När USA:s president Barack Obama öppnade sitt årliga möte med representanter för de federalt erkända indiannationerna, White House Tribal Nations Conference, förklarade han att USA nu stödjer FN:s deklaration om urfolkens rättigheter. USA har dragit benen efter sig och i det längsta vägrat att ställa sig bakom deklarationen från 2007, men sedan Australien, Nya Zeeland och Kanada godkänt deklarationen blev det ohållbart för USA att stå kvar som ensam motståndare.
FN-deklarationen tillerkänner världens urfolk grundläggande mänskliga rättigheter och rätt till självbestämmande, språk, jämlikhet och land.
I sitt öppningstal i Washington lovade president Obama att komma med ett mer utförligt uttalande och tillade:
- Det som betyder betydligt mer än ord – vad som betyder mer än varje resolution eller deklaration – är handlingarna som krävs för att matcha dessa ord.
FN:s deklaration om urfolkens rättigheter är inte juridiskt bindande och därför kanske inte kongressen behöver godkänna den. Där misstänker jag annars att motståndet kan vara rätt intensivt mot att erkänna ursprungsamerikanernas rättigheter.
Att deklarationen inte är juridiskt bindande är också ett av skälen till att den svenska regeringen har ställt sig bakom den. Däremot har man ju inte, som är allom bekant, ratificerat ILO-konvention 169 om urfolkens rätt till mark och vatten eftersom den är juridiskt bindande och kan få konsekvenser för den fortsatta exploateringen i Sápmi.
Hur som helst är president Obamas uttalande ett första steg (om än litet) mot ett Washingtonerkännande av ursprungsamerikanernas kollektiva rättigheter vad gäller land, kultur och andlighet.