Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

söndag 15 maj 2022

Listan över heliga platser nu som fri pdf

En viktig del av böckerna Heligt landskap och Drömtidens portar har varit beskrivningar med vägvisning till över 100 kraftplatser runt om i Sverige. Båda böckerna är slutsålda och kommer inte att tryckas igen men listan över heliga platser finns nu som fri pdf på norrshaman.net att läsa och/eller ladda ner. Varsågoda! 

tisdag 3 maj 2022

Kosmisk magi - Att bli ett med uppsåtet

 Den som idag ger sig in på en shamansk kunskapsväg måste vara medveten om att kvantfysiken mer eller mindre fullständigt kullkastar alla etablerade verklighetsuppfattningar med sina teorier om icke-lokalitet, icke-kausalitet, kvantmekanisk sammanflätning och att saker och ting bara kan existera i rörelse och i relation till annat (och inte bara i förhållande till den mänskliga observatören). Vi har inte ännu insett dess fulla potential, men vi kan idag veta betydligt mer om alltings essens än vad forntidens shamaner intuitivt anade. Det jag förespråkar är att vi helt och fullt försöker omfamna dessa nya perspektiv och förena dem med ursprungliga föreställningar från t ex shamanism och runmagi för att därmed skapa något kvalitativt nytt. Det kan beskrivas som en modern shamansk version av alkemisternas coniunctio, alltså famntaget/sammansmältningen mellan himmel/ande och jord/materia. Det kanske också kan beskrivas som en multiplikation enligt följande: andlighet x kvantfysik x direktupplevelse av Moder Jord och det kosmiska energiflödet = all-medvetande och kreativt medskapande i den kosmiska skapelsen.

Coniunctio är den process som frambringar filosofernas sten eller det röda guldet som alkemisterna kallar det och som jag föredrar att helt enkelt kalla visdom. Själva processen innebär en inre transformation i form av ett kvantsprång och enligt många alkemister leder äkta coniunctio alltid till multiplicatio. Enkelt uttryckt: den transformation som sker inom individen är icke-lokal och sprider sig ögonblickligen genom hela den kosmiska väven. För att använda en term från Carlos Castaneda: detta är helt enkelt energifakta. Shamaner i det 21:a århundradet behöver axla inte bara globala utan även kosmiska uppgifter och det kan beskrivas som att medskapa med eller dansa i balans med det stora kosmiska energiflödet, som ju per definition också är ett medvetandeflöde. Shamanen kan förverkliga sin egen coniunctio och genom multiplicatio-effekten manifestera det kosmiska i det jordiska. Att ha dessa stora kosmiska perspektiv på sin verksamhet känns som en självklarhet idag och, omvänt, att inskränka shamanens uppgifter till något mindre skulle kännas väldigt futtigt.

Att det kosmiska energi- och medvetandeflödet är en dynamisk och sig själv ständigt förnyande skapelse är ett grundläggande energifaktum. Vare sig vi kallar källan till detta flöde för Livets träd, Nagualen, Det ovetbara, Urkällan, Det stora mysteriet, Möjlighetsfältet eller Unus Mundus så handlar det om något som per definition är odefinierbart. Denna källa ligger bortom alla upplevelser och definitioner men är den psykofysiska urgrunden för allt som existerar. Och den finns ständigt närvarande, runt omkring oss som en sorts parallellvärld, men betydligt större än den ordinära verkligheten. Det som finns, eller inte finns, i Urkällan trotsar all beskrivning – det är vare sig ande eller materia – och finns egentligen enbart som potential. Jag använder fortsättningsvis Castanedas begrepp Nagualen om detta stora mysterium, som vi alltså inte kan besöka eller uppleva utan bara se och uppleva effekterna av i den ordinära verkligheten. Skulle vårt medvetande kunna ta sig in i Nagualen skulle det helt enkelt upphöra, ungefär som man föreställer sig att materia upphör i svarta hål. Det vi kan uppleva i ordinära och icke-ordinära medvetandetillstånd är helt enkelt effekterna av flödet från Nagualen, i form av energifakta.

Min egen sammanfattning av dessa kosmiska energifakta kan låta så här: Det ovetbara, Nagualen, är källan, Moder Jord är förmedlaren, Drömtiden är gränssnittet mellan det ovetbara och det vetbara (mellan Nagualen och Tonalen), utharken är läraren medan jag själv bara är någon som pekar på dessa fakta.

Med hjälp av shamanska metoder som trumning, runsång och utesittning kan man åstadkomma coniunctio och det därmed sammanhängande enhetsmedvetande som alltså är icke-dualistiskt och av en del beskrivits som ”inga begrepp, inget tänkande, bara närvaro”. Jag kallar detta medvetande för all-medvetande eftersom det omfattar kunskap om Alltets väsen och sammanflätning, från mikro- och partikelnivå till makro- och kosmisk nivå och dessutom innefattar samtidig närvaro i både det icke-ordinära och det ordinära. Dessa enhetsupplevelser, som omfattar hela ens organism, alltså även den fysiska kroppen och energikroppen, äger dock inte rum inne i Nagualen utan i gränssnittet Drömtiden. Det innebär självfallet inte att dessa upplevelser inte skulle vara transformerande eller gränsöverskridande. Tvärtom – och de visar med all önskvärd tydlighet att allt är ett och hänger samman och att det är ur sådana upplevelser som vi, var och en, kan nå inte bara visdom och magisk kraft utan också kan få klart för oss vilka enskilda uppgifter just vi behöver ta itu med för att bidra till balans i det jordiska och i det kosmiska.

Hur ska man då bete sig för att få del av denna kunskap och kraft? Hur ska man göra för att likt lakotashamanen Frank Fools Crow bli ett ”hollow bone” för Wakan-Tankas visdom och kraft, dvs det kosmiska energi- och medvetandeflödet? Det finns, som Castanedas mentor don Juan Matus underströk, egentligen inga tekniker och metoder för detta. Var och en måste själv hitta fram till sitt eget förhållningssätt och hitta sin egen shamanska stig att vandra. Men även hos Castaneda kan man få viktig inspiration om rätt förhållningssätt och här kommer min sammanfattning av detta förhållningssätt – allt marinerat i mina egna erfarenheter av 40 års shamanskt arbete:

·         Vandringen på en shamansk stig måste ske disciplinerat och uthålligt.

·         Grunden för att över huvud taget kunna få del av kraft och kunskap är en attityd av ödmjukhet. A och O därvidlag är att släppa sin självviktighet och få stopp på den inre dialogen.

