I det nordvästra hörnet av New Mexico ligger Chaco Culture National Historical Park i ett torrt och strängt vackert landskap. Canyonen är någon kilometer bred och flera mil lång. Den ligger i navajoland, men inte formellt inom reservatsgränsen, och förvaltas idag av National Park Service. Där finns ett besökscenter och en asfalterad slinga på en och en halv mil som gör det lätt att ta sig mellan de olika monumenten. Det knepiga är att ta sig till parken - de sista två milen dit består av usel grusväg, modell jättelikt tvättbräde. Man känner sig verkligen som mitt ute i ingenstans men under Chacos blomstringstid ca 800-1250 var det här ett andligt, ekonomiskt och politiskt centrum. Ett flertal byar, pueblos, ingick i komplexet. Flera av dem i nära kontakt med varandra. Det fanns ett utvecklat vägnät som också knöt avlägsna bosättningar till Chaco-systemet.
Centrum var Pueblo Bonito där idag en imponerande samling byggnader grävts fram och till viss del också rekonstruerats. Här fanns t ex två plazor, ett antal underjordiska ceremonikivor (se bilden) och byggnader på fyra-fem våningar med sammanlagt 600 rum. Numera anser sakkunskapen att det var högst ett par tusen personer som bodde permanent i Chacos centrum, antagligen en politisk och andlig elit. Periodvis bodde här betydligt fler människor som deltog i ceremonier och i byggarbetena som ständigt pågick. Handeln var omfattande - keramik, jordbruksprodukter, turkos, koppar och papegojor ända från Mexiko.
En lång torrperiod i kombination med jorderosion, skogsavverkning och inre motsättningar fick högkulturen att stagnera och småningom övergavs Chaco. Invånarna drog vidare, anslöt sig till andra samhällen eller utvecklade nya kulturer. Dagens hopi, zuni, acoma och navajo spårar flera av sina klaner till Chaco. För dem är detta därigenom ett mycket heligt område, som rymmer stor kunskap och kraft om världen och hur man bör leva.
Och ja - platsen är väldigt speciell. Sätter man sig ner på plazan i Pueblo Bonito och kontemplerar platsen kan man få en lätt svindlande närvarokänsla i Drömtiden. När jag lämnar platsen får jag syn på en korp som sitter ovanpå en ruinvägg och betraktar mig. Demonstrativt släpper han en skit och kliver sedan bakom en utskjutande sten, men efter tio sekunder kikar han nyfiket fram bakom stenen för att kolla in mig igen. Jag hälsar och undrar för mig själv om jag mött Chacos väktare.
