Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

söndag 19 maj 2013

Hur shamaner kan överskrida sig själva


Natten mot min 65:e födelsedag vaknade jag halv tre och kunde inte somna om. Något ville förmedla något. Jag tror att det var Det stora kosmiska kretsloppet. Efter att ha repriserat en del minnesfilmer ur mitt förflutna (oftast pinsamma sekvenser!) verkar det som om mitt medvetande var moget för djupare budskap från Drömtiden. Här följer ett försök till referat.
Shamanismen innehåller ett paradigm, som rymmer kunskap om hur man bör tänka och leva för att vandra i skönhet på Moder Jord. Enligt detta paradigm (liksom i den kosmiska verkligheten) finns inga skarpa gränser mellan genus, alltså mellan det vi brukar kalla manligt och kvinnligt. Shamanen är en hen. Det råder heller inga skarpa gränser mellan människa och djur; mellan människa och allt annat; eller mellan den ordinära verkligheten och den icke-ordinära verkligheten. Allt är ett och hänger samman. Allt är ömsesidighet och process där det ena omvandlas i det andra. Allt fast förflyktigas och Drömtiden spiller in i den ordinära verkligheten.   
Formuleringarna kan skärpas ytterligare; Gränserna är flytande mellan genus, mellan människa och djur, mellan människa och allt annat, mellan den ordinära verkligheten och Drömtiden.
Och en ytterligare skärpning kan formuleras som; det finns inga gränser mellan genus, mellan människa och allt annat, mellan den ordinära verkligheten och Drömtiden. Det är inte bara så att allt fast förflyktigas; det finns inget fast. Allt är processer och i grunden är allt bara energi, eller ska vi säga vibrationer?
Kunskap om detta är något man måste uppleva. Carlos Castaneda beskriver det som att uppleva energin direkt – utan att gå omvägar via de uppenbarelseformer som vårt medvetande försöker tvinga in den formlösa energin i. Shamanska metoder är utmärkt bra för att nå detta tillstånd och få del av kunskapens kyss från Det stora kosmiska kretsloppet. Idag står shamanens vägar öppna för alla och när en når denna kunskap överskrider en inte bara shamanens sociala och andliga roll utan också shamanismen som företeelse. Shamanen har då överskridit sig själv (och därmed även sina begränsningar) och transformerats till något annat, som är svårdefinierbart eller rent av odefinierbart.
Ur Tomheten föds världens mångfald och mångfald är något gott. Men efterhand återgår mångfalden till Tomheten. Och det är också gott. Det är som när man kastar en sten i ett stilla vatten. Vågorna sprider sig som ringar på vattenytan men upphör efterhand, eller ska vi säga – uppgår i stillheten?
Att få del av kunskapens kyss innebär att ens egen individualitet upphör; jaget upphör, eller ska vi säga utplånas; eller uppgår i Alltet, som är detsamma som att uppgå i Tomheten och bli till ingenting. Den som arbetar med runmagi vet att utharken är framfödd ur Den Tomma och återgår till Den Tomma. Det vi gör under tiden, eller längs vägen, är bara en parentes, men vi vill ju att parentesen ska präglas av skönhet.