"Ein gut verständlich geschriebenes Handbuch"

Aus der Fülle der Bücher, die sich mit dem Thema Runen beschäftigen, ragt das Buch des schwedischen Schamanen Jörgen I. Eriksson eindrucksvoll heraus: „Runenmagie und Schamanismus. Ursprüngliches Wissen von Mutter Erde“. Eriksson grenzt sich deutlich ab von oberflächlichen Runenerklärungen und ihrer Anwendung für Weissagungen nach dem Motto „kleine Orakelkunde für die Handtasche“.

Nach Eriksson sind Runen Symbole der Grundenergien des Universums. Sie gehen zurück auf die Magie der ältesten Gesellschaften der Menschheit. Für die nordischen Sammler und Jäger standen die Runen für Ur-Laute und Ur-Zeichen, die Schamanen von der Eigenschwingung der Natur wahrnahmen wie zum Beispiel Wind, Donner, Regen, rieselnde Bäche, summende Insekten. Ein dogmatisches und steifes Zeremoniell sei im Umgang mit den Runen nicht sehr hilfreich, so Eriksson.

Spirituelle Versenkung und Trommelreisen am warmen Kamin reichten nicht, um die Magie der Runen zu erfahren. Das schamanische Wissen, das die Runen vermitteln, erfordere die Einbindung in schamanische Zeremonien und sei auf die hautnahe Erfahrung von Natur und Landschaft gegründet. Dies erst öffne die Sinne für die Symbole der Energie, die den Kosmos bilde. Ein Schamane sei jemand, der um die wahre Natur der Dinge wisse, der die Welt verstehe und Einblick in das Verborgene habe.

Erikssons Buch ist ein gut verständlich geschriebenes Handbuch für Philosophie und Praxis des Schamanen, der mit Runen arbeiten will. Tiefgründig stellt er die Runen in ihrem Zusammenhang mit dem Weltbild der nordischen Völker der Frühgeschichte dar und beschreibt auf dieser Grundlage ausführlich die Bedeutung der Runen. Seine Systematik der Runen weicht von dem bislang üblichen so genannten „Futhark“ ab, so dass sich eine Vielzahl besonderer Beziehungen und Verbindungen zwischen verschiedenen Runen ergibt. Ergänzt wird diese „Uthark“ genannte Systematisierung durch Einbeziehung der Zahlenmagie, Vorschläge zum magischen Gebrauch der Runen, zur Gestaltung von Runenzeremonien und zur Runen-Weissagung. Wer sich intensiv auf die Arbeit mit Runen einlassen möchte, findet in Erikssons Buch sachlich und spirituell fundierte Anleitungen, die weit über die üblichen Runen-Ratgeber hinaus gehen.

Immer wieder weist Eriksson darauf hin, dass das Runensystem des „Uthark“ offen und dynamisch ist. Er macht den angehenden Runenmagiern daher Mut, ihrer Intuition zu folgen und nicht Deutungsrezepte schematisch anzuwenden. Dann nämlich verlören die Runen ihre magische Kraft.

Jörgen I. Eriksson hat mehrere Bücher zu den Themen Runen, Magie, Schamanismus, Weisheit der Edda sowie zu den spirituellen Weltbildern von Saami und Navajo geschrieben, die auf schwedisch, englisch oder estnisch erschienen sind. „Runenmagie und Schamanismus“ (ISBN 978-91-978832-5-2) ist das erste seiner Bücher, das ins Deutsche übersetzt wurde. Es umfasst 126 Seiten, kostet 25 Euro und ist zu bestellen über www.norrshaman.net.

Rezension von Wilfried Richert, Verfasser des Busches Das Mysterium der Frau Holle.

Ny bok: Drömtiden knackar på

Mycket har hänt sedan psykiatern C. G. Jung och kvantfysikern Wolfgang Pauli försökte förena djuppsykologi, kvantfysik och alkemi i en enhetlig teori. Ett centralt begrepp i deras arbete var synkronicitet, som betecknar meningsfulla och sammanfallande händelser. Synkronicitet förebådar förändringar i både inre och yttre bemärkelse och är kärnan i all verklig magi. Insikterna i synkronicitetens aspekter har senare fördjupats och är en stor inspirationskälla för alla som vill samspela på ett kreativt sätt med Moder Jord och Det stora kosmiska kretsloppet.

I Drömtiden knackar på: Om synkronicitet, arketyper och talmagi (norrshaman 2016) analyserar jag vad synkronicitet är och hur den kan möjliggöras, vad det himmelska giftermålet och multiplicatio-effekten innebär och vad det betyder att de naturliga talen och runorna är arketyper. Detta är en bok om verklig magi.

