Sent omsider har jag läst The Yage Letters – Redux (City Lights Books 2006) av William Burroughs och Allen Ginsberg, två av
beatgenerationens främsta litterära ikoner. Boken bygger på Burroughs resor
1953 i Colombia, Peru och Ecuador på jakt efter yagé, eller ayahuasca som det
är mer känt som idag. Säg den drog som Burroughs inte har undersökt.
När han for runt i Sydamerika rådde stor okunskap om ayahuascan
utanför de indiankulturer där den var, och är, ett viktigt inslag i shamanernas
metoder för att resa in i Drömtiden och bringa bot och bättring till sina
patienter. Burroughs fick väldigt omskakande och obehagliga upplevelser av
ayahuascan. Det beror delvis på att han i grunden var heroinist och på att han
såg det beska lianavkoket som en quick
fix till visionära upplevelser.
Burroughs rapporterade om sina resor i brevform hem till
Allen Ginsberg, som själv gjorde en liknande resa i Sydamerika 1960. Ginsbergs
bidrag i boken skildrar betydligt mer i detalj och djup själva upplevelserna
under ayahuascasessionerna. Burroughs tycks ha varit mer intresserad av att
beskriva sina egna vedermödor under resorna i den ordinära verklighetens
Sydamerika. Med ett kraftfullt poetiskt språk förmedlar Ginsberg inte bara de
storslagna upplevelserna av att bli en del av ”the Great Being” utan också
djupa andliga insikter om innebörden av visionerna. Här bjuder jag läsarna på
tre korta citat nedtecknade av Allen Ginsberg den 8 juni 1960 i Pucallpa, Peru:
”There’s no
need to communicate the News of God. Those who seek, find. Those who need
something else get something else – get trapped in the separate universe of
their own making – but are disintegrated and rejoined to the Great Being,
surprised, at one time or another, perhaps after Death – which is Death only of
separate consciousness. All’s taken care of in Perfection.”
“I am only
a busybody meddling in human affairs vainly trying to assert the Supremacy of
the Soul – which can take care of itself without me & my egoistic
assumption of the Divine, my presumption that the Eternal needs my assistance
to exist & preserve itself in the world.”
“The
struggle & Pain of Death is only the Soul being forced to recognize its
Final nature & leave the Separate Individual Self.”
En imponerande uppgörelse med självviktighet, eller hur. Jag
får lust att instämma i Ginsbergs egen fotnot till hans stora diktsvit Howl
från 1955:
”Holy! Holy!
Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! Holy! The world is holy!”
