Förutsättningen för att utöva en kosmisk magi är den totala kunskap som ryms i den kosmiska extasen som jag skisserade i den föregående artikeln, Kosmisk extas - vårt grundtillstånd. Den magi som jag tecknar konturerna av i den här tankeskissen är en magi som samverkar med, eller annorlunda uttryckt, som är i resonans med det kosmiska energiflödet – den medvetandeström som flödar fram ur Det ovetbara och som är urgrunden för allt som skapats, allt som skapas och allt som kommer att skapas. Den totala kunskapen flödar fram genom impulser som kan avläsas i form av synkronistiska händelser och den flödar fram när den ”vill bli” manifesterad. De synkronistiska impulserna signalerar alltså inte bara att det finns ny och essentiell kunskap tillgänglig utan också att denna kunskap ”vill” och kan materialiseras. De uppmärksamma kan alltså tolka synkroniciteter som signaler om att det kan vara dags för magi och deltagande i universums stora kreativa process. De säger på ett ungefär när något bör ske, men inte var eller hur, som ju är minst lika viktigt. Jag ska i den här texten peka på några viktiga faktorer att ta hänsyn till för den som vill medverka i den stora processen.
Jag utgår från en traditionell shamansk världsbild
som bygger på att universum är en sammanhållen helhet där delen speglar
helheten. Allt är ett och hänger samman med allt annat, allt är relationer och
rörelse och det som händer på ett ställe i den kosmiska väven sker samtidigt på
alla andra ställen. Allt är energi och allt är medvetande och därmed möjligt
att kommunicera med. Den moderna fysikens insikter om kvantmekanisk
sammanflätning och kvantfältets icke-lokala egenskaper, observatörens
inflytande på materiens sannolika eller osannolika valmöjligheter och själva
rumtidens undflyende och rentav paradoxala dimensioner kan ses som mer
pregnanta och uppdaterade metaforer för en uråldrig intuitiv kunskap.
Eftersom vi ingår i den kosmiska väven och
medvetandeströmmen så innebär det att våra tankar, intentioner och handlingar
också spelar roll i de stora kosmiska kretsloppen. Som det är idag när det
mesta som mänskligheten företar sig utgår från illusoriska världsbilder strider
mycket av det mänskliga handlandet mot den kosmiska medvetandeströmmens rörelse
med obalanser och kaos som resultat – i alla fall för jorden och livet i vår
lilla del av universum. Magi som rör sig med
och inte mot flödet från Det ovetbara kan hjälpa till att skapa, eller
återskapa, balans i de jordiska kretsloppen – något som kommer att få återverkan
även på de större kretsloppen i kosmos.
Magisk medverkan är inte möjlig utan en impuls från
Nagualen/Det ovetbara. Att tro något annat är uttryck för mänsklig hybris
och/eller naivitet. Jag brukar citera den samiske shamanen Eirik Myrhaug i
detta avseende: ”Vi kan inte bestämma, men vi kan be och ibland inträffar
mirakel”. Det gäller alltså för den esoteriska shamanen att lära sig att läsa
av den kosmiska klockan och observera när de kosmiska impulserna inträffar. Det
kan också vara väsentligt att stämma sitt magiska ingripande i resonans med
andra viktiga kretslopp som solens och månens faser och – vilket jag själv numera
gör – mayakalenderns skapelsevågor enligt Carl Johan Callemans system.
Då har vi kommit till frågan om var; alltså lämplig
plats för en magisk ceremoni. Eftersom allt, inklusive vi människor, ingår i
samma kosmiska väv och faktiskt är del av väven behöver vi strängt taget inte
fundera så mycket över frågan om plats. Var vi än befinner oss kan vi fokusera
på den magiska intentionen och så fort som intentionen är skapad – i samma
ögonblick – når den överallt i väven. Vi behöver alltså inte ”sända” magin
någonstans – den blir verksam överallt i och med att den uppsåtas. Det är det
som är essensen i kosmos icke-lokala design – allt är närvarande överallt och
hela tiden. Inom traditionell shamanism brukar man säga att alla platser är
heliga men att en del platser faktiskt är mer heliga än andra, så även om
universum är icke-lokalt så kan en helig plats i dess egenskap av port till
Drömtiden göra det enklare för oss att samverka med det stora kretsloppet. Det
väsentligaste med platsbegreppet är dock den inre plats som magin utförs från.
Magikern måste vara i samstämning, samvibration eller resonans med det kosmiska
energiflödet. Och förutsättningen för det är att man har släppt sin
självviktighet och handlar utifrån en position av icke-jag, dvs med ett uppsåt
som överskrider egot och uttrycker en större eller högre målsättning än det
egna välbefinnandet – t ex jordens välmåga.
Därmed är vi inne på den tredje aspekten, nämligen hur magin kan utföras. Den magiska
intentionen behöver vara strikt fokuserad och det räcker inte med att uttala
böner eller goda ord på ett slentrianmässigt eller ytligt sätt. Shamanen måste
agera på ett sådant sätt att hen blir ett med uppsåtet, eller annorlunda
uttryckt: att shamanen blir det hen åkallar eller sjunger. Sjunger man t ex
runor så behöver de sjungas fram så att man blir ett med de aktuella runornas
energi. Lätt att säga kanske men svårare att hitta fram till för oss som är
socialiserade in i en kultur där människan ses som skild från och därmed också
överordnad allt annat i skapelsen. Som med allt annat i esoterisk shamanism:
var och en måste finna sin egen väg till att sammansmälta med det magiska uppsåtet.
Och man måste komma ihåg att magi är icke-kausal, dvs att det inte finns några
klara eller enkla samband mellan orsak och verkan, typ om jag gör A inträffar
B. Vi kan inte heller veta exakt vilka förändringar som är möjliga att bidra
till – kanske inte ens efteråt. Ödmjukhet inför den egna magin anbefalles, för
visserligen kan mirakel inträffa men vi kan inte bestämma när och hur och det
är inte vi som åstadkommer miraklet. I bästa fall fungerar magin om vi likt
Frank Fools Crow har lyckats i att göra oss till ett ”hollow bone” för kraften från Det stora mysteriet. Vi har då
förhoppningsvis medverkat i processen med att frambringa och förändra
universums verklighet på det sätt som
det själv önskar. I vår del av universum handlar det enligt min förståelse
primärt om att försvara, skydda och stärka Moder Jord och hennes heliga platser
och samtidigt bidra till ett dynamiskt balanserat leverne för alla som bygger
och bor på denna planet. Detta kommer i sin tur att återverka på Nagualen/Det
ovetbara/Möjlighetsfältet även om vi omöjligt kan säga hur mycket eller på
vilket sätt. Även om vi inte kan definiera vad urkällan är så vet vi att den inte
är någon konstant, en gång för alla given. Även den befinner sig i en ständig
dynamisk förändring, driven av sin egen energi, sin egen dröm och mottaglig för
energipåverkan. Det är energifakta,
som Carlos Castaneda kanske skulle ha uttryckt saken.
Denna tankeskiss utgår liksom den tidigare texten Kosmisk extas som grundtillstånd från
analyserna i min senaste bok Esoterisk
shamanism – En kosmisk magi. Den som vill gå djupare och få mer kött på
benen hänvisas till denna bok.
