Den esoteriska shamanens kunskap och frihet

 De kriser som mänskligheten och jorden befinner sig i kräver motstånd och kreativa handlingar av många människor och på många olika sätt, inte minst i form av verklig magi. Allt måste göras nytt – från grunden – och det gäller även shamanismen som för att bli relevant måste ta till sig och integrera kunskaper från många olika områden – alltifrån kvantfysik till djuppsykologi och ekosofi. Det 21:a århundradets shamaner, de esoteriska shamanerna, behöver axla ett globalt och kosmiskt ansvar. Förutsättningen är att de förmår öppna sig för flödet från Medvetandets mörka hav och samtidigt manifestera denna kosmiska kunskap i den ordinära verkligheten.

I min bok Esoterisk shamanism – En kosmisk magi sammanfattar jag mina erfarenheter av 40 års shamansk verksamhet samtidigt som jag försöker ta ut en delvis ny färdriktning. Bokens övergripande mål är total kunskap och total frihet och dess etos kan sammanfattas som: Var och en sin egen shaman. Var och en för sig och Kosmos med oss.

När jag som en följd av coronapandemin ställde in mina kurser i runmagi och shamanism och drog mig tillbaka i lantlig karantän blev det inledningen på en period av intensivt samspel med Moder Jord och den kosmiska medvetandeströmmen ur Oändlighetens aktiva sida. I arbetet med odlingarna, i bär- och svampplockning, i himmelsskådande, under stavgång och löprundor kom jag att uppleva flera mycket djupgående synkronistiska händelser och medvetandemässiga kvantsprång, som lett fram till denna insikt: Tillståndet i världen och de kosmiska skapelsevågornas dynamik gör att allt måste göras nytt, så även shamanismen.

Utövare av nyshamanism, av alkemi, gudinneandlighet eller västerländsk ockultism behöver inse att de kan komma mycket djupare och längre genom att bryta sig ut ur sina egenskapade och begränsande mentala ramar. Det handlar om att släppa fixeringen vid metoder och tekniker, att gå bortom fantombilder som kraftdjur, gudar och andar, att kliva ut ur de imaginära laboratorierna, att höja blicken över de privatterapeutiska nivåerna och dansa med i det stora kosmiska medvetandeflödet, Det stora mysteriet. Bortom alla former finns Nagualen – det ovetbara, det kosmiska möjlighetsfältet – ursprunget för den verkligt kraftfulla kunskapen. Att genom magi föra in denna kosmiska kunskap i den ordinära verkligheten är vår stora utmaning i det 21:a århundradet. Det handlar om att manifestera det kosmiska i det jordiska och genom oklanderligt leverne bidra till jordens och kosmos balans.

Om vi skärskådar shamanismen mera noggrant kan vi se att det finns mängder av paralleller och likheter med alla möjliga andra andliga traditioner. Många som håller på med shamanism idag skulle kunna vidga sin kraft och kunskap avsevärt om de gjorde sig mödan att ta till sig lärdomar från ex-vis alkemi och västerländsk ockultism. Men för att kunna utveckla en shamanism som kan spela en kreativ roll i dagens värld räcker det inte att röra samman saker och ting från olika traditioner lite hipp som happ utan om att fusionera det bästa, det mest avancerade och användbara från olika tankesystem och därigenom ta ett medvetandemässigt kvantsprång. Dagens shamaner bör därför skaffa sig kunskaper från och införliva delar av det vetande som ryms inom t ex djuppsykologi och hjärnforskning, mikrobiologi och medvetandeforskning, astronomi och kvantfysik, jordsystemvetenskap och ekosofi, modern filosofi och etik. Dessutom behöver shamaner kunna orientera sig i världens ekonomiska, sociala och politiska realiteter genom att skaffa verktyg för att kunna analysera skeenden i den ordinära verkligheten, t ex genom att ta del av Karl Marx’ alienationsbegrepp och hans analyser av kapitalismens inre drivkrafter. Det är ju inte ondska som är kapitalismens drivkraft (även om dess effekter ofta är destruktiva) utan sådana processer som kapitalets valoriseringsbehov (nödvändigheten av ständig tillväxt) och profitkvotens fallande tendens (som tar sig uttryck i ett ständigt stegrande teknologiskt race). Nyshamanismen är i mångt och mycket politiskt naiv eller i bästa fall moralistisk, men kapitalismens härjningar på Moder Jord kan inte hejdas om man inte förstår dess drivkrafter.

