Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

fredag 11 januari 2013

Att vandra Ommas stigar

Landskapet är genomsyrat av helighet men det finns platser som är mer heliga än andra; platser där sprickan mellan världarna är vidare än annorstädes; platser som är portar till Drömtiden. Och bland dessa heliga platser finns sådana som har extra stor räckvidd såväl historiskt som geografiskt. Jag brukar kalla dem för megaplatser. En sådan är Omberg, det en mil långa och tre kilometer breda berget vid Vätterns östra strand.
Sent omsider har en stor liten bok (112 sidor) om detta storslagna berg kommit till mig. Den heter Vaniljdoft och dimslöjor – Att vandra Ommas stigar (Lavkattans Bokförlag 2007) och är skriven av bildkonstnären Ana Danielsson, själv bosatt i Hästholmen vid Ombergs södra spets. Detta är med Anas egna ord ”En bok om Omberg och dess sägner”; och det är en bok som präglas inte bara av Danielssons skira språk och målningar utan också av Steve Danielssons foton av Ombergs trolska miljö. Det är en njutning att med långsam läsart ta sig fram i denna bok och varsamt guidas längs bergets stigar till fornborgar, grottor, heliga källor, rika kalkkärr, porlande bäckar och branta stup. Här finns granurskog, bokskog, ekskog, idegranar, den vaniljdoftande purpurknipproten och så förstås Vätterns lättrörliga vatten med sina luftbilder och hägringar. Detta är en plats präglad av skönhet och magi med väsen som talar till oss om vi bara lyssnar och där vi vistas i ”parallella världar, i en mångdimensionell tillvaro.”
”Omma som är bergets rådare vandrar ännu på sina stigar. Många sägner berättar om henne. Hon kan förbindas med en feminin arketyp, med den ursprungliga livgivande gudinnan. Som alla arketypiska energier visar hon sig i olika skepnader, beroende på vem som ser henne och i vilket sammanhang hon dyker upp. Hon är en gåtfull och gäckande gestalt som föder vår själ och får oss att förundrade förnimma livets mening.”
Ana Danielssons styrka är att hon sätter in Omma och Omberg i ett stort mytiskt och globalt sammanhang. Omberg är en del av ett nätverk som spänner över hela jorden och drottning Omma själv kan spåras ända ner i jägarstenåldern. På Omberg har människor bott i 10 000 år och lämnat rikhaltiga andliga spår efter sig – t ex i de hällristningar som finns i Hästholmen och förutom ormprydda skepp också innehåller en magisk björntass. När det gäller Ommas ursprung följer Danielsson flera olika spår, som alla kan vara en del av sanningen. Omma kan vara hustru till Omi, som är ett av Odens många binamn; ett spår som är helt i sin ordning när man betänker att korpen är en av Ombergs karaktärsfåglar. Som hustru till Omi är Omma fågelgudinna, full av visdom och förknippad med berguven. Aspekter av Omma kan också länkas samman med gudinnor som Lilith, Artemis, Hekate och Hel.
Berget i sig har sedan mycket lång tid betraktats som ett levande och medvetet väsen och det är inte säkert att det har fått sitt namn efter Omma; det kan likaväl var en avledning av verbet omma, åmma (=ryka) som namnat Omberg och än idag säger människor i trakten att berget ommar när dess hjässa ligger insvept i sina karakteristiska dimslöjor.
Danielsson vill med sin bok skydda och värna detta heliga berg, som otroligt nog i mångt och mycket saknar juridiskt skydd mot skogsavverkning och annan exploatering. Det finns fem små naturreservat på Omberg och den största markägaren, statliga Sveaskog, har utsett Omberg till ”ekopark” med löfte om att bevara bergets natur- och kulturvärden. Det känns inte helt tillförlitligt, eller hur? Och från flygvapnet, som fortfarande huserar i Karlsborg på andra sidan Vättern, kommer hot i form av planer på utvidgade skjutfält och övningsområden. Ska missiler avfyrade av JAS Gripen och dånande Nato-flygplan skrämma Omma på flykten? Planerna har självfallet mötts av motstånd från lokalbefolkningen – samordnat bl a av Rädda Vättern.
Ana Danielsson ställer krav på sina läsare;
”Myter, sägner och sagor är kollektiva drömmar; områden som behöver skyddas. I vildmarken är det överlevnad som är viktigast. Omberg med sin kvinnliga rådare Omma är också ett stycke vildmark som ännu lever. Kommer vi att skydda och bevara detta unika berg med dess vilda och besjälade natur?”
Som jag ser det har vi inget annat val än att försöka bevara ceremonierna och försvara Moder Jord. Ett sätt är att besöka Omberg och ödmjukt ceremoniera där. Med Ana Danielssons bok och en karta över Omberg i jackfickan är man en bit på väg.