·         Man behöver kunna bita av ödets trådar och lösa upp den personliga historiens fjättrar. Det innebär också att bränna bort eller detronisera de egna illusionerna. Shamanen behöver bli illusionsfri.

·         Då kan man öppna sig för den kunskap som finns i varje ögonblick och på varje plats. Det gäller ändå – paradoxalt kan det tyckas – att välja rätt tid och rätt plats för att detta ska kunna ske. Rätt tid kan vi läsa av genom synkronistiska händelser, dvs meningsfulla sammanfallanden mellan dimensionerna. När det gäller platser, och i synnerhet heliga platser, är det dessutom helt nödvändigt att respektera ställets sed. Vad vill platsen själv egentligen?

·         Sedan behöver shamanen tänja sina steg ytterligare så att hen tar fullt ansvar för sina handlingar och utan att rygga tillbaka axlar det ansvar som man åläggs av den nyvunna kraften och kunskapen.

·         Därför behöver allt betraktas som en utmaning och shamanen måste inse att ingenting sker av en slump.

·         Insikten om att livet är ändligt måste omfattas på djupet för att man ska kunna anlita döden som rådgivare, vår enda sanna vän som aldrig ljuger för oss enligt Castaneda.

·         Shamanen behöver inse att allt är ett och hänger samman och att vi ingår i en icke-hierarkisk skapelse där vi inte är mer eller mindre värda än något annat. I detta kosmiska perspektiv behöver vi finna vår egen stig och vår egen uppgift.

·         Shamanen vill manifestera magisk kraft och kunskap i den ordinära världen och vardagen. För den skulle behöver hen hitta sin egen väg att knäcka nöten om hur ett icke-dualistiskt all-medvetande kan omsättas i fokuserad handling.

Magi innebär att bli ett med uppsåtet. Det innebär att shamanen måste hitta ett sätt att bli det hen åkallar; att kunna sjunga/tala med ett öppet hjärta och framsäga orden som om det är det sista man gör; som om världens och ens egen existens står på spel; ord som man tar fullt ansvar för och som kommer direkt från Jorden/Kosmos utan att begränsas eller tolkas av det ordinära medvetandet. Då behöver man lita helt och fullt på att de andliga krafter som man åkallar också kommer att agera. Vi kan inte sia om utgången av magiska ceremonier eftersom det icke-ordinära kan ha andra och större perspektiv än vi, vilket vi ödmjukt måste acceptera. Det gäller alltså att samverka med kosmos på det sätt som kosmos önskar. Tilliten till det andliga kan uttryckas genom att man utgår från och föreställer sig att det man åstundar verkligen kommer att ske och, faktiskt, redan sker, åtminstone i möjlighetsfältet.

En bra formel att avsluta ceremoniellt arbete med är: Må så ske, så kommer att ske och så sker redan!



Alkemist bränner bort sina illusioner. Matthaeus Greuter 1500-tal.

lördag 16 april 2022

Gaia-vetenskap, Jung-psykologi och alkemi


Går det att skapa en kreativ syntes av alkemi, djupekologi och Jungs djuppsykologi? Och kan en sådan syntes fungera som vägledning för att hitta fram till ett uthålligt sätt att vandra i skönhet, dvs att kombinera personlig andlig transformation med att leva i fred med Moder Jord? Svaret på dessa frågor är ett obetingat ja – och det är inte bara möjligt utan även helt nödvändigt att göra denna syntes.

Det framgår med all önskvärd tydlighet av fyra av de senaste årens mest djuplodande texter i ämnet. Deras gemensamma grundtanke är att återbesjäla naturvetenskapen genom att smälta samman djuppsykologi med den djupekologi som brukar kallas Gaia-vetenskap och med alkemins kunskaps- och transformationsmetoder. Också jag har tidigare skrivit en hel del om alkemi såsom den har silats genom Jungs temperament även om jag och de författare som jag utgår från i denna text har närmat oss denna disciplin från olika håll – de från ett naturvetenskapligt och jag från ett mer andligt perspektiv. Vad det handlar om är sätt att försöka integrera psyke och materia som en väg till visdom och till att hela människors relation med naturen och med oss själva. Som ovan, så och nedan. Det som händer inom oss händer också i den yttre, den stora världen och att försöka leva ett alkemiskt liv är helt enkelt att på ett kreativt sätt bidra till Gaias evolution.

De böcker jag vill framhålla är Stephan Hardings Gaia Alchemy: The Reuniting of Science, Psyche and Soul (2022), Jeffrey T Kiehls Facing Climate Change: An Integrated Path to the Future (2016), Andrew Fellows Gaia, Psyche and Deep Ecology: Navigating Climate Change in the Anthropocene (2019) och William Ophuls Plato’s Revenge: Politics in the Age of Ecology (2011).

Stephan Harding har samarbetat mycket med både Jeffrey T Kiehl och Andrew Fellows, framför allt på Schumacher College i England, och de har liknande bakgrund inom naturvetenskap och Jung-psykologin. Men även om de befinner sig i frontlinjen när det gäller Gaiavetenskap och erbjuder väldiga mängder inspirerande tankar och metoder så tycker jag ändå inte att de når tillräckligt långt. Alkemi i all ära, men den behöver överskridas. Jung var i mångt och mycket en omvälvande förebådare (i likhet med Harners och Castanedas roller inom shamanismen) men mycket har ju hänt såväl på Gaia som i kosmos sedan han analyserade alkemin och kom fram till att alkemisterna inte hade begripit vad de egentligen sysslade med, nämligen inre transformationer.

Stephan Harding tar fasta på Jungs åsikt att alkemin kommer direkt ur det kollektiva omedvetna – som han ibland också kallar det objektiva psyket eller Unus Mundus – och det stämmer naturligtvis i viss mening. Att de alkemiska arketyperna över huvud taget har aktiverats och blivit tillgängliga för människor ser han som uttryck för en impuls från själva Gaia – något som till viss del också stämmer. Men precis som många andra kritiker av industricivilisationen är han väldigt fixerad vid den franske 1600-talsfilosofen Descartes och ser aktiveringen av alkemin primärt som en motkraft till dennes och industrialismens dualism. Dock: alkemin är betydligt äldre än Descartes – det konstaterade ju även Jung som först kom i kontakt med uråldrig kinesisk alkemi. Vi vet också att det under den allra tidigaste kristendomen och gnosticismen fanns alkemister, så de alkemiska arketyperna är kanske som runorna – närvarande som potential eller matriser redan i den ursprungliga skapelsen, eller rent av före skapelsen som en betingelse för själva skapelsen. Men Harding har ju definitivt rätt i att alkemin inte skapats utan upptäckts av människor, precis som fallet är med runorna.

