I många ursprungsamerikanska kulturer spelar örnen en speciell roll som budbärare till och från Det stora mysteriet. Fjädrar och andra delar från örnen används ceremoniellt och man sprider inte dessa ceremoniella föremål utanför sin kulturella kontext – till förtret för en del låtsasindianer och new age-folk. Nu har ett utslag i en appellationsdomstol slagit fast att innehav av och ceremoniell användning av örnfjädrar kommer att förbli reserverad för medlemmar i federalt erkända indianstammar. Det är en dom som bör hälsas med tillfredsställelse av alla som värnar en traditionell andlighet.Domen som utförligt refereras i Indian Country Today innehåller en noggrann avvägning mellan de lagar som ska skydda religionsutövning och de som ska skydda örnpopulationen från utrotning. Den är slutpunkten (?) för en process som pågått i över tio år och drivits av en person från Utah, Samuel Ray Wilgus, som 1998 av en domstol i Salt Lake City dömdes för innehav av 141 örnfjädrar i strid med den lag (Bald and Golden Eagle Protection Act) som ska skydda den vithövdade havsörnen och kungsörnen.
Wilgus, som är vit, hävdar att han adopterats av en paiute-familj och säger sig utöva traditionell indiansk andlighet. Därmed menar han, borde han ha rätt att använda örnfjädrar i enlighet med Religious Freedom Restoration Act. Av det skälet överklagade han den fällande domen, men också appellationsdomstolen gick alltså emot Wilgus. Domstolen motiverar sitt utslag med att Wilgus vare sig är född inom eller tillhör någon federalt erkänd indianstam och att författningens garantier för religiös frihet inte ger icke-indianer någon rätt att inneha och använda örnfjädrar.
En sådan rätt skulle utgöra ett hot mot hela örnpopulationerna i Nordamerika. Örnarna fick lagligt skydd 1940 (vithövdad havsörn) och 1962 (kungsörn) för att skydda dem mot utrotning. Därmed förbjöds all handel och byteshandel med örnar och örndelar. Enda undantaget är ursprungsamerikanernas ceremoniella användning, som regleras av Fish and Wildlife Service via något som kallas National Eagle Repository utanför Denver dit alla döda örnar som påträffas i USA ska skickas. Idag kan väntetiden för att få örnfjädrar därifrån vara så lång som fyra år – något som traditionella indianer inte gillar, men som kanske är en nödvändig väg att gå för att garantera örnarnas överlevnad på lång sikt.
Appellationsdomstolen anser nu att dess utslag möjliggör överlevnad för såväl örnarna som ursprungsamerikanernas traditionella andlighet.
Får ni av någon anledning tag på en örnfjäder från USA gör då som Annika Banfield som for över och lämnade tillbaka den – i hennes fall till Arvol Looking Horse. Detta är fint skildrat i hennes film Spirits for Sale .
