”Du måste kunna dansa om du ska kunna bota människor.” De
orden mötte en ung amerikansk läkare när han 1965 tjänstgjorde i Santa Fe i New
Mexico i den del av den allmänna hälsovården som går under namnet Indian Health
Service. Den som uttalade dem var en äldre indian som var patient på sjukhuset
och kom från pueblon Santo Domingo. Han hette Santiago Rosetta och visade sig vara en högt uppsatt andlig ledare
därhemma. Den unge läkaren som uppmaningen riktades till heter Carl A. Hammerschlag. Han kom från östkusten,
var utbildad vid elituniversitetet Yale och hade valt tjänstgöring i Indian
Health Service som ett alternativ till värnplikt och risk att skickas till
kriget i Vietnam.
Mötet mellan de båda hade inletts med att den gamle
puebloprästen frågade läkaren var han hade lärt sig bota. Hammerschlags cv
imponerade inte utan Rosetta fortsatte att fråga; ”Kan du dansa?” Det måste man
nämligen kunna om man ska ägna sig åt healing. Hammerschlag frågade mest på
skoj om den gamle mannen ville lära honom sina danssteg. Gubben kravlade sig ur
sjukhussängen, tog några danssteg på sjukhusgolvet och sa sedan; ”Visst kan jag
lära dig mina steg, men du måste höra din egen musik.”
Man kan säga att Santiago Rosetta under detta korta möte
sådde ett frö i Carl Hammerschlags medvetande som kom att få stora
konsekvenser. Hammerschlag bosatte sig småningom i sydvästra USA där han kom
att arbeta i drygt 30 år inom Indian Health Service – huvudsakligen som
psykiatriker – ett arbete som med hans egna ord utvecklade honom från läkare till
healer.
Hammerschlag skildrar denna utveckling i den till synes
anspråkslösa boken The Dancing Healers –
A Doctor’s Journey of Healing with Native Americans (HarperCollins 1988);
en bok som ständigt finns tillgänglig i nytryck. Detta är en märkvärdig bok i
ordets positiva bemärkelse. Den beskriver såväl de stora sociala och
hälsomässiga problemen bland nutidens ursprungsamerikaner, som Hammerschlags
arbete med traumatiserade och dysfunktionella familjer och hans möten med
traditionella botare och vismän. Det är en bok som rymmer stor livsvisdom och
som kan ge läsaren impulser till att hitta sin egen väg, sin egen sång, sin
egen dans. ”Vi kan alla bli dansande botare”, skriver Hammerschlag.
Detta är en bok som rymmer stor empati och humor, t ex i den
dråpliga scen där Hammerschlag presenteras för en helig man i den äldsta
hopi-byn, Shungopavi. Mannen som heter Herbert
Talaheftewa sitter vid en vävstol och väver och får höra att Hammerschlag
är en doktor som specialiserat sig på själen (mind). ”Vad vet du om själen?” frågar Talaheftewa med ett strängt
tonfall. Hammerschlag stammar fram något om att det inte är så mycket och att
det är svårt att svara kortfattat på. Talaheftewa är tyst en lång stund och
Hammerschlag känner sig allt sämre till mods. ”Om du inte kan säga det du vet
om själen kortfattat så vet du ingenting”, säger hopimannen slutligen. Ilskan
väller upp i Hammerschlag men innan han hinner säga något fortsätter
Talaheftewa; ”Vad jag vet om själen kan jag säga med ett enda ord. Mystisk.”
Det är bland annat genom omskakande möten av detta slag som
Hammerschlag tar till sig allt mer av ursprungsamerikanernas traditionella
livssyn. Han knyter vänskapsband med flera medicinmän och han får delta i
peyote-ceremonier och svetthyddor, han gör utesittningar på heliga platser och
han får vara med vid soldanser. All den kunskap som Hammerschlag på detta vis
får ta del av väver han in i sin egen judiska tradition och fogar samman med
sin vetenskapliga grundutbildning. Och som sagt, han blir en healer som förstår
att han bara kan hjälpa människor att bli hela om han arbetar med deras egna
symboler och livssyn. Han använder ritualer från många olika håll eftersom de i
sig har helande kvaliteter. ”Alla sakrament erbjuder healing.” En healer
hjälper människor att förstå sin plats i universum, skriver Hammerschlag.
Healing handlar alltså i grunden om att nå upplysning (enlightenment) och om att knyta an till den egna kulturens autentiska
andliga stigar.
”Vi har alla nycklar till vår egen upplysning. Terapeuten
använder vilka som helst symboler som betyder något för patienten. Patienterna
har redan svaren på sina frågor. När terapeuten lyssnar på problemet kommer
patienten också att berätta om lösningen.”
Terapeuten är alltså, i bästa fall, en katalysator, eller
möjligen vägvisare. Det är inte för inte som ceremoniledaren vid
peyoteceremonier i Native American Church kallas för roadman, alltså den som pekar ut vägen. Men Hammerschlags bok
rymmer många exempel på att uppvaknande och upplysning kan komma till synes
spontant, i till synes triviala situationer; ”Ögonblick av insikt och ny
medvetenhet – förändrade medvetandetillstånd – kan inträffa när som helst eller
var som helst… Lita på ditt undermedvetna, det kommer att ta dig till en plats
av upplysning.” Och; ”När du väljer upplysningens resa kommer du alltid att
hitta vägvisare (guides).”
Hammerschlag skriver om att knyta samman magi och vetenskap,
höger och vänster hjärna, men primärt är The
Dancing Healers en bok om indiansk andlighet och trots att den ger
åtskilliga dystra inblickar i ursprungsamerikanernas koloniala posttraumatiska
stressyndrom så tonar den ut i ett hoppfullt ackord; ”Varje dag, på många sätt,
på oväntade platser, kan du höra en ny sång och lära dig ett nytt steg i din
dans.” Ja, allt är ett och hänger samman och det finns inte ett ögonblick som
inte är ett ögonblick av kraft och kunskap. När jag läser om Hammerschlags
möten med indianska vismän kommer jag osökt att tänka på mina egna resor i Sápmi
och hur mina möten med samiska traditionella botare – enkla och jordnära
människor – inneburit ”ögonblick av insikt och ny medvetenhet”.
Om läsaren precis som jag blir nyfiken och undrar vad det
blivit av denne doktor Carl A. Hammerschlag sedan han skrev The Dancing Healers 1988 rekommenderas
Hammerschlags webbsajt healingdoc där han är still going strong med fortsatt utveckling av sitt projekt som han
själv beskriver med termen Mind-Body-Spirit
Medicine, eller psychoneuroimmunology.
Om Hammerschlag använde en stringent och minimalistisk berättarstil i The Dancing Healers så verkar han med
stigande ålder snarare flöda över i artiklar, föredrag och videopresentationer.
Det är uppenbarligen hans sätt att hitta nya sånger och danssteg i den stora
kosmiska spiraldansen.