Jämfört med runorna är de alkemiska arketyperna och modellerna betydligt mer schematiska och invecklade och för mig framstår alkemin som ett onödigt krångligt sätt att lyfta illusionens slöjor för att kunna ta del av alltings väsen – med risk dessutom att skapa nya slöjor och illusioner. Och trots att Harding betonar att vi behöver gå bortom syntax för att få en fullödig förståelse av kosmos och naturens processer så använder han de alkemiska illustrationerna som det främsta verktyget för att nå insikt och transformation. Jag tror att dessa bilder och deras språkliga förklaringar snarare kan låsa fast vårt medvetande vid visuella och verbala förklaringsmodeller i stället för den direktupplevelse av energin som t ex Castaneda förespråkar och som runorna kan leda till. Denna direktupplevelse är mer omfattande och går betydligt djupare än Jungs fyra aspekter (tanke, känsla, förnimmelse och intuition) som Harding bygger på. 

De alkemiska illustrationerna i Hardings bok är i och för sig fantastiska på många sätt och vis – inte minst den på sid 127 som visar hur alkemisten måste förbränna alla sina illusioner för att kunna se Alltets sanna väsen – men jag tvivlar på att de i sig kan ge tillräckligt djupgående upplevelser. Det är väl därför som Harding och även de övriga författare som jag nämner i denna text också betonar arbetet i naturen, framför allt det som sker på ens egen så kallade Gaia-plats. Harding arbetar precis som Jung med vägledda meditationer, så kallade aktiva imaginationer, och man kan undra hur djupgående de kan vara, även om de äger rum i naturen. Kan de gå lika djupt som runsång, trumning eller svetthydda? Ho vet, och det är upp till var och en att finna svaren i sin egen praktik. Där framhåller Harding och de övriga författarna på ett sympatiskt sätt att det finns en mångfald vägar och att var och en måste hitta sin egen.

Det finns en del oklarheter i Gaia-teorierna som behöver utredas närmare. För det mesta framstår Gaia i dessa böcker som summan av alla ömsesidiga processer som pågår på Moder Jord, alltså att ursprunget för all kunskap är själva jorden och allt som här har skett och sker. Men Harding skriver också att Gaia är ”den strukturerande principen i universum” och då handlar det ju om något mycket större än jorden; i själva verket det som lakota kallar Det stora mysteriet, det som Castaneda kallar Oändlighetens aktiva sida, det som Jung kallade det kollektiva omedvetna och Unus Mundus och som också går under namn som kvantfältet, möjlighetsfältet, den kosmiska nödvändigheten eller Urkällan. Problemet för Gaia-teoretikerna (och Jung) är var de förlägger denna dimension, eller strukturerande princip. Jung verkade anse att det kollektiva omedvetna hänger samman med mänskligheten, men då borde väl i rimlighetens namn också alla andra arter ha sitt eget kollektiva omedvetna? Och i så fall handlar det väl om beståndsdelar i ett större kosmiskt medvetande. Var Harding och alkemisterna förlägger denna Unus Mundus vete katten. En samtida nytänkare som Carl Johan Calleman använder begreppet Livets träd om skapelsens ursprung och det ska befinna sig någonstans i kosmos centrum. Jag själv ansluter mig snarare till Castanedas uppfattning att detta ovetbara, Nagualen, faktiskt finns här, runt omkring oss, överallt och alltid som en sorts parallell värld och att dess hemvist är icke-lokal, dvs att den genomflödar hela kosmos, finns överallt och ingenstans och att dess ursprung är själva skapelsen eller möjligen det som föregick urskapelsen.









Nagualen är inte detsamma som Gaia. Gaia är Moder Jord. Nagualen är det som ligger under allt existerande som en psykofysisk urgrund. Om den vet vi inget och kan inte heller veta något, därav termen Det ovetbara eller Det stora mysteriet. Vi kan bara se och uppleva dess effekter i den ordinära verkligheten. Därför har ex-vis Harding helt enkelt fel när han skriver att vi kan uppleva Unus Mundus, för i Unus Mundus finns ingenting som vi vare sig kan uppleva eller beskriva, vare sig ande eller materia, utan bara en sorts potentialer. Skulle vårt medvetande kunna ta sig in i Unus Mundus skulle det helt enkelt upphöra, ungefär som man föreställer sig att materia upphör i svarta hål. Det vi kan uppleva i ordinära och icke-ordinära medvetandetillstånd är effekterna av flödet från Nagualen, det som Castaneda kallar energifakta.

Min egen sammanfattning av allt detta kan låta så här: Det ovetbara, Nagualen, är källan, Moder Jord är förmedlaren, Drömtiden är gränssnittet mellan det ovetbara och det vetbara (mellan Nagualen och Tonalen), utharken är läraren medan jag själv bara är någon som pekar på dessa fakta.

När Harding definierar det eftersträvansvärda och enhetliga Gaia-medvetandet (nondual Gaia state) som ”inga begrepp, inget tänkande, bara närvaro” beskriver han i själva verket upplevelser i Drömtiden och inte i Unus Mundus. Det innebär självfallet inte att dessa upplevelser inte skulle vara transformerande eller gränsöverskridande. De visar ju att allt är ett och hänger samman och ur sådana upplevelser kan vi var och en få klart för oss vilka enskilda uppgifter vi behöver ta itu med för att bidra till Gaias balans.

Ett vanligt begrepp inom alkemin är ”filosofernas sten” som Stephan Harding definierar som ”ett permanent tillstånd av Gaia-medvetande”. Det verkar vara detsamma som min egen term all-medvetande. Harding definierar också den alkemiska tiden på liknande sätt som jag gör i form av en all-tid: ”varje ögonblick är fyllt av minne, som i sig innehåller alla tidigare ögonblick”. Att vara på samma våglängd som Stephan Harding känns onekligen uppmuntande.

