I min bok Esoterisk
shamanism – En kosmisk magi sammanfattar jag mina erfarenheter av 40 års
shamansk verksamhet samtidigt som jag försöker ta ut en delvis ny färdriktning.
Bokens övergripande mål är total kunskap och total frihet och dess etos kan
sammanfattas som: Var och en sin egen shaman. Var och en för sig och Kosmos med
oss.
När jag som en följd av coronapandemin ställde in
mina kurser i runmagi och shamanism och drog mig tillbaka i lantlig karantän
blev det inledningen på en period av intensivt samspel med Moder Jord och den
kosmiska medvetandeströmmen ur Oändlighetens aktiva sida. I arbetet med
odlingarna, i bär- och svampplockning, i himmelsskådande, under stavgång och
löprundor kom jag att uppleva flera mycket djupgående synkronistiska händelser
och medvetandemässiga kvantsprång, som lett fram till denna insikt: Tillståndet
i världen och de kosmiska skapelsevågornas dynamik gör att allt måste göras
nytt, så även shamanismen.
Utövare av nyshamanism, av alkemi, gudinneandlighet
eller västerländsk ockultism behöver inse att de kan komma mycket djupare och
längre genom att bryta sig ut ur sina egenskapade och begränsande mentala
ramar. Det handlar om att släppa fixeringen vid metoder och tekniker, att gå
bortom fantombilder som kraftdjur, gudar och andar, att kliva ut ur de
imaginära laboratorierna, att höja blicken över de privatterapeutiska nivåerna
och dansa med i det stora kosmiska medvetandeflödet, Det stora mysteriet.
Bortom alla former finns Nagualen –
det ovetbara, det kosmiska möjlighetsfältet – ursprunget för den verkligt
kraftfulla kunskapen. Att genom magi föra in denna kosmiska kunskap i den
ordinära verkligheten är vår stora utmaning i det 21:a århundradet. Det handlar
om att manifestera det kosmiska i det jordiska och genom oklanderligt leverne
bidra till jordens och kosmos balans.
Om vi skärskådar shamanismen mera noggrant kan vi se
att det finns mängder av paralleller och likheter med alla möjliga andra
andliga traditioner. Många som håller på med shamanism idag skulle kunna vidga
sin kraft och kunskap avsevärt om de gjorde sig mödan att ta till sig lärdomar
från ex-vis alkemi och västerländsk ockultism. Men för att kunna utveckla en
shamanism som kan spela en kreativ roll i dagens värld räcker det inte att röra
samman saker och ting från olika traditioner lite hipp som happ utan om att fusionera det bästa, det mest avancerade
och användbara från olika tankesystem och därigenom ta ett medvetandemässigt
kvantsprång. Dagens shamaner bör därför skaffa sig kunskaper från och införliva
delar av det vetande som ryms inom t ex djuppsykologi och hjärnforskning,
mikrobiologi och medvetandeforskning, astronomi och kvantfysik,
jordsystemvetenskap och ekosofi, modern filosofi och etik. Dessutom behöver
shamaner kunna orientera sig i världens ekonomiska, sociala och politiska
realiteter genom att skaffa verktyg för att kunna analysera skeenden i den
ordinära verkligheten, t ex genom att ta del av Karl Marx’ alienationsbegrepp
och hans analyser av kapitalismens inre drivkrafter. Det är ju inte ondska som
är kapitalismens drivkraft (även om dess effekter ofta är destruktiva) utan
sådana processer som kapitalets valoriseringsbehov (nödvändigheten av ständig
tillväxt) och profitkvotens fallande tendens (som tar sig uttryck i ett
ständigt stegrande teknologiskt race). Nyshamanismen är i mångt och mycket
politiskt naiv eller i bästa fall moralistisk, men kapitalismens härjningar på
Moder Jord kan inte hejdas om man inte förstår dess drivkrafter.
