icke-lokalitet, icke-kausalitet, kvantmekanisk sammanflätning och att saker och ting bara kan existera i rörelse och i relation till annat (och inte bara i förhållande till den mänskliga observatören). Vi har inte ännu insett dess fulla potential, men vi kan idag veta betydligt mer om alltings essens än vad forntidens shamaner intuitivt anade. Det jag förespråkar är att vi helt och fullt försöker omfamna dessa nya perspektiv och förena dem med ursprungliga föreställningar från t ex shamanism och runmagi för att därmed skapa något kvalitativt nytt. Det kan beskrivas som en modern shamansk version av alkemisternas coniunctio, alltså famntaget/sammansmältningen mellan himmel/ande och jord/materia. Det kanske också kan beskrivas som en multiplikation enligt följande: andlighet x kvantfysik x direktupplevelse av Moder Jord och det kosmiska energiflödet = all-medvetande och kreativt medskapande i den kosmiska skapelsen.

Coniunctio är den process som frambringar filosofernas sten eller det röda guldet som alkemisterna kallar det och som jag föredrar att helt enkelt kalla visdom. Själva processen innebär en inre transformation i form av ett kvantsprång och enligt många alkemister leder äkta coniunctio alltid till multiplicatio. Enkelt uttryckt: den transformation som sker inom individen är icke-lokal och sprider sig ögonblickligen genom hela den kosmiska väven. För att använda en term från Carlos Castaneda: detta är helt enkelt energifakta. Shamaner i det 21:a århundradet behöver axla inte bara globala utan även kosmiska uppgifter och det kan beskrivas som att medskapa med eller dansa i balans med det stora kosmiska energiflödet, som ju per definition också är ett medvetandeflöde. Shamanen kan förverkliga sin egen coniunctio och genom multiplicatio-effekten manifestera det kosmiska i det jordiska. Att ha dessa stora kosmiska perspektiv på sin verksamhet känns som en självklarhet idag och, omvänt, att inskränka shamanens uppgifter till något mindre skulle kännas väldigt futtigt.

Att det kosmiska energi- och medvetandeflödet är en dynamisk och sig själv ständigt förnyande skapelse är ett grundläggande energifaktum. Vare sig vi kallar källan till detta flöde för Livets träd, Nagualen, Det ovetbara, Urkällan, Det stora mysteriet, Möjlighetsfältet eller Unus Mundus så handlar det om något som per definition är odefinierbart. Denna källa ligger bortom alla upplevelser och definitioner men är den psykofysiska urgrunden för allt som existerar. Och den finns ständigt närvarande, runt omkring oss som en sorts parallellvärld, men betydligt större än den ordinära verkligheten. Det som finns, eller inte finns, i Urkällan trotsar all beskrivning – det är vare sig ande eller materia – och finns egentligen enbart som potential. Jag använder fortsättningsvis Castanedas begrepp Nagualen om detta stora mysterium, som vi alltså inte kan besöka eller uppleva utan bara se och uppleva effekterna av i den ordinära verkligheten. Skulle vårt medvetande kunna ta sig in i Nagualen skulle det helt enkelt upphöra, ungefär som man föreställer sig att materia upphör i svarta hål. Det vi kan uppleva i ordinära och icke-ordinära medvetandetillstånd är helt enkelt effekterna av flödet från Nagualen, i form av energifakta.

Min egen sammanfattning av dessa kosmiska energifakta kan låta så här: Det ovetbara, Nagualen, är källan, Moder Jord är förmedlaren, Drömtiden är gränssnittet mellan det ovetbara och det vetbara (mellan Nagualen och Tonalen), utharken är läraren medan jag själv bara är någon som pekar på dessa fakta.

Med hjälp av shamanska metoder som trumning, runsång och utesittning kan man åstadkomma coniunctio och det därmed sammanhängande enhetsmedvetande som alltså är icke-dualistiskt och av en del beskrivits som ”inga begrepp, inget tänkande, bara närvaro”. Jag kallar detta medvetande för all-medvetande eftersom det omfattar kunskap om Alltets väsen och sammanflätning, från mikro- och partikelnivå till makro- och kosmisk nivå och dessutom innefattar samtidig närvaro i både det icke-ordinära och det ordinära. Dessa enhetsupplevelser, som omfattar hela ens organism, alltså även den fysiska kroppen och energikroppen, äger dock inte rum inne i Nagualen utan i gränssnittet Drömtiden. Det innebär självfallet inte att dessa upplevelser inte skulle vara transformerande eller gränsöverskridande. Tvärtom – och de visar med all önskvärd tydlighet att allt är ett och hänger samman och att det är ur sådana upplevelser som vi, var och en, kan nå inte bara visdom och magisk kraft utan också kan få klart för oss vilka enskilda uppgifter just vi behöver ta itu med för att bidra till balans i det jordiska och i det kosmiska.

Hur ska man då bete sig för att få del av denna kunskap och kraft? Hur ska man göra för att likt lakotashamanen Frank Fools Crow bli ett ”hollow bone” för Wakan-Tankas visdom och kraft, dvs det kosmiska energi- och medvetandeflödet? Det finns, som Castanedas mentor don Juan Matus underströk, egentligen inga tekniker och metoder för detta. Var och en måste själv hitta fram till sitt eget förhållningssätt och hitta sin egen shamanska stig att vandra. Men även hos Castaneda kan man få viktig inspiration om rätt förhållningssätt och här kommer min sammanfattning av detta förhållningssätt – allt marinerat i mina egna erfarenheter av 40 års shamanskt arbete:

·         Vandringen på en shamansk stig måste ske disciplinerat och uthålligt.

·         Grunden för att över huvud taget kunna få del av kraft och kunskap är en attityd av ödmjukhet. A och O därvidlag är att släppa sin självviktighet och få stopp på den inre dialogen.

·         Man behöver kunna bita av ödets trådar och lösa upp den personliga historiens fjättrar. Det innebär också att bränna bort eller detronisera de egna illusionerna. Shamanen behöver bli illusionsfri.

·         Då kan man öppna sig för den kunskap som finns i varje ögonblick och på varje plats. Det gäller ändå – paradoxalt kan det tyckas – att välja rätt tid och rätt plats för att detta ska kunna ske. Rätt tid kan vi läsa av genom synkronistiska händelser, dvs meningsfulla sammanfallanden mellan dimensionerna. När det gäller platser, och i synnerhet heliga platser, är det dessutom helt nödvändigt att respektera ställets sed. Vad vill platsen själv egentligen?

·         Sedan behöver shamanen tänja sina steg ytterligare så att hen tar fullt ansvar för sina handlingar och utan att rygga tillbaka axlar det ansvar som man åläggs av den nyvunna kraften och kunskapen.

·         Därför behöver allt betraktas som en utmaning och shamanen måste inse att ingenting sker av en slump.

·         Insikten om att livet är ändligt måste omfattas på djupet för att man ska kunna anlita döden som rådgivare, vår enda sanna vän som aldrig ljuger för oss enligt Castaneda.

