Författaren och civilisationskritikern John Hedberg
har avlidit 88 år gammal. I och med detta tystnar ett författarskap som var
unikt djuplodande och tanketransformerande. Det gäller framför allt hans böcker
om wixárica/huicholindianerna i Mexiko och hans djärva tankar om hur
mänskligheten utvecklats till en ny hybridart, underordnad maskinen.
För att göra John Hedbergs unika författarskap
någorlunda rättvisa måste man, även i en kort text som denna, sätta in honom
och hans tankar i ett större perspektiv av civilisationskritik och anti-kolonialism.
Hedberg hann ge ut uppemot 30 böcker som jag schematiskt delar in i fyra
huvudgrupper – även om de griper in i varandra på ett organiskt sätt.
* Civilisationskritisk filosofi, framför allt i Den nya arten, Hybridiseringen och Megalomanias
epikris: sökandet efter den ultimata Higgspartikeln. Det är texter där
Hedberg lägger fram sin evolutionsteori om hur människan utvecklats till att
inte längre vara en egen art utan numera ingår som en underordnad biologisk
komponent i en ny hybridart av människa och maskin. Även om Den nya arten kom redan i början av 1970-talet
känns den nästan profetisk med tanke på hur den moderna människan blivit mer
eller mindre förslavad av sina digitala apparater och system.
* Skönlitteratur baserad på denna
civilisationskritiska filosofi, som Sydamerika,
genom en döende, Vingdöden, Pilens ande och Pojken och monstret.
* Undersökningarna av wixárica-kulturen i en serie
böcker: Dagbok från Mexico, Den blå hjorten, Wixárica, Indiansommar, Paradisets barnbarn och Schizofrenia: klyvnaden.
* Rapporter och tankar om segling i små båtar: Anteckningar om en liten båt och en lång
resa, Nära vattnet – långa seglingar
i liten båt och Exit – segling i små
båtar. Dokumentär om en döende art.
Under sitt sista decennium bearbetade Hedberg sitt
eget åldrande och förestående död i böcker som Livets mening: uppgradering till rationell insikt, Helvete, med önskan
om död i njutning: livets slutskede belyst genom en åldrings problem med
prostata och Hjärta, prostata, stroke:
erfarenheter av sjukdomsförlopp och behandlingar - med förslag om livets
slutskede ur en patients perspektiv. Dessutom tog han sig före att i tre
band försöka beskriva kristendomens historiska utveckling under titeln Caesar, Cleopatra, Antipater, Jesus:
perspektiv på kristendomens uppkomst.
Hedbergs civilisationskritik är grunden för hela
författarskapet och därmed också för hans intresse för wixárica, båtbyggnad och
segling. Han kom ur en blekingsk släkt av sjömän, lotsar och fiskare, byggde
sina segelbåtar själv hemma på tomten och skrev för några år sedan i ett brev
till mig att: ”…det är först genom kontakten med wixárica och deras konkreta
rituella återvändande jag insett den djupare betydelsen av mitt seglande”. Det
han syftar på är främst wixáricas återkommande pilgrimsvandringar till
Virakotaöknen, där de samlar in peyotekaktusar för senare ceremoniell
användning, och till Stilla havskusten vid San Blas, där de ber Moder Hav om god
nederbörd och fruktsamhet.
Det var en sådan pilgrimsgrupp som Hedberg i maj
1970 fick syn på när han stressade av på de milslånga sandstränderna vid San
Blas efter en ansträngande resa genom USA. Det blev en livsomvälvande
upplevelse för Hedberg och inledningen på hans mångåriga undersökningar om
wixárica: ”För några ögonblick tycktes de stanna upp i andakt inför något de
såg eller upplevde. Mellan människorna och stranden, himlen och havet fanns
plötsligt en märkbar spänning av energi lik den man känner under åskväder. Den
föreföll koncentrera en oerhörd laddning av krafter över stranden och för en
kort stund förbinda allt med sin genomträngande utstrålning. Jag kände detta
som en hastig adrenalinkick och en vibrerande känsla i snabba växlingar mellan
överväldigande lycka, vemod, styrka, sorgsenhet, kraft och tomhet. Ingången
till en hemlig grotta hade öppnats framför mig. Den lät mig bevittna en
tillvaro jag inte kände till och som förmedlade djup ångest och samtidigt en
känsla av tillfredsställelse, som om jag tillförts väsentligheter som saknats i
mitt liv. Den lilla gruppen hade förbundit mig med djupa känslomässiga
stämningar ur människans förflutna, tidigare kulturella utvecklingssteg, som vi
nu förlorar kontakten med.”
Alla som är intresserade av urfolks filosofi och
motstånd mot kolonial exploatering har en guldgruva att ösa ur i Hedbergs
böcker. Och det gäller även alla som är intresserade av mer djupgående kritik
av grunderna för industricivilisationen. John Hedbergs författarskap går utöver
det mesta och saknar motstycke, åtminstone i svensk litteratur.
2010 när Paradisets
barnbarn kom ut skrev jag en längre text om Hedbergs författarskap och
tankar som finns att läsa här.
