Naturens rättigheter och människans plats

Den industrialiserade människan har blivit en destruktiv kraft på Moder Jord – fullt i klass med forna tiders väldiga geologiska omvälvningar. Man behöver bara nämna saker som koldioxid- och metanutsläpp, förgiftning med radioaktivt avfall och av insekts- och växtskyddsmedel. Klimatförändringarna är på väg in i allt mer kaotiska processer och vi befinner oss mitt i det som kallas arternas sjätte massutdöende. Vad som nu behövs är ett nytt paradigm för mänsklighetens sätt att relatera till den övriga skapelsen, ja inget mindre än en total systemförändring och transformation av den mänskliga civilisationen. En sådan nödvändig omvälvning går under namn som det stora arbetet, den stora vändningen eller det gröna skiftet.

En liten pusselbit i detta stora arbete är en ny bok av Henrik Hallgren och Pella Larsdotter Thiel – Naturlagen: Om naturens rättigheter och människans möjligheter. Det är en väl-tänkt, väl-researchad och väl-formulerad plädering för att erkänna naturen som ett rättsligt subjekt och ge naturen en egen röst i lagstiftningen. Rörelsen för en ekologisk rättsfilosofi är nära förbunden med kampanjen att göra ekocid, alltså miljömord, till ett globalt erkänt brott i likhet med folkmord. Författarna hämtar inspiration först och främst från urfolks traditionella syn på jorden (Moder Jord) som ett levande och medvetet väsen som människan har skyldighet att skydda och bevara. Men lika viktiga är insikter från vetenskap som kvantfysik och molekylärbiologi, som alltmer betraktar hela kosmos, från makro- till mikronivå, som en väv av relationer där allt är sammanbundet och ömsesidigt beroende.

Att fokusera på att erkänna naturen som rättsligt subjekt kan tyckas som ett alltför begränsat perspektiv med tanke på de väldiga utmaningar som den stora transformationen av tänkande och samhälle ställer oss inför. Hallgren och Thiel menar dock att arbetet med naturens rättigheter kan leda fram till ett nödvändigt värderingsskifte i samhället, som i sin tur kan föda fram det de kallar en livsbaserad ekonomi som genom att efterlikna naturens processer kan bevara och berika jorden som en levande helhet. Jag hoppas att de har rätt och jag rekommenderar alla som är intresserade av att medverka i den stora omställningen att läsa denna bok som har ett imponerande rikhaltigt innehåll. Det som gör den så bra är framför allt dess inkluderande förhållningssätt. Läsaren får en god förståelse för de kreativa och dynamiska förhållningssätten gentemot övriga arter och natur som finns hos urfolk, hen får en gedigen genomgång av hur industricivilisationens syn på naturen som objekt och resurs vuxit fram, vilka nya vetenskapliga rön som vidareutvecklar urfolkens intuitiva kunskaper om livets stora väv och hur olika gröna filosofer tänker sig att omställningen ska kunna gå till. Men minst lika viktig är författarnas noggranna genomlysning av försök världen över att arbeta in naturens rättigheter i författningen (Ecuador) eller att ge floder och andra enskilda existenser status som rättssubjekt (Nya Zeeland, Indien, Bangladesh, Colombia, USA m fl).

Frågorna är komplexa och att lagfästa naturliga rättigheter är en process som stöter på många och ibland även oväntade komplikationer, t ex när det gäller att slå fast vem som ska föra naturens talan i rättssystemet, huruvida naturens rättigheter bör leda till att den också anses ha skyldigheter, och om (ve och fasa) arbetet med naturens rättigheter i själva verket kan vara en form av nykolonialism. En väldigt sympatisk sida hos Hallgren och Thiel är att de inte ryggar inför de svåra frågorna och precis som kosmos är dynamiskt och kreativt menar de att även arbetet för en ekologisk rättsfilosofi behöver genomsyras av dynamik och kreativitet. Det väsentliga är det som de kallar det multicentriska perspektivet där man överger den nuvarande antropocentrismen som ju placerar människan i centrum (och toppen) över allt annat.

