Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

måndag 10 maj 2010

Sättpotatis, metamorfos och Drömtiden

När sättpotatisarna har legat på förgroning i en månad i gamla äggkartonger har de utvecklat gröna groddar som är flera centimeter långa och som börjar skjuta ut små blad. Då vill de bli omfamnade av Moder Jord och det är dags att försiktigt mylla ner dem i jorden. Jag gräver små gropar med spade längs en lina och lägger potatisarna i den nyss bearbetade och porösa jorden med groddarna pekande uppåt. Sedan är det bara att kratta över jord och om fyra fem veckor är det dags att kupa upp jord kring blasten. Efter ytterligare ett par veckor kan man kratsa fram de första mjälla knölarna – i alla fall om det rör sig om en tidig sort. Jag täcker en del av potatisjorden med fiberduk för att få upp jordtemperaturen och, kanske, kanske, få fram färskpotatis till midsommar.
Sättpotatisens metamorfos är en fantastisk process som så mycket annat i naturen. I processen skapar sättpotatisen både grön blast ovan jord och ämnen för nya potatisar nere i den mörka myllan. Samtidigt ruttnar och dör den själv. Ur varje sättpotatis kan man få mellan fem och tolv nya potatisar i denna process av död och återfödelse. Våra mänskliga föregångare i paleolitikum kunde på nära håll studera naturens processer av död och återfödelse och insåg tidigt att döden är en förutsättning för livet. Den processen blev också förebilden för olika mänskliga ceremonier, t ex shamanens initiation där han/hon genom en personlig upplevelse av död och återfödelse träder fram med ny kunskap och kraft. Den personliga konfrontationen med döden ger insikt i det fördolda och förmågan att med en egen viljeakt senare återvända till källan för kunskap och kraft, dvs Drömtiden.
En annan ceremoni som har formgetts utifrån död-återfödelse-processen är svetthyddan och dess nordiska variant skakande badstugan. I denna ceremoni kryper/stiger deltagarna nakna in i hyddan/bastun för att bli renade av de glödande stenarna och vattenångan och därefter födas in i världen igen som förnyade varelser med större kunskap och kraft och i mer harmoni och balans än före ceremonin. Svetthyddan/bastun är Moder Jord. Deltagarna kryper in i hennes sköte, inne i hennes livmoder kastas de in i Drömtiden, genomgår en ibland smärtsam metamorfos och föds in i den ordinära verkligheten igen, med ny energi och insikt. Denna metamorfos påminner en hel del om sättpotatisens, eller hur? Också sättpotatisen svävar in i Drömtiden när man tryckt ner den i den välkomnande myllan.