Efter en dag på långa raksträckor genom ett kargt och nästan smärtsamt skönt landskap är jag framme i Monument Valley. Jag bor på det navajo-ägda hotellet The View som byggts in i landskapet på ett kongenialt sätt. Alla rummen har utsikt mot The Mittens, som syns på bilden. Jag knäppte den från hotellrummets balkong kl 17:20 lokal tid.Monument Valley har varit bebodd av navajoer i århundraden och har en särskild laddning för dem - både andligt och identitetsmässigt. I modern tid har den också fått en växande ekonomisk betydelse genom turistströmmen hit. Huvuddelen av dalen är en Navajo Nation Tribal Park, som förvaltas av navajos stamråd. De tar en avgift för besök i området. Ett antal navajoer försörjer sig på att skjutsa runt turister på en slinga i landskapet - för övrigt en usel grusväg, som jag hoppas att de aldrig kommer att asfaltera.
I fjol kunde man efter många om och men äntligen bygga färdigt detta märkliga hotell, som naturligtvis i sig genererar en hel del arbetstillfällen. Här finns både en restaurang och en trading post med högkvalitativt navajohantverk.
Monument Valley blev känt för en större allmänhet genom John Fords westernfilmer som spelades in här med John Wayne som storstjärna. Han bodde periodvis här och man kan besöka hans stuga. En mer modern film som gjorde Monument Valley känd för en yngre publik var Forrest Gump. Det är just i Monument Valley som Forrest abrupt beslutar sig för att avsluta sin långa löptur över kontinenten.
När jag sitter på balkongen och ser skymningen falla över The Mittens funderar jag på vad detta karga och periodvis hårda landskap gör med människorna som bor här. Att som navajoerna inte bara lyckas överleva utan också skapa ett visst välstånd är uttryck för en enorm flexibilitet och kreativitet. Här är så torrt att varje regnskur och varje snöby har en oerhörd betydelse. Att bevara harmoni och balans med jorden, med vindarna, med solen, regnet och snön är livsavgörande. Här pågår sedan något decennium en torrperiod men den gångna vintern föll rikligt med snö. Var det tillfälligt eller början på en trend, frågar sig många navajoer.
Jag känner ett oerhört lugn komma till mig när jag kurar skymning på balkongen. Vad ska jag ge tillbaka till landskapet undrar jag, samtidigt som en fladdermus vinglar förbi. Jag sjunger runorna, jag ger utmarken. Det mörknar, stjärnorna framträder. Dags för stargazing. Och jag känner att långt därinne i mörkret någonstans smyger Coyote omkring. Osynlig.