·         Shamanen behöver inse att allt är ett och hänger samman och att vi ingår i en icke-hierarkisk skapelse där vi inte är mer eller mindre värda än något annat. I detta kosmiska perspektiv behöver vi finna vår egen stig och vår egen uppgift.

·         Shamanen vill manifestera magisk kraft och kunskap i den ordinära världen och vardagen. För den skulle behöver hen hitta sin egen väg att knäcka nöten om hur ett icke-dualistiskt all-medvetande kan omsättas i fokuserad handling.

Magi innebär att bli ett med uppsåtet. Det innebär att shamanen måste hitta ett sätt att bli det hen åkallar; att kunna sjunga/tala med ett öppet hjärta och framsäga orden som om det är det sista man gör; som om världens och ens egen existens står på spel; ord som man tar fullt ansvar för och som kommer direkt från Jorden/Kosmos utan att begränsas eller tolkas av det ordinära medvetandet. Då behöver man lita helt och fullt på att de andliga krafter som man åkallar också kommer att agera. Vi kan inte sia om utgången av magiska ceremonier eftersom det icke-ordinära kan ha andra och större perspektiv än vi, vilket vi ödmjukt måste acceptera. Det gäller alltså att samverka med kosmos på det sätt som kosmos önskar. Tilliten till det andliga kan uttryckas genom att man utgår från och föreställer sig att det man åstundar verkligen kommer att ske och, faktiskt, redan sker, åtminstone i möjlighetsfältet.

En bra formel att avsluta ceremoniellt arbete med är: Må så ske, så kommer att ske och så sker redan!

Alkemist bränner bort sina illusioner. Matthaeus Greuter 1500-tal.

Shamansk aktivism – under radarn och steget före

Vi har kommit en bit in i det 21:a århundradet och för den som har ögon att se och öron att höra står det klart att mänskligheten står inför ett antal predikament, ja en djup kris för hela jordsystemet, som hotar inte bara överlevnaden för den egna arten utan även för mängder av andra varelser. Jag syftar på det som brukar kallas den sjätte massutrotningen, en destruktiv process som är intimt sammanlänkad med de klimatförändringar och den överexploatering av jordens resurser som det mänskliga ekonomiska systemet fört med sig och rent av vilar på. Vad kan och bör shamaner göra åt allt detta? Traditionellt har shamaner ansvarat för sitt samfunds balans, såväl inre som yttre, och om den uppgiften ska anpassas till det 21:a århundradet så behöver shamaner inse att det idag gäller att bidra till balans inte bara lokalt eller regionalt utan i global skala och på kosmisk nivå. Dags alltså för vår tids nyshamaner att höja blicken från den egna naveln och kliva ut ur sina bubblor av privatterapi och egoutveckling. Hög tid att utveckla en shamansk aktivism som ersätter teatraliska ceremonier och fromma förhoppningar med verklig, verkningsfull magi – en magi som innebär ett kreativt samspel med det som Castaneda kallade Örnens emanationer, alltså det kosmiska energiflöde som är Alltets upphov. Och: en magi som förmår gripa in i det som konstituerar tillvaron – det kosmiska möjlighetsfältet.

När vi 1982 bildade det shamanska nätverket Yggdrasil var huvudinriktningen för mig och kanske majoriteten av de ursprungliga medlemmarna att åstadkomma något som liknade det som traditionella amerikanska indianer sammanfattat som att ”bevara ceremonierna och rädda jorden”. Så länge nätverket var aktivt höll vi ett avsevärt antal ceremonier med syfte att skydda specifika platser som hotades av exploatering eller att få utrotningshotade djurarter att frodas och växa till. Vi famlade i många stycken i mörkret när det gällde hur ceremonierna skulle utformas, hur och när kraft kunde ackumuleras och riktas. Kanske kan man likna det vid att vi sköt med hagelbössa rakt ut i mörkret, och dessutom oftast med lösa skott.

Likväl samlade vi på oss värdefulla erfarenheter som vi på olika håll senare försökt manifestera kreativt i våra ordinära verkligheter. För egen del har jag efterhand börjat förstå skillnaderna mellan inbillad och verklig magi och betydelsen av tid och plats för det magiska arbetet. Inte minst gäller det insikten att det i magiska sammanhang inte finns några enkla kausala samband, typ om jag gör A så inträffar B, och att magi bara är möjlig under vissa bestämda förhållanden som det gäller att lära sig att läsa av. Det handlar om så kallade synkroniciteter, dvs meningsfulla sammanträffanden av impulser från Det ovetbara (Unus Mundus, alltså det kosmiska möjlighetsfältet) och händelser i den ordinära verkligheten.

Här följer några av mina nuvarande tankar om hur shamansk aktivism eller om vi vill kalla det ceremoniellt motstånd ska kunna bli något som är vassare än fromma böner och magiska hagelsvärmar avlossade rakt ut i mörkret.

För att det 21:a århundradets magi ska kunna bli precisionssäker räcker det inte med att den har en kosmisk utgångspunkt, den behöver också koppla samman en förståelse av de ekologiska sambanden i hela jordsystemet med en precis analys av de ekonomiska drivkrafterna bakom destruktionen. Magin behöver vara grundad i en förståelse av vad det är i det kapitalistiska systemet som driver fram all förödelse. Och det är inte enskilda kapitalisters eller gruppers girighet och ondska (även om sådant spelar in) utan kapitalets valoriseringbehov och profitkvotens fallande tendens. För att fatta mig extremt kort: man måste förstå att grundorsaken till naturförstörelsen är kapitalets inbyggda ”eviga” och ”nödvändiga” strävan att motverka den fallande profitkvoten med ständigt stegrande vinster och därmed ständigt nya områden att exploatera (land, hav, berggrund, vård, omsorg, skola etc). I begreppet naturförstörelse räknar jag då självfallet in exploatering av mänskliga kroppar och mänskligt arbete. Shamaner behöver förstå att kapitalismen är oförenlig med ett (för alla arter) långsiktigt hållbart sätt att leva på jorden. Verklig magi strävar alltså efter ett systemskifte i mänsklighetens relation till den övriga naturen.

En verksam ceremoni förändrar inte bara världen utan även oss själva. Allt är i flöde och när vi i en ceremoni lyckas samstämma oss med det stora kosmiska energiflödet (Örnens emanationer) så förändras vi också – i form av såväl inre som yttre kvantsprång. Magin kan hämta inspiration från urfolks självförsvar mot kolonisering och exploatering och då överskrids begrepp som vit och svart magi. Man tar till de medel man har helt enkelt. Förutsättningen är att intentionen är klart icke-egoistisk och utan självviktighet. Ceremonier kan också hjälpa oss att ta in och bearbeta den sorg och förtvivlan som förstörelsen av världen ger upphov till. Vi måste acceptera vår egen förtvivlan och försöka transformera den till kreativ drivkraft. Om vi låter våra handlingar utgå från hjärtat behöver vi inte gripas av panik och bli lamslagna. Och ni som har er Castaneda i minnet vet att den andlige krigarens stig är en stig med hjärta och att den enda värdiga uppgiften är att vandra denna stig till slutet.

