Rådseldar – Shamansk aktivism (3)

Maria och Ove Kvillegård Svensson är initiativtagare till den rörelse som går under namnet Rådseldar, där människor samlas kring en eld för att lyssna till budskapen från den icke-ordinära verkligheten, t ex från förfäder och förmödrar eller från arketypiska och mytiska väsen. Ove har introducerats i mesoamerikansk shamanism bl a i Santa Clara Pueblo i New Mexico och i toltekisk tradition i Mexiko. Maria har under sin läroprocess rest runt i bl a Peru och Amazonas för att ta del av kunskap och kraft såväl från heliga platser som från urbefolkningens traditioner.

Hur uppstod initiativet Rådseldar?

När vi besökte Mexiko och Teotihuacan tillsammans 2019 så gjorde vi en ceremoni för örnen och kondoren. Där upplevde vi ett budskap vid Quetzalcoatl-pyramiden att varken mannen eller kvinnan är starkast utan det är när deras hjärtan möts och cirkulerar tillsammans som kraften blir som starkast. Vi hade bestämt att Ove skulle hålla örn-energin eftersom han har rötter i Mexiko och Nordamerika och att jag skulle hålla kondor-energin eftersom jag tillbringat tid i Peru. När vi satte oss tillrätta vid pyramiden började Ove spela flöjt och då kom en man in och dukade upp ett altare framför oss. När Ove spelat klart så kom han fram och hälsade. ”Hej, det är jag som är Kondoren.” Så då blev han Kondoren och Maria fick arbeta med energin av sammansmältningen av det maskulina och feminina. Där öppnade sig något som sedan följt oss energimässigt.

I Sverige har vi ofta besökt heliga platser, skeppssättningar, gravhögar, Kinnekulle, Ekornavallen, Ales stenar m fl för att hedra och tacka förfäderna och förmödrarna.

En förfrågan om att skapa en Rådseld uppkom under en trumresa där några mycket gamla tog kontakt med oss. De sa ”Eldar ska brinna. En Rådseld. Det är gammalt… gammalt. Det vi har att säga har inte hörts på länge.” En jätte visade bilder av vårdkasar som brann på bergstoppar och som tändes en efter en och spred sig. Vi visste inte vad en Rådseld var men förstod att det handlade om att samla människor och tillsammans lyssna till det som de ville säga. 

På den första Rådselden i augusti 2020 så kommunicerade de att de önskade en öppen bro, att vi skulle bereda vägen för anden och de förfäder som ville hjälpa till. Att de också ville delta i sin mångfald. Att vi inte skulle hindra vissa eller välja ut vilka som fick komma igenom. Sedan dess har de kommunicerat många intressanta budskap och guidat oss genom år 2021. 

Vad är syftet kort- och långsiktigt?

Att få människor att mötas med hjärtat. Att skapa en mötesplats för människor bortom religion, ras, genus. Att stötta varandra i att vandra med ett öppet hjärta. Skapa en mötesplats för framtida behov med utgångspunkt från den miljökris vi befinner oss i. Att ge hopp och healing till de människor som lever sina liv med en medvetenhet och som vill göra något. Och ge möjlighet att dela kunskaper och erfarenheter.

Cirkeln smälter samman till ett hjul med hjälp av olika ceremonier och har som syfte att verka som en enhet utifrån vårt hjärta. Att låta förfäder och förmödrar få komma igenom över bron och hjälpa till med sin visdom och sin medicin. Att göra tillsammans för helhetens högsta bästa.

Vi värdesätter särskilt och lyfter fram Elders som idag spelar en viktig roll med sin medicin, erfarenhet och visdom. Vårt mål är att med varsamhet och kärlek gemensamt förändra i väven för att återskapa och upprätthålla Moder Jords balans. 

Vi har sett ett behov hos de människor som har kommit till Rådseldarna att hitta ett forum som inte är workshop eller undervisning. En plats att kunna vara sig själv och att kunna använda de kunskaper man besitter.

Vi befinner oss i en period av klimatturbulens och massutdöende av växter och djur. Ser ni att Rådseldar har några specifika uppgifter i detta perspektiv - lokalt, globalt, kosmiskt?

Vi startade upp det här, men vi har ingen aning om åt vilket håll det kommer att gå. Vi hoppas kunna komma till ett görande. Det verkar finnas ett behov hos människor att mötas med hjärtat i acceptans och respekt för mångfalden. Människor med olika livsåskådningar och livsuppfattningar har mötts i fred och nya vänskapsband har skapats. Fokus i år har varit på att öppna människors hjärtan så att ett möte blir möjligt. Förfäderna har guidat och berättat ur olika perspektiv genom de människor som suttit i cirklarna. Vi har även bjudit in till sejd då vi haft völvor i cirkeln och ställt både personliga frågor och frågor kring Rådseldarna och deras framtid. De är menade att spridas i Sverige och utanför Sveriges gränser för att föra samman mångfalden i fred och hjärta. Nästa steg håller vi på att lyssna in. För frågan ”Vad kan vi göra?” återstår ju att fördjupa sig i. 

Hur skulle ni vilja sammanfatta budskapen hittills från förfäder och förmödrar?

Det är dags att låta våra hjärtan utvidga sig längre än de gjort innan. Det är dags för våra hjärtan att kliva in i tillit och välkomna livet. Att öppna upp för kommunikation med Allt vad vi Är. Att komma hem. Urkällan själv välkomnar oss hem till mitten av världen, innan allt uppstod, i det första ursprunget.

Mångfalden är viktig. Det gäller allt som lever. Växter, träd, blommor, djur, människor. Varje maska i väven är viktig. Alla har något att dela och är unika. Vi behöver tala från hjärtat men också agera och göra utifrån hjärtat. Vi måste hjälpas åt.