Dagens shamaner behöver höja sin politiska
medvetenhet också för att kunna förstå den egna verksamheten i ett samhälleligt
perspektiv. Att nyshamanismens genombrott på 1970- och 1980-talen hade sin bas
i USA har fört med sig en del negativa konsekvenser som dagens och morgondagens
shamaner behöver frigöra sig från och transcendera. Även om shamanismen på ett
förtjänstfullt sätt lyfts fram ur den historiska glömskan så blev följden att
den kommersialiserades på ett stundtals motbjudande sätt. Shamaner och deras
”produkter” i form av kurser, terapier och verktyg som trummor och
ljudkassetter kom att bli varor på en kapitalistisk marknad. Då gick något förlorat,
blev förytligat och förtingligat. Kärnshamanismen kanske egentligen borde
beskrivas som en shamanism som förlorat sin kärna. Det vore en illusion att tro
att en marknadisering av shamanismen inte skulle ha någon negativ återverkan på
dess innehåll. Att kommersialiseringen utgick från USA innebar också en
påtaglig amerikanisering av hela företeelsen – något som fått komiska, fast än
mera tragiska konsekvenser, t ex med nyshamaner som håller ceremonier på
svengelska med parafernalier inlånade från amerikanska ursprungskulturer.
Jag vill beskriva esoterisk shamanism som en process
där hela kosmos och hela kosmos hittillsvarande och kommande utveckling införlivas.
Den måste alltså vara öppen för all den nya kunskap som kontinuerligt flödar in
i den ordinära verkligheten från de kosmiska urkällorna. Ett utmärkt exempel på
ny kunskap från denna kosmiska dynamik är Carl Johan Callemans epokgörande
analyser av mayakalenderns kosmologi, sammanfattad i böcker som The Nine Waves of Creation och Quantum Science of Psychedelics, där all
evolution kopplas samman med de nio skapelsevågor som utgår från någonstans
djupt inne i kosmos – det som i Mayas kosmologi kallas Livets träd eller
Himlens hjärta. I de mytiska beskrivningarna går skapelsevågorna under namn som
Quetzalcoatl, den befjädrade ormen. Likheterna med Castanedas resonemang om
emanationerna från den kosmiska örnen är påfallande. Och även i nordisk myt
finns paralleller i form av örnen Hräsvelg, vindarnas upphov, och Nidhögg, den
befjädrade likslukaren vid världsträdet Yggdrasils ena rot.
Den esoteriska shamanismen syftar till total kunskap
och total frihet och den gör det på ett icke-hierarkiskt sätt. Det finns inga
mästare inom den esoteriska shamanismen, eller snarare: varje shaman blir och
är sin egen mästare. Det finns egentligen bara två ”lärare”, och det är Moder
Jord och den kosmiska ur-källan, vare sig vi kallar den Livets träd, Örnen, Oändlighetens
aktiva sida, Medvetandets mörka hav, Ginnungagap eller den kosmiska matrisen. Eftersom
det mesta av kunskapen från den kosmiska ur-källan kommer till oss via Moder
Jord så brukar jag säga att det bara är Moder Jord som kan initiera en shaman.
Var och en måste hitta sin egen shamanska väg, på egen hand. Det innebär att en
esoterisk shaman i själva verket initierar sig själv under devisen: ”Var och en
sin egen shaman. Var och en för sig och kosmos med oss.”
En esoterisk shaman eftersträvar total kunskap och
total frihet, som båda förutsätter och ömsesidigt betingar varandra. Total
kunskap är kunskap befriad från illusionens slöjor. Den är liksom kosmos självt
en dynamisk process i ständig förändring och utveckling. Total frihet är ett
tillstånd av obundenhet och oklanderligt förhållningssätt där man har släppt
sin självviktighet, satt stopp för den inre dialogen och löst upp de hämmande
länkarna från den personliga historien, dvs bitit av ödets trådar. Man använder
döden som rådgivare och tar ansvar för alla sina handlingar. Man axlar det
ansvar som följer med ens position i den stora kosmiska väven. Väl att märka:
även den som har nått total kunskap och total frihet lever i ett hav av relationer
av kosmisk dimension. Friheten ligger i insikten i dessa relationer och det
ömsesidiga ansvar som följer av den. Dessutom: den totala kunskapen och totala
friheten är inget statiskt tillstånd utan en pågående process som varar till
livets slut.
Den totala kunskapen innebär i ett första språng att
man upplever alltings inre form och essens och att man förmår ”koppla upp sig”
mot den kosmiska dimensionen i alltings inre form. I ett andra språng tillbaka
till den ordinära verkligheten manifesterar man den kosmiska kunskapen i det
jordiska. När vi tar del av det kosmiska kunskapsflödet, dels via jordens
energikropp, det lysande ägget, dels direkt genom energifältet i våra egna energikroppar
så möts inom oss energi både ”uppifrån” från Oändligheten och ”nedifrån” från
Moder Jord i ett heligt famntag – alkemins coniunctionis.