Något som jag saknar i dessa böcker är en närmare utredning om alkemins begrepp multiplicatio. Om coniunctionis, som de ägnar desto större uppmärksamhet åt, är det himmelska famntaget mellan Sol och Måne, mellan manligt och kvinnligt, ande och materia som frambringar filosofernas sten eller det röda guldet eller vad de nu kallar det – alltså en inre transformation i form av ett kvantsprång – så betonar i alla fall vissa alkemister att av coniunctionis alltid följer multiplicatio. Enkelt uttryckt: den transformation som sker inom individen sprider sig också genom den kosmiska väven. Det är som jag ser det en av de viktigaste aspekterna inom alkemin och den kan lätt fogas in i Castanedas beskrivning av kosmos energifakta.

Vad behövs då för att alkemistens, eller shamanens, eller runmagikerns transformation ska sprida sig i väven och bidra till verkliga förändringar i de stora kretsloppen? På sid 255 i Gaia Alchemy skriver Harding att bara när var och en upplever ett djupt ekologiskt uppvaknande i sitt eget liv kan vi ha något hopp om att undvika de värsta effekterna av den globala krisen. När jag läser det tänker jag: aj, då är det kört för dit kommer vi aldrig att nå. Men bara 12 sidor senare (267) skriver han att detta ändå inte behöver omfatta alla, men att uppgiften att bidra till återbalansering av Gaia är en uppgift för dem av oss som är tillräckligt vakna för att bry oss. ”Om tillräckligt många arbetar med detta kan stora förändringar inträffa”. Men hur många behövs för en tillräcklig multiplicatio? Gregg Braden för i sin bok The Divine Matrix (2007) ett resonemang om att sådana medvetandesprång kan ske om/när antalet människor som medvetet ansluter sig till förändringen uppgår till kvadratroten ur den aktuella folkmängd som förändringen avser/omfattar. Jag tror att detta är new age-fantasier men låt oss göra ett tankeexperiment. Säg att vi vill åstadkomma en större förändring av det svenska skogsbruket, alltså få stopp på det nuvarande kalhyggesbruket. I Sverige bor ca 10 miljoner människor om vi räknar in även barnen. Vad är kvadratroten ur 10 miljoner? Cirka 3200. Skulle det alltså räcka med 3200 personer för att åstadkomma detta medvetandesprång om vårt engagemang är tillräckligt fokuserat och om vi verkligen lyckas bli ”hollow bones” a la Frank Fools Crow för Wakan-Tankas energiflöde? Jag skulle vilja att det vore så, men kan det verkligen stämma?

Stephan Harding och hans vänner har av förklarliga skäl sin utgångspunkt i naturvetenskapen, dvs materien, men jag tror att det kan vara mera fruktbart att i stället utgå från medvetandet, dvs anden. Medvetandet var först och det är det kosmiska medvetandet som är Alltets upphov. Jag vill alltså gå från det stora kosmiska till det lilla jordiska i stället för tvärtom. Men kanske är deras väg ändå bättre om man vill nå dem som har sin skolning och sina medvetandefilter inom naturvetenskapliga discipliner?

En sista tanke: Kvantfysiken kullkastar mer eller mindre fullständigt alla etablerade verklighetsuppfattningar med sina teorier om icke-lokalitet, icke-kausalitet, kvantmekanisk sammanflätning och att saker och ting bara kan existera i relation till annat (och inte bara i förhållande till den mänskliga observatören). Vi har inte ännu insett dess fulla potential. Niels Bohr anade detta. Albert Einstein fruktade detta. Idag kan vi helt och fullt försöka omfamna detta och förena det med ursprungliga föreställningar från t ex shamanism och runmagi och skapa något kvalitativt nytt. Böckerna om Gaia har i stort sett utfört en addition: naturvetenskap + alkemi + naturmeditationer = Gaia-medvetande. Vi bör försöka gå ännu längre genom att göra en multiplikation: andlighet x kvantfysik x direktupplevelse av Moder Jord och det kosmiska energiflödet = allmedvetande och kreativt medskapande i den kosmiska skapelsen.

måndag 14 mars 2022

Nu är den klar - Svartkonstbok 3.0

Atrid Grimssons Svartkonstbok utkom första gången 1992. Detta är tredje upplagan – utvidgad och uppdaterad till en magi för det 21:a århundradet. Titel: Svartkonstbok 3.0 - Shamanism, folklig läkekonst och kosmisk magi.

Svartkonst är beteckningen på den gamla folkliga magin och botekonsten. Mycket av denna magi finns samlad i så kallade svartkonstböcker – böcker där de kloka skrev ner sitt kunnande. Svartkonstbok 3.0 är en modern svartkonstbok med många konkreta beskrivningar av hur man kan få magisk kraft och insikt, hur man stämmer sig i harmoni och balans med den kosmiska medvetandeströmmen, hur man anlitar döden som rådgivare, hur magi kan användas vid sjukdom och hur den kan påverka väder och vind och även större globala och kosmiska sammanhang. Och inte minst – hur man kan skydda sig själv mot svart magi och onda anslag, som i dagens värld kan komma från oväntade håll.

Jörgen I Eriksson har tagit fram det bästa ur gamla svartkonstböcker. Han visar hur de folkliga botarna arbetade konkret med kraften och att de verkade i en uråldrig shamansk tradition. Han delar också frikostigt med sig ur sin egen rikhaltiga magiska erfarenhet.

Som alla svartkonstböcker är upplagan begränsad. 95 sidor limhäftat mjukband i formatet 126 x 178 mm. Boken kan nu beställas från Adlibris, Bokus, Bokbörsen eller direkt från norrshaman@gmail.com Vid beställning från norrshaman är priset 200 kr + porto 62 kr.

torsdag 17 februari 2022

Svenska Castaneda-boken är nu slutsåld

Oändlighetens aktiva sida: Castaneda och shamanismen som är min introduktion, sammanfattning och analys av Carlos Castanedas bokserie om sin lärotid med den mexikanske magikern don Juan Matus är nu slutsåld. Ingen nytryckning är planerad, men boken finns fortfarande på engelska - The Active Side of Infinity: Castaneda and Shamanism. Den kan beställas från norrshaman@gmail.com eller från bokhandlar på webben. 

söndag 14 november 2021

Kurser 2022: Shamansk runmagi – Heliga platser


Under 2022 planerar jag två kurser på temat Shamansk runmagi – Heliga platser. Båda två hålls utomhus på heliga platser strax norr om Stockholm – den första den 2-3 april och den andra 24-25 september. Aprilkursen arrangerar jag själv medan höstkursen som arrangör har Jordstrålningscentrum  

Under kursdagarna kommer vi att på djupet utröna runornas essens och deras kosmiska dimensioner. Jag arbetar med det ursprungliga uthark-systemet som liksom kosmos kännetecknas av rörelse, relation, medvetande och riktning. I runorna finns den kosmiska matrisen, det mönster som formger allt som är och allt som blir. De fungerar som portar eller virvlar in i Drömtiden, fångar de kosmiska processernas ständiga rörelse och uttrycker totaliteten av all kunskap som finns utspridd överallt i naturen. Runorna ger oss möjlighet att uppleva det kosmiska energiflödet direkt, utan förmedlande eller illusoriska fantombilder, och de representerar en illusionsfri och icke-hierarkisk väg till total kunskap och total frihet. Runsystemet är självinstruerande och kanaliserar energi och kunskap inte bara från Moder Jord utan också direkt från det kosmiska energiflödet. Deras potential förstärks när vi samverkar med dem på heliga platser som i sig också är virvlar in i Drömtiden.

