Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

torsdag 5 februari 2015

Signelser från Småland (5)

Mot värk:
Vår herre Jesus Kristus döve dig med sitt kors, men jag skall döva dig med min ord, så du ligger som en torsk.
I namn faders, sons och den heliga andes. Amen.
(Spotta så på ringfingern och skriv omkring, där det värker, tre gånger avigt. Läsningen från Göteryds socken, Sunnerbo härad).
Jag skall mäta bort dig med sax och syl och rödt och lindebast.
(Och så läses tjogen, dvs talföljden från ett till tjugo, baklänges tre gånger. Läsningen från Ljunga socken, Sunnerbo härad).
Vår herre Jesus Kristus själfver reste vägen fram
En torska-kvinna mötte han.
”Hvart skall du gå?”
”Till N. N.”
”Hvad skall du där?”
”Hans ben bryta, märg röta, blod suga.”
”Det skall Gud dig förbjuda i det heliga namn. Amen.”
(Bör läsas tre gånger över den sjuke. Läsningen från Långaryds socken, Västbo härad.
Samma formel finns antecknad i en handskriven svartkonstbok i en samlares ägo; men med följande tillägg: Man går först till en brunn eller bäck, tager vatten i en träskål och slår ut nio skvättar på marken, den tionde behåller man i skålen; sedan tager man en tälgknif, öser med denna vatten ur skålen på den värkande lemmen ansös (= motsols) omkring honom, gör kors och läser.)
Mot gikt och flen:
Vik bort, du fule flen,
i stock och sten!
Du ska vissna, och du ska falna
och aldrig på någon människa mer vara.
(Gikt och flen användes som benämningar på allehanda kroppsvärk som ofta hängde samman med reumatiska åkommor. Läsningen från Alseda socken, Östra härad.)
Mot vred och vrickningar:
Oden rider öfver sten och bärg,
han rider sin häst ur vred och i led,
ur olag och i lag, ben till ben, led till led,
som det bäst var, när det helt var.
(Läsningen från Jälluntofta socken, Västbo härad. Märk likheten med den så kallade Merseburgformeln från 800- eller 900-talet:
Phol och Wodan foro till skogs,
då fick herrens fåle sin fot ur led.
Då signade honom Sinthgunt,
Sunna hennes syster,
då signade honom Friia,
Volla hennes syster,
då signade honom Wodan,
som han väl kunde.)
Mot frostskador:
Jag skall bota denna frost
först en månad, sen ett år
och sen, så länge världen står.
I de tre heliga namnen. Amen.
(Läses tre gånger å rad. Tre lerbitar tagas ur ugnen, hvarvid de icke få lösgöras annat än med fingrarna, icke med knif eller annat redskap. Den sjuke håller dem vid den förfrusna lemmen och kastar, hvarje gång läsningen upprepas, en lerbit i elden. Den sjuke bör icke tacka eller bjuda betalning åt den, som läst. Läsningen från Nye socken, Östra härad.)