Vi har då återskapat det urtida första famntaget i Ginnungagap mellan hettan
och kölden och är därigenom uppkopplade till energin i själva urskapelsen. Vår
inre coniunctionis följs per
automatik av det som alkemister kallar multiplicatio
– dess energi sprids omgående och icke-lokalt genom hela kosmos. Detta är ett energifaktum, för att använda en term
från Castaneda.
Den ursprungliga alkemiska smältugnen frambringade
världen genom att förena polära energier och födde då också fram den kosmiska
medvetandeströmmen som är ett pågående flöde – ändlöst strävande och flödande,
evigt vardande. När shamanen öppnar sig och tar emot detta flöde får hen
verklig och inte inbillad kraft och kunskap. Den processen kan metaforiskt
beskrivas som en färd in i Ginnungagap och det ovetbara, Nagualen, och därefter tillbaka till Tonalen, det ordinära.
En annan metafor för denna upplevelse är den om det
inre ljuset – en mycket gammal beskrivning av det tillstånd av kraft och
kunskap som plötsligt kan uppfylla shamanens inre. Kosmisk extas har jag
tidigare kallat denna upplevelse att vara helt fylld av ett vitt ljus som
egentligen inte är något ljus och inte heller vitt. Men att fyllas av det vita
ljuset är inte ett mål för den esoteriska shamanen. Det är bara ett nödvändigt
steg för att kunna släppa in det kosmiska mörkret, alltså flödet från
Medvetandets mörka hav. Som bekant är natten dagens moder – i gammal nordisk
myt beskrivet som att Dag är son till Natt och Delling (= Gryning). Mörkret är
ljusets moder och det är i flödet från Medvetandets mörka hav som den verkligt
djupa kunskapen och kraften finns. Att denna ”dimension” av kosmos kallas för
Medvetandets mörka hav beror på att den ligger bortom det vetbara och är mörk i
betydelsen ovetbar.
Shamanens paradox är att via ljuset träda in i
mörkret och därifrån tillbaka in i den ordinära verkligheten för att med ny
kraft och kunskap aktivt kunna delta i världens kreativa process. Det är en
resa som finns invävd i den kosmiska matrisen (= Urds väv) och kan på så vis
sägas vara ”uppsåtet”, ”syftet” med vår existens i kosmos.
Med den totala kunskapen och den totala friheten
följer ett kosmiskt ansvar. Shamanism kan inte vara något som vi utövar någon
eller några gånger i månaden, den behöver naturligtvis utövas kontinuerligt,
som en oskiljaktig del av livet. För att medvetet, kontinuerligt och
konstruktivt kunna samspela med de kosmiska skapelsevågorna, med Quetzalcoatl
och nornornas vävande, behöver vi ta till oss några allmänna förhållningsregler
som jag sammanfattar i följande punkter:
- Att ha rätt attityd = ödmjukhet.
- Att
tillämpa disciplin och uthållighet.
- Att släppa
självviktighet.
- Att bita av
ödets trådar och lösa upp den personliga historiens fjättrar.
- Att ta
fullt ansvar för sina handlingar.
- Att öppna
sig för den kunskap som finns i varje ögonblick och på varje plats.
- Att
betrakta allt som en utmaning och inse att ingenting sker av en slump.
- Att anlita
döden som rådgivare och omfamna insikten att livet är ändligt.
- Att inse
att allt är ett och hänger samman och att vi ingår i en icke-hierarkisk
skapelse där vi inte är mer eller mindre värda än något annat.
- Att A och O
i den esoteriska shamanens väg är förmågan att flytta medvetandets fogpunkt
och att hitta och vandra sin egen stig – till slutet.
Att på detta sätt försöka leva ett
oklanderligt liv är ett värdigt sätt att leva detta vårt enda liv – med full
fokusering och helhjärtat engagemang.
(En längre version av texten har tidigare
publicerats i Gimle nr 2 år 2020 och finns i sin helhet att läsa på
norrshaman.net)
