Sent omsider har en stor liten bok (112 sidor) om detta storslagna
berg kommit till mig. Den heter Vaniljdoft
och dimslöjor – Att vandra Ommas stigar (Lavkattans Bokförlag 2007) och är
skriven av bildkonstnären Ana Danielsson, själv bosatt i
Hästholmen vid Ombergs södra spets. Detta är med Anas egna ord ”En bok om
Omberg och dess sägner”; och det är en bok som präglas inte bara av Danielssons
skira språk och målningar utan också av Steve Danielssons foton av Ombergs
trolska miljö. Det är en njutning att med långsam läsart ta sig fram i denna
bok och varsamt guidas längs bergets stigar till fornborgar, grottor, heliga
källor, rika kalkkärr, porlande bäckar och branta stup. Här finns granurskog,
bokskog, ekskog, idegranar, den vaniljdoftande purpurknipproten och så förstås
Vätterns lättrörliga vatten med sina luftbilder och hägringar. Detta är en
plats präglad av skönhet och magi med väsen som talar till oss om vi bara
lyssnar och där vi vistas i ”parallella världar, i en mångdimensionell
tillvaro.”
”Omma som är bergets rådare vandrar ännu på sina stigar.
Många sägner berättar om henne. Hon kan förbindas med en feminin arketyp, med
den ursprungliga livgivande gudinnan. Som alla arketypiska energier visar hon
sig i olika skepnader, beroende på vem som ser henne och i vilket sammanhang hon
dyker upp. Hon är en gåtfull och gäckande gestalt som föder vår själ och får
oss att förundrade förnimma livets mening.”
Ana Danielssons styrka är att hon sätter in Omma och Omberg
i ett stort mytiskt och globalt sammanhang. Omberg är en del av ett nätverk som
spänner över hela jorden och drottning Omma själv kan spåras ända ner i
jägarstenåldern. På Omberg har människor bott i 10 000 år och lämnat
rikhaltiga andliga spår efter sig – t ex i de hällristningar som finns i
Hästholmen och förutom ormprydda skepp också innehåller en magisk björntass.
När det gäller Ommas ursprung följer Danielsson flera olika spår, som alla kan
vara en del av sanningen. Omma kan vara hustru till Omi, som är ett av Odens
många binamn; ett spår som är helt i sin ordning när man betänker att korpen är
en av Ombergs karaktärsfåglar. Som hustru till Omi är Omma fågelgudinna, full
av visdom och förknippad med berguven. Aspekter av Omma kan också länkas samman
med gudinnor som Lilith, Artemis, Hekate och Hel.
Berget i sig har sedan mycket lång tid betraktats som ett
levande och medvetet väsen och det är inte säkert att det har fått sitt namn
efter Omma; det kan likaväl var en avledning av verbet omma, åmma (=ryka) som
namnat Omberg och än idag säger människor i trakten att berget ommar när dess
hjässa ligger insvept i sina karakteristiska dimslöjor.
Danielsson vill med sin bok skydda och värna detta heliga
berg, som otroligt nog i mångt och mycket saknar juridiskt skydd mot
skogsavverkning och annan exploatering. Det finns fem små naturreservat på
Omberg och den största markägaren, statliga Sveaskog, har utsett Omberg till ”ekopark”
med löfte om att bevara bergets natur- och kulturvärden. Det känns inte helt
tillförlitligt, eller hur? Och från flygvapnet, som fortfarande huserar i
Karlsborg på andra sidan Vättern, kommer hot i form av planer på utvidgade
skjutfält och övningsområden. Ska missiler avfyrade av JAS Gripen och dånande
Nato-flygplan skrämma Omma på flykten? Planerna har självfallet mötts av
motstånd från lokalbefolkningen – samordnat bl a av Rädda Vättern.
Ana Danielsson ställer krav på sina läsare;
”Myter, sägner och sagor är kollektiva drömmar; områden som
behöver skyddas. I vildmarken är det överlevnad som är viktigast. Omberg med
sin kvinnliga rådare Omma är också ett stycke vildmark som ännu lever. Kommer
vi att skydda och bevara detta unika berg med dess vilda och besjälade natur?”
Som jag ser det har vi inget annat val än att försöka bevara
ceremonierna och försvara Moder Jord. Ett sätt är att besöka Omberg och ödmjukt
ceremoniera där. Med Ana Danielssons bok och en karta över Omberg i jackfickan är
man en bit på väg.