Magi – inte minst för att försvara Moder Jord – behöver en klar och tydlig riktning. Det kan även innebära att den tar sikte på makthavare/beslutsfattare för att på ett pro-aktivt och konstruktivt sätt bidra till att sätta stopp för destruktiva förslag och åtgärder. Det kan innebära att makthavares ambitioner och energier behöver fjättras. I extremfall kanske också nyckelpersoner behöver oskadliggöras, till exempel genom att deras mentala karta/mjukvara bringas att implodera. Det är dock knappast lämpligt att direkt konfrontera makten eftersom det högst troligt skulle medföra att man själv tar till sig och påverkas av det man vill bekämpa, vare sig man vill eller ej. Det är ingen idé att spela på maktens planhalva eller försöka besegra makten med dess egna medel. Bättre då med en magisk fjätter och helst en sådan som inte ens syns. Den kan utformas med inspiration från den mytiska berättelsen om hur asarna fjättrade Fenrisulven med hjälp av Gleipner. Det var en magisk lina som dvärgar smidde av följande sex ingredienser: katters buller, kvinnoskägg, bergets rötter, björnens senor, fiskens andedräkt och fågelspott. Om dessa beståndsdelar tolkas som runor kan vi hitta Feh, Bjarka, Pertra, Algiz, Ass och Lagu med ett sammanlagt talvärde av 90, vilket reducerat till ett naturligt tal blir 9, alltså Naud, som är nornornas och nödvändighetens runa. Med andra ord: en mycket kraftfull kosmisk fjätter.

Att genom magi försöka förändra stora strukturer och system är mycket svårt men knappast helt ogörligt. Shamanens aktivism arbetar mer indirekt än direkt så till vida att den riktar sig till det kosmiska potentialitetsfältet, Alltets urgrund, för att via kosmiska impulser manifesteras i det ordinära. Självklart kan den shamanska aktivismen också fungera som energigivare och beskyddare av krafter i den ordinära verkligheten, typ Greta Thunberg och organisationer som Fridays for Future och Skydda skogen, som arbetar för att få politiska genomslag som gynnar Moder Jord. Det kan ibland dock vara lämpligt eller nödvändigt att helt lämna denna nivå i tillvaron och göra ceremonier som enbart vänder sig till Det ovetbara och det som komma kan. Ett sätt att göra detta är att ackumulera kraft i en magisk ceremoni och sedan själv träda tillbaka och helt enkelt överlåta åt Oändlighetens aktiva sida eller vad man nu vill kalla det att ta hand om fortsättningen; man lägger ceremonin och dess energi i det icke-ordinäras händer. Förutsättningen för verksam magi av detta slag, liksom all magisk verksamhet, är att deltagarna har detroniserat dess största hinder, nämligen den egna självviktigheten. Eftersom skönheten redan finns som påtaglig närvaro i de globala och kosmiska kretsloppen eller möjligtvis ligger slumrande som potential så är ceremonins uppgift helt enkelt att släppa in den i det ordinära. Magin kan öppna en kanal från Det ovetbara/Unus Mundus in i det ordinära och för shamanen gäller då att inte stå hindrande i vägen med självviktighet eller hybris.

Vid all magi är det viktigt att analysera vilka krafter och intressen som är verksamma i en bestämd situation och det gäller att vi också utvecklar en förståelse för hur jorden själv kan aktivera motstånd i form av extrema väder, jordskalv, vulkanutbrott, tsunamis eller ruggiga virus. Då har vi att göra med utomordentligt kraftfulla energier och shamaner bör liksom alla andra undvika att konfrontera den vredgade jorden och i stället ta till harvärjan och söka skydd.

Ceremonier bör ske under maktens radar och magikerna måste hålla tand för tunga om vad de sysslar med. Makten bör inte ens känna till att ceremoniell motståndsaktivitet pågår och kommer då heller aldrig att förstå vad som verkligen hände – varför oväntade saker inträffade eller varför deras egen energi imploderade. Då kan ingen motkraft mobiliseras mot den ceremoniella verksamheten. Lika viktigt kan vara att ceremonin ligger ”steget före”, alltså genomförs innan en exploatering eller förstörelse har inletts; allra helst när den bara befinner sig på idéstadiet, eller ännu tidigare. Det är stor skillnad på pro-aktiva och re-aktiva ceremonier.

Även om den ceremoniella aktiviteten har en global och kosmisk dimension kommer den ofta att ha sin utgångspunkt i konkreta, regionala eller lokala frågor, som ju i och för sig också ingår i den stora kosmiska väven. Jag tänker exempelvis på ceremonier med syfte att aktivera, skydda och knyta samman kraftplatser. Liksom shamanen kan smida en magisk fjätter för att omintetgöra destruktiva handlingar kan hen väva ett magiskt skydd över heliga platser eller andra ställen som behöver skyddas. Det kan säkert gå till på många olika sätt och en mytisk beskrivning att hämta inspiration från är beskrivningen av hur nornorna vid Helge Hundingsbanes födsel tvinnade ”starka ödestrådar” av guld för den blivande hjälten; trådar som de ”fäste samman i mitten under månens sal” och vars ändar de gömde i öster och väster samtidigt som en tråd drogs norrut och befalldes att ”hålla hårt för evigt”.

Magiska ceremonier behöver rätt tid och plats för att kunna bli verksamma. Rätt plats är helig plats som ingår i ett kosmiskt nätverk av platser med förhöjd energi. Vid ceremonier är det av yttersta vikt att respektera platsens protokoll, det som också kallas ställets sed. Ödmjukhet påbjuds! Rätt tid är när synkroniciteter visar på gynnsamma impulser från Det ovetbara som vi kan observera i form av sammanfallande rörelser i den kosmiska väven och konkreta händelser i den ordinära verkligheten. Själv försöker jag också anpassa tidpunkter för ceremonier efter Carl Johan Callemans tolkning av mayakalenderns nio skapelsevågor. Ceremonier behöver ibland göras med kort varsel, vilket naturligtvis kan göra det svårt att samla ihop människor som är beroende av arbetsscheman, barnpassning, lediga dagar etc. Dock: avgörande är inte hur många som deltar i en ceremoni, det avgörande är kvaliteten på ceremonins uppsåt och energi. Individuella ceremonier kan få stor inverkan genom det som alkemisterna kallar multiplicatio, dvs att energin från en ceremoni, som är rätt utförd vid rätt tidpunkt, ögonblickligen kan spridas icke-lokalt genom hela kosmos. En framkomlig väg är att tidsmässigt samordna individuella ceremonier som hålls på olika platser men i ett gemensamt syfte. När man ceremonierar tillsammans med andra kan man uppleva det som brukar kallas svärm-intelligens, alltså att gruppens energinivå och shamanska intelligens blir högre än summan av de enskilda deltagarnas energier. Det är något som i sig även kan leda till väldiga individuella kvantsprång för deltagarna.