Förutsättningar för att få del av runornas och jordens kraft och kunskap är att vi släpper självviktigheten, stoppar den inre dialogen, biter av ödets trådar och tar fullt ansvar för våra handlingar. Därför kombinerar jag runorna med andra traditionella shamanska metoder som själsresor, utesittning/landskapsgång och ceremonier och jag tar även upp runmagins beröringspunkter med andra andliga traditioner och med kvantfysik, alkemi, djuppsykologi och djupekologi. Avsikten är att deltagarna ska hitta sitt eget sätt att samarbeta med runorna för att kunna tänka och handla i skönhet och bidra till harmoni och balans för människor, djur, växter och landskap.

Mer information om priser, anmälan och mer därtill finns på www.norrshaman.net

 

torsdag 28 oktober 2021

Göteborgs stadsshamaner - Shamansk aktivism (4)

 
I Göteborg finns ett väldigt intressant och viktigt shamanskt initiativ som går under namnet Gothenburg City Shamanism. Det här en är modern form av shamanism som vilar på uråldrig grund och som tar itu med verkliga och systemiska obalanser i vår egen tid.

Föreningen bildades 2021 och jag citerar ur de mycket välformulerade stadgarna om föreningens ändamål: 

Vi vill undersöka hur vi kan inhämta och ta med oss naturens krafter och kunskap till den moderna stadsmiljön och där utveckla en stadsshamanism i Göteborg. Med hjälp av gamla och nya shamanska tekniker, men även med hjälp av olika former av social aktion och interaktion, vill vi skapa en stads-shamanism där:

• Vi som vänner håller varandra flytande i den grå vardagen, men där vi även är beredda att gå på djupet angående hur man skapar en fredlig, tillitsfull och hållande kommunitet.

• Vi kommer i kontakt med vårt inre djuriska, nakna och vilda vara, som är förkastat och fördöms i vårt samhälle i dag.

• Urfolkens trummor och andra spirituella verktyg har blivit förstörda och förkastade, så även deras heliga platser. Vi vill lära oss ta fram nya verktyg, finna nya platser, eller lära oss ta gamla platser i bruk, så vi kan utöva vår shamanism.

• Uppsöka platser där oförrätter och övergrepp skett som till exempel: avrättningsplatser, gamla mentalsjukhus, gamla fängelser, och där genomföra shamanska ceremonier för att skapa hågkomst och upprättelse för de människor som där har farit illa, och på så sätt även bli varse om de grupper som lever i utsatthet i dag och undersöka hur vi shamanskt kan bistå dem.

• Utforska hur vi genom shamanska aktiviteter, tillsammans i grupp, kan läka de trauman och kränkningar vi fått utstå i kontakt med myndigheter som Socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen. Migrationsverket, Psykiatrin och Polisen, men även de trauman och mentala sår vi fått genom interaktion med familjer, vänner eller andra individer eller organisationer.

• Särskild Målsättning: När vi praktiserar en sådan shamanism vet vi att vi får tillgång till våra inre spirituella krafter. Dessa skatter tänker vi använda oss av för att tillsammans drömma fram ett mer Rättvist och hållbart Göteborg.

På gruppens Facebook-sida kan man ta del av den typ av ceremonier och arrangemang som anordnas. Här följer Gunnar Larssons berättelse om verksamheten:

”Gothenburg City Shamanism startades inom Rättvis forumteater. Ett socialmobiliseringsprojekt för personer med erfarenhet av hemlöshet, psykiatri eller annan form av utsatthet. Projektets syfte var att låta deltagarna processa fram sina egna sociala mobiliseringsstrategier med hjälp av olika gruppaktiviteter, mestadels forumteater, en interaktionsmetod framarbetad i Brasilien med starka band till Paulo Freires ”De förtrycktas pedagogik”. Jag som ledare hade som uppgift att aldrig moralisera eller försöka styra över deltagarnas val och vilja. På deltagarnas uppdrag bjöd vi in Jonathan Horwitz och Zara Waldebäck från Scandinavian Centre for Shamanic Studies till en workshop och började sedan ha kontinuerliga trumningar själva. När Räddningsmissionen, som var huvudman för vårt projekt, fick reda på att vi praktiserade shamanism tvingades vi lyfta ur vår shamanska gruppverksamhet och bildade då Gothenburg City Shamanism.

Vi firar gärna oss själva som rebeller och överlevare (jag är själv incestöverlevare) och ser på vårt lidande som ett slags shamanic disease (ett kall). Med en känslighet för orons energier har vi förmågan att söka oss till platser där oförrätter begåtts. Dit går vi i grupp och möter de energier i ceremonier som kallat oss. Syftet är att starta upp processer av återupprättelse och läkande för dem som drabbats på platsen, att uppmärksamma grupper som är utsatta för liknande situationer i dag, samt att ge vittnesmål från dem av oss som har upplevt liknande situationer i sina liv. Vittnesmålen är något vi börjat använda oss av nyligen och som upplevs som mycket kraftfullt. Eftersom flera deltagare är eller har varit med i NA (Anonyma narkomaner), där just vittnesmål är en central del av verksamheten, har det varit tämligen enkelt att genomföra dessa ceremonier på ett vördnadsfullt sätt. 

