Jonas: Vi är nu vid ett vägskäl där det allt tydligare känns som att det andliga/magiska möter och förenas med miljörörelsen, naturen, jorden, floran och faunan och behovet av en hållbar utveckling och därmed blir "andligheten" på ett naturligt sätt politisk i den galna tid vi lever i och det kaos som skapas av civilisationens dödsryckningar. Detta leder i sin tur bort från andligheten som en hobby och konsumtionsvara.
På samma sätt måste vi normalisera de ekologiska matvarorna och myten om det goda livet på landet. Det räcker inte med att stilla sitt samvete med att köpa en ekologisk lyxmarmelad för 160 kronor, gå på spa-yoga och skaffa sig ett "Ernst"-torp på landet för att vara delaktig i en framtida förändring om man sedan ändå stressa iväg till reklambyråjobbet på måndag morgon med magkatarr i en stadsjeep med McDonald's kaffe i framsätet.
Man måste ju dagligen leva med respekt, ödmjukhet, empati och solidaritet med sin omgivning (att vandra i skönhet) självklart utifrån de förutsättningar man själv har och den medvetandenivå man nått fram till. Små val i vardagen som växer sig starkare allteftersom man själv blir starkare.
Vill man stå på barrikaderna och ockupera Wall Street så gör man det men det kan självklart likaväl handla om att vårda en ekologisk trädgårdsodling, förvalta gamla namnsorter av frukt och grönt i all stillhet. Eller varför inte både och.
JIE: Det är inte så många människor som har både den andliga dimensionen och industrisamhälleskritiken från vänster och som man kan kommunicera på ett djupt sätt med. Jag kanske dock inte delar din optimistiska syn på att andligheten håller på att bli politisk. Kanske är det så, men jag ser ju också frånvaron av politiskt perspektiv hos många "andliga" bekantskaper och å andra sidan, en fixering vid ett naturvetenskapligt synsätt inom miljörörelsen, som tycks svårt att vidga. Med politiskt perspektiv menar jag politik i en djupgående mening, alltså inte bara ett slags parollkritik av industrisamhället. Själv behöver jag få utmanande tankemässig stimulans och har just läst Tony Judts sista bok - en samtalsbok med titeln Thinking the Twentieth Century. Den tvingar mig att ta i när jag läser. Men den bok som på senare tid gett mig mest är dock Wisdomkeepers av Harvey Arden och Steve Wall. Det är en fantastisk resa in i ett traditionellt tänkande bland ursprungsamerikaner som jag har recenserat här. Annars har jag varit djupt inne i arbetet med att översätta Runmagi och shamanism till engelska. Den kommer ut i april. Jag har också under vintern hållit i en studiecirkel i runmagi så runorna är mer eller mindre ständigt närvarande i livet. Och som vanligt bjuder de på märkliga drömmar och ibland en och annan hisnande insikt. Ditt mejl ramlade in just som jag hade slutfört en fröbeställning inför den kommande odlingssäsongen. Ingen tillfällighet förstås! Vi har ju tidigare talat om att de verkligt revolutionära sakerna äger rum under maktens radar, genom skapandet av temporära autonoma zoner som gamle Hakim Bey kallar det. Det pågår en hel del intressant inom omställningsrörelsen även om många människor där saknar ett djupare andligt perspektiv. De är mer intresserade av hur man praktiskt bygger en komposthög än av hur man samtalar med Moder Jord.
Jonas: Visst finns det en frånvaro av överbryggande tolerans från bägge läger som du säger, men jag känner små krusningar på vattenytan genom mina internationella kontakter som jag inte sett förut och strömningar som först verkar långsamma kan plötsligt få fart i kvantumhopp. Guds vägar äro outgrundliga och Kaos är granne med gud. Jag vet av erfarenhet att vårt land på många sätt är speciellt och extremt i sin lagomhet, vi är väldigt icke-andliga, logiska, praktiska och lite tröga och de andliga sökare som precis flytt undan det fängelset kan tänkas ha svårt att ta ett halvt steg tillbaka för att plocka med sig lite politik och praktiskt arbete in i sin nya världsbild. Jag har själv aldrig varit med i någon grupp, forum eller förening, förutom Rovdjursföreningen, och har svårt att kompromissa med människor som "vet" vad som är rätt och fel utan att ha personliga praktiska livserfarenheter. Jag är själv en social ensamvarg som de senaste 3-4 åren dragit mig undan för att meditera, fundera, förkovra mig och bara vara men känner nu att det är dax att ge mig ut i nya sammanhang med likasinnade för att dela erfarenheter och kunskaper samt realisera drömmar och idéer, men det får ske i sin egen takt. Jag har länge varit engagerad i vissa delar av den västerändska/anglosaxiska ockulta ritualmagiscenen med sina rötter i Mellanöstern via Grekland och renässansen, det är en del av mitt sökande, här har jag personligen lite lättare att acceptera att den är mer "bokig" och teoretisk, men när en engelsman nyss frågade mig om den nordiska traditionen sa jag att jag vill behålla den i skog och mark, ren och enkel, minimalistisk "som ett glas friskt källvatten med ett par isbitar i" Jag tror han förstod.
Vi är nu vid en punkt där det måste ske en korsbefruktning av de olika lägren. En trädgårdsmästare, permakulturodlare eller Peak Oil-intresserad miljöforskande ekolog eller biolog kan inte längre bara luta sig tillbaka på det praktiska eller vetenskapliga och därmed blunda för det gudomliga medvetande som genomsyrar allt liv på jorden. Utöver att vara "klimatsmart" och jobba ekologiskt (som jag ser som en absolut självklarhet) så måste han/hon även bygga upp en relation med de osynliga andliga krafter som omger oss i flora och fauna.
På samma sätt så kan inte längre en ockultist, wicca-utövare eller en mer allmän andlig sökare anta att "personlig utveckling" endast sker i ett vakuum som främst handlar om MIG och MITT välbefinnande i en isolerad fantasivärld utan praktiska och politiska aspekter och konsekvenser och där Moder Jords magiska kraft är något man läser om snarare än gräver och planterar i. Föst då kan vi komma vidare till nästa steg.
Del 2 av Jonas och mitt samtal om rörelsen i universum kommer snart.
