Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

onsdag 12 september 2012

Om att hitta sin egen sång

”Du måste kunna dansa om du ska kunna bota människor.” De orden mötte en ung amerikansk läkare när han 1965 tjänstgjorde i Santa Fe i New Mexico i den del av den allmänna hälsovården som går under namnet Indian Health Service. Den som uttalade dem var en äldre indian som var patient på sjukhuset och kom från pueblon Santo Domingo. Han hette Santiago Rosetta och visade sig vara en högt uppsatt andlig ledare därhemma. Den unge läkaren som uppmaningen riktades till heter Carl A. Hammerschlag. Han kom från östkusten, var utbildad vid elituniversitetet Yale och hade valt tjänstgöring i Indian Health Service som ett alternativ till värnplikt och risk att skickas till kriget i Vietnam. 
Mötet mellan de båda hade inletts med att den gamle puebloprästen frågade läkaren var han hade lärt sig bota. Hammerschlags cv imponerade inte utan Rosetta fortsatte att fråga; ”Kan du dansa?” Det måste man nämligen kunna om man ska ägna sig åt healing. Hammerschlag frågade mest på skoj om den gamle mannen ville lära honom sina danssteg. Gubben kravlade sig ur sjukhussängen, tog några danssteg på sjukhusgolvet och sa sedan; ”Visst kan jag lära dig mina steg, men du måste höra din egen musik.”
Man kan säga att Santiago Rosetta under detta korta möte sådde ett frö i Carl Hammerschlags medvetande som kom att få stora konsekvenser. Hammerschlag bosatte sig småningom i sydvästra USA där han kom att arbeta i drygt 30 år inom Indian Health Service – huvudsakligen som psykiatriker – ett arbete som med hans egna ord utvecklade honom från läkare till healer.
Hammerschlag skildrar denna utveckling i den till synes anspråkslösa boken The Dancing Healers – A Doctor’s Journey of Healing with Native Americans (HarperCollins 1988); en bok som ständigt finns tillgänglig i nytryck. Detta är en märkvärdig bok i ordets positiva bemärkelse. Den beskriver såväl de stora sociala och hälsomässiga problemen bland nutidens ursprungsamerikaner, som Hammerschlags arbete med traumatiserade och dysfunktionella familjer och hans möten med traditionella botare och vismän. Det är en bok som rymmer stor livsvisdom och som kan ge läsaren impulser till att hitta sin egen väg, sin egen sång, sin egen dans. ”Vi kan alla bli dansande botare”, skriver Hammerschlag.
Detta är en bok som rymmer stor empati och humor, t ex i den dråpliga scen där Hammerschlag presenteras för en helig man i den äldsta hopi-byn, Shungopavi. Mannen som heter Herbert Talaheftewa sitter vid en vävstol och väver och får höra att Hammerschlag är en doktor som specialiserat sig på själen (mind). ”Vad vet du om själen?” frågar Talaheftewa med ett strängt tonfall. Hammerschlag stammar fram något om att det inte är så mycket och att det är svårt att svara kortfattat på. Talaheftewa är tyst en lång stund och Hammerschlag känner sig allt sämre till mods. ”Om du inte kan säga det du vet om själen kortfattat så vet du ingenting”, säger hopimannen slutligen. Ilskan väller upp i Hammerschlag men innan han hinner säga något fortsätter Talaheftewa; ”Vad jag vet om själen kan jag säga med ett enda ord. Mystisk.”
Det är bland annat genom omskakande möten av detta slag som Hammerschlag tar till sig allt mer av ursprungsamerikanernas traditionella livssyn. Han knyter vänskapsband med flera medicinmän och han får delta i peyote-ceremonier och svetthyddor, han gör utesittningar på heliga platser och han får vara med vid soldanser. All den kunskap som Hammerschlag på detta vis får ta del av väver han in i sin egen judiska tradition och fogar samman med sin vetenskapliga grundutbildning. Och som sagt, han blir en healer som förstår att han bara kan hjälpa människor att bli hela om han arbetar med deras egna symboler och livssyn. Han använder ritualer från många olika håll eftersom de i sig har helande kvaliteter. ”Alla sakrament erbjuder healing.” En healer hjälper människor att förstå sin plats i universum, skriver Hammerschlag. Healing handlar alltså i grunden om att nå upplysning (enlightenment) och om att knyta an till den egna kulturens autentiska andliga stigar.
”Vi har alla nycklar till vår egen upplysning. Terapeuten använder vilka som helst symboler som betyder något för patienten. Patienterna har redan svaren på sina frågor. När terapeuten lyssnar på problemet kommer patienten också att berätta om lösningen.”
Terapeuten är alltså, i bästa fall, en katalysator, eller möjligen vägvisare. Det är inte för inte som ceremoniledaren vid peyoteceremonier i Native American Church kallas för roadman, alltså den som pekar ut vägen. Men Hammerschlags bok rymmer många exempel på att uppvaknande och upplysning kan komma till synes spontant, i till synes triviala situationer; ”Ögonblick av insikt och ny medvetenhet – förändrade medvetandetillstånd – kan inträffa när som helst eller var som helst… Lita på ditt undermedvetna, det kommer att ta dig till en plats av upplysning.” Och; ”När du väljer upplysningens resa kommer du alltid att hitta vägvisare (guides).”
Hammerschlag skriver om att knyta samman magi och vetenskap, höger och vänster hjärna, men primärt är The Dancing Healers en bok om indiansk andlighet och trots att den ger åtskilliga dystra inblickar i ursprungsamerikanernas koloniala posttraumatiska stressyndrom så tonar den ut i ett hoppfullt ackord; ”Varje dag, på många sätt, på oväntade platser, kan du höra en ny sång och lära dig ett nytt steg i din dans.” Ja, allt är ett och hänger samman och det finns inte ett ögonblick som inte är ett ögonblick av kraft och kunskap. När jag läser om Hammerschlags möten med indianska vismän kommer jag osökt att tänka på mina egna resor i Sápmi och hur mina möten med samiska traditionella botare – enkla och jordnära människor – inneburit ”ögonblick av insikt och ny medvetenhet”.
Om läsaren precis som jag blir nyfiken och undrar vad det blivit av denne doktor Carl A. Hammerschlag sedan han skrev The Dancing Healers 1988 rekommenderas Hammerschlags webbsajt healingdoc där han är still going strong med fortsatt utveckling av sitt projekt som han själv beskriver med termen Mind-Body-Spirit Medicine, eller psychoneuroimmunology. Om Hammerschlag använde en stringent och minimalistisk berättarstil i The Dancing Healers så verkar han med stigande ålder snarare flöda över i artiklar, föredrag och videopresentationer. Det är uppenbarligen hans sätt att hitta nya sånger och danssteg i den stora kosmiska spiraldansen.