Hur kan man definiera shamanens uppgifter i en värld
som präglas av galopperande klimatturbulens, massutrotning av växter och djur,
överexploatering av Jorden och hennes resurser och en mängd växande
samhällsproblem och obalanser? Traditionellt sett har shamaner alltid varit
verksamma i sociala sammanhang, som väsentliga balanserande krafter. I
relationen med den icke-ordinära verkligheten har shamaner förvisso alltid
präglats av en stark individualism och integritet, men när det gäller
utövningen av kallet så har de alltid ingått i ett socialt sammanhang med syfte
att skapa eller återskapa balans mellan det egna samhället och omgivningen,
mellan individerna i samhället och mellan de enskilda individerna och det
icke-ordinära.
Hur shamanens uppgifter bör gestaltas i det 21:a århundradet är en fråga som
jag ägnat mycket uppmärksamhet under de senaste åren. En del av mina slutsatser
har jag teoretiskt sammanfattat i boken Esoterisk
shamanism – En kosmisk magi och praktiskt uttryckt genom det som jag kallar
shamansk aktivism, alltså ceremonier på egen hand eller tillsammans med andra
för att skydda och försvara Moder Jord eller på andra sätt försöka bidra till
kreativa förändringar i världen. Men jag är ju bara en av många som försöker
manifestera shamansk kunskap och kraft och det finns behov av flera perspektiv
och erfarenheter och, inte minst, att bygga informella nätverk för teoretiskt
och praktiskt utbyte. Ett föredöme i hur det kan gå till är det som inom dagens
biologiska spetsforskning går under namn som wood wide web, närmare bestämt den intrikata och mycket komplexa
samverkan som sker mellan alla växter i en levande skog med hjälp av svamparnas
ofta kilometerlånga rottrådar.
Utövande shamaner i dagens värld behöver ta del av insikter inte bara från
biologisk spetsforskning utan även från kvantfysikens paradoxala värld och från
kunskapsområden som djupekologi, ekosofi, ekologisk ekonomi, djuppsykologi m m.
När jag ser mig omkring i den spretiga impuls som kan kallas nyshamanism hittar
jag tyvärr inte så mycket av detta utan desto mer av den amerikaniserade
versionen av modern shamanism som är påfallande individualistisk, kommersiell
och politiskt naiv eller direkt okunnig. En ganska färsk antologi från andra
sidan Atlanten med den spännande titeln Shamanism
in the New Millenium bär syn för sägen. Bidragen handlar nästan uteslutande
om shamanskt inspirerad individuell terapi och författarna, som i och för sig kan
ha spännande initiationsberättelser, tycks alla ha egna lukrativa mottagningar
i Kalifornien eller New Mexico. Också i Sverige erbjuds ”shamansk healing” till
höger och vänster och det behöver i och för sig inte vara fel i enskilda fall,
men eftersom individuella sjukdomar och obalanser speglar samhälleliga och
globala obalanser så behöver shamaner idag arbeta med vidare perspektiv och
axla ett betydligt större ansvar – faktiskt ett globalt och rentav kosmiskt
ansvar. Shamanens kunskaper kommer från jorden och kosmos och med denna kunskap
följer självfallet ett ansvar. Ömsesidighet är den relation som gäller i
globala och kosmiska sammanhang. Den som får ta del av kunskap och kraft måste
också vara beredd att ge något tillbaka.
I stället för att gnälla över nyshamanismens tillkortakommanden och baksidor ska
jag ge exempel på några kreativa initiativ som pekar framåt och kan fungera som
inspiration för andra som verkligen vill bidra till viktiga förändringar i
världen, vare sig det gäller att utveckla ett hållbart sätt att leva på Moder
Jord, att hitta vägar framåt i dagens kriser med hjälp av förfäder och
förmödrar eller att utöva verklig healing av sociala och etniska trauman. De
närmaste dagarna publicerar jag här på bloggen intervjuer med:
Eirik Myrhaug Partapuoli, samisk shaman som i
Norge gjort sig bemärkt som healer och aktivist i samiska sammanhang och olika
miljöfrågor och som en framstående teoretiker om cirkulär ekonomi,
Maria och Ove Kvillegård Svensson som med sitt initiativ Rådseldar visar på
vägar att med inspiration ur vår egen tradition låta förfäder och förmödrar och
andra arketypiska och mytiska väsen i den icke-ordinära verkligheten vägleda
oss i denna svåra och komplicerade tid,
Gunnar Larsson, en av de drivande i
Gothenburg City Shamanism som ger begreppet shamansk healing en samhällelig och
ekologisk dimension. Här kan vi tala om verklig traumabehandling!
Det är kort sagt dags för alla som vill räkna in sig i företeelsen shamanism att
växla upp och axla sitt globala och kosmiska ansvar. Eller för att citera
Urvölvan i Den poetiska Eddan: Vet ni nu nog eller vad?