Vi lever i en tid då skam och tystnadskulturens bojor börjar tappa sitt grepp och identifierar oss med rörelser som Me Too och Black Lives Matter. Eftersom vi ser oss som en del av en större proteströrelse försöker vi inte tvinga in varandra i tankebanor omkring fred, kärlek eller förlåtelse, vilket i våra ögon kan verka direkt förtryckande, eftersom vi vet av erfarenhet att traumats bumerang när som helst kan komma flygande med en oerhörd styrka och slå sönder det vi strävar efter. Vi tar oss däremot friheten att ta med oss vår ilska, sorg och frustration i våra ceremonier eftersom samhället i övrigt (psykiatrin, kyrkan och andra indoktrineringsorganisationer) förväntar oss att vi ska ”komma över våra sorger” och ställa in oss i ledet i ett samhälle som oftast är orsaken till vårt lidande. Därför behöver vi ett andligt forum där vi har möjlighet att avreagera oss. Vart vår gemensamma shamanska process sedan leder oss återstår att se… Vad vi dock vet är att då vår kapitalistiska världsordning är uppbyggd av landstölder, kolonisation, slavhandel och häxbränningar är behovet av shamansk återupprättelse för de levande, döda och de kommande, oändligt.

Rent praktiskt använder vi oss mycket av trumresor och våra hjälpare för att ta fram ceremonier, eller bygger vidare på ceremonier vi lärt oss av andra. En ceremoni kan startas genom att vi kallar in våra hjälpare och platsens rådare, förklarar syftet med ceremonin. Ritar en ring med en käpp, häller vin eller mjölk i ringen, trummar och dansar i eller runt ringen för att öppna upp ringen till en portal. Sedan kanske vi läser egna vittnesmål, och bränner sedan papperet de var skrivna på i en reningseld. Sedan trummar vi och dansar igen och stänger sedan cirkeln och avslutar ceremonin med en sharing. Ibland tar deltagare med sig smärta därifrån som man får försöka tränga bakom och förstå med hjälp av fler trumresor. Framöver kommer vi även bjuda personal och brukare från psykiatrin till workshops för att undersöka hur vi kan använda oss av shamanism för personal och brukare tillsammans. Vi har tidigare genomfört återupprättelseceremonier vid Restads mentalsjukhus kyrkogård, Gullbergsbrohemmet (spinnhus), Lillhagens mentalsjukhus, där både före detta personal och patienter deltog, samt vid Rosenlundsgatan (känt prostitutionsstråk i Göteborg)där personer med erfarenhet av prostitution deltog. Vid Rosenlundsgatan planerar vi inom kort genomföra Svanens ceremoni, där vi ska fira oss själva som överlevare från olika slags övergrepp. Vi planerar även en resa till Stockholm/Uppsala i vår, där vi ska hålla ceremonier vid Dekanhuset, Danvikens Hospital och vid en häxbränningsplats där Hella Nathorst Böös ska leda en ceremoni. Vi söker samverkan och både brukarorganisationer och andra shamanska nätverk har börjat söka upp oss.” 

Gothenburg city shamans står för en levande shamanism, verksam på ett nyskapande sätt i det verkliga livet och samtidigt del i en uråldrig tradition om att hitta ett balanserat sätt att leva på jorden, ett sätt att vandra i skönhet. Respekt!

onsdag 27 oktober 2021

Rådseldar – Shamansk aktivism (3)

Maria och Ove Kvillegård Svensson är initiativtagare till den rörelse som går under namnet Rådseldar, där människor samlas kring en eld för att lyssna till budskapen från den icke-ordinära verkligheten, t ex från förfäder och förmödrar eller från arketypiska och mytiska väsen. Ove har introducerats i mesoamerikansk shamanism bl a i Santa Clara Pueblo i New Mexico och i toltekisk tradition i Mexiko. Maria har under sin läroprocess rest runt i bl a Peru och Amazonas för att ta del av kunskap och kraft såväl från heliga platser som från urbefolkningens traditioner.

Hur uppstod initiativet Rådseldar?

När vi besökte Mexiko och Teotihuacan tillsammans 2019 så gjorde vi en ceremoni för örnen och kondoren. Där upplevde vi ett budskap vid Quetzalcoatl-pyramiden att varken mannen eller kvinnan är starkast utan det är när deras hjärtan möts och cirkulerar tillsammans som kraften blir som starkast. Vi hade bestämt att Ove skulle hålla örn-energin eftersom han har rötter i Mexiko och Nordamerika och att jag skulle hålla kondor-energin eftersom jag tillbringat tid i Peru. När vi satte oss tillrätta vid pyramiden började Ove spela flöjt och då kom en man in och dukade upp ett altare framför oss. När Ove spelat klart så kom han fram och hälsade. ”Hej, det är jag som är Kondoren.” Så då blev han Kondoren och Maria fick arbeta med energin av sammansmältningen av det maskulina och feminina. Där öppnade sig något som sedan följt oss energimässigt.

I Sverige har vi ofta besökt heliga platser, skeppssättningar, gravhögar, Kinnekulle, Ekornavallen, Ales stenar m fl för att hedra och tacka förfäderna och förmödrarna.

En förfrågan om att skapa en Rådseld uppkom under en trumresa där några mycket gamla tog kontakt med oss. De sa ”Eldar ska brinna. En Rådseld. Det är gammalt… gammalt. Det vi har att säga har inte hörts på länge.” En jätte visade bilder av vårdkasar som brann på bergstoppar och som tändes en efter en och spred sig. Vi visste inte vad en Rådseld var men förstod att det handlade om att samla människor och tillsammans lyssna till det som de ville säga. 

På den första Rådselden i augusti 2020 så kommunicerade de att de önskade en öppen bro, att vi skulle bereda vägen för anden och de förfäder som ville hjälpa till. Att de också ville delta i sin mångfald. Att vi inte skulle hindra vissa eller välja ut vilka som fick komma igenom. Sedan dess har de kommunicerat många intressanta budskap och guidat oss genom år 2021. 

Vad är syftet kort- och långsiktigt?

Att få människor att mötas med hjärtat. Att skapa en mötesplats för människor bortom religion, ras, genus. Att stötta varandra i att vandra med ett öppet hjärta. Skapa en mötesplats för framtida behov med utgångspunkt från den miljökris vi befinner oss i. Att ge hopp och healing till de människor som lever sina liv med en medvetenhet och som vill göra något. Och ge möjlighet att dela kunskaper och erfarenheter.

Cirkeln smälter samman till ett hjul med hjälp av olika ceremonier och har som syfte att verka som en enhet utifrån vårt hjärta. Att låta förfäder och förmödrar få komma igenom över bron och hjälpa till med sin visdom och sin medicin. Att göra tillsammans för helhetens högsta bästa.

