”Jag är regnskogens shaman (xapiripë thëpë) och jag arbetar med naturens krafter, inte med kraften hos pengar eller vapen. Vår visdom är annorlunda. Vår kunskap är en annan sorts kunskap. Det är visdomen hos våra shamanska andar, hos jorden, en visdom som är mycket viktig för mänsklighetens överlevnad.”Så säger Davi Kopenawa, shaman i brasilianska Amazonas i ett fint bildspel hos Survival International som beskriver shamanismen hos Yanomami.
”Vi Yanomami lär oss av de stora andarna, xapiripë. Vi lär känna xapiripë, hur man kan se dem och lyssna till dem. Bara shamaner – de som känner xapiripë – kan se dem, för de ser ut som människor men är tunna som glittrande damm och skinande som ljus. Deras sånger är kraftfulla och deras tänkande är logiskt.”
”Det finns många, många xapiripë, inte bara några stycken, utan tusentals, som stjärnor. En del lever i himlen, en del lever under marken och andra lever i de höga bergen som är fulla av skogar och blommor. Vi kallar dessa heliga platser ’hutu pata’.”
”När solen står högt på himlen sover xapiripë. I skymningen börjar de visa sig. När vi sover dansar de. Xapiripë kommer ner till oss på trådar som är lika fina som spindelväv. De är vackra, målade i starka färger. Deras små armar är smyckade med fjädrar från aror och andra papegojor. De dansar mycket vackert och sjunger annorlunda. Det finns olika sånger: papegojans sång, tapirens sång, sköldpaddans sång och örnens sång.”
Genom att kommunicera med xapiripë skyddar yanomamishamanerna inte bara sitt eget samhälle, utan de har ansvar även för resten av världen. Davi Kopenawa anser att det behövs många kraftfulla shamaner för att skydda planeten.
”Vi shamaner arbetar också för er, de vita. Våra shamaner vet att vår planet förändras. Vi känner till Amazonas hälsotillstånd. Vi vet att det är farligt att missbruka naturen och att när man förstör regnskogen så skär man av framtidens pulsåder och världens kraft ebbar helt enkelt ut.”
”Himlen är full av rök eftersom vår regnskog huggs ner och bränns. Regnen kommer sent, solen uppträder på ett konstigt sätt. Himlens lungor är förorenade. Världen är sjuk. Skogen kommer att dö om den förstörs av de vita. Vart ska vi ta vägen när vi har förstört vår värld? När planeten är tyst hur ska vi då lära oss?”
