Denna text är tänkt som en begrundan av begreppet dygder,
alltså goda egenskaper som bör vägleda våra, och därmed samhällets, liv. Ordet
dygd fanns redan i fornsvenskan och hade då betydelsen duglighet, godhet. Traditionella
berättelser från många olika kulturer rymmer dramatiserade versioner av vilka
dygder som bör beaktas och föras vidare till kommande generationer.
Såväl dessa berättelser som själva dygderna spelar en
central roll i den antikoloniala kamp som pågår för att bevara och utveckla den
egna kulturen. I boken Dancing on Our
Turtle’s Back (Arbeiter Ring Publishing 2011) sammanfattar Leanne Simpson kärnan i det hon kallar
mormorskunskapen, Grandmother Teachings,
hos nishnaabeg, eller ojibwe;
·
mod,
·
ödmjukhet,
·
sanning,
·
respekt,
·
visdom,
·
hederlighet,
·
kärlek.
En liknande sammanställning av dygder hos lakota har gjorts
av Joseph M Marshall i The Lakota Way – Stories and Lessons for
Living (Penguin Compass 2002). Han djupdyker där i tolv dygder som han
anser karakteriserar det traditionella lakotatänkandet;
·
ödmjukhet,
·
uthållighet,
·
respekt,
·
heder,
·
kärlek,
·
offervilja,
·
sanning,
·
medkänsla,
·
mod,
·
själsstyrka,
·
generositet,
·
visdom.
En av dessa står ut speciellt eftersom den är
förutsättningen för alla de övriga, och det är ödmjukheten, som Marshall också
kallar ”den lågmälda vägen”.
Jämför detta med de dygder som jag själv kondenserat ur
nordisk traditionell livssyn med hjälp av de 24 runorna i utharken och som jag
kallar den andlige krigarens dygder;
·
styrka,
·
oåtkomlighet,
·
visdom,
·
ansvar,
·
patos,
·
offervilja,
·
kärlek,
·
mod,
·
beslutsamhet,
·
självkontroll,
·
självtillit,
·
uthållighet,
·
osjälviskhet,
·
ödmjukhet,
·
vördnad,
·
heder,
·
tålamod,
·
överskridande,
·
självinsikt,
·
intuition,
·
kreativitet,
·
målmedvetenhet,
·
klarsyn,
· förnöjsamhet.
Här finns naturligtvis kulturella särdrag och skillnader,
men förbluffande mycket är gemensamt, eller hur? Kunskap av Moder Jord, för
Moder Jord.