Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

måndag 20 december 2010

Urfolkens rätt till historiska kultplatser


Av John Hedberg
I de mexikanska wixárica-indianernas (huichol) ritualer ingår årliga pilgrimsvandringar till ett tidigare, delvis mytiskt beskrivet hemland. Det ligger vid staden Real de Catorce, fyrtio svenska mil österut, räknat från deras nuvarande boplatser i västra Mexikos mest svårtillgängliga bergstrakter. Resan företogs tidigare till fots, under en månadslång, strapatsrik vandring. Vilket säger något om den betydelse färden har för stammens kulturella identitet. Numera använder man sig av bussar, av bekvämlighet men också därför att landskapet på vägen förändrats radikalt genom vägbyggen, industriföretag, inhägnade rancher etc.
Behovet av förbindelsen med ursprunget är dock lika absolut som tidigare. Men nu har det tillkommit ännu en industriell verksamhet som kan bli slutet för wixáricas speciella kultur. Det centrala utflyktsmålet, Virakota och Cerro Quemado, ”Brända Berget”, vid staden Real de Catorce hotas av förstörelse. På berget finns en ring markerad med stenar där man tände Farfar eld vid pilgrimernas ankomst (bilden ovan). Platsen kallades de gamlas gård. Där har eldar tänts i oktober och november varje år under de århundraden wixárica vandrat till platsen. I ritualer ingår sånger om att man kommit för att ära förfäderna som befinner sig på en plats där de i motsats till wixáricas jordeliv lever för evigt. Man sjunger om glädjen i att lära, söka kunskap, för att bli delaktiga av wixáricas myter och historia. Tackar Farfar eld för att han beskyddat resan, överlämnar önskningar till elden i form av tecken på pilar, och som gåvor skålar med majs, kex, choklad. Efter ankomstceremonin genomförs ritualer som genom ”återvändande till hemlandets livmoder” leder till återfödande som ”riktiga wixárica”. 
Gruvbrytning förstör möjligheten till denna kulturskapande upplevelse både genom fysisk verksamhet och den förändring av platsens speciella känsla detta innebär. Mer förödande än om kyrkan hos en djupt troende kristen församling skulle jämnas med marken och ersättas av gruvhål med tillhörande byggnationer. En kyrka kan uppföras på annan plats – men wixáricas Cerro Quemado är unikt och oersättligt.  Som kultplats är Virakota en parallell till  klagomuren i Jerusalem och lika väsentlig, men med mindre makt till försvar.
Projektet medför också förödande negativa konsekvenser för områdets permanent boende som omfattar sexton befolkningscentra, vars invånare tillsammans med wixárica nu försöker stoppa det. Om brytning startas blir det en modernare variant av 1700-talets spanska exploatering av platsens silverfyndigheter, som gjorde Real de Catorce till en av Spaniens rikaste kolonistäder. Men ursprungsbefolkningar har numera andra möjligheter att hävda sin rätt och det ska bli intressant att följa ännu en uppgörelse mellan rätt till ett områdes kulturella betydelse och kortsiktig ekonomisk verksamhet. Vad som talar för ursprungsbefolkningens sak är wixáricas centrala betydelse i Mexikos historiska utveckling, och kopplat till detta turistnäringen som är beroende av attraktionskraften hos landets mångfacetterande indiankulturer.
För mer om wixárica se http://www.johnhedberg-exit.se.
Mer om det planerade gruvprojektet i Virakota finns här.