Allt i universum befinner sig i ständig utveckling och förändring och det innebär att den som vill delta i och förändra världen också ständigt måste utveckla och transformera sina egna redskap. Vi kan inspireras av uråldriga traditioner, men om vi vill åstadkomma verklig magi (till skillnad från inbillad) måste vi vara beredda att ta till oss ständigt nya insikter och förändra metoderna i enlighet med dem. Runmagi idag skiljer sig t ex på åtskilliga sätt från hur runmagi utövades för 1 000 eller 2 000 år sedan.

Från Drömtiden strömmar ständigt ny kunskap för alla som är beredda att öppna sig och ta emot – som en inbyggd nödvändighet i den kosmiska matrisen. Efter Jung och Pauli har många andra utvecklat teorierna om synkronicitet och därmed också om verklig magi, t ex Marie-Louise von Franz, F. David Peat och Remo F. Roth. Deras arbete har varit en enorm inspirationskälla för mig i arbetet med Drömtiden knackar på. Inspiration har också flödat till mig direkt från Moder Jord och Drömtiden, i form av synkronistiska fenomen. Det kan handla om situationer där ovanliga djur plötsligt dyker upp, eller där vanliga djur plötsligt gör oväntade saker. Vad dessa situationer signalerar är: ”Var uppmärksam!”. Och när en öppnar sig för nya insikter så kan ett kunskapssprång äga rum. I synkronistiska händelser finns en kreativ aspekt, där något nytt skapas av eller för den som blir medveten om synkroniciteten. Det handlar inte om att vi människor skapar synkronicitet, möjligen kan vi göra oss receptiva och därigenom bidra till förutsättningarna för synkroniciteten.

Synkronicitet förutsätter ett förändrat medvetandetillstånd. Healing och annan magi är uttryck för synkronicitet och kan bara inträffa när de står i överensstämmelse med den grundläggande kosmiska matrisen och rörelsen. Verklig magi förändrar såväl ceremonins deltagare som den stora kosmiska väven, Urds väv. Det är den processen som utgör multiplicatio-effekten. Sambanden är komplexa och verklig magi äger inte rum enligt någon enkel logik av orsak och verkan. Det försöker jag beskriva i Drömtiden knackar på.

Boken går att beställa direkt från norrshaman till ett pris av 120 kr + porto. Den finns också hos nätbokhandlar som Adlibris och Bokus och, förstås, på Bokbörsen.

Människans digitala fångenskap

De digitala medierna förändrar i grunden vårt beteende, vår varseblivning, vår urskillningsförmåga, vår samlevnad. Detta äger rum bortom alla medvetna beslut och denna blindhet och onykterhet utgör vår tids kris. Så lyder det mäktiga anslaget i den sydkoreanske filosofen Byung Chul-Hans bok I svärmen: Tankar om det digitala (Ersatz 2014).

Byung är verksam som professor vid Universität der Künste i Berlin. Utöver I svärmen har förlaget Ersatz gett ut ytterligare två av hans böcker på svenska: Trötthetssamhället (2013) och Eros Agoni (2015). Böckerna är tunna (60-90 sidor) men skrivna på ett väldigt stringent och mångbottnat språk och kräver långsam läsning och kontemplation - något som Byung ser som en motståndshandling mot den rådande samhälleliga prestationshetsen. Det västerländska samhället har förlorat eros, som har ersatts med pornografi och lett oss in i ”den blinda produktionens och prestationens samhälle”. Människorna har förlorat sin kontemplativa förmåga, lystringens gåva och samhället har drabbats av excessiv trötthet och utmattning. ”Det är därför som vi sover oroligt idag. De utmattade prestationssubjekten somnar så som benet somnar.”

Byung Chul-Han tar som synes stora grepp i sin samhällskritiska analys där vi kan finna inflytanden från tyska filosofer som Hegel och Heidegger men också från franska tänkare som Badiou och Bataille. Som ett grundstråk i hans tänkande finns en djupgående kritik av kapitalismen och nyliberalismen. Och, väl att märka, Byung är helt up-to-date. Jag rekommenderar hans böcker till alla som vill förstå världen för att kunna förändra den (för att travestera Marx).

Ett av vår tids fenomen som Byung analyserar är överflödet av information. Vi kan bevittna en accelererande cirkulation av information som leder till accelererad cirkulation av kapital. Det digitala mediet förvandlar information och kommunikation till en vara. Företag som Google och Facebook, alltså det som kallas Big Data, totalprotokollerar våra liv i sin strävan efter maximal avkastning på informationen. I denna process medverkar människorna själva frivilligt till sin egen exploatering: ”Självexploateringen är effektivare än exploateringen av andra, eftersom den går hand i hand med en känsla av frihet.” Det digitala mediets frihet framkallar paradoxalt nog ett tvång hos dess användare att prestera och självoptimera. Det intima ställs ut offentligt och det privata blir offentligt i en ”pornografisk utställning av intimitet och privatsfär”. Visst är detta en träffande beskrivning av vad människor ägnar sig åt på så kallade sociala medier!

