Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

lördag 4 december 2010

Om profeter och profetior (3)

Traditionella profetior är en del av ett folks berättelse om hur det har kommit in i den här världen, vandrat omkring, hittat sin plats att leva på och om vilka stora omskakningar som framtiden kan bära i sitt sköte. En sådan berättelse rymmer också etiska och moraliska regler för rätt sätt att leva och varningar för vad som kan hända om man frångår rätt sätt att leva. Profetian är en sorts kompass för hur man bör handla och sådana profetior är inte bara knutna till en viss grupp utan också till ett visst landskap. Profetian har sitt ursprung och sin innebörd i landskapet. Den är platsbaserad, men samtidigt dynamisk och föränderlig över tid eftersom världen befinner sig i en dynamisk process och profetian är en del av världen.
Det finns profetior hos de flesta folk och i allmänhet överförs de via muntlig berättartradition, något som bäddar för att de ständigt utvecklas och förändras. Ibland skrivs de ner och då händer flera saker: dels fryses profetians innehåll och form och dels abstraheras profetian och förlorar sitt direkta samband med landskapet, den töms på sin verbala kraft och förvandlas till litteratur. Så har t ex skett med Völuspá, Valans spådom i Eddan, som trots detta fortfarande rymmer stor poetisk kraft i sin skildring av världen från dess födelse till dess undergång och pånyttfödelse. Men ingen kan på allvar hävda att Valans spådom i detalj beskriver vare sig hur världen skapades eller hur och när den ska gå under. Det gör inte heller Mayakalendrar eller profetior från olika urkulturer i Amerika.
Låt mig ta hopi som ett lämpligt exempel eftersom deras profetior har tillmätts så stor betydelse inte bara av hopi själva utan även av andra ursprungsamerikaner och många människor i industricivilisationen. Innan man dyker in i hopis komplexa historia, kultur och andlighet kan det vara på sin plats med en reservation. Det finns en hel del skrivet om hopi – det allra mesta av vita antropologer, religionsvetare och språkforskare. På svenska finns Livets väg från 1977, redigerad av Gunilla Hultgren och huvudsakligen baserad på material från Frank Waters Book of the Hopi (1969) som av många betraktats som Boken om hopi. Många hopier gillar den däremot inte. I Susanne och Jake Pages stora fotobok Hopi (1982) ges en mer komplex bild av hopi och där säger en man rakt ut att det mesta som vita skrivit om hopi är fel.
Begreppet hopi är väldigt komplext och omfattar egentligen bara de gemensamma kulturella och andliga ramarna för tolv byar i nuvarande Arizona med sinsemellan stora skillnader. De flesta hopibyarna ligger på tre utskjutande bergsplatåer från det stora massivet Black MesaFirst Mesa, Second Mesa och Third Mesa. Mångfald är det naturliga tillståndet för allt liv och för hopi är det inget problem att de har olika åsikter om det mesta. Men mångfalden gör att man nästan aldrig kan säga att så här anser hopierna eller så här gör hopierna. Man kan inte ens säga att hopiledarna tycker si eller så, för såväl andligheten som politiken kännetecknas av mångfald och splittring. Det sociala och religiösa livet präglas av indelningen i klaner, där olika klaner har olika historier och olika historiskt bestämda uppgifter. Utöver klanerna finns dessutom de hemlighetsfulla andliga sällskapen som har sina specifika uppgifter bl a i samband med årscykelns olika ceremonier. Att som Kiesha Crowther/Little Grandmother hävda att hon stöds av ”hopiledarna” är därför ett uttalande som är både okunnigt, fräckt och utmanande. Skillnaderna mellan moderna profeter som Crowther och traditionella visdomsbärare blir uppenbar om man lyssnar till hur en traditionell profetia kan te sig. Här handlar det inte om egoboost och allmänt välmenande tal om kärlek utan om kommande konvulsioner, undergångar och reningar av ofattbart slag.
En av de traditionella hopiledare som under de senaste decennierna har gjort en del offentliga framträdanden (och det gör traditionella hopiledare inte gärna) är Grandfather Martin Gashweseoma som tillhör eldklanen och där har rollen som väktare av de heliga stentavlorna, som enligt hopi själva stammar från Drömtiden. Jag återkommer till dessa stentavlor men ska först återge något av vad Gashweseoma sa på The Star Knowledge Conference i Sedona 1998 ”eftersom det nu är dags för den här informationen att komma ut”:
- Vi är på väg in i en framtid med mer intensiv förstörelse än den vi ser idag. Det som kommer är större än ni tror. Ni behöver förbereda er för det som kommer.
- Människorna kommer längre och längre bort från den rätta vägen och när de är helt förvirrade, då kommer Reningen. Hopis härkomst går tillbaka till azteker och maya, som har liknande läror.
- För att förbereda er för de förändringar som kommer så måste ni ha tro och leva på det heliga sättet. Det är inte många, inte ens bland indianer, som håller fast vid den traditionella tron. Det har sagts att när förändringarna börjar så kommer människor tillbaka till de gamla sätten. De som inte följer de gamla sätten kommer att ställas inför svåra frågor. Det kommer att bli starkare vindar, bränder, jordbävningar, väderförändringar, naturkatastrofer och annat som ni inte kan se nu. Förändringarna kommer framför allt att beröra dem som bor i de stora städerna eftersom det är så mycket korruption i städerna… Pengar kommer att bli värdelösa, människor måste kunna leva av landet och skaffa sin mat på det sättet. Vi kommer att gå igenom en depression där det kommer att bli ont om mat… Det kommer att bli svält. Det kommer att bli en stor förintelse, en massa liv kommer att förloras… De onda människorna kommer att elimineras. Bara de godhjärtade människorna kommer att klara det.
Martin Gashweseoma sa också att det tredje världskriget kommer att bryta ut omkring år 2000 (!) men att det inte finns något bestämt datum för när Reningen kommer att inträffa. Det gäller att iaktta tecknen och förbereda oss själva. Efter Reningen kommer mänskligheten att bli enad igen med ett språk och en lag.
Ska vi tro på detta? Inte i bokstavlig bemärkelse förstås. Men vi bör lyssna till den visdom, det drömmande, som ligger under sådana uttalanden. Den visdomen kan vi hitta bl a i hopiklanernas berättelser om sina vandringar över kontinenten. Mer om det i nästa avsnitt.
Den som i väntan på det vill läsa mer om Martin Gashweseoma kan lämpligen göra det här.