Vi har kommit en bit in i det 21:a århundradet och för den som har ögon att se och öron att höra står det klart att mänskligheten står inför ett antal predikament, ja en djup kris för hela jordsystemet, som hotar inte bara överlevnaden för den egna arten utan även för mängder av andra varelser. Jag syftar på det som brukar kallas den sjätte massutrotningen, en destruktiv process som är intimt sammanlänkad med de klimatförändringar och den överexploatering av jordens resurser som det mänskliga ekonomiska systemet fört med sig och rent av vilar på. Vad kan och bör shamaner göra åt allt detta? Traditionellt har shamaner ansvarat för sitt samfunds balans, såväl inre som yttre, och om den uppgiften ska anpassas till det 21:a århundradet så behöver shamaner inse att det idag gäller att bidra till balans inte bara lokalt eller regionalt utan i global skala och på kosmisk nivå. Dags alltså för vår tids nyshamaner att höja blicken från den egna naveln och kliva ut ur sina bubblor av privatterapi och egoutveckling. Hög tid att utveckla en shamansk aktivism som ersätter teatraliska ceremonier och fromma förhoppningar med verklig, verkningsfull magi – en magi som innebär ett kreativt samspel med det som Castaneda kallade Örnens emanationer, alltså det kosmiska energiflöde som är Alltets upphov. Och: en magi som förmår gripa in i det som konstituerar tillvaron – det kosmiska möjlighetsfältet.
När vi 1982 bildade det shamanska nätverket
Yggdrasil var huvudinriktningen för mig och kanske majoriteten av de
ursprungliga medlemmarna att åstadkomma något som liknade det som traditionella
amerikanska indianer sammanfattat som att ”bevara ceremonierna och rädda
jorden”. Så länge nätverket var aktivt höll vi ett avsevärt antal ceremonier
med syfte att skydda specifika platser som hotades av exploatering eller att få
utrotningshotade djurarter att frodas och växa till. Vi famlade i många stycken
i mörkret när det gällde hur ceremonierna skulle utformas, hur och när kraft kunde
ackumuleras och riktas. Kanske kan man likna det vid att vi sköt med hagelbössa
rakt ut i mörkret, och dessutom oftast med lösa skott.
Likväl samlade vi på oss värdefulla erfarenheter som
vi på olika håll senare försökt manifestera kreativt i våra ordinära
verkligheter. För egen del har jag efterhand börjat förstå skillnaderna mellan
inbillad och verklig magi och betydelsen av tid och plats för det magiska
arbetet. Inte minst gäller det insikten att det i magiska sammanhang inte finns
några enkla kausala samband, typ om jag gör A så inträffar B, och att magi bara
är möjlig under vissa bestämda förhållanden som det gäller att lära sig att
läsa av. Det handlar om så kallade synkroniciteter, dvs meningsfulla sammanträffanden
av impulser från Det ovetbara (Unus Mundus,
alltså det kosmiska möjlighetsfältet) och händelser i den ordinära
verkligheten.
Här följer några av mina nuvarande tankar om hur
shamansk aktivism eller om vi vill kalla det ceremoniellt motstånd ska kunna bli
något som är vassare än fromma böner och magiska hagelsvärmar avlossade rakt ut
i mörkret.
För att det 21:a århundradets magi ska kunna bli precisionssäker
räcker det inte med att den har en kosmisk utgångspunkt, den behöver också koppla
samman en förståelse av de ekologiska sambanden i hela jordsystemet med en precis
analys av de ekonomiska drivkrafterna bakom destruktionen. Magin behöver vara
grundad i en förståelse av vad det är i det kapitalistiska systemet som driver
fram all förödelse. Och det är inte enskilda kapitalisters eller gruppers
girighet och ondska (även om sådant spelar in) utan kapitalets valoriseringbehov och profitkvotens fallande tendens. För att
fatta mig extremt kort: man måste förstå att grundorsaken till naturförstörelsen
är kapitalets inbyggda ”eviga” och ”nödvändiga” strävan att motverka den
fallande profitkvoten med ständigt stegrande vinster och därmed ständigt nya
områden att exploatera (land, hav, berggrund, vård, omsorg, skola etc). I
begreppet naturförstörelse räknar jag då självfallet in exploatering av mänskliga
kroppar och mänskligt arbete. Shamaner behöver förstå att kapitalismen är
oförenlig med ett (för alla arter) långsiktigt hållbart sätt att leva på jorden.
Verklig magi strävar alltså efter ett systemskifte
i mänsklighetens relation till den övriga naturen.
En verksam ceremoni förändrar inte bara världen utan
även oss själva. Allt är i flöde och när vi i en ceremoni lyckas samstämma oss
med det stora kosmiska energiflödet (Örnens
emanationer) så förändras vi också – i form av såväl inre som yttre kvantsprång.