Dagens shamaner behöver höja sin politiska medvetenhet också för att kunna förstå den egna verksamheten i ett samhälleligt perspektiv. Att nyshamanismens genombrott på 1970- och 1980-talen hade sin bas i USA har fört med sig en del negativa konsekvenser som dagens och morgondagens shamaner behöver frigöra sig från och transcendera. Även om shamanismen på ett förtjänstfullt sätt lyfts fram ur den historiska glömskan så blev följden att den kommersialiserades på ett stundtals motbjudande sätt. Shamaner och deras ”produkter” i form av kurser, terapier och verktyg som trummor och ljudkassetter kom att bli varor på en kapitalistisk marknad. Då gick något förlorat, blev förytligat och förtingligat. Kärnshamanismen kanske egentligen borde beskrivas som en shamanism som förlorat sin kärna. Det vore en illusion att tro att en marknadisering av shamanismen inte skulle ha någon negativ återverkan på dess innehåll. Att kommersialiseringen utgick från USA innebar också en påtaglig amerikanisering av hela företeelsen – något som fått komiska, fast än mera tragiska konsekvenser, t ex med nyshamaner som håller ceremonier på svengelska med parafernalier inlånade från amerikanska ursprungskulturer.

Jag vill beskriva esoterisk shamanism som en process där hela kosmos och hela kosmos hittillsvarande och kommande utveckling införlivas. Den måste alltså vara öppen för all den nya kunskap som kontinuerligt flödar in i den ordinära verkligheten från de kosmiska urkällorna. Ett utmärkt exempel på ny kunskap från denna kosmiska dynamik är Carl Johan Callemans epokgörande analyser av mayakalenderns kosmologi, sammanfattad i böcker som The Nine Waves of Creation och Quantum Science of Psychedelics, där all evolution kopplas samman med de nio skapelsevågor som utgår från någonstans djupt inne i kosmos – det som i Mayas kosmologi kallas Livets träd eller Himlens hjärta. I de mytiska beskrivningarna går skapelsevågorna under namn som Quetzalcoatl, den befjädrade ormen. Likheterna med Castanedas resonemang om emanationerna från den kosmiska örnen är påfallande. Och även i nordisk myt finns paralleller i form av örnen Hräsvelg, vindarnas upphov, och Nidhögg, den befjädrade likslukaren vid världsträdet Yggdrasils ena rot.

Den esoteriska shamanismen syftar till total kunskap och total frihet och den gör det på ett icke-hierarkiskt sätt. Det finns inga mästare inom den esoteriska shamanismen, eller snarare: varje shaman blir och är sin egen mästare. Det finns egentligen bara två ”lärare”, och det är Moder Jord och den kosmiska ur-källan, vare sig vi kallar den Livets träd, Örnen, Oändlighetens aktiva sida, Medvetandets mörka hav, Ginnungagap eller den kosmiska matrisen. Eftersom det mesta av kunskapen från den kosmiska ur-källan kommer till oss via Moder Jord så brukar jag säga att det bara är Moder Jord som kan initiera en shaman. Var och en måste hitta sin egen shamanska väg, på egen hand. Det innebär att en esoterisk shaman i själva verket initierar sig själv under devisen: ”Var och en sin egen shaman. Var och en för sig och kosmos med oss.”

En esoterisk shaman eftersträvar total kunskap och total frihet, som båda förutsätter och ömsesidigt betingar varandra. Total kunskap är kunskap befriad från illusionens slöjor. Den är liksom kosmos självt en dynamisk process i ständig förändring och utveckling. Total frihet är ett tillstånd av obundenhet och oklanderligt förhållningssätt där man har släppt sin självviktighet, satt stopp för den inre dialogen och löst upp de hämmande länkarna från den personliga historien, dvs bitit av ödets trådar. Man använder döden som rådgivare och tar ansvar för alla sina handlingar. Man axlar det ansvar som följer med ens position i den stora kosmiska väven. Väl att märka: även den som har nått total kunskap och total frihet lever i ett hav av relationer av kosmisk dimension. Friheten ligger i insikten i dessa relationer och det ömsesidiga ansvar som följer av den. Dessutom: den totala kunskapen och totala friheten är inget statiskt tillstånd utan en pågående process som varar till livets slut.

Den totala kunskapen innebär i ett första språng att man upplever alltings inre form och essens och att man förmår ”koppla upp sig” mot den kosmiska dimensionen i alltings inre form. I ett andra språng tillbaka till den ordinära verkligheten manifesterar man den kosmiska kunskapen i det jordiska. När vi tar del av det kosmiska kunskapsflödet, dels via jordens energikropp, det lysande ägget, dels direkt genom energifältet i våra egna energikroppar så möts inom oss energi både ”uppifrån” från Oändligheten och ”nedifrån” från Moder Jord i ett heligt famntag – alkemins coniunctionis. Vi har då återskapat det urtida första famntaget i Ginnungagap mellan hettan och kölden och är därigenom uppkopplade till energin i själva urskapelsen. Vår inre coniunctionis följs per automatik av det som alkemister kallar multiplicatio – dess energi sprids omgående och icke-lokalt genom hela kosmos. Detta är ett energifaktum, för att använda en term från Castaneda.

Den ursprungliga alkemiska smältugnen frambringade världen genom att förena polära energier och födde då också fram den kosmiska medvetandeströmmen som är ett pågående flöde – ändlöst strävande och flödande, evigt vardande. När shamanen öppnar sig och tar emot detta flöde får hen verklig och inte inbillad kraft och kunskap. Den processen kan metaforiskt beskrivas som en färd in i Ginnungagap och det ovetbara, Nagualen, och därefter tillbaka till Tonalen, det ordinära.