Den ofiltrerade informationsmassan i de digitala medierna får varseblivningen att bli helt avtrubbad – tänkandet och omdömesförmågan förtvinar. ”Man reser omkring överallt, utan att göra någon erfarenhet. Man räknar i det oändliga, utan att kunna berätta. Man ser alla möjliga saker, utan att vinna någon insikt.” Information och kunskap är nämligen olika saker och från en bestämd punkt blir informationen deformation.

Detta får djupgående och oroande följder för hela samhället. Byung understryker att det digitala mediet är ett affektmedium som möjliggör omedelbara känsloutlopp. Vi har hamnat i ett upprördhetssamhälle där argmedborgare enbart agerar utifrån sig själva utan identifikation med det gemensamma. Ur det som Byung kallar skitstormarna i de digitala medierna kommer ingen gemensam handlingskraft och omsorg om det gemensamma. Den digitala svärmen är flyktig och instabil och består av förensligade individer utan förmåga att utveckla något vi. I ett sådant samhällsklimat av tilltagande egoisering och atomisering försvinner solidariteten, privatiseringen fortsätter ända in i själen och det ömsesidiga eroderas. De digitala medierna eroderar enligt Byung gemenskapen och vi:et och förstör det offentliga rummet. Därmed motverkar de bildandet av en motmakt som skulle kunna ifrågasätta den kapitalistiska ordningen.

Vad för slags demokrati är möjlig med tanke på den svinnande offentligheten, människornas växande egoisering och narcissifiering, frågar sig Byung närmast retoriskt. Medborgaren har blivit konsument utan ansvar för det gemensamma. Det digitala mediet är ett presensmedium som bara känner det omedelbara nuet. Språk och kultur vulgariseras, det långa och långsamma elimineras, människor glömmer hur man tänker komplext. Politiken blir andfådd och kortsiktig och späs ut till prat.

De digitala apparaterna skapar ett nytt tvång, ett nytt slaveri, skriver Byung. Med smartphonen blir varje plats en arbetsplats och varje tid blir arbetstid. ”Mobilitetens frihet slår över i det fatala tvånget att arbeta överallt.” Arbetstiden totaliseras – vi tar med arbetet både på semestern och i sömnen. ”Var och en bär med sig arbetsplatsen som ett arbetsläger.”

Och värre kan det bli. Big Data håller på att totalprotokollera våra liv. Vi är på väg in i en tillvaro där även våra ting övervakar oss och utan paus samlar in och sänder information om våra göranden och låtanden, som ett led i kapitalets strävan efter maximal valorisering. Jag kan tänka mig att en syntes av Byung Chul-Hans filosofi och en marxiansk ekonomisk analys av den digitala kapitalismens drivkrafter skulle kunna bli en fruktbar teori för den som inte bara vill förklara utan också förändra världen.

Vad kan vi då göra på kort sikt om vi instämmer med Byungs kritik av det digitala? En framkomlig väg är säkert att befria sig från smartphonens fängelse och starkt begränsa sin närvaro i digitala medier. Det borde leda till en större förmåga till komplext och djupt tänkande och kännande; tillbaka till lystringens gåva och kontemplationens konst; från larmet i det digitala till tystnaden i naturen. Bättre att sitta ute på helig plats än att uppdatera sin Facebook-status.

Jag vill påminna mina läsare om att jag redan för ganska många år sedan, långt före Facebooks tid, skrev en artikel med rubriken Shamanism på webben? Min huvudtes håller än idag, nämligen ”att det inte går att bedriva shamanism på eller via internet. Webben är inget shamanskt medel eller medium även om den kan underlätta kontakter och idéutbyte mellan personer med shamanska intressen. Den verkliga kunskapen och kraften hämtar en shaman i naturen och dess processer genom att helt enkelt göra sig åtkomlig, alltså genom en samverkan i landskapet med alla dess synliga och osynliga invånare/medlevare. Det sker genom ett ömsesidigt utbyte av energi och information med djur, växter, berg, floder och väder i såväl deras materiella som andliga aspekter.”

Att läsa Byung Chul-Han kan vara en del i denna process.

Frau Holle - Den stora gudinnan (2)

Sagan om Frau Holle är en berättelse om kvinnlig initiation; närmare bestämt en tvåfaldig initiation. Dels handlar det om en ung flickas pubertetstransformation och invigning i de kunskaper som är nödvändiga i hennes förväntade roll som hushållets och gårdens styresperson. Dels handlar det om en kvinnlig andlig kunskapsväg där Frau Holle fungerar som mentor i sin egenskap som Drömtidens väktare. Dessutom: som de flesta arketypiska berättelser har sagan såväl en yttre som en inre dimension och handlar därmed också om inre konflikter och personlig transformation och mognad.

