Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

söndag 28 augusti 2022

Naturens rättigheter och människans plats

Den industrialiserade människan har blivit en destruktiv kraft på Moder Jord – fullt i klass med forna tiders väldiga geologiska omvälvningar. Man behöver bara nämna saker som koldioxid- och metanutsläpp, förgiftning med radioaktivt avfall och av insekts- och växtskyddsmedel. Klimatförändringarna är på väg in i allt mer kaotiska processer och vi befinner oss mitt i det som kallas arternas sjätte massutdöende. Vad som nu behövs är ett nytt paradigm för mänsklighetens sätt att relatera till den övriga skapelsen, ja inget mindre än en total systemförändring och transformation av den mänskliga civilisationen. En sådan nödvändig omvälvning går under namn som det stora arbetet, den stora vändningen eller det gröna skiftet.

En liten pusselbit i detta stora arbete är en ny bok av Henrik Hallgren och Pella Larsdotter Thiel Naturlagen: Om naturens rättigheter och människans möjligheter. Det är en väl-tänkt, väl-researchad och väl-formulerad plädering för att erkänna naturen som ett rättsligt subjekt och ge naturen en egen röst i lagstiftningen. Rörelsen för en ekologisk rättsfilosofi är nära förbunden med kampanjen att göra ekocid, alltså miljömord, till ett globalt erkänt brott i likhet med folkmord. Författarna hämtar inspiration först och främst från urfolks traditionella syn på jorden (Moder Jord) som ett levande och medvetet väsen som människan har skyldighet att skydda och bevara. Men lika viktiga är insikter från vetenskap som kvantfysik och molekylärbiologi, som alltmer betraktar hela kosmos, från makro- till mikronivå, som en väv av relationer där allt är sammanbundet och ömsesidigt beroende.

Att fokusera på att erkänna naturen som rättsligt subjekt kan tyckas som ett alltför begränsat perspektiv med tanke på de väldiga utmaningar som den stora transformationen av tänkande och samhälle ställer oss inför. Hallgren och Thiel menar dock att arbetet med naturens rättigheter kan leda fram till ett nödvändigt värderingsskifte i samhället, som i sin tur kan föda fram det de kallar en livsbaserad ekonomi som genom att efterlikna naturens processer kan bevara och berika jorden som en levande helhet. Jag hoppas att de har rätt och jag rekommenderar alla som är intresserade av att medverka i den stora omställningen att läsa denna bok som har ett imponerande rikhaltigt innehåll. Det som gör den så bra är framför allt dess inkluderande förhållningssätt. Läsaren får en god förståelse för de kreativa och dynamiska förhållningssätten gentemot övriga arter och natur som finns hos urfolk, hen får en gedigen genomgång av hur industricivilisationens syn på naturen som objekt och resurs vuxit fram, vilka nya vetenskapliga rön som vidareutvecklar urfolkens intuitiva kunskaper om livets stora väv och hur olika gröna filosofer tänker sig att omställningen ska kunna gå till. Men minst lika viktig är författarnas noggranna genomlysning av försök världen över att arbeta in naturens rättigheter i författningen (Ecuador) eller att ge floder och andra enskilda existenser status som rättssubjekt (Nya Zeeland, Indien, Bangladesh, Colombia, USA m fl).

Frågorna är komplexa och att lagfästa naturliga rättigheter är en process som stöter på många och ibland även oväntade komplikationer, t ex när det gäller att slå fast vem som ska föra naturens talan i rättssystemet, huruvida naturens rättigheter bör leda till att den också anses ha skyldigheter, och om (ve och fasa) arbetet med naturens rättigheter i själva verket kan vara en form av nykolonialism. En väldigt sympatisk sida hos Hallgren och Thiel är att de inte ryggar inför de svåra frågorna och precis som kosmos är dynamiskt och kreativt menar de att även arbetet för en ekologisk rättsfilosofi behöver genomsyras av dynamik och kreativitet. Det väsentliga är det som de kallar det multicentriska perspektivet där man överger den nuvarande antropocentrismen som ju placerar människan i centrum (och toppen) över allt annat.

Att medvetande kan vara en grundläggande egenskap i universum, som enligt författarna då kan beskrivas som ett ”fält av subjektivitet” är ju en insikt som (med lite god vilja) kan härledas ur kvantfysiken, men de tar inte nästa, för mig ganska självklara steg, nämligen att diskutera möjligheten att med magi påverka detta kosmiska subjektivitetsfält. Det kanske är för far out för ett vanligt bokförlag att publicera sådana tankar. Ändå instämmer jag helhjärtat i bokens uppmuntrande slutord: ”Vi behöver kunna drömma om andra sätt att vara i världen, där vi samarbetar med naturen i stället för att exploatera den. Där människan är en värdig del av den levande helheten. Vi har velat öppna möjligheter till sådana äventyrliga drömmar, så att vi tillsammans kan hitta hem till jorden igen.”