Jag blev medveten om boken först när jag såg en liten notis någonstans om att Malmöförfattaren Kristian Lundberg fått Ivar Lo Johanssons personliga pris för 2009 på 310 000 kr för romanen Yarden. Ur motiveringen: ”Den nu prisbelönta volymen Yarden – en berättelse är en starkt personlig rapport om de sämst utsattas villkor i ett snabbt krackelerande folkhem, en journalistiskt precis berättelse om uthyrningsföretagets rättslösa timavlönade i den malmöitiska hamnvärlden.”
Det är bara att instämma. Detta är en fantastisk liten bok som får mig som läsare att känna de hårda livs- och arbetsvillkoren och klasskampen ända in i märgen. Den handlar om hamnarbetare som flyttar nya bilar i hamnen – från jättelika containerfartyg till uppställningsplatser i hamnområdet och sedan över till andra fartyg eller lastbilar för vidare transport. De är timanställda daglönare som befinner sig allra längst ner i kapitalets arbetshierarki på gränsen till trasproletariatet. Avtal, anställningstrygghet och arbetarskydd – glöm allt detta. Vi befinner oss i den skoningslösa och hårda änden av alliansregeringens arbetslinje. Lundberg har efter en del hyfsade år som författare och kritiker dragit på sig skulder som tvingar tillbaka honom till denna proletära värld som han en gång kravlat sig upp ur. Och hans strama text blöder:
"Vi har skapat ett samhälle där tumskruvarna långsamt dras åt, där du inte längre genom arbete kan säkerställa din existens".
”Allt oftare tänker jag istället att svaret på den fråga som makten aldrig ställer till oss blir att sluta vända den andra kinden till; att istället ta upp stenen från marken och kasta den, hårt och skoningslöst.”