Kanada antar urfolksdeklaration

Kanada regering har gjort en u-sväng och efter tre års motstånd och tvekan godkänt FN-deklarationen om urfolkens rättigheter, rapporterar Canadian Broadcasting Corporation . FN-deklarationen som antogs 2007 tillerkänner världens urfolk grundläggande mänskliga rättigheter och rätt till självbestämmande, språk, jämlikhet och land.
När deklarationen antogs var det fyra länder med olösta urfolksproblem som röstade emot – Kanada, Australien, Nya Zeeland och USA. Såväl Australien som Nya Zeeland har senare anslutit sig till deklarationen och nu återstår bara USA, där president Obamas administration enligt egen utsago håller på att ompröva sitt motstånd.
Kanadas konservative premiärminister Steven Harper har motiverat sitt tidigare motstånd mot FN-deklarationen med att den kunde leda till en mängd nya krav på mark och naturresurser från landets urfolk, som här kallas First Nations. Nu väljer han att inför hårt tryck från First Nations och omvärlden godta deklarationen men ändå ge uttryck för sina invändningar.
Ordföranden för Assembly of First Nations - Shawn Atleo – säger i en kommentar att Kanadas ändrade hållning är en positiv utveckling och markerar en viktig förändring i relationerna mellan First Nations och Kanada.
- Nu börjar det verkliga arbetet med att arbeta tillsammans mot en ny era av ärlighet och rättvisa för First Nations väglett av deklarationens kärnprinciper om respekt, partnerskap och försoning.

Urfolksprotester mot G20-mötet

De ekonomiska toppmötena i Kanada med G8- respektive G20-grupperna får självfallet stor uppmärksamhet även i svenska medier, liksom demonstrationerna emot dessa självutnämnda och odemokratiska församlingar. Vissa demonstrationer vill säga. Den stora demonstration som Kanadas urfolk, First Nations, genomförde torsdagen den 24 juni i Toronto har inte skildrats såvitt jag vet. Huvudparollen för den var ”Canada can’t hide genocide”, dvs Kanada kan inte gömma sitt folkmord.
Kanada har fått ett oförtjänt positivt rykte om sig när det gäller urfolksfrågor. Det har bland annat att göra med de stora självstyrande områden som urfolk i norra Kanada har kunnat bilda, t ex Nunavut. Samtidigt finns 800 krav på landrättigheter från urfolk i Kanada där ingen lösning har nåtts. Förhållandena på många indianreservat är i klass med dem i USA med skyhög arbetslöshet och omfattande sociala problem med missbruk, våld och annan kriminalitet och själsliga sår efter det kulturella folkmordet i form av tvångsmissionering och internatskolor. I flera kanadensiska delstater utgör indianer majoriteten av fängelseinternerna, i Saskatchewan så många som 80 procent. Till allt detta kommer högaktuella frågor som utvinningen av oljesand och industriellt skogsbruk som föröder både natur och kultur.
En bra rapport från demonstrationen i Toronto finns på Democracy Now! och Al Jazira har en bra analys av det missnöje – Canada’s Brewing Insurgency - som kokar i Kanadas First Nations och som redan har lett till våldsamma sammanstötningar mellan militanta aktivister, i synnerhet mohawker, och den kanadensiska polisen och militären. Den kanadensiska militärledningen verkar rentav se sin insats i Afghanistan som en förövning för vad som komma kan på hemmaplan!