”Framför oss reser sig en väldig vägg. Vi står inför ett
episkt sammanflöde av kriser och tillbakagång. Och vår okunskap är bedövande...
Men hur många svenskar har kunskap om oljetoppen och resursväggen? Om slutet för
tillväxtfabriken? Om att industriålder, välfärdssamhälle och shoppingkultur
snart tillhör historien?”
Den som ställer de retoriska frågorna är Björn Forsberg i boken Omställningens tid – Tillväxtens slut och
jakten på en hållbar framtid (Karneval 2012). Han har skrivit sin bok ”för
att visa på vilken framtid vi kan
skapa. En möjlig framtid och ett alternativ till det resurskrig som följer om
vi inte väljer omställningsvägen. Att utvecklingen ligger i våra egna händer kan
inte nog starkt inskärpas när en fördjupad global kris nu följs av snabbt
förvärrade motsättningar.”
Omställningen sker inte av sig själv utan bygger på vår egen
förändringsvilja och det är just där som Forsbergs bok vill vara ett kreativt
bidrag till en annan (och bättre) värld. Detta är en mångfacetterad och
resonerande bok som jag rekommenderar alla som känner ”obehag i kulturen” (för
att låna ett uttryck från salig Freud) att ge sig i kast med – för att få
impulser och inspiration om vad som behöver och vad som kan göras för att göra
reträtten ut ur industrisamhället så skonsam som möjligt.
Forsberg bygger på samma kunskapsbas som Peak Oil-teoretiker
och civilisationskritiker som Richard Heinberg,
John Michael Greer och Howard Kunstler men han tillför också en hel del egna erfarenheter
från omställningsrörelsen. Han målar inte heller i svart-vitt utan vrider och
vänder på de alternativ han rapporterar om för att visa såväl framsteg som
svagheter. Det gäller t ex stadsodlingarna i världens forna bilhuvudstad
Detroit, omläggningen av trafik- och energisystem i Portland, Oregon, och på
Samsö, Danmark och det gäller ett av de mest genomgripande
bortom-oljan-programmen som genomförts, nämligen på Kuba – för övrigt ett av bokens
bästa kapitel.
Om man ska sammanfatta Forsbergs budskap utifrån hans egna
och andras erfarenheter skulle det kunna skrivas så här; oljetoppen och
resursväggen är nu, tillväxten är död, förnyelsebar energi och ”grön” teknik
kan inte rädda systemet; förändringen/omställningen kan bara komma underifrån
och bygga på ett nytt sätt att tänka, på en ny värdegrund där normer och
värderingar måste vara i samklang med ekosystemen. En sådan värdegrund kan försätta
berg och åtminstone krympa utrymmet för ohållbara beteenden.
Det där är ju lätt att skriva under på, liksom Forsbergs
analys av vad som förblindar våra sinnen så att vi inte ser det uppenbara;
tekniken pekas ut som vår största fiende som gör oss oförmögna att se de
problem som tekniken faktiskt står svarslös inför. Forsberg gör sig också till
talesman för en omdefiniering av ekonomin; ”Nyckelordet för ekonomin bortom
tillväxteran är nedskalning.” I stället för en ohållbar global ekonomi ska vi
bygga lokala ekonomier som samtidigt bygger social gemenskap och möjliggör
balans med naturen. Omställningen är vårt livs chans till frigörelse från
materialismens andefattiga och passiviserande livsform. Och vägen dit? Ja, den
går via lokala initiativ som ger ”lust till framtiden”. Det gäller alltså att
bygga glädjefyllda visioner och finna glädje i omställningen, som inte ska ses
som en uppoffring även om den innebär en betydligt lägre materiell standard än
vi har idag i t ex Sverige. För att omställningen ska få fart och så småningom omfatta
hela samhällen behövs säkert djupgående kriser på många samhällsområden som kan
generera förändringsvilja hos det stora flertalet människor. Framtiden skapas
på Detroits bakgårdar skriver Forsberg hoppfullt, men vi måste komma ihåg att
stadsodlingarna i Detroit och Havanna (liksom omläggningen av hela det kubanska
jordbruket till att bli fossilfritt) inte har inletts förrän nöden har tvingat
människor att ordna sin försörjning på egen hand.
Svagheten i Omställningens
tid liksom i omställningsrörelsen i stort är att den inte går tillräckligt
djupt i det som Forsberg kallar de djupa frågorna eller värdegrunden och det
som jag brukar kalla livssyn. Andliga dimensioner undviks som pesten. Man talar
gärna om ekosystem och respekt för andra arters rättigheter, men man tar aldrig
steget fullt ut och förklarar att jorden faktiskt är ett levande, kännande och
medvetet väsen, att Moder Jord inte bara är en metafor utan en reell
beskrivning av det faktiska förhållandet; jorden är vår moder! Jag får en känsla av att Forsberg försöker skapa en
ny värdegrund med hjälp av just sådant sätt att tänka som orsakat problemen och
all naturförödelse. Medicinmannen Rolling
Thunder sa när jag träffade honom 1982 att nedsmutsningen av jorden kommer
ur nedsmutsningen av tänkandet och så ligger det faktiskt till.
Ett nytt tankesystem måste också växa fram underifrån, ur
Moder Jord, och bygga på att allt är ett och hänger samman, liksom att allt har
liv, medvetande och själ. När vi omfattar en sådan förståelse på djupet då blir
exploateringen av naturen en omöjlighet. Men kanske kan en sådan djup
förståelse hos tillräckligt många bara växa fram ur industrisamhällets kommande
stora omskakningar? Hur som helst finns åtskilliga initiativ till sådana nya
tankesystem på g världen över. Mycket av det beskrivs grundligt i Henrik Hallgrens bok Det gröna skiftet som idémässigt är en vassare bok än Forsbergs. Hallgren är också en av
initiativtagarna till nätverket Lodyn där en djupgående
kreativ idé-process satts igång. Jo, jag själv är också med på ett hörn i Lodyn
och rekommenderar ett besök på hemsidan.
