Naturen befinner sig i en process av ständig förändring - födelse,
mognad, åldrande, död, förmultning och så ny födelse etc. Allt fast
förflyktigas och allt är statt i konstant förvandling. Det gäller såväl den
synliga som den osynliga dimensionen av verkligheten. Därför uppfattar
människor i olika tider naturen och dess osynliga väsen på olika sätt – såväl natur
som människor och väsen förändras. Var tid har sitt sätt att berätta om och
gestalta det osynliga som döljer sig under och bortom det synliga.
I en alldeles färsk bok med titeln Nordiska väsen (B.Wahlströms Bokförlag 2013) har Johan Egerkrans gjort ett förnämligt
försök till modern tolkning av de flesta naturväsen som förekommer i
uppteckningar från det förindustriella samhället. Det är en rikt och skickligt
illustrerad uppslagsbok över oknytt, dragväsen, hamnskiftare, dödsväsen och
odjur som förr var en självklar del av tillvaron och påminde människorna om att
ha tillbörlig respekt för naturen. Formatet är stort och inbindningen vacker.
Detta är en presentbok för alla möjliga åldrar från 10-årsåldern och uppåt.
Egerkrans har gjort en rejäl research i etnologisk
litteratur; jag hittar inga felaktigheter i texterna om älvor, gårdstomtar,
jättar och troll, skogsrån, näcken, vittror, spiritusar, maror och varulvar, gastar
och gengångare, gloson och lindormar för att nämna några ur myllret av väsen. Texterna
är korta och stringent formulerade, fast jag skulle gärna ha sett lite mer av
historiska utvikningar – många av figurerna har ju varit med sedan paleolitisk
tid, om än under andra beteckningar. Och kanske skulle Egerkrans ha vågat sig
på att även skildra en del av mytiska storväsen som Fenrisulven, Midgårdsormen
(omnämns bara helt kort), Hräsvelg och varför inte självaste Ymer och Audhumbla?
Illustrationerna är fantastiskt skickligt gjorda med
inspiration från fantasygenrer, från John Bauer (som boken är dedikerad till) och
inte minst från filmens värld, t ex filmatiseringen av Sagan om ringen. Så är
Egerkrans version av Näcken påfallande lik Gollum (alltför påfallande i min
smak). Var tid avbildar de osynliga på sitt eget sätt och Egerkrans verkar i en
tid när vanligt folk inte dagligen umgås med de osynliga, helt enkelt därför
att de flesta inte rör sig i landskapet på samma sätt och lika länge och ofta som
förr. Det gäller antagligen också Egerkrans själv och därför får han skapa sina
bilder mer utifrån etnologiska uppteckningar än utifrån egna möten med det
icke-ordinära.
Egerkrans betonar också själv att det egentligen är lönlöst
att försöka beskriva oknyttens utseende eftersom människor kan uppfatta dem
väldigt olika och eftersom oknytten kan byta skepnad som det passar dem. Om
Näcken skriver Egerkrans att han är lika skiftande som de vatten han tillhör
och kan uppträda som allt från en ung pojke eller elegant herre till en
uråldrig gubbe med vitt skägg och röd mössa. Icke desto mindre måste ju en
illustratör låsa fast väsendena i en viss form, och jag tycker att Egerkrans kan
bli för detaljerad i sina bilder. Detaljrikedomen tilltalar säkert en yngre
läsarskara men jag skulle hellre se att mer av det diffusa som omger de
osynliga också hade flödat in på dessa boksidor. Som Egerkrans själv påpekar är
det ju i gryning och skymning, i skumtimmarna, som man oftast ser och möter
oknytt. Och för det mesta ser man dem i ögonvrån, i utkanten av synfältet.
Skulle det inte vara mer fantasieggande för läsarna att möta det diffusa –
precis som tillvaron ter sig i skymning och gryning, när sprickan mellan
världarna är som vidast, när porten till Drömtiden står, om inte vidöppen, så i
alla fall på glänt?
Ändå; Nordiska väsen
är en bok som jag rekommenderar för alla som har ett intresse för det
icke-ordinära i nordisk tradition. Egerkrans har gjort en storslagen kulturgärning!
Mer information om boken och Egerkrans verksamhet finns på www.vaesen.se och www.egerkrans.com