Magin kan hämta inspiration från urfolks självförsvar mot kolonisering och
exploatering och då överskrids begrepp som vit och svart magi. Man tar till de
medel man har helt enkelt. Förutsättningen är att intentionen är klart
icke-egoistisk och utan självviktighet. Ceremonier kan också hjälpa oss att ta
in och bearbeta den sorg och förtvivlan som förstörelsen av världen ger upphov
till. Vi måste acceptera vår egen förtvivlan och försöka transformera den till
kreativ drivkraft. Om vi låter våra handlingar utgå från hjärtat behöver vi
inte gripas av panik och bli lamslagna. Och ni som har er Castaneda i minnet vet att den andlige krigarens stig är en stig
med hjärta och att den enda värdiga uppgiften är att vandra denna stig till
slutet.
Magi – inte minst för att försvara Moder Jord –
behöver en klar och tydlig riktning. Det kan även innebära att den tar sikte på
makthavare/beslutsfattare för att på ett pro-aktivt och konstruktivt sätt bidra
till att sätta stopp för destruktiva förslag och åtgärder. Det kan innebära att
makthavares ambitioner och energier behöver fjättras. I extremfall kanske också
nyckelpersoner behöver oskadliggöras, till exempel genom att deras mentala karta/mjukvara
bringas att implodera. Det är dock knappast lämpligt att direkt konfrontera
makten eftersom det högst troligt skulle medföra att man själv tar till sig och
påverkas av det man vill bekämpa, vare sig man vill eller ej. Det är ingen idé
att spela på maktens planhalva eller försöka besegra makten med dess egna
medel. Bättre då med en magisk fjätter och helst en sådan som inte ens syns. Den
kan utformas med inspiration från den mytiska berättelsen om hur asarna fjättrade
Fenrisulven med hjälp av Gleipner. Det var en magisk lina som dvärgar smidde av
följande sex ingredienser: katters buller, kvinnoskägg, bergets rötter,
björnens senor, fiskens andedräkt och fågelspott. Om dessa beståndsdelar tolkas
som runor kan vi hitta Feh, Bjarka, Pertra, Algiz, Ass och Lagu med ett sammanlagt
talvärde av 90, vilket reducerat till ett naturligt tal blir 9, alltså Naud,
som är nornornas och nödvändighetens runa. Med andra ord: en mycket kraftfull kosmisk
fjätter.
Att genom magi försöka förändra stora strukturer och
system är mycket svårt men knappast helt ogörligt. Shamanens aktivism arbetar mer
indirekt än direkt så till vida att den riktar sig till det kosmiska
potentialitetsfältet, Alltets urgrund, för att via kosmiska impulser
manifesteras i det ordinära. Självklart kan den shamanska aktivismen också
fungera som energigivare och beskyddare av krafter i den ordinära verkligheten,
typ Greta Thunberg och organisationer som Fridays for Future och Skydda skogen,
som arbetar för att få politiska genomslag som gynnar Moder Jord. Det kan
ibland dock vara lämpligt eller nödvändigt att helt lämna denna nivå i
tillvaron och göra ceremonier som enbart vänder sig till Det ovetbara och det
som komma kan. Ett sätt att göra detta är att ackumulera kraft i en magisk
ceremoni och sedan själv träda tillbaka och helt enkelt överlåta åt Oändlighetens
aktiva sida eller vad man nu vill kalla det att ta hand om fortsättningen; man
lägger ceremonin och dess energi i det icke-ordinäras händer. Förutsättningen
för verksam magi av detta slag, liksom all magisk verksamhet, är att deltagarna
har detroniserat dess största hinder, nämligen den egna självviktigheten. Eftersom
skönheten redan finns som påtaglig närvaro i de globala och kosmiska kretsloppen
eller möjligtvis ligger slumrande som potential så är ceremonins uppgift helt
enkelt att släppa in den i det ordinära. Magin kan öppna en kanal från Det
ovetbara/Unus Mundus in i det ordinära och för shamanen gäller då att inte stå
hindrande i vägen med självviktighet eller hybris.
Vid all magi är det viktigt att analysera vilka
krafter och intressen som är verksamma i en bestämd situation och det gäller
att vi också utvecklar en förståelse för hur jorden själv kan aktivera motstånd
i form av extrema väder, jordskalv, vulkanutbrott, tsunamis eller ruggiga virus.
Då har vi att göra med utomordentligt kraftfulla energier och shamaner bör
liksom alla andra undvika att konfrontera den vredgade jorden och i stället ta
till harvärjan och söka skydd.
Ceremonier bör ske under maktens radar och magikerna måste hålla tand för tunga om vad
de sysslar med. Makten bör inte ens känna till att ceremoniell motståndsaktivitet
pågår och kommer då heller aldrig att förstå vad som verkligen hände – varför
oväntade saker inträffade eller varför deras egen energi imploderade. Då kan
ingen motkraft mobiliseras mot den ceremoniella verksamheten. Lika viktigt kan
vara att ceremonin ligger ”steget före”, alltså genomförs innan en exploatering
eller förstörelse har inletts; allra helst när den bara befinner sig på
idéstadiet, eller ännu tidigare. Det är stor skillnad på pro-aktiva och
re-aktiva ceremonier.
