Om profeter och profetior (2)

Profeter och medier brukar betona att de inte är förmer än någon annan, men samtidigt har de genom sin direktkontakt med ”andra sidan”, med de eteriska budskapssändarna, en överordnad position gentemot sina anhängare. De säger visserligen att anhängarna ska lyssna med sina egna hjärtan, men till vad? Jo, till profetens/mediets budskap – som ju är omöjligt att kontrollera varifrån det kommer eller hur det uppkommit.
Hela idén med profeter och medier och utvalda uttolkare av budskapen från det osynliga strider mot grundläggande tankar inom traditionell livssyn och shamanism. De är nämligen demokratiska andliga traditioner utan hierarkier, där var och en med beprövade metoder själv kan få del av budskapen från naturen och det osynliga. Denna kunskap finns tillgänglig för alla och det är shamanismens kärna. Man går sin egen väg, själv, och har direktkontakt med allt som finns i landskapet, såväl synligt som osynligt.
Med rätt metoder kan alla få del av Moder Jords kunskaper och därför är det viktigare att berätta om metoderna än om de budskap man eventuellt får. Men profeterna tycks mer fascinerade av att tala om just sina egna budskap än av att beskriva metoder som gör det möjligt för var man och var kvinna att på egen hand ta del av samma eller liknande kunskap. Kunskap som även i en shamansk livssyn kan komma från avlidna vismän och viskvinnor, fastän man i traditionell shamanism sällan eller aldrig talar om hemliga shamansällskap eller liknande.
Så varför lita till budskap som silats genom profeter? Är det inte bättre att använda sitt eget kritiska förnuft och själv söka vägledning från livets stora väv, Det stora kretsloppet, Moder Jord? Kunskapen och kraften finns att tillgå överallt för den som gör sig åtkomlig, framför allt på heliga platser som under lång tid har använts för traditionella ceremonier, alltså samtal och energiutbyte med Moder Jord och det osynliga.
Idén om utvalda profeter och medier är elitistisk, anti-demokratisk och hierarkisk. Traditionell andlighet kännetecknas av icke-polaritet och icke-hierarki, där det ena följer på det andra i en dynamisk process, en spiralrörelse utan början och slut. I traditionell andlighet finns därför inget behov av utvalda som tar emot budskap från andra världar och sedan portionerar ut dem till en andäktigt lyssnande skara anhängare. Det leder till passivitet och underdånig beundran som i sin tur är grogrunden för sekt- och religionsbyggen.
Om man ser problematiken från det osynligas sida kan man ställa frågan så här: varför skulle det osynliga välja att framföra sitt budskap via en profet i stället för att göra kunskapen tillgänglig överallt för alla? Det osynliga är alltid starkare än det synliga och det osynliga är också smartare än det synliga. Därför väljer det osynliga att låta sin kunskap vara närvarande överallt i landskapet, och i mer koncentrerad form på heliga platser. Så har det osynliga verkat i tusentals år. Att moderna människor i gemen befinner sig långt från denna kunskap idag beror på att de är inkapslade i industricivilisationens urbana livsstil – inte på att det saknas eller finns för få profeter.
Profeter och medier har alltid sett sig själva som medskapare i en pågående medvetandetransformation. Nu är det dags igen med mycket snack om 2012 och mayakalendrar, som dock kan vara feltolkade med tiotals eller hundratals år. Little Grandmother har i en av sina mer spejsade monologer gjort en massa förutsägelser om det innevarande året 2010, förutsägelser som inte har slagit in. Och så är det med de flesta profetior som säger sig veta något mer konkret om framtiden. De har oftast fel. I den mån de stämmer med vad som verkligen hänt är det för att de har varit så vagt formulerade att de möjliggör väldigt selektiva facit. Världen är faktiskt beskaffad på så sätt att den inte utvecklas enligt en förutbestämd plan utan beroende på människors (och även andra varelsers) medvetna och omedvetna val och handlingar. Ska man verkligen behöva säga det till tänkande människor år 2010?
När det gäller profetior är det också en väldigt stor skillnad på personliga profetior, som framförs av folk som Little Grandmother och Nostradamus, och traditionella profetior som utvecklats som del av ett folks utveckling och vandringar. Då ingår profetian som en del av stammens berättelse om världens ursprung, födelse, utveckling och eventuella undergång och pånyttfödelse. Då är profetian en del av vad hopi t ex kallar den ursprungliga kunskapen (the original teachings) och då är den ett uttryck för stammens hågkomster (remembrance) och dess ömsesidiga samspel med allt annat i Det stora kretsloppet. I sådana profetior finns inga exakta förutsägelser utan mer allmän visdom om livets bittra realiteter och maningar till beredskap inför stora och oväntade förändringar. Livet är ingen trygg seglats i lugnt vatten.
Om detta och i synnerhet om hopis profetior handlar nästa text i denna bloggserie.