Vi värdesätter särskilt och lyfter fram Elders som idag spelar en viktig roll med sin medicin, erfarenhet och visdom. Vårt mål är att med varsamhet och kärlek gemensamt förändra i väven för att återskapa och upprätthålla Moder Jords balans. 

Vi har sett ett behov hos de människor som har kommit till Rådseldarna att hitta ett forum som inte är workshop eller undervisning. En plats att kunna vara sig själv och att kunna använda de kunskaper man besitter.

Vi befinner oss i en period av klimatturbulens och massutdöende av växter och djur. Ser ni att Rådseldar har några specifika uppgifter i detta perspektiv - lokalt, globalt, kosmiskt?

Vi startade upp det här, men vi har ingen aning om åt vilket håll det kommer att gå. Vi hoppas kunna komma till ett görande. Det verkar finnas ett behov hos människor att mötas med hjärtat i acceptans och respekt för mångfalden. Människor med olika livsåskådningar och livsuppfattningar har mötts i fred och nya vänskapsband har skapats. Fokus i år har varit på att öppna människors hjärtan så att ett möte blir möjligt. Förfäderna har guidat och berättat ur olika perspektiv genom de människor som suttit i cirklarna. Vi har även bjudit in till sejd då vi haft völvor i cirkeln och ställt både personliga frågor och frågor kring Rådseldarna och deras framtid. De är menade att spridas i Sverige och utanför Sveriges gränser för att föra samman mångfalden i fred och hjärta. Nästa steg håller vi på att lyssna in. För frågan ”Vad kan vi göra?” återstår ju att fördjupa sig i. 

Hur skulle ni vilja sammanfatta budskapen hittills från förfäder och förmödrar?

Det är dags att låta våra hjärtan utvidga sig längre än de gjort innan. Det är dags för våra hjärtan att kliva in i tillit och välkomna livet. Att öppna upp för kommunikation med Allt vad vi Är. Att komma hem. Urkällan själv välkomnar oss hem till mitten av världen, innan allt uppstod, i det första ursprunget.

Mångfalden är viktig. Det gäller allt som lever. Växter, träd, blommor, djur, människor. Varje maska i väven är viktig. Alla har något att dela och är unika. Vi behöver tala från hjärtat men också agera och göra utifrån hjärtat. Vi måste hjälpas åt.

Det behövs riktiga möten människa till människa där vi samtalar hjärta till hjärta. Tillsammans hittar vi vägar genom att pussla ihop oss och samarbeta.

Rådselden är som en vårdkase som sprider kärlek och budskap från förfäderna. Vi behöver bära Rådselden i vårt hjärta och låta den leda oss. Sprida elden från våra förfäder. Urkällan, förfäder och förmödrar vet vad som behövs och kommer igenom och verkar genom oss som Ett. Vi ges möjlighet att öppna oss och vara broar.

Alla bär på en egen gåva till världen.

När vi samlas i cirkeln får vi kraft och energi av den och vi blir som ekrarna på ett hjul som rör sig och expanderar ut i världen. Vi sitter i samma båt och ror tillsammans.

Rådselden är något som behöver växa. Det behövs flera eldar. Det behövs också flera människor som kan vara med och sprida elden och energin. Människor som kan föra människor samman och leda dem in i hjärtat. Då skapas en ny energi, en ny verklighet, genom att låta elden brinna. För elden utanför Sveriges gränser, för att skapa fred mellan människor och nationer.

Många ögon ser er. Vi är här. Även vattnet har en röst, isen, elden, jorden, luften likaså. Vi bor i er, i allt. I varje cell bor det minnen, i varje droppe vatten finns en bro, till det som varit och till det som kan bli. Det går att kommunicera med allt och skapa kontakt. Vi kan ta emot oss själva i alla möten och relationer med växter, djur och elementen, uttryck och känslor.

Jorden är stark, det kommer kraft. Tiden är inte som ni tror, ha tillit.

(Rådseldar är en offentlig grupp på Facebook.)

 

tisdag 26 oktober 2021

Eirik Myrhaug Partapuoli: Shamansk aktivism (2)


Eirik Myrhaug Partapuoli är en samisk shaman bosatt strax utanför Oslo. Han inledde sin yrkesbana som väg- och vattenbyggnadsingenjör men bytte inriktning i samband med den mest intensiva kampen mot vattenkraftutbyggnaden av Alta-älven 1979-81. Därefter anknöt Eirik till botetraditionen i sin egen släkt och utvecklade en modern syntes av traditionell healing och modern shamanism. Det senaste decenniet har Eirik med sin kursverksamhet och healingpraktik varit centralgestalt i den nutida samiska shamanismen; han är aktiv i motståndet mot exploateringar av mark och vatten i Sápmi och han ligger i ekosofisk framkant med sina teorier om cirkulär ekonomi. Här är Eiriks svar på några av mina frågor om shamansk aktivism.

Hur ser du på shamanens uppgifter i dagens värld med galopperande klimat turbulens och massutdöende av växt- och djurarter?

Det är symptom på en utmanande utveckling, och kommer av den västliga vetenskapen materialistiska tänkande och den traditionella religionens oförmåga att se det gudomliga i Moder Jord. Shamanens uppgift är att genom sin kontakt med förfäder, naturens andar och insikt, arbeta för att hjälp både medmänniskor och samhälle till större klarhet (medvetenhet) om det som sker på vårt klot. Shamanen kan hjälpa till att förstärka kontakten med naturen genom ceremonier och kontakt med naturens andliga kraft. Jag har i en vision sett att naturens ande i Moder Jord inte kommer att hjälpa oss förrän medvetenheten på detta område har höjts. Det är min personliga uppfattning och tiden kommer att visa vad som ger respons och kan ge utvecklingen en annan riktning.

Vilken roll spelar projektet med cirkulär ekonomi i din version av shamanism?

Den cirkulära ekologiska ekonomin stämmer överens med en shamanistisk insikt i verkligheten. Medicinhjulet är cirkeln mitt i livets träd. Naturen er cirkulär med sina årstider, månfaser och dygnsrytmer, med andre ord “död” och “förnyelse”.  I realekonomin slutar allt förr eller senare som avfall, allt som inte naturen själv tar hand om. I symbolekonomin har vi glömt cirkeln och låter symbolerna (pengarna) växa i det oändliga. Eftersom människan är så benägen att använda symboler har vi alla blivit fastkedjade vid ekonomisk tillväxt. En tillväxt som för oss stadigt längre bort från naturens cirklar. Nyckeln kommer att vara att medvetandegöra vår användning av symboler och bilder, i likhet med den forskning som jag bygger på gör. Den moderna världens levnadssätt skapar konflikter med urfolkens livspraxis och tankegång, därför är det så stort intresse for shamanism och just denna impuls att komma tillbaka till ett naturligt levnadssätt.