En viktig fråga när det gäller shamansk aktivism är om och hur en sådan verksamhet rent praktiskt behöver samordnas eller organiseras. En påtaglig risk är att en organisering trots goda intentioner kan bli tids- och energiödande och mynna ut i byråkratisering och förstelning. Vad som behövs är snarast icke-organisation och icke-byråkrati samt mer av spontanitet och flexibilitet. Hur detta kan lösas är en grannlaga och dynamisk uppgift, t ex när det gäller att utlysa eller kalla samman till ceremonier som behöver bedrivas under maktens radar. Då är det självfallet ingen bra idé att kalla samman via sociala internetforum (som ägs och kontrolleras av svartmagiska amerikanska tech-jättar) – annat än i väldigt allmänna eller vaga ordalag. Skulle ett alternativ kunna vara ett löst sammanhållet ceremoniellt akutnätverk med människor som med kort varsel, när signalerna från kosmos är de rätta, kan medverka i ceremoniellt motstånd?

Verkningsfulla ceremonier behöver vara icke-hierarkiska där var och en som deltar utgör ett eget ceremoniellt centrum och där alla medverkar på likvärdig och jämställd basis. Samtidigt bör allt hållas i det fördolda och ligga steget före exploatörerna. En inte alldeles lätt nöt att knäcka. Det är mycket som inte är färdigtänkt och jag välkomnar inspel från andra med konkreta reaktioner på denna text och/eller med mer allmänna tankar om shamansk aktivism och hur man kan utforma precisionsmagi för det kosmiska möjlighetsfältet. Bäst är att mejla tankarna direkt till mig på  norrshaman@gmail.com.

Kosmos befinner sig i ett kontinuerligt dynamiskt energiflöde och den som vill dansa med och samspela med detta flöde kan inte stå stilla eller spika fast sina idéer i några dogmatiska trossatser. Allt fast förflyktigas, som Karl Marx betonade i Kommunistiska manifestet för över 170 år sedan. Ett shamanskt manifest för det 21:a århundradet är något som formuleras i den shamanska praktiken genom det som Castaneda kallade smygandets konst och som jag föredrar att kalla manifesterandet, i samspel med Örnens emanationer. Och det övergripande syftet? Vad sägs om ”global shamansk socialism”?

(En längre version av denna artikel har publicerats i Gimle nr 3/2021 och på norrshamans hemsida.)

Esoterisk shamanism – En kosmisk magi

De kriser som mänskligheten och jorden befinner sig i kräver motstånd och kreativa handlingar av många människor och på många olika sätt – inte minst i form av verklig magi. Allt måste göras nytt – från grunden – och det gäller även shamanismen som för att bli relevant måste ta till sig och integrera kunskaper från många olika områden – alltifrån kvantfysik till djuppsykologi och ekosofi. Det 21:a århundradets shamaner – de esoteriska shamanerna – behöver axla ett globalt och kosmiskt ansvar. Förutsättningen är att de förmår öppna sig för flödet från Medvetandets mörka hav och samtidigt manifestera denna kosmiska kunskap i den ordinära verkligheten.

I min nya bok Esoterisk shamanism – En kosmisk magi sammanfattar jag mina erfarenheter av 40 års shamansk verksamhet. Bokens övergripande mål är total kunskap och total frihet och dess etos kan sammanfattas som: Var och en sin egen shaman. Var och en för sig och Kosmos med oss.

Sedan mitten av 1980-talet har jag manifesterat min utveckling i ett antal böcker. Några av dem är shamanska manualer som alltid finns tillgängliga, i gradvis och kontinuerligt uppdaterade versioner: Sejd 6.0 – En vägledning i nordlig shamanism, Runmagi och shamanism 4.0 och Drömtidens portar – Manual för heliga platser. Även min bok om Carlos Castanedas sällsamma författarskap, Oändlighetens aktiva sida – Castaneda och shamanismen, innehåller praktiska tips för den som vill vandra en shamansk kunskapsväg även om den är mer av filosofisk betraktelse än shamansk manual.

När jag som en följd av coronapandemin ställde in mina kurser i runmagi och shamanism och drog mig tillbaka i min lantliga karantän blev det inledningen på en period av intensivt samspel med Moder Jord och den kosmiska medvetandeströmmen ur Oändlighetens aktiva sida. I arbetet med odlingarna, i bär- och svampplockning, i himmelsskådande, under stavgång och löprundor kom jag att uppleva flera mycket djupgående synkronistiska händelser och medvetandemässiga kvantsprång, som lett fram till denna bok. Det övergripande temat är att tillståndet i världen och de kosmiska skapelsevågornas dynamik gör att allt måste göras nytt, så även shamanismen.

Förhoppningsvis kan boken bidra till att utövare av nyshamanism, av alkemi, gudinneandlighet eller västerländsk ockultism också vill göra allt nytt och inse att de kan komma så mycket djupare och längre genom att bryta sig ut ur sina egenskapade och begränsande mentala ramar. Släpp fixeringen vid metoder och tekniker, gå bortom fantombilder som kraftdjur, gudar och andar, kliv ut ur de imaginära laboratorierna, höj blicken över de privatterapeutiska nivåerna och dansa med i det stora kosmiska medvetandeflödet, Det stora mysteriet. Bortom alla former finns Nagualen – det ovetbara, det kosmiska möjlighetsfältet – ursprunget för den verkligt kraftfulla kunskapen. Att genom magi manifestera denna kosmiska kunskap i den ordinära verkligheten är vår stora utmaning i det 21:a århundradet. Det handlar om att föra in drömmandet i våra vanliga liv, att manifestera det kosmiska i det jordiska och genom oklanderligt leverne bidra till jordens och kosmos balans.

Esoterisk shamanism – En kosmisk magi är mitt magnum opus, ehuru inte till formatet. Den är på 74 sidor, A5, häftad och har ISBN 9789163990786. Finns att köpa i alla bokhandlar (såväl på webben som i fysiska bokhandlar), från Bokbörsen eller direkt från norrshaman@gmail.com. Var noga med att i så fall ange till vilken adress jag ska skicka boken. Vid direktbeställning är priset 150 + 59 (porto) = 209 kr – till plusgiro 4229295-3 eller bankgiro 375-6038.

 

Frank Fools Crow - budbärare från Wakan-Tanka

Frank Fools Crow, också känd som Wanbli Mato (Eagle Bear), betraktas bland lakotas som något mycket mer än en medicinperson, nämligen som en helig man. Den beteckningen delar han med sin farbror Black Elk, som blev känd för omvärlden genom Joseph Epes Browns bok The Sacred Pipe (på svenska 1978 som Den heliga pipan: Svarta Hjortens berättelse om Oglala Siouxindianernas sju riter). Förutom att vara släkt med varandra så har dessa två heliga män det gemensamt att de föddes på 1800-talet, levde till mycket hög ålder, avled på Pine Ridge-reservatet i South Dakota i tillstånd av yttersta armod och förknippades inte bara med bevarandet av lakotas traditionella ceremonier utan också med berättelser om mirakulösa bedrifter.

