Shamanismen måste utvecklas och förnyas

Ceremoniell aktivism.

Intervju med Jörgen I Eriksson i september 2019. Intervjuare Kyrre Franck från Sjamanistisk Forbund i Norge. 

Har du noen visjoner eller ønsker om sjamanisme/Urtro i Skandinavia?

Mina ursprungliga visioner handlade om en önskan att shamanism skulle accepteras och respekteras som ett seriöst förhållningssätt till världen och det andliga. Där tror jag att mycket positivt har hänt, särskilt när det gäller den samiska kulturen. Shamanismen kan vara en energigivare och inspiratör i kampen för att värna och skydda jorden. 
Jag hade hoppats att miljökampen skulle få en tydligare andlig förankring («allt är besjälat») men när det gäller de «gamla» miljörörelserna verkar de sitta tämligen fast i ett västerländskt vetenskapligt paradigm. Då ser jag mer hoppfullt på de nya friska impulser som tagit sig uttryck i t ex Extinction Rebellion, Rights of Mother Earth och Fridays for Future. Där ser jag möjligheter för shamanska förhållningssätt att bidra. 
Men primärt menar jag nuförtiden att shamaners bidrag till denna kamp för Jorden bör vara magi, alltså att med egna ceremonier bidra till att skydda heliga platser och till att möjliggöra för andliga krafter att ingripa i den ordinära verkligheten på det sätt som de finner bäst. Jag talar om en form av ceremoniell aktivism som primärt verkar i de icke-ordinära dimensionerna och som syftar till direktkontakt med den kosmiska väven. Sådana ceremonier kan mycket väl, och kanske helst, utföras i det fördolda, under maktens radar.

Hvilke verdier fra førkristen tid er viktige i dagens samfunn? 

Att allt är ett och hänger samman. Att allt har liv och medvetande. Att vi alla ingår i en stor kosmisk väv. Att ömsesidighet är grunden för all tillvaro.

Hvorfor er disse verdiene viktige?

För att människor på djupet och i hela sin organism ska känna och veta att de är en del av allt annat. Det leder till ett ödmjukt förhållande till skapelsen i övrigt. Vi människor måste vandra på Moder Jord med eftertanke och respekt.

Hva tror du er nøkkelverdiene i å skape større forståelse for sjamanisme/urtro idag?

Att de stora problem som mänskligheten och livet på jorden står inför kräver ett helt annat tanke- och förhållningssätt från människornas sida.

Hvilket syn har du på guder og gudinner i din tro. Er de fjernt fra oss mennesker eller er de nær i hverdagen ? Er de en hverdagshjelp eller mer at man henvender seg til dem i store saker?

Gudar och gudinnor är metaforer och symboler för det som är bortom; det som vi kan kalla det ovetbara. I egentlig mening existerar de inte. Det som existerar är energi och när människor har upplevt energi har de omtolkat det till metaforer, symboler och bilder. Det behöver vi inte göra idag. Jag anser att det helt enkelt är en omväg att arbeta med metaforerna och vill i stället arbeta direkt med energin. Det som Castaneda kallade «att uppleva energin direkt». För mig fyller runorna och heliga platser denna funktion. Med dem och på dem upplever jag energin direkt. Det är på ett djupare plan än att arbeta med metaforer.

Sjamanisme er ett moderne ord med mange tolkninger, hva legger du i ordet?

Att samarbeta med de energier som utgör grunden för alltings existens i syfte att bidra till balans i den stora kosmiska dansen.

Hva er ett rituale/en seremoni for deg og hva er viktige momenter å ha med?

Ett sätt att röra mig i balans med de kosmiska energierna. Jag eftersträvar ett så flexibelt förhållningssätt som möjligt. Hur ceremonierna utformas beror på syfte, plats, tid och vad jag kan avläsa om energierna just då. Det viktigaste momentet är att själv vara i balans och utan självviktighet och att jag är i harmoni med den plats där jag gör ceremonin. Då kan runor, trumma eller skallra fungera som hjälpmedel. Jag måste få tillstånd av platsen att göra ceremonin där och jag måste ha med mig något att tacka med. För min del använder jag oftast rödockra som tack men det går ju bra med alla möjliga saker, förutsatt att de ges från hjärtat, t ex äpplen, sädeskorn, öl, brännvin, nötter.

