 |
| Altaret vid Mikaels begravning 5 februari |
På ganska kort tid har två traditionsbärare inom shamanism och traditionell botekonst gått ur tiden – Mikael Hedlund (aka Bodvar Bjarke) 69 år och Torbjörn Arnold 81 år. De tog naturligtvis med sig stor kunskap och erfarenhet in i Det stora mysteriet och detta aktualiserar en väldigt viktig fråga inom den moderna shamanismen. Hur tas kunskap av detta slag om hand, hur förs dessa viktiga kunskapsarv vidare i den ordinära verkligheten?
Mikael blev snabbt en centralgestalt och
stöttepelare när han 1983 kom med i det shamanska nätverket Yggdrasil, där vi
utifrån Michael Harners kärnshamanism bedrev ett verkligt pionjärarbete med att
väva samman den med nordisk animism och ursprunglig andlighet från Nord-
Mellan- och Sydamerika. För Mikaels del resulterade detta bl a i den
mytomspunna skriften Runa: Runorakel och Runmagi Av Bodvar Bjarke. Mikael hade
en sömlös förmåga att snabbt röra sig mellan ordinära och icke-ordinära
medvetandetillstånd. Det är en fin egenskap att samtidigt kunna ha fötterna
förankrade i Moder Jord och huvudet högt upp i kosmos. Mikael stod för en
illusionsfri och anarkistisk andlighet, som han också vidareutvecklade inom den
västerländska esoterik som utövas i Misraimförbundet.
Det blev aldrig någon uppföljning till
Runa. Mikaels konstnärliga läggning tog sig i stället mångbottnade och
paradoxala uttryck i hans många collage-arbeten utförda under artistnamnet ”The
Song of the Fool Pictorial Workshop”. Kanske ska vi betrakta denna stora mängd
märkliga bilder som Bodvar Bjarkes Edda? Det finns planer på att ställa samman
ett urval för en bredare publicering.
 |
| Jag och Torbjörn i Jokkmokk 2011 |
Torbjörn blev redan 1986 en av mina vägvisare in i den samiska shamanismen. Han hade bl a genom sitt arbete som sjuksköterska i Jokkmokk fått ett stort kontaktnät bland traditionella samer och han blev en av de främsta kännarna av samisk naturmedicin. Rätt snart förstod jag också att Torbjörn inte bara hade djupa kunskaper om samisk naturmedicin utan också själv behärskade traditionella metoder som blodstämning, där han dock traditionsenligt, aldrig avslöjade de viktigaste detaljerna för mig som utomstående. Ja, förutom då att han gärna visade upp sin magiska björntass.
Torbjörns shamanistiska intressen ledde till ett mångårigt och fruktbart samarbete oss emellan. Från 1988 till 2011 höll vi sammanlagt sex kurser om olika aspekter av shamanism, med tyngdpunkten på samisk tradition och heliga platser. Torbjörn var i sitt esse när han ledde deltagarna runt i Ajttes fjällträdgård och marinerade oss i gammal kunskap om växtmedicin och växtmagi. En kortfattad skriftlig sammanfattning av Torbjörns kunskaper om samisk naturmedicin finns i hans text Samisk etnomedicin som ligger på min hemsida, närmare bestämt här.
Frågan jag ställde i inledningen tål att
upprepas. Vem tar över, förvaltar och bär vidare de kunskaper som vi har samlat
på oss under den neoshamanska renässansen? Det är något som seniorerna själva
bör fundera igenom, innan jordevandringen avslutas. Och de juniorer som idag
lockas av shamanism behöver inse var och hos vilka kunskap och kraft finns, för
shamanism kan inte läras via Zoom.
