Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

lördag 3 november 2012

Kan man balansera kapitalism och demokrati?

Den oreglerade kapitalismen leder till lägre effektivitet i ekonomin och försvagar demokratin. Det är två av huvudteserna i en ny rapport från Arbetarrörelsens Tankesmedja med titeln Den nya kapitalismen och politikens möjligheter. Författare är LO:s förre chefekonom Dan Andersson som på lite drygt 80 torrformulerade sidor ger en mängd kreativa tankeimpulser för den som söker analysera kapitalismens nuvarande väsen.
Med hjälp av olika statistiska uppgifter som Dan Andersson bl a hämtar från akademiska avhandlingar som sällan eller aldrig når in i massmedierna slår han fast att den moderna kapitalismen förändrades i mycket viktiga avseenden runt 1980. Antalet sysselsatta, antalet arbetade timmar och investeringsnivån sjönk och bland effekterna märks sjunkande fruktsamhet, ökade klyftor i inkomster och förmögenheter samt sjunkande statliga utgifter för medborgarnas sociala skydd. Andersson sammanfattar sin analys av den moderna kapitalismen i 13 teser;
1. Den ekonomiska utvecklingen har drivits av liberala idéer, vilket leder till mindre anständiga arbeten. Sysselsättningen har minskat för dem med låga inkomster genom mer deltidsarbete, olika former av tidsbegränsade och tillfälliga anställningar, bemanningsföretag etc. Resultatet är ökade inkomstskillnader mellan dem som tjänar mest och dem som tjänar minst.
2. Utnyttjandet av kvinnors arbete i förhållande till männens är lägre jämfört med perioden före 1990. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor minskade kontinuerligt efter andra världskriget och hade helt försvunnit till 1990. Därefter har den ökat igen och år 2008 var skillnaden 6 procent. Jämställdheten på arbetsmarknaden går kräftgång med andra ord.
3. Arbetslösheten har efter 1980-talets mitt etablerats på en högre nivå än under tidigare perioder. Idag är arbetslösheten i Sverige 3-4 gånger så hög som i början av 1970-talet.
4. Investeringarna är på en lägre nivå än före 1990. Kapitalägarnas andel av det som produceras i ekonomin, BNP, växer men likväl sjunker investeringarnas andel av BNP. Som exempel nämner Andersson bostadsbyggandet och statens investeringar i vägar och järnvägar. Kortsiktigheten i ekonomin tilltar, ansvaret för långsiktiga investeringar avtar.
5. Skuldsättningen är högre och bostadsbyggandet lägre. Det minskade bostadsbyggandet är ett exempel på att staten drar sig tillbaka med motiveringen att marknaderna själva ska lösa problemen – vilket de definitivt inte gör.
6. Kortsiktigheten i ekonomin ökar. Statens utgifter som andel av BNP minskar. Framtiden värderas lägre, konstaterar Dan Andersson lakoniskt.
7. En svagt reglerad kapitalism försvagar demokratin. Den genomsnittlige medborgarens förmåga att förverkliga sina önskningar har minskat, bl a till följd av att inkomstklyftorna har ökat.
8. Forskningen kan precist slå fast när förskjutning av resurser mellan olika grupper startar och det sker i samband med en omläggning av den ekonomiska politiken.  Det handlar om den så kallade nyliberala revolutionen med Margaret Thatcher och Ronald Reagan som drivande politiker. Det sker en drastisk omfördelning av inkomster och en omfattande maktförskjutning från arbete till kapital; ”en återerövring som innebär att kapitalismen fortsätter som förut, före välfärdsstaten”.
9. Det har uppstått en skillnad i fruktsamhet mellan dem med mer resurser än genomsnittet och dem med mindre. Faktorer som arbete, inkomst och bostad påverkar fruktsamheten. De som har tillfälliga arbeten och låga löner eller är arbetslösa skaffar inga eller färre barn. Andelen barnlösa kvinnor ökar och ökar mest bland lågutbildade. Bland högutbildade minskar däremot barnlösheten. Lång utbildning och hög inkomst ökar dessutom sannolikheten för att skaffa sig ett tredje barn; ”… det finns en stor grupp i befolkningen som inte kan realisera sina livsdrömmar om att få barn eller få önskat antal barn”.
10. Det sker en omfördelning av inkomsterna till dem med höga inkomster. Orsaken är att progressiviteten i skatterna har minskat, skattesänkningar har gett mest till höginkomsttagare och ersättningarna vid arbetslöshet och sjukdom har försämrats. ”Skatter och transfereringars omfördelande effekt blir väsentligt mindre efter år 1990”.
11. Förmögenheterna är åter på väg att bli starkt koncentrerade till en liten del av befolkningen. Vi närmar oss den fördelning av förmögenheterna som rådde vid sekelskiftet 1900, efter industrialismens genombrott men före demokratins intåg. Den rikaste procenten av befolkningen kommer då att äga 60 procent av den samlade förmögenheten.
12. Den ekonomiska maktelitens inkomster har fördubblats efter att maktförhållandena mellan demokrati och marknad har ändrats. Den ekonomiska elitens inkomster motsvarade 1980 drygt 9 industriarbetarlöner. Nu ligger den på cirka 50 industriarbetarlöner.
13. Statens utgifter som andel av BNP minskar och det försvagar den demokratiska statens kapacitet för ekonomisk effektivitet och trygghet.  Staten har abdikerat från en mängd områden, ex-vis reglering av bankernas verksamhet, försämrade ersättningar vid arbetslöshet, sjukdom och pensionering.
Dan Andersson anser att det vi ser är en djupgående kris för den demokratiska kapitalismen där marknaderna har blivit för starka i förhållande till det demokratiska systemet. Förskjutningen av makt till kapitalets fördel är resultatet av politiska beslut och därför efterlyser Andersson nya politiska beslut för att balansera kapitalets makt, dock utan att han blir särskilt konkret; ”Det behövs en blandekonomi med en ny balans mellan marknad och demokrati.” ”Det behövs en stark rättsstat som balanserar ett kapitalistiskt ägande.” ”Det behövs en tydlig gränssättning för vad som ska vara offentligt och vad som ska vara privat och vad som lämpar sig för marknader.”
Min känsla när jag läst Dan Anderssons skrift är att den egentligen pekar på politikens omöjlighet när det gäller att i grunden reglera kapitalismen – och detta utan att komma in på så livsavgörande frågor som Peak Oil, resursväggen och klimatförändringar. Kapitalismen undergräver inte bara demokratin utan även sina egna och mänsklighetens existensmöjligheter. Frågan handlar om att finna kreativa utvägar ur kapitalismens återvändsgränd. Svaren måste vi hitta själva och de kan bara komma underifrån.