Frank Fools Crows liv, tankar och förmågor beskrivs i två böcker av den lutheranske prästen, författaren och konstnären Thomas E. Mails med titlarna Fools Crow (1979) och Fools Crow: Wisdom and Power (1991/2001), en högintressant bok som kommit i min ägo först nu 2020. Jag kan bara uttrycka djup tacksamhet för den synkronistiska händelse som förde in denna bok i min värld. Här finns häpnadsväckande insikter att ta del av för den som idag vill vandra en shamansk kunskapsväg. Kännetecknande för både Black Elk och Fools Crow är deras ödmjuka attityd och andliga innerlighet. De såg sig båda två som hängivna katoliker, väl insatta i Bibelns berättelser, men primärt representerade de en mycket traditionell lakota-andlighet och Fools Crow var en väldigt viktig inspiratör för de unga indianaktivisterna i American Indian Movement på 1970- och 1980-talen. Det var t ex Fools Crow som lyckades återuppliva den traditionella soldansen.
 

När man tar del av berättelser om Fools Crows healing-bedrifter och om vad som kunde hända under hans ceremonier i reningshyddan (mer känd som sweat lodge) där det slog gnistor ur hans kropp och han kunde rödglödga stenar med mental kraft så får man helt enkelt släppa taget om sitt västerländska paradigm. Det gäller förstås också Thomas E. Mails som fått bevittna åtskilliga mirakel under sin samvaro med Fools Crow. När Fools Crow själv beskriver vad som händer i svetthyddan säger han att den är fylld av ”tryck och energi”, som får hans kropp att spritta och skaka. Det hörs höga skrik från örnar och hökar, åskknallar, människoröster som sjunger och trummor som dånar och hela hyddan börjar skaka och slamra. Detta kan pågå i någon timme eller mer och under den tiden upplever Fools Crows patienter att något som är väldigt hett, som en stor hand, drar sjukdomen ur dem på ett smärtsamt sätt. Fools Crow konstaterar: ”dessa människor blir alltid fullständigt botade”. 

Svetthyddan är bara en av många metoder som Fools Crow använder. Han betonar oupphörligt att han själv inte har någon botekraft – all kraft kommer från Wakan-Tanka, Det stora mysteriet. Fools Crow är bara ”ett ihåligt ben” som förmedlar Wakan-Tankas kraft. För varje enskild patient frågar han Wakan-Tanka om sjukdomens orsak och hur han ska kunna bota den – med svetthydda, handpåläggning, skallra, trumma, sång, läkeväxter, pipceremoni eller någon annan av många olika flexibla metoder. Sätten att fråga Wakan-Tanka tycks vara lika många – och lika kreativa. Ibland frågar han sina ”talande stenar” som han förvarar i medicinknytet och som var och en har en alldeles specifik historia. De talande stenarna fungerar, precis som bergskristaller, som mottagare av budskapen från den gudomliga sfären. Deras funktion är alltså att precis som Fools Crow själv fungera som ihåliga ben och länkar mellan den andliga sfären och det jordiska livet. Det fantastiska i denna bok är hur Fools Crow beskriver dessa processer inifrån och inte bara utanverket. Det är i mörker som han talar med stenarna som då blir röda och varma och ger ifrån sig knastrande ljud som omvandlas till lakotaspråk och ger Fools Crow information om vad som bör göras. Vid andra tillfällen ägnar han sig åt det han kallar visioning, som beskrivs som en sorts vakendrömmande eller ”att se med sinnet, beröra med ögonen och besluta med hjärtat”. Visioning är att låta de heliga makterna visa hur saker och ting ter sig genom deras ögon. ”Wakan-Tanka and Hjälparna kastar ett andligt ljus på saker så att jag kan se dem som de verkligen är”. Han beskriver detta som bilder på hans ”sinnesskärm” (mind screen) som han förlägger till insidan av pannan. Det rör sig alltså om en variant av den process som Jung kallade aktiv imagination.

En något mer komplicerad metod är det Fools Crow kallar spirit travel (anderesa) och som han använder i svetthyddan. Han skakar sin skallra, sjunger sin sång och svävar som en örn upp i rymden. Efter bara några sekunder passerar han förbi fåglar, moln, planeter, stjärnor och vintergatan och flyter fritt i rymden. Hyddan har då blivit lika stor som hela universum och Fools Crow möter de formlösa heliga varelserna som han beskriver som ”ljus av visdom”. Wakan-Tanka är ett enormt vitt ljus, Tunkashila ett blått, Mormor Jord ett grönt och de fyra kardinalriktningarna har sina specifika ljus. ”Jag möter dem ansikte mot ansikte. Jag ser dem.” Ur de heliga ljusen kommer röster som svarar på hans frågor och tolkar hans visioner. Det finns en komplikation med dessa anderesor och det är att Fools Crow svimmar när han gör dem och förblir medvetslös tills själen återvänder till kroppen, något som kan ta upp till två dagar! Under tiden håller hans hustru Katie ett vakande öga över honom. Förmågan att göra anderesor betecknar han som en speciell gåva som man inte kan få förrän man förtjänar den och det sker först när Wakan-Tanka och Hjälparna anser att man är redo. ”Det hände inte mig förrän jag hade blivit en erfaren helig man”. En ödmjuk attityd som borde bli ett rättesnöre för den nyshamanska rörelsen! 

En annan klassisk magisk förmåga som Fools Crow behärskade var det som kallas shape-shifting, alltså att uppträda i djurgestalt. Han beskriver det som att Wakan-Tanka förvandlar honom till en fågel, en hund eller en katt och att han då kan besöka olika platser och få reda på vad folk säger och gör. Förvandlingen kan komma utan förvarning men det tycks också som om Fools Crow själv kan be om den. Så gjorde han t ex 1973 när han under FBI:s belägring av indianaktivister i Wounded Knee fick rollen som en sorts medlare. Han gjorde då täta besök hos de omringade aktivisterna - vid flera tillfällen i gestalt av en hund för att få bättre upplysningar om hur de resonerade. Det här har jag aldrig berättat för någon tidigare, säger han till den häpne Thomas E. Mills. 

Att beskriva Fools Crows olika metoder mer ingående skulle föra alltför långt i en enkel recension men genomgående för såväl informationsinhämtning som botande är att han arbetar i mörker, antingen i svetthyddan eller med ögonbindel eller en huva nerdragen över huvudet (vilket också kan gälla för patienten). Mörkret skapar en tyst plats där han kan fokusera helt och fullt på det problem han står inför och på de svar han behöver från de heliga. En annan ytterst viktig förutsättning är den totala tilliten; boteceremonierna fungerar enbart om Fools Crow har absolut tilltro till Wakan-Tanka och om patienten i sin tur har tilltro till Fools Crows förmåga att fungera som förmedlare av Wakan-Tankas kraft. Om han känner att patientens tro inte är tillräckligt stark så åtar han inte uppdraget.

