Att tänka utanför den politiska boxen

Svensk politik är påfallande ofta småaktig och provinsiell. Hallå – är vi i Sverige en del av världen eller? Att nu i början av juni stå inför ytterligare tre och en halv månads valkampanj framkallar en depressiv känsla av att falla handlöst nerför en sluttning av svammel och blåljug.
Den som läser min blogg vet att jag har hjärtat till vänster men inte ens från det politiska hållet kommer något entusiasmerande alternativ till dagens situation där politik i stort sett reducerats till att administrera en utveckling som bestäms någon annanstans (”marknaden”) och betraktas som mer eller mindre obönhörlig.
Ett alternativt synsätt – om än knappast revolutionärt – presenteras i boken Tankar om politik (Ersatz 2010) skriven av den tidigare kulturministern Bengt Göransson, en gammaldags socialdemokrat från det som brukar kallas Folkrörelsesverige. Göransson står för en sorts civilsamhällessocialism till skillnad från den statssocialistiska idétradition som präglade den socialdemokrati som skapade folkhemmet. Han ser med bedrövelse på den avintellektualisering och trivialisering som skett av politiken de senaste decennierna.
”Politik handlar nämligen inte främst om att fatta beslut, utan om att bearbeta samhällsproblem genom tankeutbyte mellan människor”, skriver Göransson som anser att politik bör vara ett medel för att bygga samhälle, att den måste få ta tid och utövas långsamt när komplexa frågeställningar diskuteras och olika alternativs långsiktiga utveckling ska vägas mot varandra.
Visst är det lite märkligt att en gammal gråsosse är en av de få som vågar – och förmår – att tänka utanför den snäva box där politiken har hamnat i det senkapitalistiska industrisamhället. Mot dess inskränkning av människan till kund, klient eller skattebetalare, som bara kan se till sina egna omedelbara (materiella) intressen, sätter Göransson människan som medborgare med delansvar för hela samhällets utveckling. Han betraktar med dysterhet hur gemensamma angelägenheter som skolan har privatiserats och kommersialiserats och han förklarar den för demokratin avgörande skillnaden mellan frihet och valfrihet:
”Valfriheten privatiserar; jag väljer för mig, du för dig, och om du väljer fel är det din ensak. Friheten är däremot oändlig och har bara en enda men mycket viktig begränsning: man får inte hindra andra att röra sig på samma fält som jag. Friheten kommer därför att i motsättning till valfriheten socialisera, den förutsätter gemenskap, respekt för andra och blir inte möjlig i ojämlika samhällen”.
På sitt lågmälda och resonerande sätt lockar Bengt Göransson fram tänkaren hos läsaren. Och om man vidgar hans resonemang till att gälla inte enbart människans samhälle utan också detta samhälles samspel med naturen och andra arter, ja då kan Tankar om politik fungera som en stimulerande utgångspunkt.

Illusioner och verkliga händelser

Industricivilisationen är bra på att skapa illusioner hos medborgarna om vad som händer och om vad som är viktigt och oviktigt. Situationisten Guy Debord skrev 1967 en hel bok om detta, Skådespelssamhället, som sedan 2002 också finns tillgänglig på svenska.
Ett begrepp som lanserades på den tiden var ”falskt medvetande”, alltså att det kapitalistiska samhället genom de tongivande medierna skapar illusioner och oförståelse hos samhällsmajoriteten om vad som sker i det som synes ske. Detta begrepp har under senare decennier hånats som en vulgärmarxistisk uppfattning, men faktum är att det i många avseenden slår huvudet på spiken.
Det falska medvetandet skapar en illusion hos människor om att de har valfrihet, att de själva styr sina liv och att de genom medierna begriper och är delaktiga i det som sker. Just detta kallar taoistiska mystiker i Kina (även idag) det röda dammet eller den röda dimman som döljer det verkligt viktiga, det som sker i det som synes ske. (Se ex-vis Road to Heaven av Bill Porter.)
Verklig frihet är att delta i de stora skeendena – inte att betrakta de små skeendena genom en dagstidnings, en webbsajts eller en nyhetssändnings filter. Även om den grekiska budgetkrisen, den brittiska statsskulden och eurons skakiga nutid och framtid är viktiga och intressanta händelser att följa kvalificerar de sig ändå inte som verkligt stora skeenden.
Men vad är då stora skeenden? T ex att jordens bana runt solen obevekligt bringar ljus, värme och vår till det norra halvklotet, att flugsnapparen har återvänt just till ”mitt” skogsbryn i Norduppland efter sina långa flytt, att ladusvalorna svirrar runt efter flygfän som de brukar i mitten av maj och att morkullan åter drar fram längs sin kvällsräls rakt över huset. De är alla uttryck för Det Stora Kretsloppet och utgör var och en för sig stora och viktiga händelser. Att delta i dessa händelser genom närvaro, medvaro och aktivitet i landskapet är frihet. Man uppgår i och blir en del av Det Stora Kretsloppet, och samtidigt anar man, nej känner man rent fysiskt, att strax under ytan i detta stora som pågår finns en annan och djupare andning, en kosmisk andning som innehåller allt. Det är Drömtiden man förnimmer, och mer närvarande än så kan man inte bli.