Bruttonationallycka och kungar som cyklar

Begreppet bruttonationallycka börjar användas alltmer i alternativkretsar. Tanken är att bruttonationallycka, BNL, ska ersätta bruttonationalprodukt, BNP, som måttstock på en nations eller ett samhälles välmående. Den amerikanska tidskriften Yes! har i sitt senaste nummer en intervju med Bhutans premiärminister Jigmi Y. Thinley om detta begrepp som redan tillämpas i denna monarki som ligger inklämd mellan Indien och Kina i södra Himalaya. Majoriteten av de nära 700 000 invånarna är buddhister.
Premiärminister Thinley pekar ut fyra strategier för att höja bruttonationallyckan:
• hållbar och rättvis socioekonomisk utveckling,
• bevarande av den ömtåliga ekologin och biologisk mångfald, vilket kan mätas t ex genom hur stor andel av landets yta som täcks av växtlighet. Den har under de senaste 25 åren ökat från 60 till 72 procent,
• främjande av kulturen, vilket innefattar bevarande av språk, kulturell identitet och traditionella familjevärden t ex genom religiösa och kulturella festivaler,
• gott styre (good governance), dvs ett demokratiskt styrelsesätt där de ansvariga kan ställas till svars.
Thinley talar sedan om hur man ska kunna motverka negativa inflytanden från omvärlden genom goda exempel. Ett sådant är hur Bhutans två kungar, den pensionerade och den nuvarande, båda har lärt sig cykla.
-Tanken är att göra Bhutan till en cykelkultur, understödd av ett system med allmän kollektivtrafik. Vi håller på att göra det dyrare att köra privata fordon.
På frågan om begreppet bruttonationallycka är allmänt accepterat även inom Bhutans affärsvärld svarar Thinley:
-Jag vill inte använda begreppet ”accepterat” eftersom bruttonationallycka alltid har varit ett sätt att leva i Bhutan. Det fortsätter att vara så. Det var tidigare på en mer undermedveten, mer intuitiv nivå, men nu främjar vi det på en medveten nivå, i synnerhet med tanke på anloppet från modernisering och utveckling. Det gör vi t ex genom att inpränta BNL-värderingar i våra läroplaner och offentliga diskussioner.
I kommentarerna efter intervjun påpekar flera läsare att Bhutans bruttonationallycka bara tycks omfatta etniska bhutaneser och inte de många nepaleser som också bor i landet. Utan att fördjupa mig i den diskussionen kan jag konstatera att det finns mycket av intresse för alternativtänkare i intervjun med premiärminister Thinley.