 

Ett av Fools Crows stora bekymmer (liksom tidigare Black Elks) var hur han skulle kunna föra sina kunskaper vidare till nya generationer. Det är så få som är villiga att leva moraliskt och enkelt, sa han till Thomas E. Mails, som blev den som fick dokumentera kunskaperna för eftervärlden. Fools Crow var också djupt bekymrad över det utbredda alkoholmissbruket, det sociala eländet och den allmänt sett bedrövligt låga andliga nivån på lakota-reservaten. Beklagligtvis blev Fools Crow själv ett offer för detta när han mot slutet av sitt liv blev utsatt för en ytterst förnedrande stöld av all sin egendom – möbler, hushållsattiraljer, ceremoniella dräkter och föremål, ja allt – och fick framleva sin sista tid i en utrangerad husvagn uppställd på hans dotters tomt. Begravningen i december 1989 på Pine Ridge-reservatet blev dock en stor och hedersam manifestation och efter sin död har Frank Fools Crow betydelse som en av lakotas heligaste män och en symbol för den traditionella andligheten antagit sina rättmätiga proportioner. Han är också en stor inspirationskälla inte bara för lakotas utan för alla som vill föra in traditionell andlig och magisk kunskap i dagens och morgondagens värld. Fools Crow trodde definitivt inte på reinkarnation utan sa med emfas: ”Vi föds på den här jorden och vi dör här, och sedan fortsätter vi för att för alltid vara med Wakan-Tanka.” Och för oss, som än så länge är kvar på jorden, gäller ett annat av Fools Crows motton: ”Var och en som är villig att leva ett sådant liv som jag har gjort kan åstadkomma samma saker som jag.”

Judisk shamanism lyfter illusionens slöja

Att det har funnits judiska mystika traditioner under flera tusen år är väl allmänt känt. Den som undersöker ämnet lite noggrannare kommer att finna att det också har funnits en judisk shamanism och att gränsen mellan mystiken och shamanismen har varit flytande och föränderlig.

Av någon anledning har ett par böcker om judisk mystik och shamanism kommit till mig och det är böcker som rymmer fantastisk visdom att ta del av. Den ena är Gershom Scholems klassiker Den judiska mystiken från 1962 som kom i svensk översättning på Symposion 1992 och fortfarande går att få tag på i bokhandeln. Det är en väldigt akademisk analys av den judiska mystikens långa och mångfacetterade utveckling, där de olika mystika riktningarna utvecklades ur och i opposition till varandra. Scholem är själv ingen mystiker men har åstadkommit ett verkligt djuplodande och lärt verk. Den andra boken är Magic of the Ordinary: Recovering the Shamanic in Judaism (North Atlantic Books 2003) av rabbinen Gershon Winkler, verksam i sydvästra USA. Om Scholems bok är litterärt knäckebröd så kan Winklers bok snarast betecknas som en andlig ädelsten av högsta karat.

Winkler är en minst sagt ovanlig rabbin, uppvuxen och initierad inom ultraortodox judaism, men numera en utövare av judisk mystik och shamanism i nära samarbete med andliga företrädare för amerikanska ursprungsfolk, bl a genom organisationen Walking Stick Foundation. Utgångspunkten för Magic of the Ordinary är att det faktiskt finns en judisk shamanism och att den kännetecknas av att den är jordbaserad och ärar det feminina; att den betraktar jorden som helig och ser gudomligt medvetande i alla organismer och företeelser; att den arbetar med de fyra riktningarna och medicin från djur, växter och mineraler; att den anser att allt i den materiella världen har sitt ursprung i den andliga världen och att det bara är en illusionens slöja som skiljer de andliga och fysiska dimensionerna. 

Den ursprungliga judiska andligheten handlar om att få en direktupplevelse av Skaparen genom Skapelsens pågående process. Illusionens slöja finns i våra medvetanden som ett inrotat tänkesätt som kan överskridas genom sinnesvidgande ceremonier och droger eller genom att man är så närvarande i den kända världen att det okända blir som en andra natur. Det är detta som navajoerna kallar ”att vandra i skönhet”. Andligheten, transcendensen och magin finns i mötet med den vanliga världens alla företeelser och händelser. Winkler kallar detta för Den heliga vandringen (The Sacred Walk) vilket innebär att man öppnar sig för och tar del av den gudomligt inspirerade visdomen hos växter, djur och stenar. ”Naturen är mer än döljandet av mysteriet. Den är i sig själv just det mysterium som den så skickligt döljer.” Det gudomliga mysteriet är inpräglat i hela Skapelsen och därför är hela Skapelsen också bärare av visdom och kraft. Vad den judiska mystikern/shamanen tar del av är ”den ständigt flödande floden av visdom och insikt, magi och upplysning, som oavbrutet strömmar ut från den Heliga Källan”. Det evigt dynamiska skapandet har sitt ursprung i den aspekt av gudomen som betecknas som Elohim. Det namn som vi oftast förknippar med judaismens gud är Jahve (JHVH), men det är, som Winkler påpekar, inte namnet på Gud utan på Guds relation med universum (i pluralform!).

Winkler betraktar judiska profeter som Moses, Job och Jesaja som shamaner och hans bok innehåller en mängd citat från deras böcker i Gamla testamentet. Här tycker jag att Winkler suddar ut gränserna mellan mystik och shamanism lite väl mycket men jag håller med om att det finns många shamanska fragment i Gamla testamentets böcker – precis som det gör i Den poetiska Eddans sånger. För att utvinna den dolda visdomen ur dessa bibeltexter behöver man nog som Winkler behärska hebreiska. Jag har läst citaten i 1917 års svenska översättning och den missar helt eller delvis esoteriken i texterna, t ex när det gäller hebreiskans namn på de olika aspekterna av Gud. I svensk översättning blir det nästan alltid ”Herren” och alltså en kristen definition av judisk mystik. Fungerar inte alls!

Gershon Winkler

Något av det viktigaste i den judiska mystiken och shamanismen – och något som föregriper kvantfysikens paradigm – är synen på Skapelsens ömsesidighet och flödande dynamik. Allt speglas i allt; det oändliga skimrar fram genom det ändliga; det gudomliga ljuset visar sig i ständigt nya former och modifikationer, ”för den ene si, för den andre så”; Guds ord, som alltså genomströmmar hela skapelsen, har en unik innebörd för varje enskild människa; Gud är i allt och i Gud finns något som ligger djupare än alla begrepp och bara kan framställas i paradoxer; den ständiga kosmiska förändringen omfattar inte bara skapelsen och människans värld utan även Gud själv; i denna dynamiska process har människan en kosmisk mission i att ”laga världen” och bidra till att återupprätta den ursprungliga enheten från Skapelsens begynnelse; i bönen/ceremonin strålar den mänskliga och gudomliga impulsen samman och samverkar; varje unikt ögonblick kräver en egen unik bön i detta kosmiska flöde.

Därmed är vi inne på frågan om magin i den judiska mystiken och shamanismen. Det har alltid funnits en klar insikt om att den som transcenderar illusionens slöja och kommer i direktkontakt med Den gudomliga källan kan få förmågan att påverka saker och förhållanden i den ordinära verkligheten. ”Impulsen nedifrån framkallar impulsen uppifrån.” Förutsättningen för att kunna manifestera det andliga på det fysiska planet är att shamanen/magikern har en ödmjuk attityd och är balanserad i förhållande till hela Skapelsen, alltså allt som är. Men Winkler höjer ett varningens finger: den som tror att hen har greppat Mysteriet är fortfarande kvar i illusionen. Ytterst är det Skaparen som avgör om magin, t ex i form av healing, kommer att vara verkningsfull.