Att medvetande kan vara en grundläggande egenskap i universum, som enligt författarna då kan beskrivas som ett ”fält av subjektivitet” är ju en insikt som (med lite god vilja) kan härledas ur kvantfysiken, men de tar inte nästa, för mig ganska självklara steg, nämligen att diskutera möjligheten att med magi påverka detta kosmiska subjektivitetsfält. Det kanske är för far out för ett vanligt bokförlag att publicera sådana tankar. Ändå instämmer jag helhjärtat i bokens uppmuntrande slutord: ”Vi behöver kunna drömma om andra sätt att vara i världen, där vi samarbetar med naturen i stället för att exploatera den. Där människan är en värdig del av den levande helheten. Vi har velat öppna möjligheter till sådana äventyrliga drömmar, så att vi tillsammans kan hitta hem till jorden igen.”

Föredrag: Shamanism i det 21:a århundradet

Jag arbetar sedan många år med att förena urgammal shamansk visdom med moderna kunskapssystem som kvantfysik, alkemi, djuppsykologi och djupekologi. Allt i syfte att skapa en shamanism som kan axla de stora uppgifter som mänskligheten konfronteras med i det 21:a århundradet. Den 7 september håller jag ett föredrag på detta tema på Jordstrålningscentrum i Stockholm. Föredragets utgångspunkt är den nya utgåvan av Sejd 7.0: Shamanism i det 21:a århundradet och fokuserar på frågor som: Vad är visdomens kosmiska ursprung och hur kan denna visdom manifesteras i det jordiska? Finns ett övergripande kosmiskt uppsåt? Hur och när kan människor medverka till magiska förändringar?  Vad innebär rätt plats, rätt tid och rätt attityd?

Plats: Jordstrålningscentrum, Kammakargatan 56, Stockholm.
Tid: 7 september kl 18:45-22:00
Inträde: 200 kr. Frivillig pausfika smörgås, kaffe/te endast 30 kr.(Betalningsmedel: kort, Swish eller kontant).

Shamansk morgonbön och aftonbön

Verklig magi kan äga rum i ceremonier som utförs med rätt intention, med rätt attityd och på rätt tid och plats. Den magiska ceremonin måste helt enkelt vara i resonans med impulser från det kosmiska medvetandeflödet. En magiker behöver därför kunna läsa av och förstå vad den kosmiska klockan visar. När man utövar ceremoniell magi av detta slag kan man ändå känna att man skulle vilja bidra med energi på ett mer stadigvarande sätt än bara då man lagt märke till impulserna från skapelsens urkälla. Går det att leva i ständig ceremoni? Ett sätt att närma sig ett permanent ceremoniellt tillstånd kan vara att börja med en daglig rutin i form av morgonbön och aftonbön – dagliga ceremonier i avsikt att kontinuerligt och uthålligt medverka i att laga världen, dvs att bidra till Jords läkning och till att mänskligheten finner fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord.

Min definition av bön är en kommunikation och ett samspel med Oändlighetens aktiva sida, Det ovetbara, Det stora mysteriet, Urkällan, Livets träd för att komma i resonans med det kosmiska medvetandeflödet och kunna fungera/agera som en öppen kanal (hollow bone) för detta flöde. Då kan det kosmiska manifestera sig i det jordiska och det stora drömmandet kan förverkligas på det sätt som det själv önskar. Andra sätt att uttrycka detta är den judiska mystikens tikkun olam, att laga världen, och benediktinernas credo ora et labora, bed och arbeta. En koptisk mystiker som Matta El-Maskeen (Matteus den fattige) beskriver bön som ett sätt att lära känna Guds helighet och kvalitet och ”att smaka Gud”. Detta är ju mer eller mindre identiskt med Carlos Castanedas begrepp ”att uppleva energin direkt”. Jag eftersträvar en fördjupning av dessa begrepp till något som skulle kunna beskrivas som en kontinuerlig ceremoni, alltså ora in labora, bön i arbete, eller med andra ord: ett ceremoniellt sätt att vara och verka. Inspiration hämtar jag då även från navajos traditionella begrepp hozho, lycka eller balans, och deras definition av ett liv i skönhet som ”att ceremoniellt röra sig genom landskapet”. Morgonbön och aftonbön om balans i världen är steg på vägen till ett kontinuerligt tillstånd av all-medvetande som, när man väl har smakat på det, kan komma att genomsyra hela ens liv i allt högre utsträckning.

