Att beröra internet sparsamt och med kvalitet

En plats för djupt lyssnande och tänkande

 Internet kan vara ett bra medium för att ta del av nyheter och information, finna viktig litteratur och hitta personer som förvaltar kunskap. För shamaner gäller dock att beröra internet sparsamt och med kvalitet. Shamanism kan inte läras eller läras ut via webben. Det är något i mediets själva struktur som förytligar, dränerar och rentav förgiftar det som läggs ut där. När det gäller Big Tech och deras ”tjänster” som ”sociala” medier, mejl-servrar, sökmotorer och portaler kan de betraktas som moderna former av svart magi med avsikt att binda upp användarna för att lägga beslag på deras pengar, tid, kontakter, tankar och aktiviteter.

Det gamla bondesamhällets magiska bjäror motsvaras idag av Big Techs smartphones, surfplattor och laptops. Med AI tar allt detta ett kvalitativt språng – i destruktiv riktning. Det gör det ännu viktigare att genomföra någon form av digital detox och medvetet bringa ner sin tillvaro med och på webben till ett minimum – med avsikt att bevara själslig balans och undvika att ens tänkande ockuperas av Big Techs svartmagiska algoritmer. Här skissar jag några punkter om varför en digital detox är nödvändig för shamaner och egentligen för alla som strävar efter andlig fördjupning och som kreativt vill bidra till ett leverne och ett samhälle i balans med Moder Jord.
Den som söker själslig balans, andlig fördjupning och kunskap för att bidra till positiv samhällsförändring behöver tillägna sig flera metoder som alla innehåller ordet ”djup”. Djup läsning, djuplyssnande, djup kontemplation, djupseende, djuptänkande, djupa möten, djupa samtal. Allt detta är svårt eller rentav omöjligt på webben. Syftet med Big Techs algoritmer är bl a att motverka allt som har med djup och komplexitet att göra.
Läsning är en primär källa till kunskap för människor. Djup läsning bygger på att man har en text framför sig som man kan stanna upp i, reflektera över, gå bakåt i och långsamt smälta och infoga i sitt väsen. Främsta källan är ju böcker, men även andra tryckta medier kan fylla samma funktion. På webben är läsning något helt annat, i synnerhet på mobilernas små skärmar: ytlig, hetsig, snabb och hela tiden störd av andra signaler från skärmen.
Djupt lyssnande är egentligen en föregångare till djup läsning och var i begynnelsen ett lyssnande till den omgivande naturens alla ljud. Djur, växter, vind, väder och vatten – alla gav ifrån sig ljud som var viktiga att snappa upp och avkoda. Djup lyssning på Youtube eller Zoom? Glöm det. Den utövas bäst i verklig samvaro med andra människor och i reell närvaro i naturen, som än så länge är fylld av meningsfulla och meningsskapande ljud.
Djupt seende var i begynnelsen en viktig överlevnadsfaktor. Vidsyn, fjärrsyn, djupsyn – livet kunde hänga på sådana förmågor. Vad ska vi kalla seendet via digitala skärmar? Ytligt flimmer kanske passar.
Djupa möten och djupa samtal kan egentligen bara ske IRL, det tror jag att läsaren kan intyga från egen erfarenhet. Det förutsätter små grupper, gott om tid och långsamhet, något som helt går på tvärs mot de digitala mediernas accelererande tempo.
Djup kontemplation är kanske den viktigaste av alla kunskapskällor vare sig man kallar den meditation, bön, ceremoni, utesittning, vision quest eller något annat. För min del formulerar jag denna metod idag som ”djup kontemplation i naturen”. Ett sådant försjunkande i Moder Jord, i det icke-ordinära, i det kosmiska medvetandet är helt oförenligt med digitala medier.
Djupt tänkande är det som kan födas fram ur dessa olika djup-metoder – ett tänkande som går till roten av allt, som omfattar alltings djupaste väsen – och det är ett tänkande som är helt nödvändigt att vi tillägnar oss i dagens värld. Det ruggiga med digitala medier är inte bara att de stjäl vår tid utan att de också utarmar vårt tänkande. Djupa tankar som formuleras på webben och i digitala medier har en tendens att på ett märkligt sätt omvandlas till något annat än man avsett. Och vi själva förändras då förstås samtidigt – till det sämre. På 1970-talet talades om repressiv tolerans som maktens sätt att suga upp opposition och omvandla den till något harmlöst. Guy Debords texter om skådespelssamhället innehåller visionär djupanalys av dessa mekanismer, som idag har blivit ännu mycket effektivare med hjälp av chipsrevolutionen.
De ”sociala” medierna (och mycket annat på webben) fångar in sina användare genom att skamlöst manipulera medfödda mänskliga beteenden, t ex vår rädsla för att hamna utanför den grupp vi är eller vill vara del av. Denna fear of missing out fyllde ursprungligen en livsviktig funktion, men gynnar idag enbart techoligarkerna och deras hov. I själva verket är det just genom att använda dessa medier som vi hamnar utanför de verkligt viktiga skeendena och sammanhangen. För den som vill fördjupa sin andlighet och sin aktiva medvaro i världen borde det vara enkelt: tillbringa så lite tid som möjligt på webben och säg adjö till de ”sociala” medier som kontrolleras av Big Tech.