Hva er betyningen av ritualer/seremonier for oss mennesker, og for relasjonen mellom mennesket og andre. Feks mennesket kontra natur, mennesket kontra åndeverdenen.

Jag ser ceremonier som något helt grundläggande för att hitta fram till ett ödmjukt sätt att leva på jorden med respekt för alla andra varelser och deras intressen. Det handlar ju förstås också om ett sätt att samverka och samtala med det ni kallar andevärlden och som jag hellre kallar energiväven. Jag ser detta som helt nödvändiga ingredienser för att upphäva människans existentiella alienation.

Hva eller hvordan er din spirituelle forbindelse til landskapet rundt deg ? Opplever du kraften som den samme uansett hvor du er i verden eller er den sterkere for deg på ditt hjemsted/ i ditt eget landskap?

Alla platser är heliga men vissa platser är mer heliga än andra, brukar jag säga. Energierna koncentreras på heliga platser och det är enklare att uppleva detta i ett landskap där man känner sig hemma. Som många andra har jag favoritplatser som ligger i hembygden men jag har under åren också besökt många heliga platser i Sapmi, England, Tyskland, Irland, Estland och sydvästra USA och känt kraften där. Allra bäst är det naturligtvis om man har en lokal guide som kan berätta om platsens protokoll eller sed, det vill säga hur platsen vill bli kontaktad, så att man inte klampar in på ett okänsligt sätt utan gör det med respekt och en öppen, lyssnande attityd.

Er det noen andre aspekter ved kontemporær sjamanisme du vil fremheve eller ta opp?

Ända sedan Eliade gav ut Shamanism – Archaic Techniques of Ecstasy – har många tyvärr betraktat shamanismen som en samling metoder eller tekniker. Den synen byggdes på och förstärktes av Harners kärn-shamanism. Men shamanismen är inte en samling metoder – den är ett sätt att tänka och leva och därför är det viktigt att gå bortom själva teknikerna och våga vara nyskapande och kreativ. Där upplever jag att många som ägnar sig år kärn-shamanism står och stampar på samma ställe och ideligen upprepar samma sorts upplevelser med sina «kraftdjur» och icke-ordinära shamanlärare. I själva verket tror jag att dessa dialoger med andliga metaforer och symboler i grunden är samtal som man för med sig själv. Kärn-shamanisterna bör höja blicken och eftersträva att gå djupare – in i det ovetbara, eller nagualen som Castaneda kallade det. Castanedas 12 böcker om sina år med den mexikanske magikern don Juan Matus rymmer oändligt mycket mer än vad kärn-shamanismen kan erbjuda och är enligt mig en betydligt bättre inspirationskälla än ex-vis Harners böcker.

Hva eller hvilke saker opptar deg akkurat nå?

Heliga platser – att skydda och hålla dem aktiva. Att i höst ge ut min bok om Castaneda: Oändlighetens aktiva sida – Castaneda och shamanismen. Det är en bok som jag har gjort research för i mer än 30 år. Castaneda skrev 12 böcker a 250 sidor om don Juan Matus. Min bok om Castaneda är på bara 90 sidor där jag försöker dra fram den shamanska essensen i hans författarskap och hur vi som idag arbetar med shamanism kan använda de storslagna visdomar som han har lagt fram för världen. Samtidigt arbetar jag med kontinuerliga uppdateringar av mina shamanska manualer: Sejd 6.0 och Runmagi och shamanism. Allt fast förflyktigas. Allt befinner sig i rörelse och en shamanism värd namnet måste också utvecklas och förnyas.

Detta är ett utdrag ur intervjun som kan läsas i sin helhet på norrshamans hemsida.