Hur förenar du shamanens förändrade medvetandetillstånd och healing med ekonomiska hårddata?

Vårt medvetande om verkligheten är avgörande för all utveckling. Det visar sig att människor som söker sig till shamanismen och upptäcker sin inre potential, lättare går vidare till att “se” hur vårt ekonomiska system bygger på felaktig grund. Med hjälp av att slippa den intellektuelle kontrollen, som en trumresa och gruppenergi hjälper till med, kommer man lättare i kontakt med den icke-ordinära verkligheten. Det ger bilder av en kraft av något gudomligt och en anknytning till djuren i den yttre naturen, ger metaforer för ett klarare tänkande om den ordinära verkligheten. På det sättet blir det möjligt att nå “igenom” och se de ekonomiska hårddata. En utmaning är att deltagare behöver tro på sina egna upplevelser och tro att det de ser i den yttre världens konsensus inte är i överensstämmelse med Moder Jords och Fader Himmels intentioner.  Shamanistiskt inspirerade människor behöver tänka med hjärta och det som i religionen kallas “kärlek”. Det vill säga att både intellektet i huvud och mage/tarmflora förenas i hjärtats elektromagnetiska energi; detta tillsammans med en korrigerad yttre/inre modell av verkligheten ger en ökad medvetenhet och därför möjlighet att handla.

Eirik Myrhaugs hemsida finns här.

måndag 25 oktober 2021

Kosmiskt ansvar – Shamansk aktivism (1)

Hur kan man definiera shamanens uppgifter i en värld som präglas av galopperande klimatturbulens, massutrotning av växter och djur, överexploatering av Jorden och hennes resurser och en mängd växande samhällsproblem och obalanser? Traditionellt sett har shamaner alltid varit verksamma i sociala sammanhang, som väsentliga balanserande krafter. I relationen med den icke-ordinära verkligheten har shamaner förvisso alltid präglats av en stark individualism och integritet, men när det gäller utövningen av kallet så har de alltid ingått i ett socialt sammanhang med syfte att skapa eller återskapa balans mellan det egna samhället och omgivningen, mellan individerna i samhället och mellan de enskilda individerna och det icke-ordinära.

Hur shamanens uppgifter bör gestaltas i det 21:a århundradet är en fråga som jag ägnat mycket uppmärksamhet under de senaste åren. En del av mina slutsatser har jag teoretiskt sammanfattat i boken Esoterisk shamanism – En kosmisk magi och praktiskt uttryckt genom det som jag kallar shamansk aktivism, alltså ceremonier på egen hand eller tillsammans med andra för att skydda och försvara Moder Jord eller på andra sätt försöka bidra till kreativa förändringar i världen. Men jag är ju bara en av många som försöker manifestera shamansk kunskap och kraft och det finns behov av flera perspektiv och erfarenheter och, inte minst, att bygga informella nätverk för teoretiskt och praktiskt utbyte. Ett föredöme i hur det kan gå till är det som inom dagens biologiska spetsforskning går under namn som wood wide web, närmare bestämt den intrikata och mycket komplexa samverkan som sker mellan alla växter i en levande skog med hjälp av svamparnas ofta kilometerlånga rottrådar.

Utövande shamaner i dagens värld behöver ta del av insikter inte bara från biologisk spetsforskning utan även från kvantfysikens paradoxala värld och från kunskapsområden som djupekologi, ekosofi, ekologisk ekonomi, djuppsykologi m m. När jag ser mig omkring i den spretiga impuls som kan kallas nyshamanism hittar jag tyvärr inte så mycket av detta utan desto mer av den amerikaniserade versionen av modern shamanism som är påfallande individualistisk, kommersiell och politiskt naiv eller direkt okunnig. En ganska färsk antologi från andra sidan Atlanten med den spännande titeln Shamanism in the New Millenium bär syn för sägen. Bidragen handlar nästan uteslutande om shamanskt inspirerad individuell terapi och författarna, som i och för sig kan ha spännande initiationsberättelser, tycks alla ha egna lukrativa mottagningar i Kalifornien eller New Mexico. Också i Sverige erbjuds ”shamansk healing” till höger och vänster och det behöver i och för sig inte vara fel i enskilda fall, men eftersom individuella sjukdomar och obalanser speglar samhälleliga och globala obalanser så behöver shamaner idag arbeta med vidare perspektiv och axla ett betydligt större ansvar – faktiskt ett globalt och rentav kosmiskt ansvar. Shamanens kunskaper kommer från jorden och kosmos och med denna kunskap följer självfallet ett ansvar. Ömsesidighet är den relation som gäller i globala och kosmiska sammanhang. Den som får ta del av kunskap och kraft måste också vara beredd att ge något tillbaka.

I stället för att gnälla över nyshamanismens tillkortakommanden och baksidor ska jag ge exempel på några kreativa initiativ som pekar framåt och kan fungera som inspiration för andra som verkligen vill bidra till viktiga förändringar i världen, vare sig det gäller att utveckla ett hållbart sätt att leva på Moder Jord, att hitta vägar framåt i dagens kriser med hjälp av förfäder och förmödrar eller att utöva verklig healing av sociala och etniska trauman. De närmaste dagarna publicerar jag här på bloggen intervjuer med:

Eirik Myrhaug Partapuoli, samisk shaman som i Norge gjort sig bemärkt som healer och aktivist i samiska sammanhang och olika miljöfrågor och som en framstående teoretiker om cirkulär ekonomi,

Maria och Ove Kvillegård Svensson som med sitt initiativ Rådseldar visar på vägar att med inspiration ur vår egen tradition låta förfäder och förmödrar och andra arketypiska och mytiska väsen i den icke-ordinära verkligheten vägleda oss i denna svåra och komplicerade tid,

Gunnar Larsson, en av de drivande i Gothenburg City Shamanism som ger begreppet shamansk healing en samhällelig och ekologisk dimension. Här kan vi tala om verklig traumabehandling!

 Det är kort sagt dags för alla som vill räkna in sig i företeelsen shamanism att växla upp och axla sitt globala och kosmiska ansvar. Eller för att citera Urvölvan i Den poetiska Eddan: Vet ni nu nog eller vad?