Ett ylande och jagande mysterium

Coyote – trickstern, den översmarte och perverse upptågsmakaren, men samtidigt en av de klokaste, är en överlevnadskonstnär som få, visar ny forskning som New York Times rapporterar om under rubriken Mysterier som ylar och jagar.
Coyote som alltså är en mindre släkting till vargen har under de senaste hundra åren spridit sig från sitt ursprungliga prärielandskap i Mellanvästern i USA till alla möjliga och omöjliga miljöer, från kust till kust, från Los Angeles till New Yorks förorter. Coyoten sätter gärna tänderna i tamhundar och katter, och det är ju inte populärt, men i t ex Chicagoområdet sätter den i sig mängder av Kanadagåsens ägg, vilket har minskat antalet nedskitande gäss påtagligt, och det är ju populärt. I Chicagos storstadsområde räknar man med att det idag finns 2 000 coyoter.
En allätare av rang skulle man kunna kalla coyoten. Det mesta slinker ner – från skalbaggar och äpplen till sorkar, kaniner och hjortar. Det är framför allt den större coyoten i nordost som jagar hjort. Anledningen till att den blivit större än sina västliga artsyskon är att den under årens lopp har parat sig med vargar. En del forskare beskriver den östliga coyoten som en hybrid mellan coyote och varg.
I lantbruksbygder betraktas coyoten som ett skadedjur (känner någon igen det svenska varg- och rävhatet?) eftersom den tar tamdjur. Åtskilliga av myndigheterna understödda kampanjer för att utrota coyoten med gift som cyanid och strykning har dock misslyckats. Orsaken är att coyoten är så smart. Ekologen Laura Prugh vid University of California i Berkeley har forskat om coyote i Alaska och säger att det är som att försöka kartlägga en spökart. Om man vill fånga en coyote måste man koka fällorna för att få bort all mänsklig lukt och sedan hantera dem med handskar, gömma dem extremt väl i naturen och sopa bort alla människospår. Då kan man möjligen fånga någon av de allra yngsta och minst erfarna coyoterna.
- Att döda coyoter är som att klippa gräsmattan. Det stimulerar ny och kraftig tillväxt, säger Laura Prugh.
Den höga intelligensen visar sig inte bara i förmågan att anpassa sig till nästan varje tänkbar miljö. Coyoter kan också jaga tillsammans med andra arter. Ett exempel är hur coyote i par med grävling jagar jordekorrar i Wyoming – den ena under marken, den andra över. Ekorrarnas öde är beseglat och coyote och grävling drar ömsesidig och medveten nytta av samarbetet.
Bland ursprungsamerikanerna har man oftast betraktat coyoten som en väldigt smart trickster som dock går vilse eftersom han styrs av lusten och inte av eftertanken. I myten är coyoten människans skugga och lärare. Men så är det också i den ordinära verkligheten: coyotens ylande och gläfsande kan berätta för den som lyssnar var det finns vatten, om det är fara å färde etc. Och framför allt berättar ylandet att coyoten är här och kommer att stanna här.

Coyote smyger i mörkret

Efter en dag på långa raksträckor genom ett kargt och nästan smärtsamt skönt landskap är jag framme i Monument Valley. Jag bor på det navajo-ägda hotellet The View som byggts in i landskapet på ett kongenialt sätt. Alla rummen har utsikt mot The Mittens, som syns på bilden. Jag knäppte den från hotellrummets balkong kl 17:20 lokal tid.
Monument Valley har varit bebodd av navajoer i århundraden och har en särskild laddning för dem - både andligt och identitetsmässigt. I modern tid har den också fått en växande ekonomisk betydelse genom turistströmmen hit. Huvuddelen av dalen är en Navajo Nation Tribal Park, som förvaltas av navajos stamråd. De tar en avgift för besök i området. Ett antal navajoer försörjer sig på att skjutsa runt turister på en slinga i landskapet - för övrigt en usel grusväg, som jag hoppas att de aldrig kommer att asfaltera.
I fjol kunde man efter många om och men äntligen bygga färdigt detta märkliga hotell, som naturligtvis i sig genererar en hel del arbetstillfällen. Här finns både en restaurang och en trading post med högkvalitativt navajohantverk.
Monument Valley blev känt för en större allmänhet genom John Fords westernfilmer som spelades in här med John Wayne som storstjärna. Han bodde periodvis här och man kan besöka hans stuga. En mer modern film som gjorde Monument Valley känd för en yngre publik var Forrest Gump. Det är just i Monument Valley som Forrest abrupt beslutar sig för att avsluta sin långa löptur över kontinenten.
När jag sitter på balkongen och ser skymningen falla över The Mittens funderar jag på vad detta karga och periodvis hårda landskap gör med människorna som bor här. Att som navajoerna inte bara lyckas överleva utan också skapa ett visst välstånd är uttryck för en enorm flexibilitet och kreativitet. Här är så torrt att varje regnskur och varje snöby har en oerhörd betydelse. Att bevara harmoni och balans med jorden, med vindarna, med solen, regnet och snön är livsavgörande. Här pågår sedan något decennium en torrperiod men den gångna vintern föll rikligt med snö. Var det tillfälligt eller början på en trend, frågar sig många navajoer.
Jag känner ett oerhört lugn komma till mig när jag kurar skymning på balkongen. Vad ska jag ge tillbaka till landskapet undrar jag, samtidigt som en fladdermus vinglar förbi. Jag sjunger runorna, jag ger utmarken. Det mörknar, stjärnorna framträder. Dags för stargazing. Och jag känner att långt därinne i mörkret någonstans smyger Coyote omkring. Osynlig.