Moder Jord talar (4)

Detta är del fyra i serien med texter från en drygt 30 år gammal anteckningsbok där jag skrivit ner rapporter från egna utesittningar, ceremonier och landskapsgång som en sorts poesi. När jag åter läser texterna känner jag igen varenda situation och slungas åter in i de gamla drömspåren. En märklig känsla. Jag delar nu med mig av dessa upplevelser i en serie bloggtexter. 

Kontemplation i majkväll

När mitt huvud somnar
sjunker koltrasten
genom
både ordnade och oordnade
nivåer av
omfamning.

Vi kommer från
Uppsala högar
plockar liljekonvaljer.

Treåringen plaskar
i lerpölar
och studerar hästbajs -
noga.

I den sönderfallande logen
står ett åldrigt tröskverk.
Jag snurrar på drivhjulet
med handen.
Otroligt lättdraget.

Senare - syrenen utanför
treåringens sovrumsfönster
förtätar närvaron
emellan och runt
omkring
oss
till en väldig samandning.

Koltrasten sjunker
genom nivåer
av ordnad och oordnad
omfamning.

Jag beslutar mig för
att hålla elden
vid liv

ständigt

för att garantera
solens uppgång
varje morgon.

Jag skriver ett brev
om detta
och sänder det
till världens urfolk.