Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

lördag 8 maj 2010

Vårbruk, jordfräs och Moder Jord

Att återknyta till jorden (reconnect to the earth) är enligt civilisationskritikern John Zerzan en av de vägar vi kan använda för att gå framåt genom att gå bakåt. Att återknyta till jorden är inte en tankelek utan ett praktiskt/konkret arbete med Moder Jord bl a i hennes gestalt som lera, sand, mylla. Vårbruk är en sådan verksamhet – att förbereda/bearbeta jorden så att den kan ta emot sättpotatis, lök och allehanda fröer. Åtminstone i mina trakter i norra Uppland är detta ofta ett tungt och slitsamt arbete sedan vintern packat samman matjorden och försett den med en hård ytskorpa.
Jag har odlat potatis, rotsaker och grönsaker i 35 år – de första åren helt och hållet med manuellt arbete och enkla handredskap, men sedan 20 år med en kombination av jordfräs och handredskap. De uppländska jordarna kräver både en höstgrävning (manuell) och en vårbearbetning, som jag numera alltså gör med jordfräs. För mig representerar jordfräsen en mellanteknologi av ett slag som bör vara användbar och uthållig på liknande sätt som motorsågen. Jordfräsen är enkel att förstå och meka med och den bör kunna drivas med biobränsle. Den är en kraftfull förlängning av den egna organismen och ger jordbearbetning av hög kvalitet. Alternativet för mig skulle vara att anställa två muskelstarka drängar i 20-årsåldern för att manuellt utföra jordfräsens arbete eller att skaffa en häst eller oxe som dragdjur för mekaniska jordbearbetningsredskap. Inget av dessa alternativ ter sig idag som realistiska.
Att bearbeta jorden är en form av andlig verksamhet, men störs inte den av den bullrande jordfräsen? Ja och nej. Det är attityden hos den som kör jordfräsen som avgör den andliga kvaliteten i arbetet. Jag använder jordfräsen för att väcka och helst också öka jordens alstringskraft. Arbetet med fräsen är bara en del av detta. Andra inslag i förberedelserna är att mata jorden med ny mylla från komposten. Idag kunde jag tillföra åtta rågade skottkärror kompost till jorden – ett fantastiskt resultat av miljoner maskars och andra mikroorganismers arbete med restprodukter från köket, mulltoan och trädgårdslandet. Meningen med odling är inte bara att producera mat utan också att förbättra jorden.
När man kör jordfräsen kan man också i sitt inre samtala med Moder Jord, med solen och regnens diser. Man kan be om lagom mycket regn och värme och man kan sjunga för jordvättarna. Även om jordfräsen bullrar kan man höra jordens sång och alla varelser verkar inte så värst störda av det tillfälliga bullret. Hela dagen i dag har jag i den bitande nordanvinden från Bottenhavet haft en sädesärla trippande bakom mig i trädgårdslandet. Fräsen har vänt upp organismer som den ivrigt pickat i sig. Den laddar upp med energi efter den långa flyttningen från Västafrika och inför häckningen och uppfödningen av en ny kull. Sädesärlan har följt mig tätt i spåren alla år som jag har vårbrukat. Det kan inte vara samma ärla hela tiden, men antagligen ungar i rakt nedstigande led till den ärla som var med mig 1977 när jag första gången odlade detta land. Ibland stannar jag och pratar med sädesärlan. Den lägger huvudet på sned, lyssnar och betraktar mig med ett lätt roat uttryck. Moder Jords budbärare?