Att vandra i skönhet i världen

Här hittar du mina tankar om världen och om Drömtiden och om vad det innebär att tänka och vandra i skönhet. Denna blogg söker realisera den gamla nordiska definitionen av begreppet visdom som insikt i världen och i det fördolda.

måndag 4 juli 2011

Till dem som älskar träd


Christel Kvant som tidigare har skrivit flera trädgårdsböcker har nu gett sig ut på djupare vatten med boken Trädets tid (Norstedts 2011) – en genialt illustrerad ge-bort-bok med avsikt att ”fördjupa relationen till naturen och det växande”. Kvant tillägnar den ”dig som älskar träd” och nystar i mängder av trådar som på något sätt har med träd att göra: träd och identitet, träd och tid, träd i olika religioner och andliga traditioner, träd och hälsa och fakta om varför träd är så viktiga inte bara för människor utan för hela jorden och dess klimat, för Moder Jord.
Kvant är en driven skribent. Texten flödar jämnt och fint men ibland känns boken ibland som en samling anekdotiska berättelser om fantastiska träd i myt och verklighet, där t ex Buddhas bodhiträd och världsträdet Yggdrasil avhandlas på bara ett par sidor vardera. Det känns lite lättviktigt även om hon vill förmedla en känsla av vördnad inför träden och vikten av att vi vördar och vårdar dem. Och visst finns fina formuleringar som:
”Det finns en rikedom av liv som är så stor och så komplicerad i sina vävar av ömsesidigt beroende, att man bara kan knäfalla”.
Och litet mer naturvetenskapligt formulerat när det gäller trädens betydelse för rent vatten, frisk luft, jord att odla i, skydd mot översvämningar, klimat som går att leva i:
”För allt som är oumbärligt, inte bara i vårt eget människoliv utan även i alla andra arters liv, utgör träden grundförutsättningen”.
Boken rymmer även många faktauppgifter om träd och skog, som jag tror att många med mig kan ha nytta av.
Christel Kvant föreslår att ”vi återtar vår litenhet” inför träden och där tycker jag att hon fångar kärnan i en attityd som är nödvändig om vi ska kunna leva i en långsiktigt hållbar harmoni och balans med Moder Jord.
”Inför trädet är man liten. En kortlivad existens, vid jämförelse. Ställd inför denna tysta storhet, som lever sitt liv i trygga cykler i en oändlighet som sträcker sig både framåt och bakåt, kan man erfara en känsla av ödmjukhet som har en andlig dimension”.
Och skulle jag vilja tillägga: om man öppnar sig för en kommunikation med träden så kan man också erfara att träden inte bara har liv utan även medvetande, personlighet och vilja och är möjliga att kommunicera med. Det är ett djupare sätt att med hela sin organism inse sin litenhet och sitt sammanhang med allt annat levande.
Eftersom Trädets tid är skriven i en anda av ödmjukhet inför växandet rymmer den också en skarp kritik, både uttalad och outtalad, av det moderna skogsbruket – inte bara den variant som härjar i Asiens och Sydamerikas regnskogar utan också i våra egen del av taigan, det gigantiska barrskogsbälte som sträcker sig över hela norra halvklotet och (än så länge) utgör en tredjedel av världens skogar.