Pömmelte är en liten by i Sachsen-Anhalt som ligger helt nära sammanflödet mellan floderna Saale och Elbe. Denna trakt har varit bebodd av jordbrukande folk i flera tusen år och de har lämnat efter sig en monumental ceremoniplats som slår det mesta. Den är samtida med Stonehenge och byggdes för cirka 4 300 år sedan. Den totala diametern på anläggningen är 115 meter och den inre öppna ceremoniplatsens diameter är 46 meter. Till skillnad från Stonehenge så är Pömmelte en wood henge, alltså en anläggning som byggdes i trä. Det är förklaringen till att den låg oupptäckt så pass länge – det var inte förrän 2005/2006 som arkeologisk luftfotografering ledde till återupptäckten. Efter utgrävningar har platsen sedan rekonstruerats till sitt ursprungliga utseende med hjälp av drygt 2 000 stolpar av trä – ett arbete som blev klart sommaren 2015. Nästa år kommer den att öppnas för besökare, men när jag besökte platsen i slutet av september var den helt oskyltad och svår att finna.
Efter att ha kört litet av och an på vägarna vid Pömmelte
och förgäves spanat efter den rekonstruerade anläggningen fick jag till slut
napp när jag stoppade en Mercedes med ett äldre par i. Mannen pekade genast ut
bakom vilken skogsdunge cirkelmonumentet ligger och vilken väg jag skulle ta
dit – även om jag bara förstod en tredjedel av vad han sa (alla tyskar verkar
ha väldigt bråttom när de pratar). Inte så konstigt att jag hade missat
avtagsvägen – den var nämligen blockerad av en jättelik asfaltläggningsmaskin
och en svärm vägarbetare. De höll just på att färdigställa sista biten av en ny
väg till monumentet. Jag kunde till fots ta mig förbi asfalteringsgänget och
promenerade på den nylagda vägen i drygt en kvart innan jag nådde målet.
Morgondimman hade skingrats och de tre meter höga träpalissaderna höjde sig på
ett organiskt sätt ur åkerlandskapet. En korp slog följe med mig en bit på
vägen, men för övrigt rådde tystnad.
Pömmeltes Kreisgrabenanlage
består av flera cirkelkonstruktioner innanför varandra: först en yttre cirkel
markerad med glesa stolpar, sedan en jordvall och ett dike, därefter en
tätbyggd träpalissad och innanför den ytterligare två glesa inre cirklar med
delvis målade och snidade stolpar. Ingångarna ligger i ostsydost och
västnordväst, alltså solens upp- och nedgång vid vår- och höstceremonier.
Platsen har använts ceremoniellt under mycket lång tid; från sen stenålder in i
bronsåldern. Till skillnad från solobservatoriet i Goseck så har arkeologerna
här funnit mänskliga kvarlevor, såväl dödskallar som andra ben. Det är dock
inte frågan om någon begravningsplats utan skelettdelarna tycks ha placerats ut
som ett skydd. Det finns spår av eldar men det har inte varit någon boplats
här; Pömmeltecirklarna var/är en helt igenom ceremoniell plats. Träpalissaden
ger eko-effekter och förstärker ljud av sång och trumning, så jag kan gott
tänka mig att här har förekommit extatiska ceremonier med dans och trance.
Om Goseck kändes som en balanserad och kontemplativ plats så
finns i Pömmelte en känsla av obalans och kaos som kan ha att göra med gamla
händelser. Det tyder också på att detta är en plats där andlig kunskap kan
komma genom omskakande upplevelser. Drömtidens virvlar är inte alltid
kontemplativa. Hur som helst tror jag att platsen vill ha balanserande
ceremonier och jag drog mitt lilla strå till stacken genom att sjunga och rista
runor. Nästa sommar kommer Pömmeltes heliga cirklar säkert att vara lika tyskt
välskyltade som övriga platser längs Himmelsvägen i Sachsen-Anhalt. En väg som
definitivt är väl värd att beträda.
Om du som läser dessa texter om heliga platser i Tyskland får lust att veta mer om heliga
platser, vad de är och vill, var de finns och hur vi människor kan samspela med
dem så hänvisar jag till boken Heligt
landskap: Platser för kraft och kunskap. Den kan beställas via Adlibris,
Bokus, Bokbörsen eller direkt från norrshaman.