Illusioner och verkliga händelser

Industricivilisationen är bra på att skapa illusioner hos medborgarna om vad som händer och om vad som är viktigt och oviktigt. Situationisten Guy Debord skrev 1967 en hel bok om detta, Skådespelssamhället, som sedan 2002 också finns tillgänglig på svenska.
Ett begrepp som lanserades på den tiden var ”falskt medvetande”, alltså att det kapitalistiska samhället genom de tongivande medierna skapar illusioner och oförståelse hos samhällsmajoriteten om vad som sker i det som synes ske. Detta begrepp har under senare decennier hånats som en vulgärmarxistisk uppfattning, men faktum är att det i många avseenden slår huvudet på spiken.
Det falska medvetandet skapar en illusion hos människor om att de har valfrihet, att de själva styr sina liv och att de genom medierna begriper och är delaktiga i det som sker. Just detta kallar taoistiska mystiker i Kina (även idag) det röda dammet eller den röda dimman som döljer det verkligt viktiga, det som sker i det som synes ske. (Se ex-vis Road to Heaven av Bill Porter.)
Verklig frihet är att delta i de stora skeendena – inte att betrakta de små skeendena genom en dagstidnings, en webbsajts eller en nyhetssändnings filter. Även om den grekiska budgetkrisen, den brittiska statsskulden och eurons skakiga nutid och framtid är viktiga och intressanta händelser att följa kvalificerar de sig ändå inte som verkligt stora skeenden.
Men vad är då stora skeenden? T ex att jordens bana runt solen obevekligt bringar ljus, värme och vår till det norra halvklotet, att flugsnapparen har återvänt just till ”mitt” skogsbryn i Norduppland efter sina långa flytt, att ladusvalorna svirrar runt efter flygfän som de brukar i mitten av maj och att morkullan åter drar fram längs sin kvällsräls rakt över huset. De är alla uttryck för Det Stora Kretsloppet och utgör var och en för sig stora och viktiga händelser. Att delta i dessa händelser genom närvaro, medvaro och aktivitet i landskapet är frihet. Man uppgår i och blir en del av Det Stora Kretsloppet, och samtidigt anar man, nej känner man rent fysiskt, att strax under ytan i detta stora som pågår finns en annan och djupare andning, en kosmisk andning som innehåller allt. Det är Drömtiden man förnimmer, och mer närvarande än så kan man inte bli.

Årets gång och det verkliga livet

Var utspelar sig det verkliga livet? Knappast på webben i alla fall. Snarare på ställen som gården Lisselbäcka och dess fäbod utanför Orsa i Dalarna eller i Kestina i Dalarnas finnskogar. Det är spelplatserna i två fascinerande filmer av Nina Hedenius, som har visats i SVT och nu också finns som dvd. De heter Årets gång respektive Gubben i stugan.
Utan monolog, dialog eller speakerröst följer Hedenius årets gång i dessa skogliga trakter. På Lisselbäcka arbetar bonden Karl Gustav Hedling och hans medarbetare med att bevara gamla lantraser av kor, getter, får, hästar, höns och kalkoner. Det handlar i mångt och mycket om ett gammalt sätt att bedriva jordbruk. I Kestina framlever den pensionerade skogsarbetaren Ragnar sina dagar i en enslig stuga. Han odlar sin potatis, hugger sin ved, hämtar sitt vatten och ger intensivt akt på de ständiga skiftningarna i naturens kretslopp
Hedenius skildrar dessa människor ömsint och respektfullt i deras samspel med årets växlingar och djuren och naturen omkring dem. Detta är det verkliga livet och det verkliga livets hastighet. Så här kan en kreativ närvaro i naturen gestaltas. Det handlar om människor som utan stora åthävor är närvarande och medvarande i och med landskapet och alla dess övriga bebyggare. All my relations, som lakotaindianerna säger. Alla mina släktingar, alla mina relationer.
Detta är på sätt och vis gårdagens sätt att leva, men säkert också morgondagens.