Sagans fyra huvudaktörer är alla kvinnor och vi kan betrakta dem som företrädare för en grundläggande dualism i kosmos. Å ena sidan har vi Frau Holle/Flädermor och den flitiga flickan/styvdottern. De representerar det ljusa och ”goda”. Namnet Holle kan avledas från gamla tyska uttryck för ljus, glans, fullkomlig, sund, nådig och mild. Å andra sidan har vi Styvmodern och den lata flickan/dottern. De representerar det mörka och ”onda”. Dessa sidor har vi alla; det är psykiska energier som vi behöver balansera gentemot varandra.

Styvdottern beskrivs som hemmets askunge men om vi analyserar begreppet ser vi att detta inte nödvändigtvis är en förringande beteckning. Kanske tvärtom egentligen. Askungen är nämligen den person som sköter om hemmets eldhärd. Hon är eldens väktare och därmed har hon redan en helig uppgift. Styvmodern skickar ut henne på landsvägen inte av illvilja utan för att hon ska kunna finna sin egen väg i livet. När det gäller hennes arbete med att spinna kan vi se tydliga paralleller till nornorna vid Urds källa; de som spinner den kosmiska väven. Flickan ska nu på egen hand spinna sin livstråd, men det hårda arbetet får fingrarna att börja blöda. Detta bör nog tolkas som att flickan får sin första menstruation och nu är beredd att lämna barndomen och träda in i kvinnornas värld.

Flickan måste själv hämta tillbaka den borttappade sländan från brunnen eftersom ingen annan kan genomgå hennes initiation. Hoppet ner i brunnen försätter henne i ett förändrat medvetandetillstånd (”förlorade sansen”) och hon vaknar upp på en äng i Drömtiden. Beskrivningen av ängen tyder på att det är vår och genom mötena med bakugnen, äppelträdet och Frau Holles sängbäddning genomlever hon ett varv i årscykeln.

Bakugnen representerar livmodern men också det alkemiska transformationskärlet. Äppelträdet bär livets och visdomens frukt. Tankarna går till Iduns äpplen och till världsträdet. När flickan skakar Frau Holles sängkläder snöar det i världen och därmed förbereds vårens fruktbarhet och alstringskraft.

Frau Holle lär flickan livets väsentligheter. När hon gör rätt går det henne väl. Hon får både kokt och stekt mat och lever i harmoni och balans. Längtan tillbaka till den ordinära verkligheten når full styrka när hon fått de nödvändiga kunskaperna och livsvisdomen. Hennes kvinnliga initiation är fullbordad och Frau Holle för henne tillbaka till den vanliga världen genom en av Drömtidens portar och just där och då belönas hon med guldet som representerar visdom och andlig kraft. Nu får hon också tillbaka den förlorade sländan och kan fortsätta spinna sin livstråd. Nu blir hon Goldmarie (= Guldmarie).

Hennes återkomst kungörs av sagans enda manlige aktör – gårdens tupp. Galandet från en tupp kan signalera början på en ny dag, en ny livsfas eller en ny era. Från sångerna i Eddan känner vi flera tuppar som kopplas samman med avgörande kosmiska händelser, t ex Ragnarök och förnyelsen av världen. Styvmodern betecknas nu enbart som moder och det är ett uttryck för att Goldmarie har återvänt som en fri och självständig kvinna med en mogen syn på sin mor.

Berättelsen om den lata styvsysterns resa till Frau Holle tycks vara en enda lång varning för själviskhet och girighet. Hon är inte mogen att ta emot Drömtidens kunskap och kraft och kan därför inte fullborda sin transformation. Som ”belöning” får hon en tunna med beck (= okunskap) hälld över sig. Hon blir nu Pechmarie (= Beckmarie).

Wilfried Richert som själv är bosatt i trakterna av Hohe Meissner i Hessen har med sin lilla bok Das Mysterium der Frau Holle (Books on Demand, 2015) åstadkommit en förträfflig introduktion till myten om Frau Holle. Förutom att avkoda den gamla Grimm-sagan beskriver han också flera av de heliga platser som förknippas med Frau Holle och som fortfarande hålls aktiva och levande. Den tes som Richert driver i boken är att berättelserna om Frau Holle går tillbaka till de uråldriga myterna om Den stora gudinnan, som rymmer såväl kvinnliga som manliga sidor och som är det ursprungliga skapande väsendet. Frau Holle är därmed mer än Hel eller Freja som hon brukar jämföras med. Hen är världsalltets framfödare.

Visst är det märkvärdigt och utomordentligt bra att det ännu i vår tid ceremonieras för hen vid Hohe Meissner!