Även om den ceremoniella aktiviteten har en global
och kosmisk dimension kommer den ofta att ha sin utgångspunkt i konkreta,
regionala eller lokala frågor, som ju i och för sig också ingår i den stora
kosmiska väven. Jag tänker exempelvis på ceremonier med syfte att aktivera,
skydda och knyta samman kraftplatser. Liksom shamanen kan smida en magisk
fjätter för att omintetgöra destruktiva handlingar kan hen väva ett magiskt
skydd över heliga platser eller andra ställen som behöver skyddas. Det kan
säkert gå till på många olika sätt och en mytisk beskrivning att hämta
inspiration från är beskrivningen av hur nornorna vid Helge Hundingsbanes
födsel tvinnade ”starka ödestrådar” av guld för den blivande hjälten; trådar som
de ”fäste samman i mitten under månens sal” och vars ändar de gömde i öster och
väster samtidigt som en tråd drogs norrut och befalldes att ”hålla hårt för
evigt”.
Magiska ceremonier behöver rätt tid och plats för
att kunna bli verksamma. Rätt plats är helig plats som ingår i ett kosmiskt
nätverk av platser med förhöjd energi. Vid ceremonier är det av yttersta vikt att
respektera platsens protokoll, det som också kallas ställets sed. Ödmjukhet
påbjuds! Rätt tid är när synkroniciteter visar på gynnsamma impulser från Det
ovetbara som vi kan observera i form av sammanfallande rörelser i den kosmiska
väven och konkreta händelser i den ordinära verkligheten. Själv försöker jag
också anpassa tidpunkter för ceremonier efter Carl Johan Callemans tolkning av mayakalenderns nio skapelsevågor. Ceremonier
behöver ibland göras med kort varsel, vilket naturligtvis kan göra det svårt
att samla ihop människor som är beroende av arbetsscheman, barnpassning, lediga
dagar etc. Dock: avgörande är inte hur många som deltar i en ceremoni, det
avgörande är kvaliteten på ceremonins uppsåt och energi. Individuella
ceremonier kan få stor inverkan genom det som alkemisterna kallar multiplicatio, dvs att energin från en
ceremoni, som är rätt utförd vid rätt tidpunkt, ögonblickligen kan spridas icke-lokalt genom hela kosmos. En
framkomlig väg är att tidsmässigt samordna individuella ceremonier som hålls på
olika platser men i ett gemensamt syfte. När man ceremonierar tillsammans med
andra kan man uppleva det som brukar kallas svärm-intelligens, alltså att
gruppens energinivå och shamanska intelligens blir högre än summan av de
enskilda deltagarnas energier. Det är något som i sig även kan leda till väldiga
individuella kvantsprång för deltagarna.
En viktig fråga när det gäller shamansk aktivism är
om och hur en sådan verksamhet rent praktiskt behöver samordnas eller
organiseras. En påtaglig risk är att en organisering trots goda intentioner kan
bli tids- och energiödande och mynna ut i byråkratisering och förstelning. Vad
som behövs är snarast icke-organisation och icke-byråkrati samt mer av
spontanitet och flexibilitet. Hur detta kan lösas är en grannlaga och dynamisk
uppgift, t ex när det gäller att utlysa eller kalla samman till ceremonier som behöver
bedrivas under maktens radar. Då är det självfallet ingen bra idé att kalla
samman via sociala internetforum (som ägs och kontrolleras av svartmagiska
amerikanska tech-jättar) – annat än i väldigt allmänna eller vaga ordalag.
Skulle ett alternativ kunna vara ett löst sammanhållet ceremoniellt akutnätverk
med människor som med kort varsel, när signalerna från kosmos är de rätta, kan medverka
i ceremoniellt motstånd?
Verkningsfulla ceremonier behöver vara icke-hierarkiska där var och en som
deltar utgör ett eget ceremoniellt centrum och där alla medverkar på likvärdig
och jämställd basis. Samtidigt bör allt hållas i det fördolda och ligga steget
före exploatörerna. En inte alldeles lätt nöt att knäcka. Det är mycket som
inte är färdigtänkt och jag välkomnar inspel från andra med konkreta reaktioner
på denna text och/eller med mer allmänna tankar om shamansk aktivism och hur
man kan utforma precisionsmagi för det kosmiska möjlighetsfältet. Bäst är att
mejla tankarna direkt till mig på norrshaman@gmail.com.
Kosmos befinner sig i ett kontinuerligt dynamiskt
energiflöde och den som vill dansa med och samspela med detta flöde kan inte
stå stilla eller spika fast sina idéer i några dogmatiska trossatser. Allt fast
förflyktigas, som Karl Marx betonade
i Kommunistiska manifestet för över 170 år sedan. Ett shamanskt manifest för
det 21:a århundradet är något som formuleras i den shamanska praktiken genom det som Castaneda
kallade smygandets konst och som jag
föredrar att kalla manifesterandet, i
samspel med Örnens emanationer. Och det övergripande syftet? Vad sägs om
”global shamansk socialism”?
(En längre version av denna artikel har publicerats i Gimle nr 3/2021 och på norrshamans hemsida.)