Var och en behöver finna sitt eget sätt att inleda och avsluta dagen i samtal med Oändlighetens aktiva sida, men ju fler vi är som kontinuerligt och uthålligt gör dessa ceremonier desto större blir den sammanlagda resonansen med det kosmiska och med det följer en högre energinivå i arbetet med att laga världen, kanske kan vi rent av tala om ett kollektivt kvantsprång. Här följer min egen version av morgonbön och aftonbön som förhoppningsvis kan fungera som inspiration även för andra.

Morgonbön:

1. Hälsa de jordiska och kosmiska riktningarna, alltså de fyra kardinalriktningarna, centrum, zenith och nadir samt de fyra (eller fem) elementen och de kosmiska fundamenten rörelse, relation, medvetande och riktning. 
2. Skapa resonans med det kosmiska medvetandeflödet, t ex genom att sjunga utharkens runor eller använda skallra, trumma, klangskål, gong eller liknande. 
3. Uttala intentionen om att bidra till att laga världen och vandra i skönhet, t ex med följande ord: ”Må världen lagas, må Jorden läka och bli hel; må mänskligheten finna fram till ett ödmjukt och hållbart levande på och med Moder Jord; må alla arter och väsen, synliga såväl som osynliga, växa och trivas väl; må vi alla kunna leva i balans med det kosmiska medvetandeflödet. Måtte jag själv kunna fungera som en öppen kanal för Oändlighetens aktiva sida att manifestera sig i den ordinära verkligheten. Må allt detta ske, så kommer att ske och så sker redan.” 
4. Avsluta med att sjunga utharkens runor, kraftsång eller andra ljud som befäster och grundar den just uttalade intentionen.

Det är viktigt att intentionen är skarpt, djupt och klart formulerad och framförd som om livet, ja hela existensen står på spel.

Förutsättningen för att komma i resonans med medvetandeflödet är rätt attityd, dvs att man släpper sin självviktighet, stoppar den inre dialogen och tar fullt ansvar för sina egna handlingar. Man bör också vara medveten om att när man öppnar sig för det kosmiska medvetandeflödet och strävar efter att fungera som en öppen kanal får man vara beredd på överraskningar. Vi kan ju inte veta vad Det stora mysteriet vill med oss.

Aftonbön: 

1. Hälsa de jordiska och kosmiska riktningarna. 
2. Skapa resonans med det kosmiska medvetandeflödet. 
3. Tacka för den dag som gått och den kraft och kunskap som du fått ta del av, t ex så här: ”Tack för att jag har fått dansa med i det kosmiska kretsloppet ytterligare en dag. Tack för att Önd andas mig och mitt hjärta slår. Tack för den kraft och kunskap som jag fått ta del av, måtte jag kunna bära och manifestera den på ett värdigt sätt som ett led i arbetet med att laga världen, läka Jorden, och hitta fram till ett ödmjukt och hållbart sätt att leva på och med Moder Jord i balans med alla andra varelser och väsen. Måtte denna natt bringa drömmar som kan vägleda mig i detta arbete.” 
4. Befäst det just uttalade med runor, kraftsång eller andra heliga ljud.

Om du har tankar, erfarenheter och förslag om en sådan här ceremoniell aktivitet är jag intresserad att ta del av dem. Mejla i så fall till norrshaman@gmail.com