Land ska med vodou byggas

Vodoun behövs för att bygga upp Haiti till ett harmoniskt samhälle efter jordbävningen – ett samhälle som är i harmoni med naturen. Det säger företrädare för vodoun i ett reportage som den arabiska tv-kanalen Al Jazira spelat in i staden Gonaive i Haiti.
Reportaget visar hur utövare av vodou samlas till möte och ceremoni för att hjälpa till att bygga upp landet efter den förödande jordbävningen.
- Haiti kan inte byggas upp igen utan vodou. Det var inte så många av de som utövar vodou som dog för de var i harmoni med naturen. De som dog var de som inte var i harmoni med naturen. Vodou går ut på att alltid vara i harmoni med naturen. I vodou är naturen Gud, Gud är naturen, säger vodouprästen Reginald Bailly till Al Jazira.
Läs också min tidigare text om hur vodoun som de förtrycktas religion omvandlar kolonialismens trauma till andlig drivkraft. Här.

Vodou och jordbävningen i Haiti

”Haiti är en kvinna, vår moder. När man behandlar henne illa och hugger ner hennes träd, när man lastar över ett alltför stort ansvar på henne, då är hon som en kvinna med cancer. Tumören metastaserar och exploderar”. Orden kommer från konstnären och vodou-prästen Erol Josué, en haitier som bor i Brooklyn.
I massmediernas schablonbilder av våld och elände från Haiti saknas oftast haitiska analytiska röster som Josués. Hans uttalanden återges av religionsprofessorn Elizabeth McAlister vid Wesleyan University i Connecticut i artikeln Voodoo's view of the quake in Haiti som publicerats av bl a Washington Post.
McAlister påpekar att vodoun är en livssyn som omfattar filosofi, medicin, juridik och konst i ett kosmiskt system där den fundamental principen är att allt är ande och att alla ritualer i grunden handlar om att finna en balans mellan människor och andar. Hon beskriver jordbävningen och dess följder som ett uttryck för att det mesta i Haiti har varit kraftigt ur balans och att ”dödens andar har genomfört en statskupp”.
Vodou-prästen Erol Josué ser jordbävningen inte som en hämnd från Moder Jords sida utan som hennes sätt att försvara sig mot den erosion, avskogning och miljöförstörelse som har ägt rum de senaste decennierna. Maktens symboler har störtat samman – presidentpalatset, parlamentet, skattemyndigheten och den katolska katedralen. Jordbävningen är ett uttryck för en jättelik naturlig återbalansering, som en reaktion mot människans härjningar med ekosystemet. ”De som styrt Haiti – inifrån och utifrån – har missbrukat Vår Moder. Hon gör det som är naturligt, som en häst kastar hon av en våldsam ryttare”.
Låt oss innerligt hoppas att vodoun som är de förtrycktas religion och livssyn kan spela en kreativ och konstruktiv roll när haitierna ska bygga ett nytt och annorlunda Haiti.
Läs även min artikel om vodou och posttraumatisk stress på norrshaman.

Vodou och trauma som andlig drivkraft

Den stora vodou-utställningen på Världskulturmuseet i Göteborg har förlängts till den 24 januari. Är du i eller i närheten av Göteborg så passa på att se denna suggestiva beskrivning av vodoun som de förtrycktas religion, som deras andliga vapen i kampen för slaveriets avskaffande och för nationell frigörelse.
Bland annat visas dockor i mänsklig storlek som hemliga vodousällskap på Haiti använt i sina magiska ceremonier. Att vandra omkring bland dessa dockor som i mångt och mycket påminner om otäcka fågelskrämmor med groteska ansiktsuttryck och mängder av småspeglar på kropparna ger en alldeles särskild närvarokänsla. Den förstärks dessutom av att dockorna innehåller mänskliga kvarlevor som dödskallar och andra skelettdelar. Det är ett sätt att uttrycka det trauma och den smärta som slaveriet och kolonisationen åsamkat haitierna. Dockorna har avhuggna händer eller har fötterna fastlåsta i något som påminner om betongblock eller de kan vara fjättrade med kraftiga rep eller järnkättingar. De flesta uttrycker stor skräck och lidande, men visar också att vodouns utövare på något sätt ändå lyckats införliva traumat i sina andliga föreställningar och på så sätt transformerat lidandet till en drivkraft i ceremonierna och magin.
De flesta urfolk har utsatts för våldsamma former av kolonialism. De har fått sina landskap, sina kroppar och sina föreställningar koloniserade, förödda och demoniserade så att deras kulturer, deras jaguppfattningar och identiteter har slagits i spillror. Vodoun var ett svar på denna inre koloniserings- och förnedringsprocess. Många urfolk återknyter nu till sin traditionella kultur, till De äldstes visdom, till sin egen andlighet som ett led i försöken att avkolonisera sig själva och landskapet, både i yttre och inre bemärkelse.
Om du vill läsa mer om hur vi i industricivilisationens kärnområden kan lära något av denna utställning hänvisar jag till en längre text på min webbsajt, Att omvandla trauma till andlig drivkraft.