En annan metafor för denna upplevelse är den om det inre ljuset – en mycket gammal beskrivning av det tillstånd av kraft och kunskap som plötsligt kan uppfylla shamanens inre. Kosmisk extas har jag tidigare kallat denna upplevelse att vara helt fylld av ett vitt ljus som egentligen inte är något ljus och inte heller vitt. Men att fyllas av det vita ljuset är inte ett mål för den esoteriska shamanen. Det är bara ett nödvändigt steg för att kunna släppa in det kosmiska mörkret, alltså flödet från Medvetandets mörka hav. Som bekant är natten dagens moder – i gammal nordisk myt beskrivet som att Dag är son till Natt och Delling (= Gryning). Mörkret är ljusets moder och det är i flödet från Medvetandets mörka hav som den verkligt djupa kunskapen och kraften finns. Att denna ”dimension” av kosmos kallas för Medvetandets mörka hav beror på att den ligger bortom det vetbara och är mörk i betydelsen ovetbar.

Shamanens paradox är att via ljuset träda in i mörkret och därifrån tillbaka in i den ordinära verkligheten för att med ny kraft och kunskap aktivt kunna delta i världens kreativa process. Det är en resa som finns invävd i den kosmiska matrisen (= Urds väv) och kan på så vis sägas vara ”uppsåtet”, ”syftet” med vår existens i kosmos.

Med den totala kunskapen och den totala friheten följer ett kosmiskt ansvar. Shamanism kan inte vara något som vi utövar någon eller några gånger i månaden, den behöver naturligtvis utövas kontinuerligt, som en oskiljaktig del av livet. För att medvetet, kontinuerligt och konstruktivt kunna samspela med de kosmiska skapelsevågorna, med Quetzalcoatl och nornornas vävande, behöver vi ta till oss några allmänna förhållningsregler som jag sammanfattar i följande punkter:

• Att ha rätt attityd = ödmjukhet.
• Att tillämpa disciplin och uthållighet.
• Att släppa självviktighet.
• Att bita av ödets trådar och lösa upp den personliga historiens fjättrar.
• Att ta fullt ansvar för sina handlingar.
• Att öppna sig för den kunskap som finns i varje ögonblick och på varje plats.
• Att betrakta allt som en utmaning och inse att ingenting sker av en slump.
• Att anlita döden som rådgivare och omfamna insikten att livet är ändligt.
• Att inse att allt är ett och hänger samman och att vi ingår i en icke-hierarkisk skapelse där vi inte är mer eller mindre värda än något annat.
• Att A och O i den esoteriska shamanens väg är förmågan att flytta medvetandets fogpunkt och att hitta och vandra sin egen stig – till slutet.

Att på detta sätt försöka leva ett oklanderligt liv är ett värdigt sätt att leva detta vårt enda liv – med full fokusering och helhjärtat engagemang. 

(En längre version av texten har tidigare publicerats i Gimle nr 2 år 2020 och finns i sin helhet att läsa på norrshaman.net)

Coronapandemin är reell och jag flyttar kurs

Coronapandemin är reellt existerande. Moder Jord talar klartext för den som har öron att höra och ögon att se. Jag flyttar därför fram min kurs i shamansk runmagi till 25-26 september + 3 oktober. Mer info om kursen på norrshamans hemsida. Moder Jord skickar kontinuerligt nya signaler inte bara i form av virus utan även som jordskalv, mullrande vulkaner, extremväder och fascismens återkomst i nya kläder. Som Urvölvan sjunger i Eddan: Vet ni nu nog eller vad?

Det är många som uttalar sig tvärsäkert i dessa dagar, men kosmos är alldeles för komplext för enkla utsagor. Den kapitalistiska industricivilisationen har överträtt så många röda linjer som jorden dragit att det är svårt att se hur balans ska kunna återställas. Ja, jorden vet och på lång sikt kommer hon att läka sig själv - med eller utan mänsklig närvaro.

Såväl coronapandemin som klimatkrisen kan betecknas som ”wicked problems" (lömska problem), eller predikament utan enkla utvägar. Problemen är sammanvävda med system av andra problem och varje försök att lösa ett av dem kommer att skapa nya komplicerade problem i andra system, som kräver nya lösningar som i sin tur skapar nya problem på många andra håll. Allt är ett och hänger samman och de "lömskheter" som ligger inbyggda i pandemin och klimatkrisen kan bara "lösas" genom stora omställningar av mänsklighetens sätt att leva. Det finns inget normalt "normalt" att gå tillbaka till efter pandemin. Allt måste göras nytt - sätt att tänka, sätt att leva, sätt att producera mat och nyttigheter, sätt att bygga samhällen. 

Jag återkommer snart med en artikel på temat om shamaners uppgifter i detta 21:a århundrade. Tills dess kan jag be att få hänvisa till min text Är corona den tredje skakningen som är en analys av pandemin och andra predikament utifrån en hopi-profetia.