Det behövs riktiga möten människa till människa där vi samtalar hjärta till hjärta. Tillsammans hittar vi vägar genom att pussla ihop oss och samarbeta.

Rådselden är som en vårdkase som sprider kärlek och budskap från förfäderna. Vi behöver bära Rådselden i vårt hjärta och låta den leda oss. Sprida elden från våra förfäder. Urkällan, förfäder och förmödrar vet vad som behövs och kommer igenom och verkar genom oss som Ett. Vi ges möjlighet att öppna oss och vara broar.

Alla bär på en egen gåva till världen.

När vi samlas i cirkeln får vi kraft och energi av den och vi blir som ekrarna på ett hjul som rör sig och expanderar ut i världen. Vi sitter i samma båt och ror tillsammans.

Rådselden är något som behöver växa. Det behövs flera eldar. Det behövs också flera människor som kan vara med och sprida elden och energin. Människor som kan föra människor samman och leda dem in i hjärtat. Då skapas en ny energi, en ny verklighet, genom att låta elden brinna. För elden utanför Sveriges gränser, för att skapa fred mellan människor och nationer.

Många ögon ser er. Vi är här. Även vattnet har en röst, isen, elden, jorden, luften likaså. Vi bor i er, i allt. I varje cell bor det minnen, i varje droppe vatten finns en bro, till det som varit och till det som kan bli. Det går att kommunicera med allt och skapa kontakt. Vi kan ta emot oss själva i alla möten och relationer med växter, djur och elementen, uttryck och känslor.

Jorden är stark, det kommer kraft. Tiden är inte som ni tror, ha tillit.

(Rådseldar är en offentlig grupp på Facebook.)

 

Sju generationer framåt och bakåt

Ett vanligt talesätt bland ursprungsamerikaner är att man alltid ska tänka sju generationer framåt när man fattar beslut. Sju generationer motsvarar ungefär 200 år och uttrycket innebär alltså att man måste tänka över konsekvenserna av sina beslut 200 år framåt i tiden. Det är inte ett sätt att bestämma hur den sjunde generationen ska leva sitt liv och vilka värderingar de ska ha utan ett sätt att inte begränsa deras möjligheter till att leva de liv de önskar.
Att uttrycket gäller just sju generationer har sina förklaringar. Sju är helhetens och det fullkomligas tal, de sju riktningarnas tal – öst, väst, syd, norr, upp, ner och centrum. I den nordiska shamanska traditionen står runa nr sju – wynja – för fred, frid, fröjd. Men man skulle lika gärna kunna tala om nio generationer eller nittionio. Vad det handlar om är att fatta sådana beslut och handla på sådant sätt att man inte föröder möjligheterna för kommande generationer. Det förutsätter ett sätt att leva på jorden som är hållbart på hur lång sikt som helst.
En viktig dimension i detta generationsresonemang är också att det utgår från jordens, Moder Jords, perspektiv och innefattar alla andra arter. Det är ju inte bara människans sjunde generation som ska kunna leva på ett värdigt sätt utan också den n:te generationen av älgar, vargar, huggormar, dyngbaggar, daggmaskar, björkar och granar. Och alla andra i Urds väv.
Att tänka sju, eller nittionio, generationer framåt står i skarp kontrast till kapitalismens inneboende logik, som handlar om kapitalets vinstmaximering nu. Men det finns också en annan aspekt som jag alltmer kommit att fundera över: nämligen att detta generationsbegrepp måste sträcka sig ”bakåt” i tiden, in i ”det förgångna”, in i ”arla i urtid”. Våra beslut och handlingar måste ta hänsyn till sju generationer ”bakåt” också.
Vi som lever idag är produkter av alla våra förfödda – genetiskt, socialt, historiskt. Den västerländska uppfattningen av individualitet fördunklar det faktum att vi primärt är delar – mycket små sådana dessutom – av mycket större kollektiv och processer. Dels handlar det om vår släkt, våra förfödda, våra förfäder och förmödrar, dels handlar det om det mycket större mänskliga kollektivet och det ännu mycket större kollektivet av levande varelser, nu och historiskt. Detta sätter ramar för vår existens på ett sätt som det västerländska individbegreppet blundar för.
När jag tittar bakåt i min egen släkt som på både fädernet och mödernet kan spåras cirka 300 år bakåt i tiden får jag en hisnande känsla av samhörighet med dessa gamla anförvanter, pigor och drängar, torpare, gruvarbetare och smeder. Och jag får en stark känsla av att de fortfarande lever. Tiden är inte en rät linje utan en cyklisk process där det egentligen inte finns någon uppdelning i dåtid-nutid-framtid och man är inte död förrän man är glömd, som ett samiskt talesätt lyder. Det innebär för min del en insikt om att ansvarstänkandet måste utsträckas också ”bakåt” i tiden. Mina handlingar och beslut ska inte bara ta hänsyn till kommande sju generationer utan också till tidigare sju generationer. Egentligen känns en sådan tanke helt självklar när man smakat på den en stund, men frågan är hur man praktiskt går till väga? Ett sätt kan vara att i Drömtiden söka kontakt och kommunikation med dessa förfödda och försöka gå in i deras världsbild, deras livssyn och förhållningssätt. De hade naturligtvis begränsade insikter i hur våra liv skulle komma att gestalta sig i materiellt avseende med bilar och flygplan, internet och mobiltelefoner, konstgödsel och snabbmatskedjor. Men de hade säkert ett praktiskt förhållningssätt och en grundläggande livssyn som vi kan lära mycket av och som säger oss att vi idag inte handlar ansvarsfullt vare sig mot dem eller mot de kommande sju generationerna.