Det finns andra judiska mystiker som betraktar utövandet av magi som ett stickspår eller rent av något som är negativt i sig själv. Det gäller t ex den medeltida kabbalisten Abraham Abulafia (1200-talet) som betraktade magin som en förfalskning av den sanna mystiken. Det får mig osökt att tänka på Segerdrivas varning till Sigurd Fafnesbane om att inte använda förvanskade och förvrängda runor. Magi och magisk förmåga kan faktiskt bli ett hinder för andlig insikt och därmed också en broms i den mänskliga missionen ”att laga världen”. Detta var ju också ett bärande tema hos Carlos Castanedas mentor don Juan Matus. Inte för inte avslutar Gershon Winkler sin bok med att definiera judisk shamanism som ”att göra utan att göra.”

Både Magic of the Ordinary och Den judiska mystiken är inspirerande guldgruvor för alla som trevar sig fram längs shamanska vägar. Båda delar rikligt med sig av visdom från en väldigt ursprunglig och komplex tradition, som är oändligt mycket mer omfattande än vad denna lilla recension lyckas beskriva.

Vilda och dynamiska runor för vår tid

När det rör sig i den kosmiska väven föds nya tankar också i den ordinära verkligheten. Impulsen kommer från Drömtiden som har sin egen logik och följer sina egna inre lagar för att vid en bestämd tidpunkt springa fram likt en källa. Känsliga människor läser av dessa impulser på olika sätt och därför kan en impuls från Drömtiden ta sig en mångfald olika uttryck. Just nu visar sig detta bl a i ett stigande intresse för runmagi, framför allt den riktning som betraktar runorna som cykliska processer stadda i en ständig förändring. Och som, förstås, baseras på teorin om de 24 runorna som en uthark.

Nu har ytterligare en runmagiker manifesterat en sådan hållning i en bok som är en ambitiös och genomarbetad introduktion till utharkens kosmos. Författaren heter Sofia Karin Axelsson och hennes bok Vilda Runor – magiska tecken i VarDagen (Livsströmmen 2017). Axelsson beskrivs som ”praktiserande häxa med förkärlek för fornnordiskit inspirerad magi”. Hon har tidigare gett ut boken Nordiska Gudinnor – VarDagsmagi för dagens kvinnor, är bosatt i USA där hon är medredaktör för den andliga tidskriften The Echo World.

Axelsson förklarar begreppet ”vilda runor” med att runorna aldrig kan kapslas in och tämjas: ”Runorna är vad de är, de lever och anpassar sig till den tid de rör sig i och visar olika ansikten för dem som samverkar med dem.” Just så är det! Vi kan inte beordra eller befalla runorna att göra saker och ting, vi kan bara samverka med dem och när vi utan självviktighet samverkar med dem kommer de också att tala till oss och avslöja sina hemligheter. Jag gillar Axelssons grundhållning att runorna är ”grundläggande livskrafter som innefattar allt som existerar”, ”en ständigt flödande helhet, utan början och utan slut” och hennes attityd att runorna ”måste upplevas av var och en direkt”. 

Boken är en systematisk genomgång av utharkens 24 runor där runorna får varsitt fylligt kapitel och här har Axelsson gjort några innovativa saker. Varje kapitel inleds med en berättelse som hon kallar saga och som försöker sätta in respektive runa i ett större sammanhang. Ibland har sagan sin bas i någon fornnordisk myt men för det mesta handlar det om Axelssons egenskapade berättelser på ett skimrande språk. Ett sätt att lära sig av runorna är att ”bära runor” och här har Axelsson en del kreativa förslag om hur en kan visualisera runorna i olika kroppsdelar för att maxa inlärningen. Hon har också för varje runa något som hon kallar ”ögonblick” som innehåller ett 20-tal olika begrepp som inspiration för läsarens fortsatta runarbete. För Ur-runan är det begrepp som Noll, Tomhet, Urtid, Styrka, Början, Den Kosmiska Kon, Drömmaren etc. För varje runa beskriver hon också olika strukturerade övningar eller ceremonier som kan göras dels hemma, dels i naturen för att utröna runans innebörd. Varje runa är dessutom kongenialt illustrerad med teckningar som för tankarna till klippmålningar och hällristningar. Mycket snyggt!

När det gäller Axelssons texter om varje enskild runas innebörd tycker jag att hon blir alldeles för långrandig. Det ska inte behövas två sidor för att beskriva essensen hos en runa. Om hennes ”ögonblick” är en inspiration för läsaren så kan de långa runbeskrivningarna tvärtemot hämma och begränsa läsarens upptäckarlusta. Det finns också en risk för att texten trivialiserar och spär ut runans essens. Boken hade alltså vunnit på att kortas rejält. Och även om Vilda Runor ska ses som en introduktion till runmagin så är det ett par viktiga dimensioner jag saknar. Ingenstans ägnar sig Axelsson åt runornas ljud, alltså deras arketypiska namn; hon använder konsekvent översättningar som Vagnsrunan, Fackelrunan, Hästrunan etc. Där missar hon en stor potential. Jag ser runorna som 24 olika frekvenser av Urjätten Ymers allra första vrål under skapelseakten och att sjunga runor är att ta del av denna kosmiska historia. Inte heller nämns något om den komplexa, intrikata och kraftfulla talmagi som ryms i utharken och Axelsson tycks inte heller ha tagit till sig upptäckten av Den Tomma runan. Den är egentligen en icke-runa och kan inte användas i magi, däremot vid divination, och framför allt har den betydelse för runornas skapelse och för deras kosmiska dimension. Jag är dock övertygad om att den som arbetar enligt Axelssons övningar förr eller senare ändå kommer in på dessa saker eftersom runorna kommer att berätta om dem!

Vilda Runor kan kanske beskrivas som en manual i självförädling med hjälp av runorna och en sådan självförädling kan ju vara en förutsättning för det som jag är mest intresserad av, nämligen att ”laga världen”. När vi helar oss själva bidrar vi till att hela världen men jag lutar mer åt det omvända – alltså att vi helar oss själva när vi hjälper till att hela världen. Visserligen skriver Axelsson under Tyr-runan en del om att försvara land- och vattenrättigheter, ursprungsfolks rättigheter, bevarande av ekosystem m m men den som söker råd om hur en med hjälp av runor kan göra stor magi, verklig magi för att ”laga världen” och rent av ingripa i alltings kosmiska urgrund, Unus Mundus, hittar inte så mycket i denna bok. Hen får vända sig direkt till runorna i stället, och det tror jag att också Sofia Karin Axelsson tycker.

Forn sed i uppdaterad skrud

Jordens ande: Om nordisk naturreligion (Mimers källa 2017) är titeln på Henrik Hallgrens nya bok som jag varmt rekommenderar för läsning och inspiration. Hallgren är gode, alltså hednisk präst i Samfundet Forn Sed Sverige, och hans bok är en välskriven och överskådlig introduktionsbok till nordisk naturreligion på 138 sidor. Här finns avsnitt om gudar och myter, om olika ritualer kopplade till årstidernas och människolivets skiftningar och det kanske allra bästa kapitlet om heliga platser och vad man kan göra för att vårda, värna och väcka dem. 

Jorden är helig, människan är inbäddad i naturen, och naturen är en källa till visdom och kraft. Så kan en förkortad version av Hallgrens definition av naturreligion uttryckas. Fast helst använder han begreppet sed. Naturreligionen är nämligen först och främst ett sätt att leva och handla. I denna bok ligger betoningen på seden som ”gårdsreligion” med fred och årsväxt som högsta syfte. Det kan låta lite daterat men Hallgren har en dynamisk och kreativ attityd till den förkristna nordiska traditionen. Han ser seden som en andlig stig som slingrar sig genom landskapet och historien – organisk och kontinuerligt föränderlig. De som vandrar denna stig blir samtidigt dess medskapare och förnyare och deltar tillsammans med alla möjliga andra livsformer i ”framsjungandet av en helig värld”.

Det finns ”die-hard” hedningar, så kallade asa-troende, som fnyser åt denna variant av nordisk naturreligion och stämplar den som en välmenande variant av ekologiskt new age-flum. Jag kan hålla med om att Hallgren i all välmening allt för mycket tonar ner de mörka sidorna hos de nordiska myternas andliga gestalter. En så sammansatt och viktig gestalt som Loke får en alldeles för ensidig tolkning. Men min grundhållning är att Hallgren i sitt nyskapande av den forna seden borde gå ännu längre. Han skriver att ritualerna utförs i spänningsfältet mellan tradition och nyskapande och att blotet, alltså ceremonin, är ”en konstform som rör sig i och mellan de synliga och det osynliga”. Det är fint formulerat men nyskapandet känns ärligt talat lite för räddhågset.

Forn sed i Hallgrens tappning fokuserar på livet här och nu, på naturens skiftningar, livets spirande, skördens rikedomar och vårt andliga växande. Den förespråkar ett platsbaserat liv för att hitta tillbaka till jordens och naturens rytmer (”att bli intim med platsen där jag bor”) och fungera som väktare av heliga platser. ”Vi är väktare av de gamla seder, bruk och traditioner som upprätthåller en balans mellan människa och landskap.” ”Genom blotet stärker vi platsens megin – platsens inneboende kraft – och erkänner makternas närvaro i våra liv och i världen.”  På ett annat ställe skriver Hallgren att blotet stärker våra relationer till makterna och stärker livets krafter. Gott så, och mer kan väl kanske inte begäras av en introduktionsbok i ämnet. Men för mig känns resonemanget ändå lite för vagt och otillräckligt om man betänker det väldiga djupet på de kriser som präglar vår tid. Hur ska detta stärkande, som är modellerat efter nornornas helande vattenösning av världsträdet, mer exakt gå till? Och har bloten verkligen någon större inverkan i världen? Hur ska vi kunna åstadkomma reell magisk förändring?

Jag tror att forn-sedare skulle kunna fördjupa både sina tankar och sina handlingar om de lät sig inspireras mer av andra andliga traditioner som shamanism, gnostisk, judisk och kristen mystik, av alkemi, av djuppsykologi, av Maya-kalenderns kosmologi och av kvantfysikens omvälvande världsbild.

Det som de mystika traditionerna har gemensamt är strävan efter att uppleva energin direkt, för att låna ett uttryck från Carlos Castaneda. Sådana bortomspråkliga, transcendenta och transformerande upplevelser, ger en sorts totalkunskap om världen som omfattar hela ens organism. De är öppningar eller virvlar in i den tillvarons urgrund som föregår klyvnaden mellan ande och materia och den materiella skapelsen. Denna urgrund går under namn som Drömtiden, Den stora verkligheten, Det Ändlösa, Den förborgade gudomen, Intet, Urds väv, Unus Mundus, Det kollektiva omedvetna, Det kosmiska potentialitetsfältet, Den kosmiska holorörelsen. En av tankarna i mystika andliga traditioner är att människan genom att gå in i och samspela med den ursprungliga energin i urgrunden kan hjälpa till att ”laga världen”, att återupprätta den ursprungliga enheten. Eller med alkemisternas språk: frambringa det inre guldet genom giftermålet mellan himmel och jord. Det är när vi lyckas samspela med denna urgrund för alltings existens som verklig magi kan inträffa. Det är då som vi kan bli kreativa medaktörer i den stora kosmiska skapelsen. 

Enligt min mening kan sådana transformationer enbart äga rum i synkronistiska situationer, alltså situationer av meningsfulla sammanträffanden mellan impulser i urgrunden och händelser i den ordinära verkligheten. I judisk mystik sägs att varje ögonblick kräver en egen unik bön i det föränderliga kosmiska flödet. Magiska ceremonier kan alltså bara få verklig betydelse vid tidpunkter med sådana sammanfallande situationer och för magikern gäller det att kunna läsa av dessa ögonblick och ha förmågan att utforma ständigt nya och kreativa ceremonier, när läget så kräver och medger. Sådana ceremonier behöver inte ha något att göra med vare sig solvarvets eller årstidernas växlingar. Det innebär inte att ceremonier knutna till solvarvet eller årstiderna är meningslösa, de har sin egen betydelse när det gäller att förnya våra relationer till de naturliga kretsloppen och förankra oss i tillvaron. Vad jag försöker säga är att verklig magi behöver lite annorlunda förutsättningar och fokusering.

Ett annat område där jag tror Hallgrens forna sed skulle vinna på att hämta inspiration av andra andliga traditioner och framför allt av kvantfysikens genombrott gäller definitionerna av och förhållandet till det gudomliga. I Jordens ande hittar jag fem delvis överlappande och delvis olika sätt att analysera begreppet gudar. ”Tror du verkligen på Tor och Freja” brukar folk fråga Hallgren och en del av hans svar är att gudarna: 1) personifierar naturkrafterna, 2) är symboler med budskap från det omedvetna, 3) är krafter från en andlig ordning som kommunicerar genom synkroniciteter, 4) i koncentrerad form manifesterar krafter i naturen, samhället och inom varje människa, 5) är poetiska bilder av livskrafterna och livet självt och 6) manifesterar mångfalden i tillvaron. Denna mångfald exemplifierar Hallgren med att havet har sina gudar, sädesfälten sina, åskan har sin gud, solen sin och det gäller också livet och döden som har sina egna gudar liksom naturens och våra själars olika stämningar och kvaliteter. Slutsatsen torde vara att allt har sin egen gud. Eller kanske att allt är gudar. Om jag tolkar det välvilligt påminner det om navajo-indianernas sätt att beskriva hur allting har en inre andlig form eller essens. Hallgren själv kallar det för ”global polyteism” där varje gud sägs vara en unik aspekt av helheten men samtidigt vara helheten i sig, som ett hologram. Eftersom det viktiga även för Hallgren tycks vara den kosmiska helheten vore det kanske bättre att helt och hållet släppa dessa gudabegrepp. Förvisso kan nog gudarnas namn och den fastlagda ritualen för en forn-sedare spela samma roll som bönens fastlagda ord för en judisk mystiker, nämligen som en sorts ledstång eller krycka i tillvaron. Men ledstång och kryckor kan vara lika mycket hinder som hjälp när det gäller att uppleva energin direkt. Varför gå omvägen över polyteistiska symboler när man kan gå rakt in i energin och den stora kosmiska spiraldansen?